- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 3 (1883) /
5

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte förstå sig på dig mer än en ko på
rosor, du fraterniserar med kortspelande
gubbar, för livilka du är en lättvindig
rodocka, som spelar dem till nöjes, och
intet mer. Och utom gubben P. och S.
och gamle B. har du ingen som förstår
dig. P. kunde vara din far, S. likaså
och B. din farfar. Med dem spelar du
kort och dricker dig förderfvad till kropp
och själ! Och sedan . . .»

»Ännu en gång, Stern, du är orättvis
mot dina egna vänner. Kom i håg
mina kamrater och ...»

». .. Dina elever kanske. Nånå, jag
vet. Du svärmar för en af dem. Du
suckar för lilla fröken Berg och hon
lågar naturligtvis för dig. Det är bra, jag
ger min välsignelse. Men hon är rik,
och alldeles för ung — jaså inte! nå
desto bättre . . . Vet du hvad, hon skall
uppträda på den här konserten i en trio,
och så har hon lofvat spela solo. — Det
är jag som lofvat generalguvernörskan att
arrangera. Primadonna blir fröken Basilier;
bon sjunger arian ur Mignon.
Sekunda-donna blir fru R.; du vet hon sjunger
som en gås, men — slägten gör hennes
lycka; hon blir alltså beundrad. Så
kommer du och så din Herzenskönigin. —
Beslut! Ändamålet är välgörande, det
förstås! Och går det bra, så tar jag dig
med till Petersburg och — du bryter
med eländet här! Tro mig, min
gosse, du spelar som en mästare! Ditt
löfte? . . .»

Sachs’ ögon lyste plötsligt till. Hans
bleka, fina kinder fingo rodnad, och då
han skrattande försäkrade Stern att han
vunnit en själ för helvetet, såg man två
skalkaktiga gropar i hans kinder, gropar
som mera skulle varit på sin plats hos
en ung flicka än på vår mustaschprydde
doktor.

»Se här, Asmodeus! Vill du att
jag med mitt röda blod underskrifter
vårt paktum? Jag skall spela på din
barmhertighetskonsert. Sätt dig der och
föreslå livad jag bör välja, och befall
öf-ver din slaf! Alea jacta est. Jag skall
spela offentligt för första gängen efter
tjugo år. Få se!» (Forts.)

–––x––-

Från musikkonservatoriets
elevuppvisningar.

(Se vidare notisafdelningen.)

• •

J^fven sisllidne termin afslutade
rau-i vfs sikkonservatoriet sin verksamhet
efter bruklig sed med en offentlig
uppvisning af sina elever. Konservatoriets
examensväsende lär emellertid på grund
af bestämmelser i läroverkets nya
reglemente undergått åtskilliga förändringar,
bland annat derutinnan att, under det
förut »alla något försigkomna elever»
deltagit i dessa uppvisningar, numera »de
mest utbildade eleverna» vid dem skola
dokumentera sig. Utsigten att denna gång
få höra något ännu bättre i
uppvisnings-väg än förut — ty så måste
naturligtvis den nya förändringen tolkas — hade

emellertid icke verkat sä lockande på den
stora allmänheten som man kunnat vänta;
ty ehuru uppvisningarne äfven nu voro
talrikt besökta (och detta är ju händelsen
med alla gratismusiknöjen i Stockholm,
inträffade de äfven på sjelfva julafton),
så tycktes de dock icke innebära tecken
på någon ökad freqvens, snarare under
de första dagarne tvärtom.

Uppvisningarne voro denna gång
fördelade på blott tre dagar: den 13, 14
och 15 december, under det att tillförene,
som man torde erinra sig, dagarnes
antal under flere år varit fyra. En
naturlig följd af denna anordning var att
äfven de å programmet upptagna
musiknumren reducerats ganska betydligt till sitt
antal. Då de under de senare åren
utgjort sammanlagdi mellan 70 oc.li 80,
uppgingo de nu till blott omkring 40.

Uppvisningarne omfattade följande
efter antalet annonserade nummer
grupperade ämnen: Sång 13 n:r (lärare: prof.
.7. Giinther 7, hr H. Håkansson 3,
fröken E Bergman 3), Piano 10 n:r
(fröken H. Thegerström 7, hr O. Bolander
3), Violin 6 n:r (hr J. Lindberg 4 n:r,
hr F. Book 2), Orkesterspelning 5 n:r
(hr Lindberg), Biåsinstrument af trä [flöjt,
klarinett, oboe] 4 n:r (hr F. Sjöberg),
Orgel 3 n:r (hr S. Ijagergren),
Biåsinstrument af messing [basun, valdthom]
2 n:r (hr J. A. Johnsson, hr C. O.
Östman), Violoncel] 1 n:r, Kontrabas 1 n:r
(hr A. Andersen), Ensemblespelning 1 n:r
(hr Lindberg) samt Deklamation 1 n:r
(fru B. Tammelin).

Dermed voro dock icke alla
konservatoriets undervisningsämnen
representerade. De i hvilka inga offentliga prof
aflades voro: Körsång (lärare: hr H.
Håkansson), Trumpet och Tuba (hr Sjöberg),
Kontrapunkt (hr J. Dente). Harmonilära:
(hr C. Nordqvist), Musikens historia (hr
V. Svedbom), Italienska språket (fröken
E. Langéen), Scenisk framställningskonst
(fröken S. Hebbe) och Pianostämning (hr

C. Sillén).

Konservatoriets katalog upptager
dessutom ett par lärarenamn som icke
åter-funnos i uppvisningsprogrammen, nemligen
fröken E. Claesson och hr G. Brink,
begge i piano. Den förstnämda lär
företrädesvis undervisa i
ackompagnements-spel. Äfven om, — hvilket möjligen icke
var händelsen — de elever som biträdde
vid pianoackompagnementet å
uppvisningarne voro fröken Claessons, förefaller det
dock egendomligt att lärarinnan sjelj
ackompagnerade å sista uppvisningsdagen.
Låt vara att fröken Claesson är faktiskt
engagerad vid konservatoriet äfven som
»ackompagnatör», så saknas ändock icke
berättigade anledningar till reflexioner
häröfver.

Ingen vänte sig att här finna någon
specialkritik öfver arten och
beskaffenheten af uppvisningarne af samtliga
programnummer. Alla voro de ju elevprestationer
— låt vara att liere bland dem voro
synnerligen framstående — och afsigten
med dem var väl mindre att hvar för sig
lemna vitnesbörd om de utförandes indi-

viduella begåfning och anlag, än
fastmera att tjena som en vägledning vid
bedömandet af undervisningsväsendet i
allmänhet vid musikkonservatoriet. Det
gläder oss då att kunna vitsorda de i de
allra flesta hänseenden dugliga lärarekrafter,
som, af profven att döma, fortfarande stå
till vår förnämsta musikskolas förfogande.
Några små erinringar må emellertid
tillåtas.

Sångnumren hade denna gång
reducerats till rimliga proportioner. De voro
nu endast 13 (således färre än hvad
prof. Gunthers elever ensamt utförde vid
1879 års uppvisning). Emellertid tyckes
det varit med svårighet man uppbringat
detta lilla antal, att döma af n:o 31,
(grefvens rec. och aria ur »Figaros
bröllop»), Ty endast den mest bjudande
nödvändighet hade väl föranledt att pä delta
sätt inrangera i fråga varande sångare
bland »de mest utbildade eleverna».
Ensamt det om brist på handledning
vit-nande recitativet borde afrådt frän livarje
tanke pä offentligt uppträdande. Fröken
Bergmans »mest utbildade elever» voro
denna gång summa en, som bidrog med
tre nummer. Man bar med anledning deraf
ifrågasatt behofvet af tre lärare i sång
vid konservatoriet.

Till violoncell-lärarens af mången
be-tviflade kompetens torde vi en annan
gång återkomma.

Den lilla i öfrigt godt instruerade
orkestern tycktes mindre bekymra sig om
en ren stämning än tillåtet var, ehuru
dess fyra första nummer gåfvos med så
långa pauser att god tid förefunnits alt
stämma rent.

Yis-ä-vis deklamationen torde vara
nödigt alt till en annan gång vänja eleven
vid den stora salongens akustik, sa alt
rösten kan fullt göra sig gällande.

Efter uppvisningens slut utdelades
belöningar till deraf förtjenta elever, hvarpå
musikaliska akademiens sekreterare
uppläste sin årsberättelse, som var rätt
uttömmande i fråga om utlandets
musik-väsende, men egendomligt nog, redogjorde
lika föga för akademiens verksamhet
under det gångna året som för musiklifvet
i landsorten. Man måste deraf draga
den slutsatsen, att det senare varit
mycket underordnadt, den förra så godt som
ingen. Hvilken stagnation i jämförelse
med akademiens lifaktighet under
60-ta-let, då hon årligen utgaf tryckta
handlingar, innehållande ej blott utförliga
årsberättelser ocb minnesteckningar, utan
ock musikaliska uppsatser och
redogörelser af mångfaldigt slag! Men så egde
hon då också en intresserad furste till
preses och räknade ibland sig flere flitige
skrifställare. Nu eger hon intetdera. 1
alla fall måste på det fiffigaste beklagas
att utgifvandet af akademiens handlingar
någonsin afbrutits. * Sbg.

* Vi hafva en gång for vår del ined samma
lieklagande erbjudit oss att i Svensk
musiktidning offentliggöra sekreterarens årsberättelser, men
erhållit ett undvikande svar. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1883/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free