Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
predikanter tillhörde denna orden.
Mozart var medlem af logen »Zur
gekrön-ten Holfnung» och af hela sin själ
till-gifven orden, hvilken inspirerade honom
till så mången komposition i allvarlig
stil, och hvilkens inflytande till och med
spåras i »Trollflöjten». Mozart hade till
och med umgåtts med tanken att bilda
ett eget hemligt sällskap, »Grottan», och
gjort ett utkast till regler för detta. Den
åttonde och sista logen. »Zur wahren
Eintracht», stiftad d. 16 Mars 1780, blef
den berömdaste, och denna utgaf en
särskild journal för frimurare. Den
räknade till 1785 ett antal af 200
medlemmar, bland livilka hofråden von Greiner,
Sonnenfels m. (1., diklarne Denis,
BIu-mauer, Alxinger etc. Detta år erkände
också kejsar Josef frimurarorden under
vi Ikor af vissa reformer och stälde den
samma under statens skydd. Vidare
måste da de åtta hittills varande logerna
reduceras till tre, hvilket skedde i
december, och hvartill Mozart skref två
kompositioner.
Hvad som förmådde Haydn att
inträda i orden känner man endast
giss-ningsvis. Kanske var det hans vän och
gynnare von Greiner, i hvars musikaliska
hus han städse var en välkommen gäst,
som föranledde hans intagande. Han
inträdde emellertid i samma loge, »Zur
Eintracht», hvilken denne tillhörde. Med
hvilken längtan Haydn motsåg
intagningen kan man se af ett href till grefve
Anton von Apponv. Haydn skrifver den
2 Febr. 1785 från Esterhåz: »Just i går
erhöll jag en skrifvelse från min
blif-vande gudfar, herr von Webern, att man
sistlidna Fredag med mycken väntan
af-hidade min ankomst för att befordra mitt
intagande, det jag med oro emotser, men
dä jag genom våra husarers försumlighet
ej i rätt tid erhöll inhjudningshrefvet, så
har man uppskjutit saken till nästa
Fredag (4 Febr.). O, om det redan vore
Fredag! jag kunde då få njuta den
outsägliga lyckan att tillhöra en cirkel af så
ärevördige män.»
Vi kunna antaga såsom tämligen visst,
att nämda 4 Februari Haydns inträde i
orden egde rum, hvilket skedde under
följande på harmoniens makt sinnrikt
anspelande tal:
»Öfver harmonien. Vid Br. H++ns
intagande.
Ett tal af Br. H+z++r.
. . . Att för eder, nyintagne Br. lärling,
särskildt prisa harmoniens, det
himmelska väsendets förtjenster, för eder, åt
hvilken denna älskansvärda gudinna
af-trädt en del af den ljufva trollkraft, med
hvilken hon stillar många själens
stormar, invaggar smärtan och vemodet till
en stilla sorgbundenhet, förkortar de
melankoliska och sorgsna stunderna,
stämmer menniskans hjerta till glädje och ej
sällan lyfter hennes själ till de mest
upphöjda känslor; att för eder i skarpa drag
teckna hennes tjusande behag, skulle vara
ett öfverflödigt arbete. Jag känner mig
nöjd, om jag med denna min lilla ofull-
komliga teckning — skiss ville jag säga
—, om jag genom denna broderliga
hels-ning hos eder väckt föresatsen att äfven
här i denna för er, min broder, nya
verkningskrets blifva eder kära väninna
ovanskligt trogen.
An lyckligare skulle jag vara, om jag
såge mitt mal uppnådt, min önskan
upp-fyld så till vida, att jag bidragit till mina
bröders öfvertygande om oumbärligheten
af denna det äkta mureriets
fundamentaldygd, samt befordrat och belastat den
uppmärksamhet, hvarmed I hittills ätlydt
livarje vink af den himmelska
lmldgudin-nan.»
Om Haydn fann i denna krets livad
han önskat och väntat, om hans inträde
i orden haft något inflytande pä hans
sinnesart, derom erhålla vi ej den
ringaste kännedom.
––––––-
Obs.!
Med anledning af ett förspordt
missnöje öfver några anmärkningar i denna
tidning beträffande konservatoriets
elevuppvisning laga vi oss friheten påpeka
— ehuru det egentligen borde vara
öfverflödigt — att vara spalter alltid stått
ocli stå öppna för livarje motiveradt
gen-miile mot der offentliggjorda artiklar.
Redaktionen.
IPermar
till förra Årgangen, eleganta oclt
prydliga, finnas alt tillgå å 2
kronor, och sändas på ret/risition
f v a n c o till prenumeranter i
landsorlen.
HUSS & BKERS musikhandel.
––––––
Från in- och utlandet.
Musikdirektörstjensten vid Srea lifgarde.
På gjord ansökan har musikdirektören vid Svea
lifgarde F. (i. 15. Rosl>eck beviljats afsked den 20
sistl. december, och har samma dag
musikdirektören vid dalregimontet .1. (i. Kjellberg förordnats att
tills vidare förrätta tjensten vid förstnämnda
regimente.
Konsert-ntsigfer. Franz Neruda,
tillsammans med Anton Svendsen (lista violinist i
Köpenhamns K. llof-kapell) och tvenne andre
framstående danske musici ämna i medlet af nästa
månad här gifva 3:ne q vårtet t-soiréer.
Abonnementslista (5 kronor for 3 konserter!!) blifver i
nästa vecka tillgänglig i Hnss & Boers
musikhandel. Närmare genom annonser i de dagi.
tidningarne.
-—+–-
Den berömde violinisten Emil San re t,
hvars geniala spel af många likställes med en
Sarasates & Wieniawskis, ämnar tillsammans med
den likaledes högt upphurne pianisten och
kompositören Xaver Scharwenka i medlet af
Februari gifva 2 it 3 konserter i Stockholm
äfven-som i de förnämsta landsortsstäderna.
»Stamrepertoaren» inom Upsalasången,
»giltig för långliga tider och oberoende af
växlande generationer och förhållanden», kommer
att samlas, • ordnas och utgifvas af direktör Ivar
Hedenblad. Samlingen skall företrädesvis
innehålla akademiska och studentsånger, som blifvit
traditionella för fester af hvarjehanda slag,
serenader, glada samqväm ni. m. (fyris).
Fru Östberg-Horwitz har i Berlin jämte sin
man, som har en ovanligt vacker basröst, egnat
sig ät sångstudier, och de hafva nu liegge
hunnit så långt, att den bekante direktören för
Wag-nerteatern, Angelo Xeumann, som mista
septem-ber öfvertager Stadtteatem i Bremen, engagerat
dem under tre år och på fördelaktiga vilkor.
Fru Horwitz har redan medverkat vid
Wagner-representationerna pä Vietoria-teatem. Vid en
föreställning i (törlitz har hon såsom Sieglinde
sjungit kärleksduetten ur »Die Walkvre» och haft
odelad framgång. Sä väl rösten som föredraget
pä tyska voro mycket tillfredsställande.
Kristina Nilsson i Amerika. Den 2 dec.
gaf Kristina Nilsson en matiné i Steinway Hall
i New York. En större, tnera lysande eller
entusiastisk åhörareskara än den, som da infunnit
sig, har aldrig rymts inom denna sal, säger
Xord-stjeman. Ja, det är fråga, om ens någonsin i
New York funnits en åhörarekrets, som i socialt
hänseende, musikalisk intelligens och i hjertligt
emottagande af den stom sångerskan öfverträflät
den samma. I fall Kristina Nilsson hade behof
af något ytterligare erkännande af huru gladt
New York var att äter höra hennes ljufva toner,
fick hon i sanning detta genom det talrika besök
och den obegränsade förtjusning, som här hclsado
henne. Långt innan dörrarne öppnades
sandades på trottoaren en massa menniskor, till större
delen damer, livilka voro villiga att stå och vänta
mer än en timme, i förhoppning att åtminstone
lyckas erhålla ståplats inom salen — ty ett rvkte
hade spridts, att alla sittplatser voro utsålda langt
förut. — Ahörareskaran, till större delen bestående
af fruntimmer, ej allenast reste sig upp, utan
viftade med sina näsdukar och klappade händerna,
under det lierrarne hurrade. Miserere-duetten
måste gifvas om igen, men detta afslöt ingalunda
scenen, emedan ähörarne åter reste sig upp och
åter tviinne gånger inropade Kristina Nilsson
och gaf hon då »the old folks at home».
På eftermiddagen afreste Kristina Nilsson
till Chicago, der hon den 12 dec. gaf en talrikt
besökt konsert. Samma dag på aftonen afreste
hon till San Francisco, hvarest hon skulle sjunga
den lft.
Ett arbete af hr Andreas Hallén har
uppförts i »Concerthaus» i Berlin. En tidning
pä platsen skrifver härom följande: »I onsdags
kom redan åter ett nytt arbete, en stor svensk
rapsodi (n:r ?) af Andreas Hallén för första
gången till uppförande. Det hela är lika
origi-nelt uppfunnet som skickligt och glänsande
ge-nomfÖrdt; oaktadt de rikt använda medlen visar
sig ingenstädes någon öfverlastning. Klar och
genomskinlig gestaltar sig verkets musikaliska
byggnad, och det utvecklar sig strängt
symfoniskt, men bevarar ständigt sin originalitet och
sin egendomliga kolorit. Andreas Ilallén har
med detta arl>ete bevisat sitt fulla herravälde ej
blott öfver formen, utan också öfver den
moderna orkesterns sä oändligt rika uttrycksmedel;
han använder dem alla, men hvart och ett på
dess rätta plats och städse mätt- och klangfullt,
för att låta sina tonmålningar framträda i de
verksammaste färger. Publikens lilliga bifall
visade, att cflékten är så lietydande, som man blott
i sällsynta fall kan vänta af en nästan oliekant
tonsättares arliete. Vi iiro öfvertvgade, att denna
svenska rapsodi kommer att blifva ej blott ett
repertoarstycke för Bilse’ska kapellet, utan snart
äfven ett omtyckt stycke för alla goda orkestrar.
För öfrigt utkommer den i den närmaste tiden,
äfven arrangerad för fyra händer, af trycket i
Ral>e und Plothos musikhandel härstiides.»
Hr Hallén, som återvändt till Göteborg, har
der bildat en ny musikförening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
