Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lIMilllnUllllMlrfiH!
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: IiUSS & BEER.
Stockholm den 1 September 1882,
PHs: Helt ur 6 kr. Halft år 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lö8n:r ined musikbilaga 50 öre.
Galleri af svenske kapellmästare.
IX.
I. Lachner.
»Höfter Foronis plötsliga död kallades
åter en främling i spetsen för
hof-kapellet, men denne stannade ej ens
fulla tre är i Sverige,
emedan en oemotståndlig
hemlängtan dref honom
tillhaka till sitt fosterland.
Vi kunna således om
honom fatta oss kort,
der-vid hufvudsakligen följande
Mendel.
Ignaz Lachner, en yngre
bror till den berömde
svitkompositören Franz L., säg
dagen i Rain den 11 Sept.
1807, blef jämte sina
öf-riga åtta syskon af fadern
tidigt undervisad i musik
och gjorde sådana
framsteg, att han redan som
åttaårig gosse i
hemtrakten gaf konserter på violin
och klaver. Understödd af
ädla menniskovänner,
besökte han frän sitt tolfte
är gymnasiet i Augsburg
och hade bl. a. till
skolkamrat ingen mindre än
den blifvande kejsaren
Napoleon 111, hvilken då
såsom grefve Saint-Leu
vistades derstädes. Under sitt
fyraåriga uppehåll der lick
Lachner tillika
undervisning i violin af
Neuge-bauer, i klaver af Keller,
och i komposition af
dom-kapellmästaren Witschka. På sin
broder Franz’ kallelse kom han så till
Munchen, erhöll anställning som
violinist vid Isarthorteaterns orkester och
fullkomnade sig under Molique, så att
han å nyo kunde uppträda offentligen
med stor framgång. Likväl var hans
ställning ganska bekymmerfull, och gerna
följde han 1824 åter sin broder, som
inbjöd honom att flytta till Wien. Denne
förskaffade honom en plats såsom
orkestermedlem och repetitor vid
Kärntnerthortea-tern, öfverlät på honom sin
organistbefattning vid evangeliska kyrkan och
undervisade honom ytterligare i komposition. Den
18 Okt. 1825 blef han utnämd till vice
kapellmästare, följde sex år senare en
kallelse till hofmusikdirektör i Stuttgart och
gick ändtligen 1842 i samma egenskap
till Munchen, hvarest han å nyo, under
nio år, verkade vid sin broders sida.
Året 1853 förde honom såsom förste
kapellmästare till Stadtteatern i Hamburg,
hvarilian han 1858 kallades till Stock-
holm såsom hofkapellmästare och
instruktör för sangscenen.
Här var han, efter alt hvad vi veta,
värderad och omtyckt, men vantrifdes
icke dess mindre, då han som nämdt
tärdes af hemsjuka, hvarför han ock
redan den 1 Juli 1861 utbytte sin plats
mot den af förste kapellmästare i
Frankfurt am Main, hvarest han
ända till 1875 hörde till
de mest högaktade
personligheter både såsom
dirigent, kompositionslärare och
tondiktare. Sistnämda år
liradc han sitt femtioäriga
kapellmästarejubileum och
drog sig sedan, under
många, af pietet och
välvilja uppburna ovationer,
tillbaka till privatlifvet.
Bland hans talrika
kompositioner nämnas här de
mest anmärkningsvärda.
Operorna Der Geistertliurm
(1837) och Die
Begeii-briider (1839) gjorde i
Stuttgart föga lycka,
hvilket dock tillskrefs
libret-ternas brister. Större
framgång hade Loreley 1846 i
Munchen, trots sina
»lon-görer». Omtyckt blef äfven
hans musik till
»Alpenscenen» (t. ex. ’s letzte
Fcn-steiTn) samt sången
»Ue-berall du» med obligat horn.
I Stockholm skref han
musik till Oskar I:s
begraf-ning (hvarur särskildt en
sorgmarsch må framhäfvas)
och Karl XV:s kröning,
äfvensom melodramer till
en epilog för Oskarsdagen 1859,
hvar-jämte han omarbetade instrumenteringen
i den samma år återupptagna Gustaf Vasa.
Öfriga kompositioner bestå i balletter,
melodramer, entreakter, messor,
symfonier, stråkqvartetter, trior, sonater m. m.
A. L.
Ignaz Lachner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
