Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alternativ: koralen skulle komina all
utföras »såsom luttills vanligen skett, med
lika långa strofdelar». Men då hade vi
ju kommit tillhaka till Hæffner, och hvad
vore då hela vinsten af förff:s arbete? Jo,
en betydligt sämre harmonisering, hvarom
en skarp kritik i näst sista numret af
Tidning för kyrkomusik ej lemnar
ringaste tvifvel öfrigt. A. L.
Adolf Henselt.
Liszt braust ilaliin mit
Sturmes-wiithen
Dreyschock klingelt glockenrein;
Henselt witlilt in FriihlingsbUitlien
Tlialberg schnitzt in Klfenbein.
Em. Geibei..
»ilhehnina Schröder-Devrienl, det
19:de århundradets största
dramatiska sångerska och den varmaste
beun-drarinna af Henselt, skref, dä hon på
trettiotalet hört honom i Dresden: »Stackars
sjuke Henselt, du kan ej lefva länge, ty
den som spelar med sådan lidelse, den
som kan med sina små fingrar framlocka
sådana toner ur instrumentet, honom är
nog ett snart slut beskärdt.» Den stora
konstnärinnans profetiska ord ha ej gått
i uppfyllelse.
Den 20 Oktober firade Adolf Henselt
i Petersburg sitt 25-årsjubileum såsom
inspektor för musikklasserna i kejsarinnans
läroanstalter.
Den, hvilken såsom Chopins,
Men-delssohns och Lis/.ts samtida skördat sä
stor och ovansklig ära både i egenskap
af virtuos och komponist, hans
konstnärs-rykte står fast, och han hehöfver icke
dessa rader; — de skola endast med
anledning af hans jubileum tjena till att
erinra hans talrika lärjungar och
beundrare om mästaren, och uppfriska i deras
minne några drag ur hans lefnad.
Född d. 12 Maj 1814 i den lilla
bayerska staden Schwabaeh ej långt från
Niirnberg, flyttade han redan som barn
med sina föräldrar till Miinehen, der han
tidigt undervisades i violinspelning. Kort
derefter egnade han sig åt pianospelet,
hvars första grunder han inhemtade
under ledning af chormästaren Lassen. Ett
stort inflytande på hans musikaliska
bildning hade fru von Flad, en Meycrbeers
och C. M. v. Webers studiekamrat hos
abbé Vogler. Hon undervisade gossen
ända till hans 17:de år. I åtnjutande af
hög gunst hos konung Ludvig af Bayern,
begaf han sig till Hummel i Weimar, hos
hvilken han studerade i åtta månader,
och derefter 1882 till Wien. Här var
det som han första gången hörde
Tlial-berg, hvars spel utöfvade- ett afgörande
inflytande på lians vidare utveckling. Tvä
år studerade han kontrapunkt för
Sech-ter och ytterligare två är lefde han i
eremitisk tillbakadragenhet, med oafbrulen
jernflit egnande sig åt praktisk öfning i
pianospel. Hela månader tillbragte han
dagligen tio timmar och derutöfver vid
pianot, — icke en gång när han skulle
äta lemnade han det. Då hans hand af
naturen ej hade någon stor spännvidd,
så begynte han sträcka henne; till natten
ingnedos händerna med något fett ämne,
och han sof i handskar. Det åsyftade
målet nåddes; till och med ackord i
de-cima-läge, så som de förekomma i
Webers ass-dur-sonat, kunde han med jemt
anslag utföra. Dessa ansträngande
studier angrepo hans helsa och han sökte
då hvila och förströelse i Berlin. Här
lärde man nu i den förut alldeles okände
unge konstnären, som lät höra sig i
privata kretsar, alt på en gång göra
bekantskap med en af de mest betydande
virtuoser. I Dresden, Weimar, Breslau,
öf-verallt vann han högsta erkännande. I
Petersburg inträffade han vid
konsertsäsongen 1838 och log der sin bostad för
framtiden.
W. von Lenz berättar i sin bok
»Die grossen pianovirtuosen miserer Zeit»
om Henselts första uppträdande i
Petersburg följande: »Jag var just hos grefve
Wiclhorski då Henselt presenterade sig
för honom. Jag skall aldrig förgäta det
utomordentliga intryck konstnären gjorde
med sin Fiss-tlur-elyå. Det var som en
under blomsterguirlander dold eolsharpa!
En berusande doft spred sig från dessa
under hans båda händer, mjuka som
rosens blad; hvarandra aflösande sexler,
hvilka i samma oktav förföljde hvarandra,
skalkadcs, omfamnades och smektes! En
sådan krans af rik tonfvllighet i
pianis-simo hade man aldrig väntat sig från en
klaviatur! Till dessa hviskningar om
lycksalighet, hvilka utgöra lmfvudsatsen,
slöt sig delta energiskt anlagda minore,
som stigande allt högre och högre i styrka,
tog instrumentet med storm för att sedan
förlora sig åter i sexternas magiska
samspråk. Sedan dess ha 32 år förflutit,
men den förtrollande bilden star ännu
klar för mitt inre öga!
»1 helt annan stil, lugnare, bredare
och djupare framströinmande, följde hans
»Focmc d’amour», som från en till form
och bygnad alldeles ny notturnostil
öfver-går till ett ej mindre djupkänsligt allegro
i variationsstil och afslutas med den
högsta konsertbravur i öfver hela
instrumentet strödda arpeggier, dem konstnären
framslungade likl väldiga, träffsäkra spjut,
utan att dock öfverträda måttet af den
kraft, som höfves för pianots rätta
behandling. Delta var något som man ej
hört förr! En sådan mjukhet förenad
med sådan kraft!»
Framgången af hans konserter på
stora teatern var kolossal; — kejsarinnan
utnämnde honom till sin hofpianist,
storfurstinnorna togo lektioner af honom och
från alla håll strömmade elever till honom.
Prins Peter af Oldenburg blef hans trogne
vän och gynnare och denna vänskap slöts
ej förr än med den musikaliske prinsens
död år 1881.
En oöfvervinnerlig skygghet för
offentligt uppträdande föranledde honom alt
småningom draga sig undan derifrån samt helt
och hållet egna sig åt pedagogisk
verksamhet; det är nu redan öfver 25 är sedan
han sista gången framträdde för publiken.
»Jag har alltid spelat dåligt pa
konserterna här», berättade han, »och kritiken
har alltid slitit mig i stycken, — men
en gång spelade jag verkligen bra, och
dä har man gått ännu mera illa ät mig.»
(Detta »dåligt» får man naturligtvis taga
ur Henselts egen synpunkt, hvilken ytterst
sällan, nästan aldrig var nöjd med sig
sjelf.)
Den som nu får den sällsynta lyckan
att höra honom, kan ännu bekräfta
sanningen af skaldens ord: »er wuhlt in
Fruhlingsbluthen.» Åska förstår han
också alt göra; man tänke endast på
hans »Danklied nacli Slurm». Då en
gäng under en promenad med Liszt
talet föll på Henselt, stannade Liszt vid
uttalandet af detta namn och lyfte på
hatten samt sade bland annat: »om jag
skulle kunna spela min Lucie-fantasi så
som Henselt, behöfde jag åtminstone två
år för att studera derpä».
Huru mycket Henselt bidragit till att
höja Petersburg lill den respekterade
Pianopolis, del nu är, derom upplyser oss
pianospelets historia, på hvars sidor han
inristat sitt namn med gyllene bokstäfver
(såsom Th. Leschetizki uttryckt sig).
Här är ej platsen att belysa hans
verksamhet som inspektor för
musikklasserna vid instituten i Ryssland, blott en
sak må bemärkas: Henselt erkänner
alltid hvarje allvarlig sträfvan hos lärjungar
som hos lärare och står alltid på det
rättas sida.
Med stor tillfredsställelse kan Adol f
Henselt blicka tillbaka på sin verksamhet;
lätt har det väl ej varit att nå hvad han
uppnått — men han kan med skäl säga:
»jag har af mig gjort livad jag kunnat
göra».
För en af de utvalda vill detta ej
säga så litet! —>’■
Ett konstnärslif.
3.
Konserten.
(Forts.)
’Wlfan är i Helsingfors, Finlands vackra
hufvudstad, nog lycklig att äga en
superb konsertsalong, för att icke säga
tvenne. Men som en af dem lika
mycket begagnas till dansrum som till
musiklokal, så torde det strängt taget
endast vara universitetets stora
solennitetssal som har hedern att bära detta
namn.
Också torde man ha svårt att finna
en i akustiskt hänseende mera fördelaktig
konsertsalong. Den är byggd i
halfcir-kelform och åhörarplatserna slutta nedåt
katedern. Pa högra sidan står den stora
estraden med plats för 250 musiker, åt
sidorna läktare.
Folkmassan tågar in från alla dörrar.
Man kan iakttaga detta egendomliga
lialf-hviskandc, som alltid karakteriserar en
»bildad» publik, der den »en masse»
fram-böljar, vare sig i en salong eller ute.
Det frasar af sidenklädningar, fransar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
