- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 2 (1882) /
121

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





b 16.

Rediiktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.

Stockholm den 15 Augusti 1882.

Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösnrr 25 öre.
Lösn.r med musikbilaga 50 öre.

Årg. 2.

Galleri af svenske kapellmästare.

VIII.

J. G. B. Foroni.

(Slut.)

Jly»ill att skildra så att säga det
person-liga intrycket af Foronis både
men-niska och konstnärskap har ingen varit
mera kompetent än hans
fräjdade vän Aug. Blanche,
hvilken straxt efter Foronis ^

plötsliga död af kolera d.

8 sept. 1858, uti
Illustrerad tidning egnade honom
ett minnesblad. Låtom oss
då närmast lemna ordet åt
denne vän:

»När för 10 år sedan
det italienska
operasällskapet, under signor Gallis
ledning, gaf sina
representationer å Mindre teatern,
fästes publikens
uppmärksamhet vid den, som då
anförde orkestern. Det var
en helt ung man, nästan
en yngling, med korpsvart
hår, korpsvarta mustascher
och skägg, något bleka men
ädla anletsdrag, stora svarta
strålande ögon, en
fullständig italiensk typ med hela
dess sprittande lif,
blixtsnabba intelligens och starka
passioner. Han hade
kämpat på Milanos barrikader
mot Italiens förtryckare,
sades det, och han hade flytt
för öfvermakten och våldet.

Men han behöfde icke
irrande söka ett torftigt bröd,
ty han förde med sig sin goda estetiska
bildning, sin stora musikaliska talang och
sitt friska kurage. Efter ett års vistande
i vårt land var han orkesteranförare vid
kongl. teatern, troligtvis den förste
barrikadkämpe som anfört ett kungligt kapell.

Rossinis, Donizettis och Verdis
beundrare och elev tornade i början något
emot nordens smak för Tysklands mä-

stare, en Mozart, en Weber;* men han
fann sig snart, tog seden och smaken
dit han kom, tycktes sedan dela sin
kärlek lika mellan Italiens och Tysklands
partiturer, fylde mästerligt sin plats och
gaf ny ordning, nytt lif åt det gamla
kapellet. Häftig och brusande i början, blef
han snart sina lugna kapellisters bästa

J, G. B. Foroni.

vän, liksom lian redan förut var andras.
Få främlingar, om ens någon, halva
under så kort tid vunnit så många vänner
som han, väninnor icke minst, ty han
kunde vara förledande, förtjusande,
oemotståndlig, när lian Ville, och han ville det
nästan jemt.

* Detta Blanches förhastade påstående
be-riktigas genom vår föregående artikel.

Såsom konstnär tillhörde han icke
dessa musici, som ensidigt tro att man
icke kan vara en storhet, utan att .sjunga
en bravur-aria af Rossini eller spela ett
solo af Paganini; hans vyer öppnade sig
äfven och kanske mest ät andra håll.
Han talade gerna om de verldshistoriska
händelserna, om nationernas lif, framsteg
och utveckling pä frihetens
och bildningens bana. Det
dröjde icke länge förrän han
kände sig lika lifligt
intresserad för hvad som rörde
vårt land, som hade det
varit hans eget, af
sydlän-ningen återstod knappast
annat än namnet, den lindriga
brytningen samt hårets och
ögats svarta färg; till
själen var han redan fullt ut
lika svensk som någon af
oss, deltog i våra seder,
tidsfördrif och
förhoppningar, liksom hade han aldrig
haft några andra. Så
studerade han t. ex. alla våra
tidningar från början till
slut, resonerade i tull- och
bankfrågor ofta mycket
bättre än mången ledamot
af de höglofliga utskotten,
fast han aldrig kunde
begripa vår
ståndsrepresentation, och det skulle mycket
förvåna oss om han icke
långt före detta slutit sig
till dem som ifrat för en
bättre valordning för
Stockholms stad, helst till dem
som kämpat för
personlighetsprincipen.

Sådan var denne ovanlige främling,
hvilken under loppet af ett tiotal år
framstod såsom en af de mest eftersökte och
firade inom våra bildade sällskapskretsar.
Det var en dylik krets han hade gästat
och som vanligt med sitt behagliga
umgängessätt och sin stora musikaliska
talang lifvat, när han natten mellan den
7:de och 8:de hemkom till sin boning.





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free