Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fe
&
&
pris, Mon pau-vre coeur, Mon pau - vre
i
&
bis.
/ *
l-
coeur Sans y son-ger Mon coeur fut pris,
0 ? 1 1 - ne jeune ber-gé-re: Il
1- tr
1—1—0—/J -1— U—rf-
pon
Sans cequ’ellea par ci, par la,
v—U-M–-U-i——J-i–-1–1
lå. Mon pauvre coeur soudain f ut pris. Ah!
Ah! mon coeur fut pris. Mon pau-vre
Nr 27. (»Gubben är gammal.»)
Carlén har, med stöd af en notis hos
Atterbom, Svenska siare och skalder, del.
6, uppgifvit att melodien till denna
epistel, Bellmans bekanta: »Gubben är
gammal», återfinnes i operetten
Tunnbindaren af Fhilidor. Men denne har ej
komponerat sagde operett, utan Nicolas
Mé-dard Audinot (född 1732, död 1801),
hvilken äfven är författare till texten.
Pjesen uppfördes första gången i Paris
den 28 Sept. 1761 utan synnerlig
framgång, men återupptogs den 16 Mars 1765.
sedan libretton blifvit reviderad af
Qué-tant och musiken af Gossec, och gjorde
då mycken lycka. I Stockholm gals
operetten veterligen icke förrän i
öfversätt-ning af Envallsson den 17 Jan. 1781
å Eriksbergsteatern, och upplefde till den
4 Sept. 1830, då den spelades å
Djurgårdsteatern, tillsammans 137
representationer. Annu 1860 och 1861
förekom det gamla sångspelet vid ett par
sällskapsspektakler i Stockholm å
Ladu-gårdslandsteatern och dåvarande
Odeon-salongen i huset Nr 28 vid
Regeringsgatan. För många bland den publik, som
bevistade dessa båda sist nämnda
föreställningar, var det säkerligen en
öfverrask-ning att återfinna en allmänt känd
Bell-mansmelodi i musiken till Fanchettes
kupletter :
"En gammal tunnbindare, svartsjuk och dum,
Älskade Philis, en ung herdinna.»
Äfven vid dessa tillfällen fick Philidor
utan skäl figurera å programmet såsom
kompositören. — 1 sångsamlingen La clé
du caveau, 4:ine edition (utan årtal),
ut-gifven dels i Bruxelles af Janet et Coielle
och dels i Paris af P. Capelle, uppgifvas
i Pariser-upplagan oriktigt ömsom Blaise
och Dauvergne hafva satt musiken till
Le tonnelier och den senare till nyss
nämnda kupletter.
Un ton-ne - lier, vieux et ja-loux, Aimait
u-tr
/ /
-J—y-
’ ’ . ’ v.
poux; Maisil n’avait pas su lui plaire. Lu-bin, ber-
1––-K*
> •
• *
ger jeuneet bien fait, Courti-sait la belle en se-
tr
cret. Tra-vail-lez, tra-vail-lez, bon
ton-ne-tr
-V-
tr
lier, Rac-com- mo - dez vo-tre cu - vier!
Nr 28. (»I går såg jag ditt barn, min
Fröja»).
Melodien, som förekommer i La clé
du caveau under nr 699 och der
benämnes »vieil air languedocien» samt har
till »timbre» (början af texten till den
sång, hvars melodi begagnats): »Quoi, ma
voisine, est tu fåchée?», är använd i
sång-pjeser af så väl Anseaume som Favart,
bland annat i den senares pastorale Les
atnours champétres, hvilken uppfördes
första gången i Paris den 2 Sept. 1751. —
Att ej Kraus, såsom Carlén i sin
Bellmans-upplaga, noten 1 till ofvan stående epistel,
synes vilja förmoda, har komponerat
melodien, är härmed ådagalagdt, hvaremot
det nog kan vara möjligt att de
obetydliga skiljaktigheter, som förefinnas
emellan melodien, sådan den framträder hos
Bellman och den gamla languedociska,
härröra från nämnde kompositörs retouchér.
p , t -F~ 0
1 5=É=t=p=E= ._]—1— -4—T- 1 *—1
Nr 31. (»Se. Movits! Hvi står du och
gråter»).
Denna epistels melodi har hittills —
på hvad grund känna vi ej — gällt för
att vara af Rousseau och densamma, på
hvilken man sjöng Bergklints »Ode
öf-ver motgången». Hr Bagge antager
emellertid i sina »anmärkningar» till den nya
upplagan af Drakes Bellmansmusik, att
melodien skulle vara hemtad från en fransk
sång, kallad Les fleurettes, och
komponerad af Philidor (enligt uppgift i La clé
du caveau, der melodien förekommer
under nr 723.)*
* I förbigående må anmärkas att texten till
denna säng finnes intagen i vissamlingen
Chansons choisies etc., Tome VI, jag. 28, der Fleury
siiges vara författaren, under det att såsom sådan
uppgifves Favart i La clé du caveau.
#•
_l—
-y-t-
Ehttru ej fullkomligt öfvertygade om det
grundade i hr B:s påstående, våga vi likväl
icke bestrida detsammas riktighet; rytmen
och karakteren i melodien påminna
onekligen om Bellmans. Möjligen kan man tänka
sig den franska melodien som en aflägsen
förebild, hvilken tett sig för Bellmans
fantasi, såsom fallet äfven torde vara med
den melodi vi omtala vid anteckningen
till Fredmans sång nr 10. Endast det
vilja vi säga, att här ej samma
förhållande eger rum som vid melodierna till
Fredmans epistel nr 34 och Fredmans
sang nr 28 m. 11., nämligen att den
form, hvari dessa melodier nu föreligga,
afviker från den, i hvilken de först
framträdde som tydlig modell för skalden. 1
den äldsta uj>pteckning vi påträffat af
melodien till »Se Movitz, hvi står du och
gråter», befintlig i partituret till den
prolog (från är 1776), hvilken föregår
Hallmans parodi Casper ocli Dorotea, der
denna melodi är använd till Cajsa
Rul-tas kuplett: »Mitt hjerta är spändt uti
klåfva» etc., skiljer densamma sig endast
högst oväsentligt från dess form hos
Bell-man. Likaledes är förhållandet med
uppteckningen af samma melodi i en annan
källa, nämligen partituret till Envallssons
sangspel Colin och Babet, (gifvet första
gången i Stockholm å Nya svenska,
sedermera kallad Svenska komiska eller
Sten-borgska teatern den 3 Febr. 1787), der
den är begagnad till Colins kuplett i l:a
aktens l:a scen: »Fast vädren de yra och
rasa» och der i den tryckta pjesen som
»air» angifves: »En gång om en afton jag
råka» etc., med hvilka ord 6:te strofen i
just den epistel, om hvars melodi här är
fråga, begynner.
Mitt hjerta ärspändtut-i
Jag kan hvarken ä - ta ell*
Hakan, mitthjer-ta är spändt;
lif-vet är fö - ga be - vändt.
2 a-J-v—U—/—✓ yf-
Som dufvan för hö-ken sig tum-lar,
S&
“Gr? ^ ».
- - s n=»-
W *-*-* ,, / /
mig. Nej, nej, jag
tumlar för dig, Det vill jag dig lof-va.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
