Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEEIl.
Stockholm den 15 September 1883.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Ett furstligt förord.
hade ämnat här intaga en utförlig
anmälan ur Musik. Gentralblatt af
nuv. konungens, f. d. prins Oskars
festtal säsom preses i Musik. Akademien,
utkomna i tysk öfversättning af Emil
Jonas — men vi ha sett oss förekomna
af de stora dagliga tidningarna.
Emellertid begagna vi tillfället och anledningen
att bland dessa verkligt förträffliga
festtal — hvilka äro tillgängliga i de tryckta
årgängarne af Musik, akademiens
handlingar — erinra om ett annat och
vig-tigare än det af D. B. citerade, nämligen
ett från år 1865, som angår kyrkosången
och hvilket äfven af Centralblatt särskildt
framhålles. Och med anledning deraf
skola vi sedan tillåta oss ställa en fråga
till Musik, akademien. Så här yttrade
akademiens dåv. höge preses:
»För att ytterligare underlätta målets
vinnande (en förbättrad kyrkosång) skall
sannolikt i sinom tid ifrågasättas en
åtgärd, om hvilken akademien visserligen
ej ännu uttryckt någon bestämd åsigt,
men som jag åtminstone för min del icke
skulle tveka att förorda. Jag menar:
omarbetning af vår nu gällande choralbok.
— Denna omarbetning borde ske
fullkomligt i vår stora reformators egen anda
och i öfverensstämmelse med hans egna
ofta och tydligt uttalade åsigter.
Åtskilliga melodier, hvilka i sitt nuvarande
skick äro och sannolikt alltid förblifva
främmande för församlingen, borde
uteslutas, på det att de återstående lättare
kunde behållas i minnet och derföre
bättre sjungas af den stora allmänheten.
Inga nya, okända melodier behöfde
uttränga de ganda välbekanta och kära,
men de efter sofringen återstående borde
med klok urskilning fördelas mellan de
särskilda psalmtexterna så, att
tonsättningens art i möjligaste måtto motsvarade
innehållets. Detta allt, jemte
återupp-lifvande af clioralernas ursprungliga
ryth-mik, skulle åt den svenska kyrkomusiken
bereda en skön framtid, en framtid
värdig den höga ståndpunkt hon föga mer
än ett århundrade tillbaka ännu
innehade.»
Detta furstliga förord blef väckelsen
till en liflig verksamhet inom akademien
i koralfrågans intresse. Redan samma
årgång innehåller en uppsats af W. Bauck
om »chöralen i dess forna, närvarande
och framtida form», och följande årgång
har redan en »berättelse om de åtgärder
akademien vidtagit angående choralbokens
omarbetning». De frågor, som hertigen
af Östergötland redan den 20 okt. 1865
framkastat angående koralens rythm,
tonhöjd, tidmått och melodi, framkallade en
diskussion, som nästan uteslutande
upptog akademiens tid under 10
sammankomster åren 1865, 66 och 67. Der
yttrade sig Bauck, von Boom, Grönhamn,
Sillen m. fl., och resultatet blef åtskilliga
förslag och beslut, hvaribland det
vigtigaste var att koralbokens omarbetning
uppdrogs åt Franz Berwald, vid hvilken
omarbetning »borde särskildt afseendc
fästas på att till deras ursprungliga
rytli-miska form återföra de ehoraler, hvilka
i senare tider undergått förändring i detta
afseende, då sådant ej möter något
hinder af psalmens meter» o. s. v. Och
efter Berwalds snart derpå följande död
uppdrogs fortsättningen åt J. A.
Josephson, hvilken förut varit suppleant i en
komité för upprättande af meloditabell
och i ärg. 1867 redogjort för en
liturgisk resa med statsanslag, hvarförutom
äfven Branting i Handlingarna yttrar sig
öfver koralfrågan samt Bauck berättar
om kyrkmusiken i Kristiania.
Akademien hade således ur ett
tjuguårigt ide — ty ända sedan 1844 hade
hon förut ej gjort något inlägg i
koralfrågan — åter vaknat till medvetande
om att landets högsta musikaliska
auktoritet ej gerna får vara overksam i en af
landets högsta musikaliska lifsfrågor. Men
hon skulle snart somna igen. Sedan
tid efter annan hennes då verksammaste
embetsmän, Grönhamn, Bauck, Byström
jämte den höge preses sjelf, afträdl från
skådeplatsen, har man derifrån icke hört
ett knyst om koralfrågan, annat än då
Akademien nödd och tvungen måst yttra
sig öfver insända arbeten (såsom nyligen
öfver B. V. Hallbergs).
Vår fråga lyder nu så: anser sig
Akademien ej längre bunden af de löften
och förhoppningar hon gaf på 60-talet,
är hon ej moraliskt förpligtad att
å nyo uppdraga åt annan person
det arbete, som Berwald och
Josephson måst lemna halffärdigt? Eller
skulle hon verkligen svika det furstliga
ordet från sin ypperste preses och
dermed äfven det bästa initiativ, hon under
sin öfver 100-åriga tillvaro någonsin
tagit ?
Frågan fordrar ett svar.
Några ord om vår kyrkomusik.
^ »Fosterlandet» lästes för längre tid
*<5» sedan en tänkvärd uppsats, livarur vi
såsom ett apropos i anledning af
kyrkomötet tillåta oss herata följande:
Vi våga tro, att bland dem, som haft
att sysselsätta sig med vår svenska
kyrkomusik eller, såsom ins., endast af intresse
för att detta mäktiga medel för själens
höjande öfver jorden och det alldagliga
lifvet ej må inpressas i en stel form och
snarare verka försoffande än lifvande —
vi våga tro, att bland dessa ej torde
finnas många, som anse alt i berörda
hänseende nu vara godt och väl bestäldt.
Vi vilja ej neka, att den HæfTnerska
koralboken är ett stort och godt arbete
jäm-fördt med hvad före honom fans i samma
väg; vi tro dock, att dess författare i
sin nitälskan emot oformligheten och
regellösheten i den äldre kyrkosången lät
föra sig ett godt stycke för långt åt
andra sidan, så att psalmsången — efter
hans anvisning utförd — vardt och måste
varda klafbunden i en förstelnad och
vårt naturliga nordiska behof af en lätt
och flytande melodi föga tilltalande form.
Psalmsången upphörde att vara folksång,
det den aldrig får upphöra att vara, så
vida den skall uppfylla sitt ändamål att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
