Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djur (såsom fallet oftast är med s. k.
underbarn) utan hon eger tydligen en
musikaliskt själfull uppfattning och spelar
med verklig smak oeli elegans, hvilket
för hennes år är mera märkvärdigt än
sjelfva färdigheten, som ju till sitt väsen
alltid ligger mera inom barnets
fattnings-vidd. Hennes föredrag af saker, som
icke nödvändigt kräfva en mognare
utveckling, t. ex. Huminels konsertsats,
måste kallas fullkomligt i alla afseemlen —
med frånseende naturligen från den
fysiska kraften.
Hr Tolbecques afskedskonsert hör
redan till de gamla minnena, men ett
som ieke glömmes. Hans ofta framhållna
företräden glänste i hela sin styrka och
kommu något hvar att beklaga
mistnin-gen af en sådan förmåga, hvilken det
kanske i mer än ett hänseende varit
en vinst för vårt samhälle alt få behålla.
Doek, det är nu för sent.
* *
*
Månadens senare hälft får sin mest
bestämmande fysionomi genom en
verklig syndaflod af välgörenhetskonserter. Vi
ha sä skarpt och ofta uttalat oss emot
detta moderna nödrop — hvilket nedsätter
konsten så snart det företages i något
för konsten eller dess idkare främmande
ändamål — att en upprepad erinran
egentligen vore obehöflig. Men då en på
öf-vertygelse grundad reservation mot
inrotade missbruk — älven fast den varder
resultatlös — alltid lorblifver en pligt,
så tillåta vi oss här å nyo upprepa vårt
»prælerea censeo»:
Bland de många för henne sjelf
alldeles främmande ändamål, hos hvilka
tonkonsten, olyckligare än sina systrar, måste
träla som slafvinna, hör nämligen en i
valet af medel fullkomligt missriktad
välgörenhet. ’ Vi kunna lemna derhän det
subjektiva motivet för denna, ehuru, om
detta komme på tal, man väl tämligen
snart borde vara öfver ens om, att ett
medlidande, som icke kan förmås gifva
sin skärf blott för sakens skull, utan
fordrar en njutning i vederlag för sin
barm-hertighet, moraliskt icke är stort värdt
inför vår Herres ögon. Men äfven om
vi se saken endast objektivt och praktiskt,
så kan det visserligen icke nekas, att
musiken inbragt många vackra fyrkar åt
diverse välgörenhetsinrättningar, och vi
skulle ej heller missunna dem dessa, om
nämligen icke skadan blefve i det hela
större än vinsten. Men nu är det så, att
musiken för sin egen existens såsom
konst och för deras existens som
ut-öfva henne, mer än väl behöfver all den
inkomst af sin egen tjusningskraft, som
nu sä ofta plottras bort på ändamål,
hvilka med den musikaliska konsten icke
hafva det allra bittersta gemensamt. De
musikaliska konstnärerna äro i vårt land
kanske de sämst lottade af alla; och ändå
anmodar man dem ofta att medverka vid
en välgörenhetssoaré, som icke blott
lem-nar dem ringa eller ingen ersättning, utan
äfven drager folk från deras egna
konserter. Och äfven livad sjelfva den musi-
kaliska smaken beträffar, så är den
ingalunda härstädes så mönstergill ig, att den
ej väl kunde behöfva uppfostras genom
utmärkta artister eller helgjutna tonverk,
långt hellre än genom plockprogram med
välkända recept, låt vara, att utförandet
till äfventyrs kan vara stundom
förträffligt. Det värsta är emellertid som sagdt
att publiken, dels af medlidande eller
intresse för ändamålet, dels af obligation
till societeten och modet (allt motiv som
ligga utanför konsten) drages till
välgörenhetskonserter och -spektakel i främsta
rummet, och sedan tröttnar och hvarken
har lust att höra en Artöt eller Heintze
eller ett Händeis passionsoratorium.
Åtminstone kunde man ha rätt alt önska,
att välgörenheten (som ju alltid kan
påräkna folk) inpassade sin verksamhet
på en tid, då den icke behöfde komma
i kollision med musiktillställningar af
annat slag. Naturligtvis undantaga vi för
öfrigt från förkastelsedomen sådana
konserter, som antingen kunna sägas genom
sitt program tjena konsten lika mycket
som välgörenheten (t. ex. långfredagens),
eller ock ske till förmån för musikens
egna institutioner eller idkare (t. ex.
ma-tinéerna den 15 och 29).
* *
*
Efter denna digression återvända vi
till de egentliga konserterna. Händeis
passion beskrifva vi i särskild artikel, så
mycket hellre, som man kanske får
hoppas återhöra detta rätt märkliga arbete,
hvilket svårligen med blott ett uppförande
lyckas ingå i folkmedvetandet. Bland de
uppträdande utmärkte sig särskildt fru
Brunie, fröknarna Andersson och
Jacobsson, hrr Strandberg och
Lundvik. Kören var rätt god, orkestern vä!
fåtalig.
Hr Heintze eger förtjensten af att
härstädes hafva gjort orgelspelet
populärt i högre grad än någon annan
kanske i mannaminne. För vår del tillstå
vi, alt oaktadt vi en tid egnade nästan
ett specialstudium åt analyser af
Sebastian Bach. sä ville dock dennes väldiga
orgelkonst icke blifva oss fullt klar, förr
än vi hörde densamma tolkas af hr
Heintze. Förut spelades Bach här mera
sällan, och när han spelades, var det
icke med denna slagfärdiga rytmiska
precision, denna beherskade redighet och
registreringsfyndighet som hr Heintze
utvecklar och som mer än annars är
nödvändig just vid orgeln, der
stämförin-gen i allmänhet är svår att följa, enär
den ej kan dynamiskt framhållas af den
spelandes fingrar och fötter. Men äfven
den nyaste orgelkonsten fick man under
den för öfrigt utmärkte föregångare, hvars
ideal ej sträckte sig längre än till Hesse,
ingen kännedom om, och hade vi ej
tillfälligtvis 1878 hört M. Guilmant i Paris,
så skulle vi först genom hrr Heintze,
Sjögren och Tolbecque hafva haft någon
aning om den nästan orkestrala
behandling af orgeln, som den nuvarande
franska skolan lägger an på, och hvaraf
Wi-dors »orgelsymfoni» och Saint-Saens folk-
visefantasi utgöra glänsande exempel. Om
svårigheten af den förra kan man göra
sig ett begrepp, då det berättas att hr H.
användt 140 timmar på dess inöfvande.
Sista symfonikonserten var intressant,
men erbjöd ingenting nytt, hvarför vi
inskränka oss till att konstatera det
förträffliga och ansträngande utförandet,
hvar-jämte vi tacksamlingen anteckna, att
inledningen till Wagners sorgmarsch denna
gång blifvit iakttagen. Om pastoralen,
se en uppsats i nästa nr.
Fröknarna Lindberg, Åberg och
Lagervall bjödo vid sin sista soaré på
en klar och välklingande trio af Hummel,
en rytmiskt anmärkningsvärd duo af
Bat-giel samt Rubinstcins briljanta och
fulltonande f-durtrio. Ensemblen utmärkt,
liksom oftast — eller snarare ännu mera
än oftast.
A Stora teatern har hr Sellman
försökt sig som Arnold (Tell), lyckligt i de
heroiska, mindre i de smältande lyriska
pointerna, och fröken Laurin såsom
Papagena. — Mindre teatern har fram
dragit en ny operett af Audran, Nya
teatern en af Lecocq. Dylika texter med
deras stereotypa apparat borde man väl
nu vara ända till leda van vid.
Betecknande för de franska librettisternas
enerverade och kittliga fantasi är att båda
dessa pjeser liksom ock den förut gifna
»Dagen och natten», alla tre röra sig
omkring förment förbytta brudar under den
afgörande natten! ... A Nya teatern
gjorde naturligtvis fru Horwitz i
synnerhet furore och lät Lecocqs i andra akten
verkligt sköna musik komma till en
mästerligt fulländad tolkning. Uppsättninglysande.
För Musikföreningens program är på
annat ställe redogjordt i detta och i föreg.
nr. Utförandet var på alla händer godt.
Hofkapellet inledde konserten med
Che-rubinis bekanta uvertyr till
Abencerra-gerna. Fröken Ohrström sjöng med
värma solopartiet i Hjertesorg. 1
Sohu-manns kantat utmärkte sig framför allt
fröknar Niehoff, Jansson och
Gel-haar samt hrr Strömberg och
Lejd-ström. Hvad kören förmår, särskildt
på fruntimmerssidan och äfven i så svåra
a capellasaker som Normans motett,
är allt för kändt och skattadt, för att här
behöfva ytterligare omordas. A. L.
Konserter: 7 april Tolbecque. 1,5,7,9,11,17 » Hona Eibenschiitz.
8 » Sv. qvartettsångarne.
14, 17 » Artöt-Padilla.
15 » O. Byström (Händeis
Passion).
19 » Heintze (Widor,
Saint-Saens).
21 » Symfonikonsert.
22 » Damtrion (Rubinstein, Bargid).
2G » Musikforeningen
(Södermans Hjertesorg,
Scliu-manns Rose Pilgerfahrt).
15, 22, 29 » Välgörenhetskonserter (summa 6, oräknadt
so-cietetsspektaklen).
Stora teatern: C » Sellman-Arnold.
22 » Laurin-Papagena.
Nya » 25 " Både lijerta och hand (gäst fru Horwitz).
Mimlre » 13 » Slutet godt allting godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1883/0072.html
