Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundrande. Doors glada ansigte fick ett
uttryck af allvar och häpnad.
Ahörar-skaran hviskade hänförd af det storartade
den hört.
Wieniawski bröt tystnaden.
»Min vän®, sade han, »vi behöfva ingen
presentation, ehuru vi ej känna
hvarandras namn. Jag heter Wieniawski och
ni —?»
Sachs såg förvånad upp; en glödande
rodnad betäckte hans bleka kinder. Ilan
stammade något som ingen hörde, log sa
märkvärdigt frånvarande och lät sina
fingrar ila ölVer tangenterna, allt under det
han liksom drömmande nickade ät de
kring-stående.
På en gäng tjcktes han äter
fullkomligt sjunka i sina egna fantasier. Han
anslog pä pianot de första breda ackorderna
i Ghopins e-inollkonsert, sig sjelf
omedveten transponerade han stycket till fiss
moll och fortsatte att spela det så med
föga svårighet ända till de sista svärspelta
passagerna, som gjorde honom hufvudbry
i denna mindre lätta tonart.
Fulla af undran stodo allesammans
omkring honom. Korta utrop af beundran
undlöllo nu och dä de närvarande
musiker som kände till konserten och visste
hvilket underbart konststycke den
morfin-rusige konstnärn nu utförde med sällsynt
konstfärdighet och genialitet. Men borta
i hörnet stod med tårar i sina ögon Sachs’
vän, professor P., som bättre än någon
annan förstod hvad som föregick.
Sachs måste emellertid sluta konserten.
Han tog sig om pannan, gjorde derefter
en öfvergång på pianot till någonting helt
annat, och öfverraskude ånyo med en
syperht spelad nocturne af Chopin.
Då bröt det löst. De främmande
konstnärerna logo honom emellan sig och
öfverhopade honom med frågor. Sachs
svarade knappt och måste, öfverväldigad
af trötthet och en för stor dosis morfin,
föras till sitt hem, åtföljd af någon af
sina vänner, medan man fortsatte
der-borta i B—s ljusstrålande salong.
Lindblad sjöng Schumann och en tenordilettant
af stor begåfning sjöng några spirituela
dryckesvisor af Pacius; Anton Door
fantiserade och Wieniawski spelade tills
ändt-ligen supén aflöste musiken. Sjelfva
Wieniawski log och skämtade, omtalade
anekdot på anekdot, och slutade icke förr’n
klockan slog tu i den stora pendylen.
Men i sitt ensliga rum låg Sachs,
orolig och i vilda, jagande feberfantasier.
Han var ej mer i det glada stadiet som
gör morfinisten så lycklig, han led redan
till hälften vaken af allt hvad han nu
med förfärande tydlighet trott sig
genom-lefva under de sista timmarne. Allt hvad
han spelat genomgick han åter och åter,
men icke såsom han spelat i verkligheten,
klart och formfulländadt utan fullt af osköna,
sönderslitande harmonier, fullt af
missgrepp, fel och falska toner, fullt af
förfärliga, ständiga, hopplösa — dissonanser.
(Slutet följer.)
Historiskt.
(Scenen Ur hos en Stockholmsfninilj.)
„jgjrsi.su, pinnostiimninra! — nu det var bra att
W* herm kom. Vi ska’ lia dans i afton oeh
säng mellan danserna, förstas! Var sä god och
börja; vi kan ju äta merian herrn stämmer!»
Det var husmod ren som talade, sä mycket
det eljest kunde gä att tala mellan kaldolmarne
och porterflaskornas öppnande; — döttrarne
stirrade upp, skolgossarne slogos om säsen, och
sonen, en milsläng gradpasserare, gick skramlande
till en atenienne att bland planschverk och
al-bnms fä en plats för tallriken och sojflaskan, i
stället for pä pianot.
Den musikaliske martyren aftog paletån,
sökte i sin jiortfölj efter nva strängar som
be-liöfde ersätta dem som fröknarna slagit af da
de s|K»lat Sjögrens poloniis; han framtog
stiim-gaflél och andra tillbehör samt slog an ett
skrällande, jemrande, orent ä.
»Hm, min herre, hör pä», afbröt frun ifrän
bordet, »livad tar herm för det der?»
»Ja, här behöfs vissa reparationer, och det
tycks som det blefve ovanligt mycket arbete
emedan instrumentet är särdeles ostämdt, under 5
kronor kan jag inte göra det, denna gäng! —
men eljest kostar det endast 3.»
»Herre du min skapare!» skrek nu den
här-intills alldeles stumme herr fabrikören. »Ilerre,
— 5 kr., är det ert allvar? 5 kronor for sådant
der klimperi. Xi spelar ju som en fuskare. 5
kronor betalar jag aldrig!»
Det blef en oreda! (iradpasserarn säg ut
som kejsaren af Kina, fabrikören som — lians
pappa! Fruns föraktfulla knyckningar på
ax-larne voro lika vältaliga som fröknarnas förnäma
miner. Men iildsta fröken, familjens mest
musikaliska geni, hon som i 8 år tagit lektioner af
fröken Cliose, hon steg upp,{ sträckte] med en
sublim ätbönl ut sin arm för att lugna sinnena,
och sade med sin milda och musikaliska
sopran-stämma :
»Älskade pappa, vi måste ha stämdt, Aline
kommer ju hit i qväll, och löjtnant II., som är
ett riktigt musikaliskt underverk! Var så god
min herre och stäm, men bara de hvita
tangenterna; pä de svarta spelas sällan. I)a går
det väl för halfva priset?»
Från scenen och konsertsalen
lemnas denna gång tills vidare blott en
lista, den vi nästa gång, då materialet
blifvit rikare, skola ifylla med några
reflexioner öfver de vigtigaste företeelser.
Att endast de senare i en facktidning,
som utkommer två gånger i månaden,
kunna hafva anspråk på bedömande,
torde vara sjelf klart. Derentot kan man
med skäl fordra en ständigt fortgående,
kortfattad statistisk förteckning
öfver märkliga musikaliska nyheter, såsom
nya eller ånyo upptagna operor, debuter
och konserter, jemte anmärkningsvärda
programnummer m. m. Vi göra nu
början med en sådan. Från årets
begynnelse ha vi således t. o. m. 29 jan. alt
anteckna följande absoluta eller relativa
noviteter, näinl. från
Stora teatern: 0 jan. Javette — Anna (Yerin-
ländingame).
» 10 » W. Andersson — Cherubin,
Kundl>erg — Bazil.
» 23 » E. Johanson — Figaro.
» 29 » Judinnan.
Mindre teatern: 1 » Oftenbaehs De pratsjuke.
» 24 » Leeoeqs Dagen och natten.
Matineer: 6 » \V. Engelbrecht.
» 14 » R. Henneberg (W6-kantat).
» 7, 21 » Sv. Qvartettsångaine.
Forts, följer, oeli an hålles hos resp.
teaterdirektörer och konsertgifvare om l>enägna
uppgifter till komplettering eller beriktigande.
Obs.!
Till beqvämlighet för dem
af v å r a e g n a j> v c n u m
e-r an t er i h ufv a d stade n,
som ännu ej betalt pren
umera-tionsafgiften, liafva
tidningsbilden uppdrag att rid
aflem-nandet af nästa nummer (d. lä
Febr.) appbära densam ma emot
qvitto. Hass «© lieer.
–-“44»-
Från in- och utlandet.
K. teatrarne. Direktionen öfver de k.
teatrarne liar i utlåtande till k. m:t anhallit,
att hos riksdagen måtte utverkas, utöfver nu
utgående statsanslag, ett ärligt kreditiv af 80,000
kr., till användande i mån af sig företeende
l>e-lmf, med berättigande för direktionen att
uppgöra kontrakt och trätta andra för de k.
teat-rames drift nödiga aftal för en tid af minst
fem år.
Medaljen Lil teris et Ar films har
öfver-lemnats till premieraktören vid Stora teatern V.
Dahlgren.
Jönköping d. II Januari IS83.
Att Jönköping i sjelfva verket är ganska
rikt på musikaliska krafter, om de blott
uppsökas oeh användas, visade sig vid den konsert,
som under ledning af en om musiken i hög grad
fortjent embetsman härstädes den 2:a sistlidne
december gafs till förmån för stadens jultomtar.
På denna konsert utfördes tre satser ur Mozarts
Requiem — Dies i ne, Tuba mirum och
Lacri-mosa — samt den stora kören n:o 1 ur
Men-delssohns Athaiia — allt af en blandad kör om
vid pass 40 personer samt af solister från
samhället.
Att dessa för vära förhållanden ganska svåra *
och lietydande musikstycken kunde gifvas pä ett
sätt, som väckte allmänt och berättigadt bifall,
har man i främsta rummet att tacka den
omsorgsfulla inöfning, som kören erhållit af
konsertens halare, biträdd vid sopran- oeh
altstämmornas inöfvande af en framstående
musikiilska-rinna. Derjemte tillåter jag mig särskildt
omnämna, att de i körerna förekommande soli, i
synnerhet hvad angår den höga oeh mycket
kräf-vande sopranstämman, utfördes med fa undantag
öfverraskande väl. I Schuberts melodiösa
»Flo-rindes klagan» (solo för sopran med
ackompag-nement af manskör ur Fierabras) hade man
vidare nöjet att i sopranpartiet höra den klara och
sympatiska sopranstämma, som gjort sig framför
andra bemärkt uti de större i körerne inlagde
solo-satserne. Såsom medverkande till aftonens goda
resultat förtjena slutligen .Jönköpings regementes
musikkår och »P. B:s» sångkör att omnämnas.
Den förre sjtelade ouvertyren till Thomas’ opera
Raymond; oeli den senare sjöng med verve bl.
a. en kör ur »Le tribut de Zamora».
Af resande artister hafva under det förflutna
årets sista månader Olefme Moe oeh Oskar Olson
besökt staden. Ehuru den förras rost ej mera
eger sin forna klang, förtjenade doek hennes sång
ett vida bättre vitsord än pressen på platsen gaf
den; man är ej i landsorten så bortskämd med
musik, att man med fog kan förkasta hennes
prestationer, såsom stadens tidningar sökte göra.
Hr Olsons fint bildade tenorstämma vann
der-emot mycken anklang, hvilket också var så
mycket mer berättigadt som Hr O. på sina konserter
följer ett vida 1 »ät t re program än många hans
medbröder. Schumann, Norman, A. F.
Lindblad oeh Söderman voro på Hr ():s konsert väl
representerade. O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
