Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sabbaten, sa for den berömde violinisten ined
den sotige lokomotivföraren midt i natten oeb
kom lyckligen till Diisseldorf, der underrättelsen
om afventyret snart spridde sig oeli tor den i
välgörenhetens intresse tappert utförda
bandlingen på konserten bibragte Satiret en mer än
vanligt storartad hyllning.
–––M»––-
»Den tapre landsoldat.»
jferøe s. k. folksångerna (ej att förblanda
med folkvisorna) äro hufvudsakligen
af två slag: hymner till regentens
hyllning, sådane som »God save the queen»,
»Bevare Gud vår kung», »Ur svenska
hjertans djup», etc. och dit vi ock kunna
räkna franska kejsarhymnen »Partant pour
la Syrie» och den danska »Kong
Christian stod ved höien mast», eller rent
fosterländska sånger till prisande af
fäderneslandet, till minne af
nationalhjel-tar och till höjande af nationalandan i
striden för fädernejord och frihet, sådane
som »Danmark, dejligst vang og vænge»,
»Norges bæste værn och læste»,
»Herrliga land», »Kung Karl den unga hjelte»
samt »Marseillaisen» och »Den tapre
landsoldaten» m. fl. — Af detta slags
sanger ha vi i första årgangen af denna
tidning egnat vår uppmärksamhet åt vår
»gamla folksång» och »Marseillaisen»; vi
vilja nu med begagnande af en
biografisk uppsats om den danske komponisten
Emil Horneman af Ch. Kjerulf i
»Nordisk Musiktidende» sysselsätta oss med
den från danskarnes försvarskrig mot
tyskarne 1848 bekanta nationalsangen
»Den tapre landssoldat», hvilken äfven
vid den tiden var så populär hos oss
och genom svenskarnes deltagande i den
danska frihetsstriden spriddes vida kring
våra bygder.
Marsdagarnes historia är också »Den
tapre landsoldats» födelsehistoria. Det
är naturligt, att »Danmark, dejligst vang
och vænge» var den sång, som
användes öfver allt, der borgarne under denna
oroliga månad samlade sig för att rådslå
om fäderneslandets ställning och
framtids-utsigter, ty »Leddet var af lave». Men
då vid månadens slut kriget stod för
dörren och det nu var landsoldaten, som
skulle återställa »Leddet» i dess gamla
läge, då måste han också hafva sin egen
sång med på vägen.
Kasinomötet och folktåget till
Christiansborg framkallade väl direkt K a al un ds
»Sang för det danske folk»: »Opmand
dig, du danske! lod verden nu se, at ej
du vanslægted i tiden!» till Kun/.ens
gamla utmärkta melodi »Saa kæmped de
helte af anden April». Men hur
präktig än sången var, saknade den likväl
de nödvändigaste vilkoren för att tränga
ned i folket och särskildt att slå an
bland soldaterna. Kaalunds sköna ord
gingo allt för högt för soldaten, och han
kunde ej marschera efter Kunzens s/4
takt. J. P. E. Hartman skall då också
ha komponerat en krigssång, men den
låg i musikaliskt hänseende menige man
lika fjerran som Kaalunds ord.
Då var det Horneman sade: »det
går ej pä det maneret! nu skall jag
söka laga till ät er en riktigt rask
»fyrkantig» en, som ni kan sjunga, en som
ni kan marschera efter. Det skall vara
något sådant som: »Den gang jeg drog
afsled ...» — »Den gang jeg drog
afsted . . .» gnolade han och tog om den
strof han »lagat till» bara för alt få en
rytm. Hur mycket af texten till första
versen han sjelf satte ihop, vet man icke
bestå’mdt, men på något ställe, midt i
den, slutade han opp med att dikta och
blott komponerade vidare. Det var uppe
i musikhandeln på Amagertorv. Faber
kom in genom dörren och Horneman
ryckte naturligtvis genast in på honom:
»Nu skall du höra en krigssång, som
jag har gjort: ’Den gang jeg drog
afsted . . .’» Ja den var det då mening i,
menade Faber, den var briljant, — och
man blef snart ense om att Faber, som
skref så ypperliga visor, skulle skaffa
orden till densamma. Horneman spelade
igenom melodien för den musikaliske
polyteknikern, sä gick Faber ut nedåt
Öster-gaile till Kongens Nytorv, vånde om, gick
upp i musikhandeln och aflevererade en
vers till den hänryckte komponisten. Att
han behöll Hornemans början, följer af
sig sjelft. och likaledes omqvädet, det
trefaldiga »hurra», som visan skulle sluta
med, — den saken var man genast
på det klara med. Hvarje vers
författade Faber på samma sätt: upp och
ned för Ostergade, och så upp med den
i musikhandeln alldeles nybakad.
Då sången var färdig skyndade sig
Faber i sporrsträck hem — berättar man
— sjöng den för sin tjenstflicka och
be-gaf sig sä hän till Graabrödretorv in i
broderns smedsverkstad, der visan fann
ett förtjust auditorium bland lårlingarne.
Sedan »den tapre landsoldat» på ett
lysande sätt genomgått delta eldprof, kom
den ut i tryck en af de första dagarne i
april, således alldeles i början af
fälttåget; på eftermiddagen den 25 mårs hade
nämligen de första trupperna marscherat
från Köpenhamn.
Det lilla oktavarket med noterna och
texten till »den tapre landsoldat»,
hvilket »Horneman och Erslevs»
musikhandel utsände, spreds otroligt hastigt öfver
hela landet. Hvar soldat i hären fick
ett exemplar af sången — och i ett nu
hörde man den öfverallt. Den bröt sig
igenom ined ett slag på ett sätt, som
man aldrig kunnat ana till och gjorde
en sådan lycka, som vi nu knappast
kunna ha begrepp om.
Men »den tapre landsoldat» var också
ett af dessa geniala fynd, som det i
regeln ligger ett århundrade eller så
emellan. Att afgöra, ja blott och bart
forska efter hvilken af de två, komponisten
eller diktaren, som haft största andelen i
sången och dess framgång, är absolut
än-damålslöst och enfaldigt, ty ord och
melodi äro här så innerligt förbundna, så
sammanknutna med hvarandra, att
sången mister sin utpreglade egendomlighet,
det mesta af sin karaktär, när den sön-
derdelas i sina två beståndsdelar. »Den
tapre landsoldat» kan derför både läsas
och spelas, men i intet af dessa fall är
den sig sjelf; den skall sjungas för att
man skall känna den. Att emellertid
Hornemans melodi på detta rum har
mesta intresset för oss, och att man med
fördel kan betrakta den allenast genom
kritikens loupe, är en sak för sig.
»Endast geniala menniskor äro också
praktiska» säger Hans von Bölow i sina
skandinaviska resebref, och det ligger
verkligen en sanning dold på botten af
denna, såsom man tycker, bjärta paradox.
»Den tapre landsoldat» är lika genialt
som praktiskt ihopkommen. 4/4-takten
med denna markerade »fyrkantiga» rytm
är skapad att marschera efter i strängt
militärisk skridt, melodien rör sig i de
allra lättaste intervaller — icke ett enda
språng, som kan vålla den ringaste
svårighet — och harmoniseringen består så
godt som uteslutande af hufvud- och
slägttonartens tonica-, dominant- och
un-derdominantharmonier — det allra
nödtorftigaste.
Denna praktiska genialitet igenfinna
vi också i hela formen: melodien varder
liksom inpluggad först genom
omtagningen af textens första rader, sedan gepom
upprepandet af hela den första
musikaliska satsen ; sängens käcka förtröstansfulla
grundstämning är här befastad och det
så grundligt man kan önska sig. Så
kommer den lilla nästan vemodigt
klingande utvikelsen: »ja, var der ingen fare,
så blef jeg her hos dig, men alle
Danmarks piger, de stole nu paa mig» —
den svarar alldeles mot trion i den stora
marschformen, här får den veka,
vemodiga stämningen vid afskedet från de
kära ett fint och känslofullt uttryck, —
men det är kort; sådana tankar måste
genast vika bort igen: hufvudtemat
kommer raskt tillbaka i den fyndiga
refrängen : »Og derfor vil jeg slaas som tapper
landsoldat, hurra! hurra! hurra!»
En sådan sång kunde ej annat än
ligga soldaternas och dermed hela folkets
hjerta nära under dessa orons dagar.
Som sagdt, den der icke lefvat med
under Marsdagarne eller stått i de
käm-p.andes led år 48 har svårt att göra sig
en föreställning om sångens verkan. Men
efter den makt sången ännu eger, kunna
vi unga något så när tänka oss livad den
skulle verka under de dagar, de år, då
den såg sin första tid. Man har sagt
att sången i våra dagar var direkt lyst i
bann * och såsom bevis anfört de
Köpen-hamnska socialisternas förgiftande af den
samma genom att underlägga den en ny
kosmopolitisk, socialdemokratisk text till
förherrligande af »den internationala
principen». 1 detta fall har man emellertid
alltför mycket tilltrott den lilla tufvan,
att hon skulle kunna vältra ett stort lass.
Jag vet åtminstone af egen erfarenhet,
att »den tapre landsoldat» så godt som
är den enda »fosterlandssång», som ännu
mäktar slå an i våra soldaters led; men
* Bordiseniiis i »Fra fyrrerne».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
