Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 SVENSK MUSIKTIDNING.
l:o) uteslutningarne nf i Hæffnera k.-b. befintliga nummer; af dessa uteslutningar maste vi för vår del ogilla följande, af livilka tlera efter vederbörligt berigtigande blifva |»>rlor af renaste glans: (Htr) n:is 49, 52, 58, 91, 110, 105, 152 b, 195, 196, 149, 211, 288, 239 a, 391, 396;
följande, iifvenledes uteslutne, kunde af en van och skicklig hand med lätthet uppbringas till högre värde, genom modifikation: (H:r) 32, 74, 95, 122, 235, 241, 275, 283, 333, 360; 2:o) bibehållandet af icke populärvordna hæfTnerska melodier, enl. nuvarande nummerföljd: 6, 11, 18, 43, 64, 67, 90, 100, 130, 142, 319, 305, 398, 483; följande bibehållna tarfva delvis omdiktning: (H:r) 82, 112, 119, 371, 498; 9 och 263 äro icke heller populära; 3:o) nvupptagning af mindre qvalificerade melodier, enl. förf:s nummerföljd: 7 (till texten mindre lämplig), 12, 13, 46, 68, (4, 93, 94 b, 96, 98 a, 113. 127, 137, 151, 152, 173, 187, 195, 200, 206, 207, 233 (olämplig till texten). 4:o) uraktlåtet upptagande af många sköna sångtoner, livilka kunde vara lämpliga samt kyrkosången till prydnad och lyftning: n) ur 1695 års psalmbok: n:o 20, 98, (möjligtvis!), 216 (till ps:n 100), 327 (till ps:n 402), 365 m. fl.; b) (ur tyska källor: O Welt! sie hier dein Leben (till ps:n 90); Unter Lilien jener
Freu-den (till ps:n 277); Wenn ich in Todesnöthen bin (till ps:n 186); Werde Liclit, du Stadt der Heiden (alternativ till ps:n 264); Dan k sei Dött in der Hölie (hos Gesius) och Wie soll ich dich empfangen, af Joh. Criiger, till psalmer af 81:sta meterklai; O Herre (lott, dein göttlich Wort (till ps:n 199); O Christe, Morgensterne (till ps:n 110); Herr /.ur Zuclit, 38:de psalmen hos de reformerta (den lämpligaste till ps:n 277); Jesu Leiden, Pein und Tod (hos Vulpius) till jw.n 128; Jesu, der du meine Seele (till ps:n 85); Ich dank’ dir, lieber Herre (exempelvis till ps:n 36); Jauclizet dem Herren all auf Erden (66:te psalmen hos de reformerta, en fullgod melodi till ps:n 285); Lobt den Herren
innig-licli (hos Goudimel) till ps:n 58; Heut
trinm-phiret Gottes Sohn (till 52:dra meterklassen); Herr Jesu Christ dich zu uns wend (i
gotliai-schen Cantional); Herr ich liabe missgehandelt, af Criiger; Herr Gott dich loben alle wir (till 124:de psalmen hos de reformerta, sjelfskrifven inom 7:de meterklassen); Geh aus mein Hertz und suche Freud (hos Lohmeyer, Choralbuch, 103, utmärkt melodi för Gustaf Adolfs psalm, 378); Dies sind die heilgen zelm Gebot (i
.Strass-burger Gesangbuch 1525, alternativ till ps:n 142), m. H.; 5:o) de nykomponerade koralerna. Det må gerna räknas förf. till förtjenst att han med så mycken flit vinnlagt sig om
koralkomposition; "att han icke alltid lyckats, må ej förundra, helst han skrifvit dem alla (11 n:r) i orytmisk form, ett sätt som han alltså företrädesvis
hyllade. X:r 121 och 171 torde vara de bästa; eljest innehålla de reminiscenser. Hrr J. F. Lagergren och A. Wideman hafva bidragit med nya nummer. Vi komina nu till omnämnandet af koralbokens harmonisering. Denna kan betecknas såsom rätt god i
tretaktskora-lerna, men som i allmänhet mattare i de öfriga. Kyrkotonarterna äro
bibe-hållne; men de doriska melodierna äro ej alltid felfritt satta; öde tonens
tillfälliga sänkning har ej såsom vederbort blifvit iakttagen; det yppiga klangsättet bos dessa tonslägten bar blifvit mindre bragt i dagen. Detta må i viss mån förvåna, enär förf. (pag. IV) säger sig hafva behandlat dem »efter egna
sjelf-ständiga källstudier». Efter livilka källor visste förf. bäst; men icke kan det gerna ha varit bos den förträfflige G. von
Win-terfeld, hvilken auktor förf. dock
upp-gifver sig företrädesvis ha rådfrågat, icke heller gerna i något annat mönstergilt teoretiskt praktiskt arbete. Man erhåller emellertid fingervisning härom af förf:s uppgift att han »beträffande
harmonisering följt de grundsatser som ådagaläggas förnämligast uti Hæffners, Jacob A’
Richters, Umbreits och Vierlings(l)
koralarbeten» — alltså icke Zahns, det
ojem-förligt bästa af alla! Slagkraft och
frimodighet tycker man sig ofta sakna i förf:s harmoni; så t. ex. i melodien 235, sid. 139. En alldeles öfverflödig skranka har han upprest ät sig i en helt ny
grundsats, då han säger sig ha användt
genomgående noter »städse under den
betingelsen att de bilda ackord». Hvar emellertid finna stöd för en sådan
onödigtvis klafbindande dogin ? * Uti
sext-ackorden förefaller förf:s
oktavfördubblingar ibland omotiverade. Förtäckta
oktaver saknas icke, t. ex. på två ställen i n:o 136 emellan bas o. tenor, på
första raden. För tvärstånd visas för
mycken aversion; de kunna ofta vid
kadenser vara af god verkan och äro äfven i så läll legaliserade. Mot en nog stark böjelse för
»strofsammandragning» och slutfalls
utelem-nande må vi, i likhet med de
musikakademiske komiterade, inlägga en gensaga. Melodihänvisningarne hafva i flere fall blifvit förbättrade. Pä de historiska uppgifterna har
nedlagts mycken omsorg. 1 några fall äro de likväl mindre tillförlitliga. Mårten Luther kan ej gerna vidare komma att anses som melodidiktare, såsom förf. vidhåller,
sedan till och med urbilderna till Vår Gud är oss en väldig borg, Jesaja dem
Pro-pheten m. fl. befunnits hafva existerat före Luther (se R. Eitner, Monatshefte f. Musikgeschichte, 1880); Joh. Eccard uppgifves vara elev af Joachim a Burgk, men gäller hos autentiska auktorer såsom Orlandi discipulum. P. Stenmans melodiska talang
berömmes, ehuru den meddelade melodien, n:o 68, föga talar derför; deremot vinner E. G. von Rosén icke något beröm som
melodist. Citerandet af Zahn kunde
varit öfverflödigt, då melodierna i alla fall sällan eller aldrig af förf. återgifvits i den gestalt de hafva hos denne auktor. Vid melodien till näfvervisan står
sångsättet i Praxis pietatis inelica
(Berlin 1640) anfördt som — nordisk
tradition! Vid Nu hafver denna dag
anför förf. en tradition, hvars omelodiska teckning dock visar att den mindre
riktigt blifvit återgifven. Vid 51 b äro
årtalen tydligen icke autentiska. Den siktning af läsarterna, som, förutom godt val och återgifvande af sångtoner, åligger hvarje
koralboksförfat-tare, har ej på lidit tillfredsställande sätt * Bättre hade varit att lägga en skranka på de »flere ackordkombinationer», dem förf. ej liar försmått, t. ex. öfverst. 6-ackord (12, 45, 85, 113, 244), förin, treklanger (91, 106),
vexeldo-minunter (47, 157, 158, 194),
7-ackordsequen-ser (42, 78), m. fl. absolut moderna och för den bästa koraltiden främmande
»kombinationer». Med dylik harmonisering försvinner lätt all historisk pietet och mönstret för koralsats varder — »Odinslund och Lundagård», såsom signaturen A. G. R. en gång i bref till Red. helt naivt förklarade sig önska! Red. blifvit utförd. Sjunges icke allmänt vid (H:rs) 197 varianten d eis d e cis d? Den (ins dock alls icke upptagen! Ändringen vid (H:r) 113 i slutet kunde ega
befogenhet, dock endast i det fall, att
originalets rytm blifvit följd, men hvilket icke varit händelsen. Samma anmärkning
gäller återgifvandet af (H:r) 136, femte
versraden. Varianten vid 55 (H:r) ohistorisk och öfverflödig. Vid 160 i förslaget hade gamla psalmbokens läsart varit vida att föredraga o. s. v. Tonhöjderna riktiga, med undantag af att c bestämts såsom lägsta meloditon, då h och (någon gäng) b kunde vara det; så i (H:r) 28. Altar- och chorsångerna, d. v. s. svenska messan, ha alltför knapphändigt blifvit affärdade. Helig fattas; likaså
Helig i kommunionen m. m. O Guds lam har ändrats till det pleonastiska: O du, Guds lam, hvilket icke står i
kyrkohandboken. — Tryckfelen hafva mestadels redan af kritiken uppmärksammats. Måhända skulle dock arbetet i fråga, trots sina brister, ändå, enligt förf:s
uttalade förhoppning, »anses värdigt bilda en öfvergång till något
bättre och fullkomligare?» Det skulle gladt oss mycket att kunna dela denna förhoppning; men uppriktigt sagdt, kunna vi det ej. För mycken
undanträngd skönhet, för mycken dödad inspiration, för lamt troslif! Vida
förträffligare och ändam ålsen ligare kan
åstadkommas. För öfrigt är ingen öfvergång till ett bättre i kyrkosång tänkbar,
annat än genom de sjungandes öfnin g.H Men sådan påyrkas ej af förf. »1
sanning», yttrar en samtida tysk koralman och prest,* »man akte icke ringa detta lättsinne, denna fast oerhörda
förmätenhet, att göra livad man aldrig lärt,
aldrig öfvat, på slump och på måfå i Guds hus.» Men skall öfning företagas, måste man ega ett föremål som motiverar henne, och det kan här ej vara annat än den genuina evangeliska
församlings-sången — allt för svagt representerad hos vår förf. Denna sångs föregifna
inkongruens med vår psalmtext är ett grundlöst antagande. Också hafva de akademiske komiterade med rätta ansett att samlingen i fråga »icke kunde
läggas till grund för någon reform». Och möjliggöres ingen reform, hvartill skulle väl då ett blott utbyte af namn på
titelbladet tjena? Litet motsvarar också arbetet de kyrkosångens grundsatser, som så eftertryckligt uttalats i Musikaliska akademiens handlingar åren 1865 och 1866; och lika så litet å »koralmötet»
uttryckt önskan om åstadkommande af en för hemmet tillika lämplig, folklig
sångbok. Man vore nästan frestad att med Zahn frågande utropa: »hvartill dessa tarfliga träsnitt, dä vi kunde ega
origi-nalmålningarne ?» Af de män som med råd och dåd välvilligt understödt och uppmuntrat förf. i hans arbete och till livilka han sär- * D:r G. A. Wiener.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
