Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Programmusikens skapare.
första blicken pä ett nytt,
tem-*7’’s ligen omfångsrikt verk af Octave
Fouque, »Les Révolutionnaires de
la musique», är inan ej ringa förvånad
öfver att se nästan hälften deraf behandla
en musiker, som ej blott i den öfriga
verlden utan oek i det nuvarande
Frankrike är så godt som okänd. I. F.
Le-sueur omtalas i våra dagar endast
såsom Berlioz’ lärare; det lilla man för
öfrigt vet om honom har den senare
meddelat oss i sina memoarer. Fouque,
som egnar honom ett noggrant studium,
är långt ifrån att förneka detta och
inser ganska väl att han behöfver ett
rättfärdigande, dä han försöker sig på en
biografi öfver Lesueur; sålunda är det
helt naturligt, att han går ut från
Berlioz. Det har emellertid lyckats honom
icke blott att sammanställa allt det
nämnvärda i den föråldrade komponistens lif
utan ock gifva en klar åskådning af hans
individualitet och framvisa sammanhanget
med Berlioz såsom ett icke blott ytligt.
Så är det intressant att erfara, det
Berlioz, hvilken än i dag gäller såsom den
moderna program-musikens skapare, har
alt lacka sin lärare äfven för denna
riktning af sin verksamhet. Man skulle tro,
att en man, som, född år 1763, införd
i musikens verld dels genom
sjelfunder-visning, dels genom några organister,
sedermera musikdirektör vid liera
franska kyrkor, bland andra Notre Dame,
slutligen blef hofkapellmästare hos
Napoleon I, skulle ha haft samma tankegång
som så många andra den tidens musiker,
för hvilka musikhistorien endast räcker
till Beethoven, hvilkas ideal är en fuga,
och hvilka få kramp vid blotta anblicken
af ett program, naturligtvis utan att ha
hört stycket i fråga. Men så var det
ej med denne. Lesueur låter sig
snarare betecknas såsom »Ultra» i fråga
om den framställande musikriktningen.
Sin princip, den han i. flera skrifter
försvarade och till de yttersta
konse-qvenser genomförde, var, att
musiken vore ett helt för sig och
efterhärmande, att hon städse måste hafva ett
objekt, till hvilket hon ensamt borde sluta
sig. , Så skapade han sjelf en lång rad
omfångsrika instrumentalverk, hvilkas
karaktär han exponerade för åhörarne
genom lika omfångsrika program; sådana
blandade han också alltid in uti sina
körverk. Den ensidighet, hvartill han
sålunda förföll, låter endast förklara sig
genom den sjelfständighet, hvarmed han
fattade och vidhöll sina grundsatser.
Vidare mä man betänka, att med
musikodlingens eländiga tillstånd i Frankrike
före revolutionen, den tyska musikens
mästerverk på andra sidan Rhein voro så godt
som okända. Så råkade han in i denna
riktning, hvilken dock ej hindrade honom
att skrifva operor och oratorier med till
en del betydande framgång. Sitt arbete
bedref han från tidigaste ungdomen med
feberaktig flit; han uppnådde en hög
ålder (t 1837). Lesueur liksom Berlioz
älskade kombination af instrumenter, helst
då de verkade i massa; båda beräknade
sin verkan på oerhörda massor af
spelande, båda voro mönstergilla dirigenter;
ingen af dem båda var mäktig ett
sär-skildt instrument, ingen af dem har
skrif-vit en rad för pianot, med undantag
af att Berlioz med sin friare uppfattning
af musiken och alla dess hjelpmedcl
någon gång använde det för
sångaekom-pagnement och såsom orkesterinstrument.
Anekdot.
(Sann häutlelse).
fvn burgen handtverkare häratädes, som bestar
sin dotter pianolektioner, rakade att åse
hennes öfverspelning af SchulhoHs Valse
brillante (op. 20, livarvid ställvis som bekant
händerna korsas):
Fadern (i förbifarten): »Skäms du inte,
flickunge, att lägga armarna i kors när du ska
spela öfver! Gör ej om det der en gäng till, ty
dä smäller det!»
Dottern: »Ja men pappa, det står sä i
noterna!»
Fadern (återkommer, blir förtörnad öfver
att fortfarande finna flickan följa kompositörens
anvisning): »jag ska’ väl en gång för alla vänja
dig af med dylika dumheter (ger flickan en
örlil) och lära dig spela som annat folk!»
Från in- och utlandet.
Stora teaterns bruttoinkomst, hvilken i
den flir de k. teatrarne faststälda staten
beräknats för 180 representationer å 1,100 kr. till
252,000 kr., har uppgått tör 191
representationer (inberäknadt de sex med mane Sarah
Bernhardt gifna föreställningarna) till 330,981 kr.
5 öre, således i medeltal 1,732 kr. 89 öre.
Fröken Anna Strandberg öfvergår med
nästa speltermin från Stora till Nya teatern.
Å Nya teatern ha under spelåret gifvits
201 föreställningar. Deribland ingå följande
mnsikpjeser, nämligen förut gifna: Mamsell
Ktter-mygg 12 ggr, Niniehe 6, Det lustiga kriget 23,
Hoffmans äfventyr 7, Stella 8, Boccaccio 12,
Faust 2, Alphyddan 1 gång; absolut eller
relativt nya: Drillens operett 14, Apotekaren och
perukmakaren 4, Drottningens vallfart 16,
Re-gina von Emmeritz 9, Infantinnans dockor 11,
Bellevilles mö 24, God natt herr Pantalon 9,
Både lijerta och hand 17, Kärlekens försåt 2
ggr. Summa 17 pjeser med musik, tillsammans
177 ggr, mot 24 dramatiska stycken,
tillsammans blott 158 ggr. Deraf utgöra de s. k.
offenbachiadema det längt öfvervägande flertalet
gånger, ej blott —såsom synes — absolut bland
musikpjeserna, utan äfven jämförda med enskilda
öfriga, i det af dramatiska stycken endast två
(»Hector» och »Lilla slarfvan») komma upp
till samma siffra som »Både lijerta och hand»
och intet enda till på långt när samma siffra
som »Lustiga kriget» och »Bellevilles mö».
K. musikkonservatorium.
Afgångsexa-men och terminsafslutning egde rum den 31
maj, då, efter aflagda prof, Anna Mozart och
Thora Aström erhöllo orgelnistbetvg.
Konservatoriets lielöningsjettong tillerkändes
afgående eleverna Hedvig Jägerhorn (sång) och
Bertha Wistrand (orgel),
Hebbes stipendium för orgel- och
piano-spelning tilldelades Julius Wiberg; Lindströms,
för violinspelning, Alma Kjellberg.
Öfriga stipendier oeh gratifikationer
till-föllo Josua Andersson, Axel Berglöf, Hanna
Björkman, Otto Carlsson, Carl Forsman,
Ferdinand Kursell, Lennart Lundberg, Lina
Lö-wenadler, Christian Nilsson och Maria Pihlman.
Jönköping den 27 maj.
I härvarande stadskyrka uppfördes af
mu-sikvänner inom samhället Mendelssohns
»Atlia-lia» den 21 April och den 3 dennes. Något
så betydande musikverk har ej här i sin helhet
gifvits i mannaminne. Körerna, som utfördes
af omkring 40 damer och herrar, gingo jemt
oeh ädag.ilade i många hänseenden, att de med
berömvärd omsorg inöfvats. För en livar, som
känner de stora svårigheter, som dessa 0 körer
på flere ställen erbjuda, är det lätt att inse, att
uppgiften var allt annat än ringa, oeh att det
erfordrats både hnngifvcnhct för konsten oeh
ospard möda. Såsom Solister uppträdde
musik-älskarinnor inom samhället. Bland dem förtjena
att siirskihlt omnämnas första sopranen oeh
andra alten. Den förra sjöng med en sällsynt
klar och jemväl i de högsta tonerna mjuk och
fulltonig stämma det ansträngande sopranpartiet
på ett förtjenstfullt sätt; oeh altens djupa och
fylliga toner väckte en allinän oeh berättigad
uppmärksamhet. Ackompagnementet måste ske
på pianoforte, då kostnaderna för orkestera
anskaffande skulle hafva blifvit alltför stora.
På kyrkans orgel utfördes mellan den 4—5
kören prestemas storartade krigsmarsch.
Den 4 maj gaf Direktör W. Heintze under
ett tillfälligt besök i staden konsert i
stadskyrkan. Han utförde dervid bl. a. Widors
symfoni n:r 6 oeh Saint-Saöns Rhapsodie sur des
Cantiques Bretons, i hvilka nummer han hade
tillfälle att ådagalägga sitt numera äfven i
Stockholm erkända mästerskap i orgelspel.
Vid konserten biträdde en amatör på viol
oeh den musikälskarinna, som aftonen förut
utfört sopran partiet i Athalia.
Till sist har jag att anteckna, att Tivadar
Nacliez annandag pingst här uppträdde inför
en tacksam och intresserad publik. Det är ej
ofta man här får höra något jemförligt med
Naehcz’ utförande af Mendelssohns E-Molls
konsert, vid hvilken Miss Boek med mycken
smak skötte pianostämman. O.
Puck har återkallat notisen om fru Cyschs
engagement vid Södra teatern.
Ivar Hallström lär komponera en opera
till text af drottningen af Rumänien (»Carmen
Sylva»).
–-+––
En Norrlandsfärd, för uppteckning af
folkmusik, dans oeh sång m. m. tog sin början
vid juni månads ingång. Det är kand. G.
Sundström, norrl., dansföreningens stiftare, som
tagit initiativet, 7 medlemmar ur landsmåls- oeh
dnnsföreningamc följa honom. Uppgiften är i
främsta rummet att undan den mer oeh mer
framskridande nydaningen rädda, hvad som ännu
räddas kan af den folkdiktning, som nu bevaras
endast af den muntliga traditionen. De
områden, som hufvudsakligast närmare undersökas,
iiro de minst utforskade, de norrländska bygderna.
Denna lilla trupp får draga sig fram så godt
den kan genom att i städer och på större
platser gifva föreställningar inom de grenar, som
studiet sjelft innefattar. Programmet vid
föreställningarna är i lmfvudsak af samma art som
vid dansforeningens uppvisningar i Upsala den
23, 24 och 25 april samt å Nya teatern i
Stockholm den 5 och 6 maj. De inledas med ett
kort föredrag öfver dansens, folkmusikens eller
landsmålets betydelse m. m. Derefter följa (i
blandning med landsmålsnummer och visor)
»militärpolkan», »dalpolskan», »hallingen»,
»ko-»sackdans», »menuet de la cour», »scottish»,
Lo-tliys thoughts», »saylor boys»-m. fl. Danslekarne
representeras af »nigarepolskan», »blekarn»,
»ringlekar» o. s. v. »Visor och berättelser på
bygdemål», alla öfverflödande af humor, stickas
in här och hvar mellan dansnumren.
Folkmusiken skulle äfven representeras antingen
såsom särskilda nummer eller ock potpurrier.
Konscrttourné. Fröken Anna Strandberg,
hrr Bentzon-Gyllich, Hjalmar Meissner och Grip
hafva anträdt en längre konsertresa till Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
