Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarier och modfäldes allt mer och mer.
Hvad orkestern angick måste Wagner
afstå från atl dirigera densamma och
draga sig tillbaka, dock mot sin vilja,
ty han hade hellre velat laga tillhaka
sill arbete än låta det utföras »lamt och
i en helt annan anda än den, i hvilken
det var komponeradt».
Det är endast två saker, i hvilka
Wagner finner en systematisk hätskhet
mot sig bekräftad: smädelserna i den
lilla pressen och den ställning
instru-mentisterna med sin chef inlogo emot
honom. Detta kan ej heller förvåna oss,
då vi veta, alt det är just denna liga
som sä ovärdigt hudflängde Berlioz’
»Ben-venuto Cellini»; heträllände journalisterna,
hafva vi nyligen setl huru krönikörer
och andra tidningsskrifvare uppförde sig
mot en kompositör, som ej hade
förmånen att falla dem i smaken. Se
historien om M:r Edouard Lalo och
baletten »Namouna».
Wagner har ej gjort några personliga
anklagelser ulöfver de fakta, som äro
allmänt bekanta, och hvilka det var
nödigt alt erinra sig för att kunna
framställa felaktigheterna i den gängse
tydningen af saken.
filter detta, torlfar han, var det mig nästan
likgiltigt, hvilket mottagande publiken bestod
min o[iera. Den mest lysande framgång sknlle
ej ha kunnat forma mig att bevista en längre
följd af representationer för min o]iera, ty jag
kunde ej hafva någon tillfredsställelse deraf.
Angående den verkliga beskaffenheten af
detta mottagande synes man ej hafva varit
riktigt underrättad i Tyskland. .Man gör orätt, då
man begagnar sig deraf för att fördöma den
parisiska publiken i sin helhet och kasta den
i ansigtet förebråelser, som den för ingen del
förtjenar. Denna summariska fördömelse kan
smickra Tyskames egenkärlek, men den iir i
högsta grad orättvis. Tvärtom kan jag i fråga
om den allmänna opinionen tillerkänna den
parisiska publiken stora egenskaper, särskildt en
ganska lillig känsla och högaktning för rättvisan.
Jag kan ej annat än visa mig högst erkänsam
i detta afseende, då jag besinnar, att den under
fyra timmar kämpade mot en ursinnig clique
och genom de varmaste bifallsyttringar hyllat
en främmande artist, mot hvilken pressen ej
upphörde att hetsa allmänheten medelst
up|>dik-tande af de orimligaste påståenden.
Wagner upplyser oss ont att kabalen
framför allt riktades mot tredje akten,
som gjort ofantligt stor effekt på
generalrepetitionen, vid hvilken man var
tvungen att lemna hans fiender tillträde.
Entreaktsmusiken, pilgrimkören,
Elisabeths bön, af Marie Sass ätergifven med
ett gripande uttryck, romansen till
af-tonstjernan, framstäld af Wolfram-Morelli
med en elegisk känslofullhet, som rörde
en och hvar, — allt detta borde i hög
grad ha betryggat ett storartadt
einot-tagande af »Tannhäuser». 1 första
rummet gälde det nu att omintetgöra effekten
af dessa präktiga nummer:
Det iir just mot denna akt oppositionens
ledare riktade sina ansträngningar; de l>egagnade
sig af de mest puerila skäl för att bringa
åskä-darnc i uppror, hvilket de genom skrik och
skrattsalfvor sökte åstadkomma. De spelande
läto ej störa sig af dessa manifestationer;
publiken sjelf förhöll sig lugn och upphörde ej
att visa mina sångare de otvetydigastc teeken’
till belåtenhet. När ridån föll framkallades de
med de mest frenetiska bifallsyttringar, så att
op]>ositionen fann sig fullständigt besegrad.
Afgörandet bestämdes oj denna första
afton, det är då säkert: det var de två
följande, som lemnade fältet fritt för
konspiratörerna.
Beviset pä att jag ej liedragit mig, säger
Wagner, då jag !>etraktade denna aftons
föreställning såsom en verklig seger, tinner jag i
publikens uppförande under andra representationen.
Det blef då uppenbart, att den opposition, som
sökte att slå mig till jorden, endast utgick från
medlemmarne af Jockey-klubben. Jag drager
så mycket mindre i betänkande alt yttra detta,
som publiken sjelf ej upphörde att beteckna
mina motståndare genom att vid tiere tillfällen
ropa: A la porte les .Jockeys!
Dessa herrar, som uppsvinga sig till
her-skare pa 0|>eran, och som ansåg» sig förnärmade
i sin rätt, då de ej vid sitt inträde i salongen
funno den väntade balletten, * hade med
förskräckelse funnit att »Tannhäuser» icke fallit
vid första representationen, utan att den i sjelfva
verket triumferat öfver sina motståndare. Från
den stunden beslöts det, att de nog skulle ställa
sä till, att denna opera utan hallett ej skulle
ludla sig länge uppe. Derför hade de,
kommande direkt från middagsliordet, försett sig
med jagtpipor, som de använde genast efter
inträdet i salongen. Dessförinnan, det vill säga
under hela första akten och hälften af den andra,
märktes intet tecken till någon fientlig
demonstration, utan ihållande applåder hade följt pä det
ena musiknumret efter det andra. Men från
denna stund nedtystades bifallsropen af
hvissel-piporna. De som bröstade sig öfver att vara
herrar pä operan, det vill sägn representanterna
lör den franska aristokratien, hade uttalat
fördömelsen öfver mitt verk.
Wagner beslöt då alt ge vika: han
ville ej nödga statsministern att stöta
sig med det inflytelserika partiet, ej heller
pålägga artisterna en börda ulöfver deras
krafter och utsätta dem för ihållande
förolämpningar; han tog tillbaka sitt
verk och gick ej in pä dess uppförande
för tredje gängen med mindre än det
gafs pä en söndag. Han bestämde, att
operan skulle annonseras såsom sista
representation. Denna godtgörelse
beviljades honom ej. Se här förloppet:
Denna kloka åtgärd var ej af natur att
lugna medlemmarne af Jockey-klubben. De
ansiigo tvärtom att denna söndags representation
kunde blifva utgångspunkten för en fruktansvärd
motdemnnstmtinn; om min opera hlcf
aekla-merad af publiken kunde den få nya vingar,
och man skulle då ej underlåta att påtvinga
dem det förhatliga partituret oeti tvinga dem
att höra på, deras vrede till trots. Man
misstänkte min uppriktighet och ville icke tro att
jag lieslutat taga tillbaka operan, hända livad
som hända ville. Dessa herrar vägrade att
ingå det stilleständ jag föreslagit, de liegäfvo
sig till ojieran, lieväpnade med sina instrument,
och vi fingo sålunda en ny upplaga af den
andra representationen. Denna gången blef
publiken, som man på detta sätt oroade och
systematiskt hindrade från att höra, försatt i en
häftig vrede, och det var ej långt ifrän att
stridigheterna öfvergätt till en verklig
sammandrabbning.
Fallet var ej så förkrossande, som
man påstått, ty salongen var pä förhand
upptagen för ett stort antal
representationer, och direktionen för Operan ansåg
resultatet som framgång i viss män, ty
»aldrig hade man sett publiken till den
grad passionerad eller färdig att strida
med sådan energi mot en systematisk
opposition. Men Wagner stod fast vid
sitt beslut».
• Ballettdtvcrtissementet, som tillades denna
opera, insköts. Båsom bekant, i första akten, och
det hörde ej till goda tonen att abonnenterna intogo
sina platser förr än vid andra aktens siat.
»Om man kunnat, slutar han, uppföra
»Tannhäuser» inför en lugn och uppmärksam
församling, skulle det ej ha dröjt med att få undanrödda
de svagheter i ätergifvandet, om hvilka jag talat.
Alla de som äro niirmare bekanta med mitt
arliete kiiuna dessa svagheter lika väl som jag
sjelf, och de veta, att man nekat mig att
personligen ingripa för att få dem alliigsnade.
Jag kunde således i alla händelser ej erhålla
mer än en framgång för ögat, sii att säga, men
ej den rättvisa triumf, som jag drömt om.»
Ej ett ord af förebråelser eller
klagomal finnes, som man ser, i dessa rader,
skrifna strax! efter sjelfva bataljen: en
upprigtig hyllning ät publikens rättskänsla,
protest emot hållningen hos en handfull
pojkaktiga förnämiteter, detta är summan
af den redogörelse, som framlades för
kompositörens landsmän. Man kan nu
döma om sanningen i hans nyligen af
M:r Foureaud citerade förklaring: »Jag
har ej anledning atl vara så missbelåten
som man säger, och jag är det ej heller.»
–––«–––-
Från in- och utlandet.
Fe k. teatrarne. För nästa säsong
kommer, i likhet med hvad som eger rum på
åtskilliga större teatrar i utlandet, att på Stora
teatern införas ett allmänt abonnement på första,
andra, tredje och fjerde radens loger till
måndags-, onsdags- och fredagsrepresentationerna,
och vid hvilket abonnement priset blifver 10
procent billigare än det hittills vanligen gällande
för i fråga varande platser. Kngagementen vid
de k. teatrarne äro i det närmaste uppgjorda
för den kommande säsongen. De mest
framstående bland lyriska scenens artister komma
med ett par undantag att qvarstå.
Nyengage-rade vid nänula seen iiro: hrr I.abatt och
Johansson samt fröknarna .Javette och Agnes
Jansson. Den finske barvtonisten Philip
Forsten kommer att på hösten utföra sina
återstående två debutroller. Följande artister hafva
afgatt frän lyriska scenen: lur Bentzon-Gyllich,
Henrikson och Sevön samt fröknarna
Strandberg, Wiehmann oeti Ohrström.
Artister från de k. teatrarne, som strax
efter säsongens slut anträdde en soarétumé i
Finland, nämligen fröken Anna Strandberg, hrr
Bentson-Gyllieh, (trip med tb, afslöto i Vasa
den 10 juli sin resa. Turnén lär ha varit
tillfredsställande i alla afseenden — både publiken
oeti kritiken hade med största vänlighet omfattat
de resande artisterna.
Fritz Artberg foretageren konsertresa utefter
vestkusten samt genom Norge. Iir Arlberg
åtföljes af sin elev, dottern till Oscar Arnoldson,
fröken Sigrid Arnoldson, en ung sångerska, med
synnerligen välklingande sopran och ett
manér-fritt, varmt musikaliskt föredrag, som ingifver de
bästa förhoppningar. Första konserten skulle
gifvas i I Ielsingborg, derpå går färden till
vest-kustens badorter: Halmstad, Varl>erg, Marstrand,
I ,ysekil. Strömstad. Så fortsättes resan i Norge
(Fredrikshald, Fred riksstad, Moss, Horten,
Töns-l>erg, Sundefjord, I.aurvig, Modum och tirefsen).
Orgelbyggnader. I Sthlms Korresp. läses:
A firman P -L. Åkerman A Lunds fabrik härstiides
päböijades för några månader sodan ett orgelverk,
som, då det inom årets slut blir färdigt,
kommer att med afseende på storleken blifva det
tredje i ordningen af de många orglar, som denna
välkända firma förfärdigat; det i fråga varande
tonverktvget, som är l>estäldt för Kalmar
domkyrka, kommer att få 36 stämmor, fördelade
på 3 manualer och pedal. Kammarorgeln blir
närmast jämförlig med den, som firman i
början af 1882 levererade till Klara kyrka i
Stockholm, hvilken dock endast innehöll 35 stämmor,
fördelade på 2 manualer och pedal, samt i öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
