Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz Söderman.
+
l| jfördngen don 1 I juli aflod ä
Sabbats-hergs sjukhus bibliotekarien vid
Musikaliska akademien, I’. d. violoncellisten
i hofkapollet, kainmarmusikus Fritz Adolf
Söderman i en iilder af 45 ar.
Född den 4 juni 1838, var lian en
son till framlidne kapellmästaren Johan
Vilhelm Söderman och halfhroder till
den likaledes horlgångne August, den
genialiske tonsättaren. Efter fulländade
musikstudier hade hemma och i Leipzig
Idef han den 1 juli 1850 engagerad i
hofkapellet, hvarest han verkade ända
till och ined spelaret 1870—80, blott
ined undantag af en kort tid, 10 okl.
1863—1 okt. 1864, hvarunder lian hade
anställning i Filip v. Schantz’ orkester.
Musikaliska akademien skyndade sig ined
en förvånande complaisance — som pä
det hållet oftare synes användas mot
exekutörer och amatörer än mot
tonsättare * — att redan 1866 invälja den
da blott 28-ärige virtuosen till sin
ledamot; samtidigt Idel’ han tillförordnad
lärare i violoncellspel, 1878 bibliotekarie
vid samma akademi. Ar 1866 lirk han
älven uppfördi ä Dramatiska teatern ett
litet sangspel till text al \\ allmark, )>En
galglogel», hvarur en milt visa i folkton
linnes intagen i Ny III. tidning 1873.
I löljd af någon oenighet med en
af hofkapellets chefer afgick Söderman
1880 ur kapellet och log plats som
musikrecensent i Stockholms Dagblad. Som
skriftställare skar lian emellertid inga
lagrar, och sannolikt kände lian sjelf
sin otillräcklighet i delta afseende, da
lian efter tvä är äter afgick ur
Dagbladets redaktion. Under tiden hade lian
dess utom en kort period varit
otjenst-bar i löljd af en sjukdom, som han
utkämpade pä samma sjukhus, dit lian
nyligen ä nyo fördes för alt ej mera utkomma
lefvande.
* Franz Benvald Mef ledamot forst vid *’>8
ar, Otto Lindblad Girst vid 48!!
Stockholm den l Augusti 1083.
Pris: Helt är C kr. llalft är 1 kr.
Uvurlal 2 kr. Lösn:r 2ö öre.
Fritz Söderman var ieke någon
synnerligt märklig kompositör, dock äro hans
fätidiga tonsättningar ingalunda utan
intresse. Mest kändt är ett melodiskt
violoncellsolo som han sjelf ofta brukade
föredraga pa konserter. 1 förut näuida
argäng af Ny III. tidning linnas ytterligare
några smahilur, hvarihland i synnerhet
ett deklamatorium, pianostycke till
Stag-nelii »Neeken», har niigol af broderns
poetiska friskhet och dristiga harmonik.
Som violoncellist ater hörde Söderman
till våra fiämsls. Ilans ovanligt mjuka
och varmt vibrerande lon skall niahända
ej snart ersättas vare sig i orkestern,
(|varletten eller solospelel. Ingen kunde
sä som han pä sin tid sköta den ohligata
violoncellen t. ex. i förförelsescenen i
»Robert» eller inledningen till
Telluver-tyren. .4. L.
Reseintryck från Skandinavien.
Af Mark Wicck.
öfvers. flir Sv. Mnsikt. frän fi>rf:s manuskript.
»^j|verige och Norge, dessa liinder, i
‘-d» hvilka natur, poesi och musik på
det innerligaste förena sig, hesökas allt
mera af resande konstnärer. Sa kunna
hl. a. madame Trobelli och miss Tlmrsby
nästan icke slila sig derifrän och komma
ständigt äter. Mangen gang gar den
nordiska entusiasmen sa langt, alt
publiken efter en konsert tagar med till
sångerskans hotell och icke later lugna sig
förr, än hon later sin stämma genom
fönstret klinga ut i den ljusa natten.
Konsert-entreprenörerna draga försorg om
att intet lättas i afseende pä alla möjliga
reklamer. Men bada länderna äro just
icke öfverlylda af menniskor och halva
väl sina sköna, friska skogar, men–––-
— I det genom sina bergverk bekanta
Falun — för att blott nämna ett
exempel — linner man visserligen mycket
koppar, men knappast folk som ga på
konsert.
I Stockholm. Kristiania, Bergen,
Trond-hjem linnas sköna konsertsalar, hvilka
blott alt för ofta lida af för stort omfang,
da mänga af dem, särskildi i Norge,
uteslutande äro bygda för
arhetareförsamlin-gar. Musikhandlare öfverhjuda hvarandra i
tillrustningar. Dianofabriker linner man,
särskild t i Kristiania en synnerligen
framstående. Endast (iötebnrg gör i Iraga
om »coulanz» ett undantag; en viss
musikhandel och en pianolährik utmärka
sig nämligen derigenom, att lörmänen
af deras noter och instrument blott kommer
de inhemska till godo, da deremot
främmande konstnärer vanligen helsas med
axelryckning, och ett icke just Midi
tillmötesgående visar Idott alt för tydligt
livad man menar. Icke sä publiken,
hvilken i alla städer högst uppmärksamt
lyssnar till den uu mer ej sä sparsamma
klangen af musik. Icke blott om vintern
varda alla städer beresta, älven om
sommaren lililva de otaliga kuststäderna
omflutna ej endast af hafvet utan ock af
konstnärer, som frän de större orterna
utgjuta sig i de smä och öfversvämma
dem. Svenska och franska konstnärer
halva företrädet vid badorterna.
Stockholm, den intressantaste af alla städerna,
lider redan af ölverllud pä konserter.
Manga hland dessa hallas i kyrkorna, och
da egentligen alla soloinstrument der
lililva representerade och ej häller
programmen äro heliga, sa glömmer man
fullkomligt alt man belinner sig i en
kyrka. De skönaste musiknöjena i
huf-vudsladen ledas af hr Norman, som
trots sin sjuklighel förlänar en nimbus
al konserterna.
De märkvärdiga, framspringande
klipp-uddarnc, vattenvägar, bugter, talrika sjöar,
skogar, retande sina trähus — alt
bidrager att gestalta sommaren högst
romantiskt, särdeles vid Stockholm. De
ytterst he([väma, egendomligt bygda
nng-balarnc genomlära sa stilla som svanor
sjöarne i alla riktningar. I’a gatorna
falla i ögonen de i nationaldragt klädda
dalkullorna, hvilka med sina af svarta
tornhattar omramade ansiglcn lata ana
ett land, som är högst poetiskt och
egendomligt all beresa. Vid sina gamla bruk
N:o 15.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & RE ER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
