Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stora uppmärksamhet Wagners
dödsfall tagit i ansprak inom den
musikaliska verlden har riktat tankarne hort
ifrån minnet af hans nyss förut
bortgångne, för den stora allmänheten
tidigare bekante och populäre konstbroder
oeli landsman Friedrich von Flotow, hvars
dödsfall vi i n:o 3 af vår tidning
anmälde. Vi vilja nu egna den omtyckte
tonsättaren en något längre minnesruna,
begagnande oss dervid lnifvudsakligen af
en uppsats af hans vän Louis Sclilösser.
Friedrich von Flotow.
Tv It af de ädlaste menskliga lifsljus har
■-i.* slocknat! Den obevekliga döden har
beröfvat oss en tonmästare, hvars
skapelser, framsprungna ur den renaste
naturliga känsla, förvärfvat sig hans
samtids odelade sympatier; hvars fulltoniga
sånger genom behaglig uppfinning och
formel klarhet fängslat en och livar. Den
24 jan. detta år gick Friedrich von
Flotow ur tiden. Redan den 27 jan. egde
hans begrafning rum i Darmstadt, der
han senast hade sitt hem, och under
stort lillopp af menniskor fördes då hans
jordiska qvarlefvor till grafven vid
tonerna af sorgmarschen ur Beethovens
ero-ica, utförd af militärmusik, samt under
sång vid grafven af de musikföreningar
han tillhört såsom hedersmedlem.
Friedrich von Flotow föddes den 26
april 1812 i Teutendorf i Mecklenburg
pä sin faders, Adam von Flotows,
riddar-gods. Hans moder, född Böckman, var
hans första musiklärarinna, och redan vid
5 års ålder började den med ovanligt
musiksinne utrustade gossens
undervisning i klaverspelning. Tio år gammal
lemnade han föräldrahemmet och kom
till en prest i pension, besökte sedan
tiere vetenskapliga institut och skulle
derpå begifva sig till universitetet att idka
juridiska studier. Hans själ hängde
emellertid fast vid musiken, som han i
hemlighet studerat, och han hade äfven
såsom autodidakt komponerat åtskilliga
saker. Han bad derför sin fader pä det
bevekligaste att få egna sig åt
tonkonsten i delta ords fulla betydelse, men
— en ättling af den gamla adelsfamiljen
von Flotow blifva musiker!? Hvilken
skandal! Redan blotta tanken derpå satte
faderns aristokratiska blod i sådan
jäsning, att el t kyligt förhållande inträdde
mellan far och son. Emellertid stegrade
sig ifvern hos den rastlöst
framåtsträf-vande ynglingen, som medveten om
styrkan hos sin talang ej ville blifva
musiken otrogen. Händelsen fogade nu att
den då för tiden berömde klarinettisten
Iwan Muller på sin konstresa genom
Mecklenburg kom till Teutendorf, der
han stannade i flera veckor. Högst
förvånad öfver Friedrichs talang förstod han
bringa fadern att ändra tankar, så att
sonen, oaktadt slägtens invändningar, i
stället för att besöka de juridiska
hörsa-larnc vandrade hän till Paris, der han
under ett par år fulländade sina musik-
studier under den store musikteoretikern
Anton Reichas ledning.
Julirevolutionen 1830 nödgade honom
återvända till hemmet, der han nu skref
sina första sjelfständiga arbeten pä
kammarmusikens område, hvilka funno
mycket bifall. Den ungdomliga ärelystnaden
dref honom dock snart åter till Paris, der
han hoppades vinna det mästarbref, som
kunde bereda honom framgång i
hemlandet. Medel till vistandet i den franska
hufvudstaden erhöll han af sin far, men
denne, som ej uppgifvit sin plan att fä
sonen in på den diplomatiska banan,
sökte nu vinna sitt mal genom att en
längre tid underlåta att skicka honom
penningar. Till faderns förvåning
återvände han dock ej hem, hvarföre denne
åter sände honom en större
penningsumma, men denna återsändes af sonen
med förklaring, att han ej vidare behöfde
några medel från hemmet. För stolt att
gifva vika och för hängifven sin musik,
hade Flotow, som var skicklig pianist,
börjat gifva lektioner för sitt uppehälle
och blef snart en eftersökt musiklärare i
Paris’ förnämsta familjer. Ett par
operapartitur lågo redan färdiga, men
Paris-teatrarne ville ej öppna sina portar för
främlingen. Då kom honom
bekantskapen i de förnäma kretsarne till nytta och
det var sålunda på marquisen af
Belli-sens och grefven af Gaste) lanes
privatteatrar, som hans förstlingar inom
operafacket presenterade sig och mottogos med
bifall. Den första af dessa var »Pierre
et Catherine», hvars text redan förut var
komponerad af Adam, hvarefter följde
»Rob Roy» och »La duchesse de Guise».
De friska melodierna och den glada,
behagliga stilen i dessa operor väckte i de
höga kretsarne ett sådant deltagande, att
år 1838 direktionen för den nyss öpnade
»Théåtre de la Renaissance» uppdrog ät
honom komponerandet af en genreopera
af Cogniard, »Le naufrage de Méduse»,
hvars första akt redan var komponerad
af Piloty. Denna uppfördes 1839 under
det Ulligaste bifall och upplefde inom
året 54 föreställningar (denna opera
nykomponerades sedan och gafs i Hamburg
1845 under titel »Die Matrosen»). År
1845 gjorde Flotow sitt inträde på Opera
comique med »L’esclave de Camoens»
och komponerade sedan i förening med
Friedr. Burgmiiller och Deldevez balletten
»Lady Harriet», ett ämne som sedan
begagnades till hans berömda opera
»Martha». Vid denna tid hade Flotow
formerat bekantskap med skalden W. Riese,
som han träffade i Paris, den sedan
under pseudonymen W. Friedrich bekante
författaren af texterna till »Martha» och
»Stradella», hvilken sistnämda opera vann
mycken framgång i Paris och, efter att
d. 30 Dec. 1844 ha gått öfver första
tyska scen i Hamburg, gjorde sin rond
kring alla Tysklands teatrar och lade en
fast grund för kompositörens rykte och
popularitet i hans fädernesland. Säker
om framgång derstädes vågade nu
Flotow från hemmet utsända sina operor i
verlden, och så uppträdde han med sin
»Martha, eller flickmarknaden i Richmond»
d. 25 nov. 1847 i Wien, hvarifrån
sedan denna opera spred sig kring verldens
alla operascener, öfverallt mottagen med
jubel. Under revolutionstiden 1848—49
höll sig Flotow stilla i hemmet, men i
nov. 1850 finna vi en ny opera af
honom: »Storfurstinnan», uppsatt pä kgl.
operan i Berlin. Denna lyckades dock
ej, kanske för sin specifikt preussiska
kolorit, vinna större spridning. Mera
lycka gjorde den romantiska operan
»Indra» med text af G. v. Putlitz. Hans
följande operor: »Rubezahl» (1854), »Hilda»
(1855) och »Albin» (1856) hade ej
någon framgång. På kallelse af sin
landsherre blef’ Flotow 1856 utnämnd till
intendent för hofmusiken och hofteatern i
Schwerin, hvilken befattning han
innehade till 1863, då han ånyo begaf sig
till Paris i tanke att der åter beträda
operascenerna med större framgång, än
den hans sista arbeten förskaffat honom.
Från vistandet i Schwerin har man af
hans hand en effektfull »jubelouvertyr»
och en »fackeldans», den karakteristiska
musiken till Shakespeares »En vintersaga»
och en liten buffa-opera »La veuve
Gra-pin», skrifven för hans vän Offenbachs
teater i Paris och gifven der med
framgång 1859. Det verk, som ännu en
gäng uppfriskade Martha-komponistens
lager, var den 1869 å Opera comique
gifua operan »L’ombre», hvilken gjorde
stor lycka i Frankrike, Belgien, Italien
och Spanien men i Tyskland (under
namnet »Sein Schatten») ej kunde vinna fast
fot. Denna opera fordrar också
sångkrafter af första ordningen. Från 1868
tillbragte Flotow somrarne på sitt
landt-gods nära Wien och brukade om
vint-rarne vistas i denna stad eller i Paris.
De sista åren 1881 och 1882 har han
varit bosatt å sin villa i närheten af
Darmstadt, njutande af den kära
tonkonsten och ett lyckligt familjelif i kretsen
af fint bildade förtrogna vänner och
beundrare. Till denna stillhet i hemmet
nödgade honom mindre än årens tyngd
en tilltagande blindhet, som dock ej
sträckte sig till båda ögonen. Sista
gången han offentligen uppträdde i
Darm-sladt var såsom medverkande vid ett par
välgörenhetskonserter för de af
öfversväm-ningarna lidande landsmännen. Under
publikens enthusiastiska bifallsy ttringar
leddes han då af dirigenten till pianot,
åtföljd af sin talangfulla fru, född Rosa
Then från Wien, som på ett mästerligt
sätt ackompanjerad af honom, sjöng några
af hans vackra sånger. På den andra
af dessa konserter gafs af honom några
nummer ur en messa (manuskript), den
melodramatiska musiken till dikten »Der
Blumen Rache» och några nya sånger.
Illamående lemnade han denna dag
konsertsalen, och knapt en vecka derefter
slutade han vid 71 års ålder sitt
verksamma lif. 1 någon närmare
karakteristik af Flotows talang och verksamhet
som komponist kunna vi här ej ingå;
erkännas må emellertid, att nobless i
tankar, välljud, flödande melodik och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
