Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scherzo.
Coras kompositör berättas följande
anek-^ dot: Musiken till Cora slog sa mycket an i
Kjöbenhavn, att tonsiittaren fick till sig i
Dresden öfversänd en hedersskänk frän danska
hof-vet, bestående i en briljant dosa af hundra
du-katers värde. När denna gafva emellertid
öfver-lemnades till Naumann, fordrade myndigheterna
trettio thaler i accis derför. Naumann fann det
med skiil oerhördt att sälnnda förtulla en
främmande monarks present till en kurfurstlig
sachsisk kapellmästare, hvarför han eftertryckligt
förklarade: »Jag återsänder genast dosan pr posto
till Danmark med anhållan, att man i stället
mätte skicka mig hennes värde i pengar, som
väl mätte vara tullfria. Sedan tillkännagifver
jag i alla tidningar, att om det skulle falla någon
furste in att hedra mig med en gafva, han
måtte lemna densamma i kontanter, emedan
man i Sachsen lielägger iireskänker med enorm
accis.» — Myndigheterna funno nu för godt att
utlemna dosan tullfritt.
»Revne politique et littéraire» berättar
följande om de olyckliga konkurrenters fångenskap,
som täfla om »Prix de Kome» för en musikalisk
komposition:
Man öfverlemnar åt dem texten till den
kantat, som skall komponeras, och for sedan
konkurrenten till ett litet siirskildt härför
inrät-tadt rum i konservatoriet, hvars enda möbel är
ett piano. De möbler han annars kan beliöfva,
frän siingen till och med skrifbordet, måste han
sjelf förskafiä sig. När rummet är möbleradt
stänger man in honom der, och nu förblifver
han i detta fängelse i 25 runda dygn.
Naturligtvis icke utan föda. Två gånger om dagen
hämtas han ur sin cell af fångvaktaren, som för
honom till refektoriet, der hans andra
olyckskamrater infinna sig, för att intaga sin måltid —
på egen bekostnad. (En restaurant i närheten
levererar soppan, hvilken man låter gå igenom en
sil för att se om icke nagra noter i form af gryn
insmuglats i den. Sistnämnda uppgift är dock
ej bevisad som fullt tillförlitlig, men alla de
andra går jag i god för). När fången är mätt,
för man in honom i hans rum, der ingen får
träflä honom. Önskar någon af hans familj se
honom, så låter sig detta göra kl. 12—1 på
middagen och 7—8 om aftonen. Utom dessa
timmar vardas mannen såsom den strängaste
hemlighet. Korrespondenser, med hvem det vara
må, iiro alldeles förbjudna. Skulle han såsom
Argonte i »Le Malade imaginaire» beliöfva
af-lägsna sig, far han ringa och tåligt vänta till
dess det faller sig lägligt för väktaren att infinna
sig, hvarefter denne följer honom bort och
tillbaka igen. (Jag ber om ursiigt för denna detalj,
men jag hade svårt att förbigå den.) Detta är
prissökarens lif under fem och tjugu dagar och
nätter!
–––x–––
Från scenen och konsertsalen.
D omfattande och flitiga
förberedel-’Hsr3 ser som K. teaterns sekularfest
framkallat ha, som naturligt är, icke varit
egnade att i öfrigt gifva något lifligt och
intresseväckande utseende åt dess
repertoar.
Af repriser som medfört några mera
betydande rolförändringar må antecknas
Aubers »Fra Diavolo». Hr Sellman
uppbar här f. f. g. titelrollen. Hr S. hör
onekligen till vår operascens trägnaste
sujetter, hvarpå han ock under förra
spelterminen haft tillfälle att aflägga flere
prof. Vi ha all anledning tro att han
äfven åt detta parti egnat sig med all
omsorg. Men han lyckades här icke så
bra som i sina föregående. Hedan de
yttre förutsättningarna saknades — denna
förening af elegans, gentlemannasätt och
oförskräckthet som man gerna vill finna
hos den i dubbelt hänseende farlige
ban-dithöfdingen. Icke heller den något
tea-termessiga bofmasken var rätt väl vald.
En viss svårighet hos hr S. att gifva
sina armar en ledig och naturlig hållning
var honom här till mycket men.
Sängpartiet utfördes med berömvärd
rutin, ehuru icke med all den smak och
intelligenta frasering som vederborde.
Bäst lyckades hr S. i fortesatserna, men
hade annars svårt att rätt moderera sig,
såsom i första aktens qvintett, der för
öfrigt icke de ackompagnerande nöterna
tillräckligt markerades.
Ofver utförandet i allmänhet hvilade
en viss tyngd och brist på lifaktighet
som icke framkallade något fördelaktigt
totalintryck. Det har förefallit oss som
opera-comiquen å Stora teatern ginge
efter en viss .gammal slentrian, ett
bekym-merslöst laisser-aller- system såväl i fråga
om mis-en-scen som utförande. Detta är
dock icke som sig bör. Man torde
iliåg-komina att vår publik är vid åskådandet
af operetterna å andra teatrar van vid
skådespelet af en smakfull uppsättning
och »lif i spelet», van alt höra fart och
rytm i ensemblerna. Och om någon skall
kunna motarbeta operetterna och den af
dem alstrade dåliga smaken, bör det väl
vara vår främsta lyriska scen med dess
fina opera-comique. Men då bör man
också gä bättre rustad till striden.
Efter jubelfesterna gafs »Aida» f. f. g.
under spelterminen, hvarvid en ung tenor
hr Woloszko, enligt uppgift polack,
debuterade som Radamés. Af den svåra
konsten att gå och stå på scenen tycktes
han ännu icke ha inhemtat ens de nödiga
grundelementen. Sängsättet erinrade icke
obetydligt om hr Warmuth, ehuru den
förre har en klar, i det högre registret
rätt välklingande timbre samt sjunger
renare. Skada dock att han icke kan
undvika att tremulera, ett manér som
möjligen i utlandet men icke här kan
godkännas. I första aktens romans var
han något osäker och föredraget lät
konst-ladt, helst han på ett par ställen använde
några omotiverade portamenton i
nedgående, i stället för att ha iakttagit
pauserna. Men han »sjöng upp sig» under
aftonens lopp och ådagalade önskvärd
kraft och energi i tredje aktens tinal.
Nya teatern har gifvit en repris af
Offenbachs intressanta opera comique
»Hoflmanns äfventyr», hvari fru Hofer
dokumenterade sig som en både smakfull
och tekniskt framstående sångerska, om
hon också icke lyckades gifva sin fordrande
rol allt erforderligt dramatiskt intresse.
Hr Kloed som HolTmann gör ett särdeles
godt intryck. Han för sig med mycken
ledighet och synes äfven hafva tillegnat
sig större herravälde öfver sin vackra röst.
—h—
––kW»––
Från in- och utlandet.
Utmärkelser. I anledning af k. teaterns
jubileum utdelades Vasa-ordens riddarekors till
hrr Dente, Fredrikson och Alndöf; gnldmednljen
af 8:de storleken »Litteris et artibus» tilldelades
hrr Elmlund, Ilartman, Nordqvist, Marekhl samt
fruarna Charlotte Strandberg och Helfrid
Kin-mansson. En silfvermedalj tilldelades regissören
C. M. Boberg. — Med full rätt beklagar en
insändare i A. K. den skriande orättvisa, som
förbigick A. V. Dahlgren, E. Thegerström, C. A.
I fotlinan, F. Book, L. Norman och Hanna
Brooman.
Musikkonservatorium. Till den genom
kapellmästaren L. Normans afskedstagande
vakanta befattningen såsom lärare i komposition
valdes kapellmästaren .7. Dente. Då emellertid
hr. D. afsade sig förtroendet, utsågs organisten
i Jakobs församling, direktör W. Heintze. Hr
H. bar äfven afsagt sig, och hr Dente sköter
befattningen f. n.
Konsertmästaren Fridolf Book, som
under tretio års tid med den största pligttrogenhet
tjenstgjort vid vår k. teater, blef efter andra
gala-förestiillningens slut föremål för en varm
hyllning. 1 k. teaterns foyer egnades hedersgästen
en skål, föreslagen af kajiellmästaren Norman,
och öfverlernnades då till hr Book en med ädla
metaller rikt belagd stråke.
–-+––
K. musikkonservatorium. Elevernas
antal innevarande termin är 152 (82 manliga, 70
qvinliga), hvilka studera såsom hufvudämne;
orgel 80 (17 m., 13 qv.); sång 47 (14 m., 33
qv.); violin 21 (17 m., 4 qv.); violoncell 4 m.;
kontrabas 2 m.; flöjt 5 m.; olioe 2 m.; klarinett
7 m.; fagott 2 m.; valdthorn 3 m.; trumpet 2
m.; kornett 3 m.; piano 23 (3 m., 20 qv.);
kontrapunkt 1 m. Dessutom studera, jämte annat
hufvudämne: säng 1 qv.; basun 1 m.;
kontrapunkt 5 m.; komposition 2 (1 m., 1 qv.).
Stora teatern i Göteborg har upptagit
Maillarts opera »Villars’ dragoner», som i
fredags gick af stapeln med en ung debutant,
fröken Selma Jonsson, såsom Kose Friquet.
Om henne yttrar G. H. T.: Fröken Jonsson,
elev af musikaliska akademien, mottogs på det
allra varmaste af publiken. Hennes röst besitter
en behaglig och fin timbre, men är icke stor,
och i ensemblenumren har den svårt att göra
sig gällande; emellertid sjunger fröken Jonsson
på ett siitt, som vitnar om den bästa skola, rent,
fint, uttrycksfullt och musikaliskt.
Lunda-studentsångföreningens konsert i
universitetsaulan d. 28 Sept. utfördes af 200
sangare. Den rymliga lokalen var öfverfvld af
åhörare, och de olika sångnumren gingo
förträffligt samt tillvunno sig lifligt bifall.
Mathilda Grabow lär af chefen för kongl.
danska teatern, kammarherre Fallesen, vunnits
för några veckors gästuppträdande i Kjöbenhavn.
Hon reser trol. ej före nyåret.
Från direktören vid Stadt-Theatern i
Hamburg B. Pollini har till k. teatern, med
anledning af hundraårsfesten, ingått en utmärkt
väl textad adress, med emblem och vyer i färger,
utförd af C. Adler i Hamburg.
Kristiania d. 4 Aug. 1882.
Mitt bref kommer denna gång att
innehålla allt annat än glada saker, åtminstone att
bölja med. — Amanda Kolderup är död
hör man hviskas öfverallt; ja död, och det midt
i sina bästa år medan ännu lifvet stod henne
öpjiet till förvärfvande af segrar och triumfer på
konstens område. Född i en pä naturskönheter
rik trakt utvecklade sig redan tidigt hennes
friska och rika fantasi, och redan som barn
pröf-vade hon bland skog och fjäll sin vackra, stora,
klingande stämma. Först fullt mogen begynte
dock hennes utveckling som sångerska, hvari
den svenska lärarinnan friherrinnan Leulnisen
har en rik andel. Alen med den begäfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
