Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekonomiska missförhållanden.
II.
Toater anslaget.
bekant, liar k. teaterdirektionen,
i sitt svar pä finansministerns
anmodan om ntlatande, föreslagit all lios
riksdagen matte utverkas, utöfver nu
utgående statsanslag, ett arligt kreditiv af
80,000 kr. till användande i män af
lie-hof, med berättigande för direktionen
att uppgöra kontrakt oeli träflä nödiga
aftal för en lid af minst fem är.
Hvad som först frapperar i
direktionens utlåtande är, att hon ieke stält sig
till efterrättelse finansministerns vilkor,
att förslaget skulle upprättas under
iakttagande af »att de nuvarande båda
tea-trarnes personal sammanfördes för att
spela endast pä Stora teatern». Att sa
der oförskräckt trotsa hr ministerns
restriktioner, är stolt nog oeli har pä vissa
häll bliIVit klandradt; för vår del kunna
vi ej finna annat än alt det borde vinna
livarje opartiskt och sjelfständigt tänkande
menniskas bifall, da ju direktionen lemnat
sä fullvigtiga bevis för sin uppfattning, att
en motsatt sådan synes vara en ren
galenskap. Vi fästa oss da ieke vid de
estetiska betänkligheterna mot all göra
sig af med Dramatiska teatern; om dem
kan ju tvistas. Men de linansiella visa
sig redan vara af sådan vigt, att
direktionen anser »den hlifvande förlusten
genom Dramatiska teaterns indragning kunna
uppskattas till minst 1 10,000 kr.,
hvarmed del ärliga statsanslaget i sådant fall
beholde ökas utöfver det belopp, som
eljest vore nödvändigt»! Det skälet matte
väl åtminstone tala både till en
finansminister och till en riksdag, för hvilken
penningen är allt och ideerna föga.
Ej mindre öfvertygande är
direktionens utförliga ådagaläggande af Stora
teaterns otillräcklighet och föråldrade
skick. Intet utlåtande från någon
kunglig teaterstyrelse förut har så påtagligt
blottat de mer än bedröfliga förhållanden
i hvilka en teater måste arbeta, der man
i följd af hinder från de rent dekorativa
bestyren — orsakade genom inskränkt
utrymme och urmodiga apparater — ej
ens har tillfälle till vederbörliga
repetitioner! Direktionen yttrar, som
oss synes oemotsägligt, följande:
“Allmänhetens smak for den stora operan
var förr icke sa utbildad som nu. Derför kriifde
ojierans re)KTtoar ingen synnerlig omvexling, de
lyriska representationernas antal var ieke stort
oeli de soeriska anordningarna jämförelsevis
mindre omfattande. Dessa omständigheter medförde
den naturliga följd, att sjelfva seenområdet kunde
vara tillgängligt för nödiga repetitioner, ieke
allenast för den lyriska, utan ock för den
dramatiska personalen, oeli ett samarbete dem emellan
för ty möjligt att åstadkomma. För närvarande
deremot, da för motsvarande af den
musikäl-skaiide allmänhetens anspräk en stor omväxling
af o|>erareportonren är nödvändig, sa all
stundom ända till Ivra olika o|>eror i veckan
uppföras mod de vidlyftiga dekorativa anordningar,
som nutidens smak oeli kompositionernas
beskaffenhet hetinga, är det ofta med stor
svårighet förenad t att utfinna tillräcklig och passande
tid för erforderlig nfning och nödiga repetitioner
pa sjelfva scenen till följd deraf, att ilen samuias
område i sa vidstiiekl man tages i anspräk för
omtlvttuing oeli uppsättningaf dekorationer. Detta
arhetc är sa omfattande och kriifver sa mycken
tid, att under den hittills tillryggalagda delen
af detta spelår det blott undantagsvis latit sig
göra att a Stora teatern uppföra skadespel,
emedan operans öfningar och maskineriets arbeten
dcrtill ieke lemnat erforderlig tid. Detta
anmärkningsvärda förhållande torde liehöfva något
närmare förklaras. Det är nogsamt bekant, att
k. Stora teatern, som, när den uppfördes, ansågs
för en af de vackraste och ändamalsetdigaste i
Enropa, dock efter nutidens fordringar leninar
mycket öfrigt att önska i afseende a utrymme
och lieijväniligliet. Denna hrist, i hög gr.ul
menlig för askådame i salongen, medför
oöfver-vinnerliga svårigheter för arbetena på sjelfva
scenen. Teatervindens otillräckliga dimensioner
förhindra dekorationsfondernas upphissande till
hela deras höjd. I stället för att dessa således,
pa sätt nyare teaterbyggnader medgifva, taga
högst ringa utrymme, måste do a k. teatern vid
upphissandet vikas, hvarigenom icke allenast en
eljest onödig slitning af sjelfva materielet
uppkommer, utan det i öfrigt ringa utrymmet så
starkt anlitas, att dekorationer i allmänhet
endast för en enda större opera kunna samtidigt å
teatervinden ofvan scenen inrymmas. En
naturlig följd liäraf är, att sedan en opera gifvits,
dekorationerna till den samma maste nedtagas
och i sina förvaringsrum insättas samt deremot
andra, som skola vid nästa representation
lie-gagnag, i stället framföras och inriktas för att i
sin ordning i magasin tillliakaföras. Detta ar-
bete måste, till undvikande så mycket som
möjligt af det olämpliga och kostsamma ariietet om
nätterna, verkställas under loppel af dagen.
Men utom för detta omflyttningsarbete måste tid
iifven afsättas för framförande och profning dels
af gamla dekorationer, som kunna ifrågakomma
att med eller ulan ändring begagnas vid
uppsättande af nya pjeser, oeli dels af nya
dekorationer, som för samma ändamål blifvit
förfärdigade. Dessa samtliga arbeten a seenen kunna
vara så angelägna ix-li taga sa stor tid i anspråk,
att generalre|ietilioner och andra repetitioner,
som kräfva vissa bestämda dekorativa
anordningar, ganska ofta ta uppskjutas för att på
lämpliga mellantider verkställas.»
Det har anmärkts att Stora teaterns
verksamhet varit väl trög, och det kan
icke nekas; men sannerligen måste man
dock lill stor del ursäkta detta, dä nian
här läser, med hvilka för vår lid
otroligt abderitiska förhållanden k.
teaterdirektionen måste kämpa. Att teatern
för öfrigt arbetar vida mer än under
föregående styrelse, kunna vi försäkra.
När lill ofvanstående uttömmande
bevisföring lägges, atl äfveu sjelfva
salongen erkändt är för liten för nutidens
fordringar, och alt således teatern med
hästa vilja icke kan vare sig genom
skyndsamhet i nya arbetens uppsättande
eller genom vidsträcktare biljettförsäljning
skaffa sig de större inkomster, som
skulle kunna utgöra åtminstone ett
någorlunda antagligt svepskäl lor
statsanslagets nuvarande låga belopp, sä torde
inses, att enda möjligheten för ett sådant
svepskäls relativa hållbarhet vore den,
om riksdagen beviljade medel för
operahusets fullständiga om- eller
n ybygnad.
Ehuru delta således ostridigt är det
enda radikala botemedlet för den sjuka
teaterfrågan och i alla läll förr eller
senare måste ske, så har dock
direktionen nu icke velat föreslå något dylikt,
utan nöjt sig med att yrka ett årligt
kreditiv samt garanti för fem år. Ur
den alldeles o vederläggliga motiveringen
härtill anföra vi följande:
»Vore teatrames tillvaro och fortgång för
någon längre tid betryggade, kunde dels med
tämligen stor säkerhet kontrakten med artisterna
i många fall ställas för teatmrne fördelaktigare,
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS V BKER.
Stockholm (len 15 Mars 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
