Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tupp i - gen,
Att lion har fatt i-gen, Att hon har
fatt i - gen, Jag gr.i-tn - le - rar Att
y——-
y2=
gen.
hon har tätt sin tapp i
Nr 13.
Carlén anmärker i en not, att i en
handskrift en samling af Fredmans epistlar,
öfversedd af Bellman, tinnes vid denna
epistel antecknadt: Som helle Cerisse, och
att han ej kunnat utforska meningen
härmed. Det är emellertid benämningen pä
en kontradansmelodi, som, jemte åtskilliga
andra, finnes intagen i ett litet häfte,
hvilket i Stoekholnis-Posten för den 22
Juli 1784 annonseras till salu i
Rune-marks boklåda med titel: »Nya
Contra-dans-Noter, som brukas pä Assemblén och
hos de förnämare», hvarefter uppräknas
namnen ä tillsammans 35 stycken,
»graverade i kopparstick».
Nr 14.
1 kongl. biblioteket förvaras ett
gammalt handskrifvet större oktavband i skinn
och med titel: »Samlingar af Poesier»,
i hvilket å sid. 22 påträffas en
antagligen från de första decennierna ur senare
hälften af sjuttonhundratalet sig
förskrif-vande visa: »Skönsta Florinda, trastarna
tala» etc., som har till öfverskrift:
»Me-nuette» och af hvars melodi — äfven
använd af Envallsson i hans parodiska
sångspel Ipliigenie den andra eller Gamla
grekiska historien (uppförd första gangen
den 25 Febr. 1800 å dramatiska teatern
i den sedermera nedbrunna arsenalen) —
Bellman till denna epistel begagnat första
reprisen, hvaremot det öfriga är af
honom alldeles sjelfständigt behandladt,
såvida man ej får anse de fyra följande
takterna vara lånade från en i
Envalls-sons lyriska komedi Bobis bröllop (gifven
första gången på Stenborgska eller
svenska komiska teatern den 28 Juli 1788)
inlagd menuett (Bobis kuplett: »Hela
socknen skall förnimma» etc), der ett liknande
ställe finnes.
39=
3=
Skön - sta Flo
Allt livad som
rin - - da,
sof - vit har
i
39=
>•
3=3=
i
tra - star - na ta - la, So - len sig
väcks ur sin dva - Ia, Lil - jan ut-
––1
Stic - ker ur böl - jor - na opp;
spric-ker ur söm - ni - ger knopp.
T
He - la na - tu - ren sig (Jlä-der så
skö - na och gläd dig med mig.
Dessutom återfinner man sammaledes
första satsen af denna melodi i
musikpartituret till Hallmans parodi Fetis och
Telée (Telées kuplett i 2:dra aktens 2:dra
scen: »Snart smulan af min konst
försvinner» etc.), och kunde man vara säker
på att Dahlgrens uppgift i bans arbete om
Stockholms teatrar (sid. 315) vore
riktig, skulle Carl Stenborg då vara
kompositören, men detta är alls icke troligt,
knappast möjligt; sannolikt har han
endast arrangerat åtminstone en del af
musiken till nämnda pjes. För öfrigt är del
anmärkningsvärdt alt såväl Envallsons som
Stenborgs behandling af i fråga varande
melodis andra repris är fullkomligt olika.
— Petis och Telée gafs första gängen i
Stockholm a Humlegårdsteatern den 27
Sept. 1779.
Snart smu-lan af
Jag knappt ett en
min konst
förda rim - slut
Æ.»––––-É—
-1-
svin - - ner Just dä hon bör - jat
fin - - ner Till stvr - ka för mitt
m • c
—1 1- 1
kär - leks - hopp.
i? ’If f M-
Snart smu-lan
*–––––r
3=
af min konst för-svin-ner Just dä hon
i
=t=
4=:
bör - jat sväl - - la
Nr 20.
opp.
Melodien är en visa af Jean Joseph
Vadé (född i Ham 1720, död i Paris
1757).. kallad: »L’homme ä la mode»,
förekommande i lians »Oeuvres complétes.»
Torne quatriéme. Geneve 1777. 16:o
sid. 252. Det är emellertid föga troligt
att musiken komponerats enkom för Vadés
visa; antagligt är att han helt enkelt
begagnat sig af en på hans tid modern menuett.
Samma sång finnes äfven införd i en
vissamling: »Chansons choisies avec les
airs notés.» Tome III. Londres 1784.
12:o pag. 153 under titel: »Le suffisant».*
Melodien till den först nämnda är något
afvikande från den senare, hvilken äfven
är den, som Bellman med någon
förändring användt, ehuru endast en del deraf,
hvilket fragment härjemte meddelas.
Menuet en Rondeau.
S. tr
Quel my-stfe - re! Pour-quoi me ca-cher
* I ett Vadås sängspel eller opera-comique
med samma titel (uppförd första gången i Paris
den 12 Mars 1753) påträffas äfven denna melodi.
f^el
yC. —
ces ap - pas?
tr
1 .a i s-sez - moi fa i - re:
öp
4 f
Quel my - stfe - re! D’honneur, vous ne vous
&~T .-1 r— *— —1 !
=t— p—±3
Les jo - lis bras! En-
tr
––~p—^—u—–––––––
core de Fem-bar - ras! Cet - te rougeur me
dé-s
ses - j>e - re.
‘ .1: t-
UA _ W- \\n _
Ilé - las! De tous
tr S.
» •
-V-V—h-
vos hé - las, Ma reine, en-fin je suis las.
(Forts.)
Galleri af svenske kapellmästare.
IV.
J. M. Kraus.
»K’n flera är sedan utgifven och
•^sF* högst angenäm biografi––––har
fullständigt skildrat den i sin kraftfullaste
ålder bortryckte mästare, om hvars verk
sjelfve Gluck yttrade: »den mannen har
en stor stil». Vi veta således, ej blott
att han i Gustaf Ill:s tidehvarf allt mera
framstrålade såsom dess förnämsta
prydnad, sedan han, i trots af flerfaldig afunds
stämplingar, både vunnit och återvunnit
denna all skön konst älskande furstes
ynnest; vi veta ock att han, såsom
student i Göttingen under 1770-talet och
således under åren af det ryktbara
skalde-förbund, som derstädes då samverkade
som bäst, varit genom innerligaste
vänskap förenad med tvenne dess medlemmar,
den af Biirger, Hölty, Voss värderade men
tidigt af döden skördade Halm och grefve
Friedrich Leopold Stolberg–––-; vi veta
att han med Hahn, på äkta
»Hainbunds»-vis, hade »läst fesagor, deklamerat
Klop-stock, fulminerat mot religionsföraktare
och solenniter förbränt VVielands
»Aga-thon»; vi veta slutligen att denne
tonkonstnär, lika humanistiskt bildad som i
sin egen konst grundlärd, var äfven i sin
personlighet ej mindre älskvärd än
snillrik; att hela hans lif var ett oupplösligt
samband af den eldigaste och ömmaste
känslighet med den ädlaste karakter och
de behagligaste umgängesgåfvor.
Sammanfatta vi nu allt detta och tillägga vi,
att han innan kort förvärfvade sig en
grundlig bekantskap med Sveriges språk,
vitterhet och häfder, då blir det lätt att
förstå, huru Kellgren snart måste känna
sig till honom dragas och lika snart röna
hans städse växande inverkan.»
Med dessa få ord har Atterbom i
sina »Siare och skalder» träffande
tecknat Kraus’ både personliga, literära och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
