Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Ahabs ord i N:o 16, under det flere
andra tal och en chör komma emellan;
der hade jag gerna velat hafva ett
rigtigt lifligt ordbyte o. s. v. ...
Vidare beträffande den »dramatiska»
bygnaden. Det halft operamessiga i de
flesta operatexterna (der man nöjer sig
med allmänna figurer t. ex. En israelit,
en flicka, Hannah, Mikah ocb dylikt, och
der de, i stället för att säga »nu sker
det och det», måste säga »ve mig, jag
ser det och det ha skett») kan jag alls
icke lida; jag anser dem allt för svaga
och vill ej ha min hand med om sådant.
Men det eviga »han sade» o. s. v. är
heller icke rätt. Båda sakerna bör man
undvika i texten, men detta är och
för-blifver alltid en svårighet.
Rådgör ock med dig sjelf, om det
kan försvaras, att utom Elias egentligen
ingen annan person framträder? — Jag
tror så ändå. Och till sist, vid
himmelsfärden, måste han väl också hafva något
alt säga (sjunga). Finner du några
passande ord härtill? För öfrigt är andra
delen, i all synnerhet slutet af den,
ganska litet bestämd ännu. En slut-chör har
jag ännu icke, livad tror du om en
sådan ? Måtte det hela vinna din
bevågenhet, och må du särskildt skrifva en hel
mängd vackra arier, betraktelser,
kärnspråk, chörer och allt sådant, skrif det
i marginalen på texten och sänd mig den
åter så snart som möjligt . . .
Hur stor hjelp du gifvit mig till
första delen, tror du icke. Det skall jag
muntligen säga dig en gäng. Men just
derför ber jag dig, hjelp mig också att
utsmycka den andra delen. Jag har
nämligen till formen kunnat utesluta allt
historiskt recitativ, fört fram enskilda
personer, i stället för Herren sjelf engeln eller
englachören, så att den första delen och
största hälften af den andra afrundar sig
så präktigt. — Men nu börjar andra
delen med drottningens ord: »Gudarne göre
mig det och det» (1 Kon. B. 19, 2 o.
s. v.). Och det nästa jag har bestärndt
för mig är scenen i öknen (v. 4 o. f.).
Deremellan felas mig nu emellertid 1)
en mera noggrann karakteristik af
förföljelsen mot profeten — särskildt hade
jag gerna velat ha en eller ett par
chörer för att skildra folket, hur det vacklar
hit och dit och slutligen uppreser sig
emot honom; 2) en framställning af
versen 3 på samma ställe, t. ex. en duett
med gossen, då denne kunde utsäga detta
ställe ur Ruths bok: »Der du blifver, der
blifver ock jag», o. s. v. Men hvad
skulle Elias säga förut och efteråt? Och
livad skulle chören ha att säga dervid?
Kan du nu ge mig förslag på först och
främst en duett och sedan en chör, som
passar här? — Till 15:de versen är då
allt i ordning; men här lättas mig åter
ett ställe för Elias, ungefär af det
innehållet: Herre, så som du vill, så låt mig
ske (det står väl icke i bibeln?); kort
sagdt, jag ville gerna att han efter
Herrens uppenbarelse förklarade sig
beredvillig, att han efter all modlöshet
uttalade att han var åter undergifven samt
fullt rustad och frimodig. — Och så
felas mig ännu några ord, dem han vid,
eller före, eller ock, om du så tycker,
efter himmelsfärden kunde framsäga, och
äfvenledes några för chören. Chören
sjunger om himmelsfarten historiskt
efterorden i 2 Kon. B. 2, 11, men så bör ock
några riktiga högtids-chörer följa derpå!
»Gud farer upp med jubel» är icke rätt,
ty det är icke Gud. utan Elias, men
någonting i den vägen. Och äfven Elias’
stämma ville jag höra till slut ännu en
gång. — (Kan Elisa sjunga sopran? Eller
blir ej detta svårt, då han i samma
kapitel omtalas såsom flintskallig? Skämt
å sido, måste han såsom profet eller
kan han såsom ännu ung gosse
framställas närvarande vid himmelsfärden ?)
Slutligen förefalla mig de ställen du
föreslagit såsom slutet på det hela
(särskildt tersetten mellan Petrus, Johannes
och Jakobus) allt för historiska och för
mycket skilda från karakteren af det
(gammaltestamentliga) hela, men det der
skulle jag snart kunna hjelpa — om jag
nämligen i stället för tersetten gjorde en
chör af orden, så tycker jag det kommer
på ett ut, och det kommer jag väl ock
att göra. Jag skickar dig åter bladen,
så att du kan riktigt orientera dig, men
jag vill be dig sända dem åter till mig;
du ser att gången af det hela är
fast-stäld, det är nu endast de
lyriskt-betrak-tande ställena (af hvilka man kan göra
arier, duetter o. s. v.), som särdeles för
slutet fattas mig.
Har jag väl tackat dig* för dina
välvilliga ord och ditt råd angående Elias?
Allt livad du anmärkt på det der bladet
var mig så särdeles kärt, och det har
åter visat mig, att du på helt annat sätt
och långt djupare än andra vet att sätta
dig in i saker och ting. Du vill att
efter »Helig, Helig» äfven skall komma
Guds anmaning till Elias att ånyo gå ned
och fullgöra sitt kall. Detta hade jag
oek förut ämnat, och tänker också
återupptaga denna idé, om jag än icke kan
undvara Elias’ svar. Men jag tror att
båda sakerna kunna och böra förlikas.
Konung Aliasja kommer jag likväl ej att
kunna införa. Det var dessutom den
största svårigheten i hela uppgiften att
efter Guds uppenbarelse i »det stilla
vädret» tinna en tillräckligt bred (och dock
ej lång) afslutning för det hela, och när
vi se Elias efteråt ännu en gång uppträda
såsom ifraren och den stränge profeten
(dramatiskt nämligen), så skulle hans
betydelse för det nya förbundet, hvilken
nödvändigt måste framträda deri, efter
hvad jag känner och finner, ej kunna
utan stor vidlyftighet framställas, under
det jag finner såsom synnerligen vigtigt
att från denna Guds uppenbarelse allt
träder fram endast i stora berättande
drag ända till slutet. Men att ett af
dessa berättande drag äfven skall
innehålla, att han steg ned, och än en gång
förgäfves steg ned, — deri har du
alldeles rätt, och jag vill söka att ännu få
* Detta bref är till E. Bendemann, de
Itire-gåend? till Sclmbring.
in det, efter som jag kommer att vidare
revidera det hela och omarbeta mycket,
innan jag lemnar det från mig till trycket.
Underligt nog, att det ställe, som gjort
mig största svårighet, just är detsamma
som du vill ha bort — det om enkan.
Det synes mig att genom någon slags
inflikad betraktelse (af chören eller på
annat sätt) detta skulle vinna i betydenhet
och bredd, och du ville helst ha det
såsom berättelse. Till sist torde du ha
rätt, och det vore rätt fatalt, ty jag tror
att detta ställe efter nuvarande
indelningen och med den utförlighet, hvarmed
det nu är behandladt, alls icke kan um- .
bäras. Detta ger mig mycket alt tänka på.
–––x–––
Från scenen och konsertsalen.
Stora teaterns andra symfonikonsert var
ett musiknöje af solidaste slag. Den
omständigheten att programmet denna gång
upptog icke mindre än två symfonier
innebar emellertid ingenting störande, ty begge
voro både till stil och karakter så vidt
olika, att ähörarne hemtade deraf all
önskvärd omvexling.
Den ena var Mozarts älskliga i
Haydn-manér hållna populära D-dur-symfoni (n:o
5), allt för väl känd, för att här behöfva
närmare angifvas. Dess rena och milda
toner framkallade odeladt angenäma
känslor.
Aftonens andra symfoni utgjordes af
Mendelssohns storartade
refonnationssyni-foni, som var en nyhet för dessa
konserter, ty den har aldrig förut spelats af
hofkapellet. Mendelssohn sjelf satte icke
denna symfoni synnerligen högt, ehuru
den med sin doftande romantik, sin käcka
hållning och framför allt sin rika
kontra-punktik (finalen är, som bekant, grundad
på koralen »Vår gud är oss en väldig
borg») är en med nöje hörd
tonsättning. Scherzot väckte så liflig anklang
att det bisserades.
Vid konserten medverkade den unga
framstående violinisten fröken Anna Lang,
som utförde principalstämman till Bruchs
g-inollkonsert. Hon besitter godt
artistgry, hvilket uppenbarar sig i en ovanligt
mjuk oeh varm ton, ett ädelt föredrag
och en elegant och dristig teknik,
vittnande om sorgfälliga och allvarliga
studier. Med större aplomb och fylligare ton
skall fröken Lang blifva en utmärkt
kon-sertspelerska.
1 öfrigt har det rådt mycken liflighet
inom teaterverlden — ett säkert tecken
pä att julen snart står för dörren.
Fröknarna Pyks, Langs och Berséns konsert
i musikaliska akademien må i främsta
rummet nämnas såsom varande i alla
afseenden synnerligen väl ordnad. Detta
var första gången fröken Pyk efter sin
långa bortovaro från hemmet lät höra
sig i konsertsalen. Hon skördade
emellertid dervid en sannskyldig triumf, ty
fröken P:s egentliga specialitet är just
konsertsången, hvari hon, fri från den sceniska
aktionen, kan låta sina rika röstmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
