Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om också kritikens hållning gent ernot
den utmärkte sångaren kan betraktas som
något reserverad. Äfven der eröfrade
han sin publik med storm, och hans
stämma jemfördes med Padillas i dennes
bästa dagar, en jemförelse som dock ej
var fullt lyckligt funnen då begges
röst-karakter i många afseenden afvika frän
hvarandra.»
P. S. Efter något letande funno vi
ändtligen i »Musikwelt» af 13 juli 1881
följande notis om signor Brogi, som då
uppträdde på Skating Hink i Berlin:
»L)en i hvarje hänseende värdefullaste
sångaren besitter sällskapet i signor Brogi.
Det är en sund, kraftfull, sympatisk
ba-ritonslämma, egnad att öfverrösta äfven
vissa konstnärliga betänkligheter. —
Publiken har oupphörligt genom hjertligt
bifall utmärkt honom.»
Altså kunna vi rekommendera honom
såsom en bekantskap att göra.
––-4–––
Stadsfullmäktige, pressen ock
— Offenbach.
’j^lla den sceniska konstens verkliga
vänner härstädes beklaga helt visst
på det lifligasle stadsfullmäktiges »tvära
oginhet» — för att begagna ett uttryck
som fäldes under diskussionen — i att
icke på några vilkor under för handen
varande förhållanden bevilja ens det allra
minsta understöd åt de k. teatrarne i
deras just nu mer än någonsin förtviflade
kamp för tillvaron. Af två förslag, som
förelago, blef det ena med visserligen ej
alt för stor majoritet, det andra utan
någon omröstning alls förkastadt. Att här
ingå i närmare granskning af de skäl, som
förmådde beredningsutskottet ull afgifva
ett afstyrkande utlåtande, är så mycket
mindre nödvändigt som utskottet — enligt
hvad hr Wallenberg träffande anmärkte
— »hufvudsakligen sysselsatt sig med hvad
som icke hörde till saken». Den
stym-melse till skäl, som der förekom,
upprepades för öfrigt under diskussionen och
dels vederlädes, dels är lätt att ytterligare
vederlägga. Att man icke genom ett
tillfälligt anslag kan rimligen anses på
minsta sätt binda sina händer för
blif-vande handlingssätt vid ett framtida
definitivt ordnande, framhölls uttryckligen,
ehuru för döfva öron, likaså påpekades
att allt tal om kommunens bristande
»behörighet» alt lemna anslag ät en
statsinstitution är rent nonsens, då ju sådant
länge varit praxis t. ex. åt skolor ni. m.
Det enda motiv som kan sägas vara
någorlunda hållbart var hr Forssells,
nämligen alt det vore opassande af
kommunen att genom ett anslag nu vilja uttala
en »opinion» om lämpligaste sättet för
leatrarnes administrativa ordnande. Men
detta skäl kan endast göras gällande mot
hr Wallenbergs motion, deremot tydligen
icke mot k. m:t, hvilken ju endast begärt
ett — till på köpet blott eventuelt —
tillskott för detta spelär, således just
jämt för tiden innan nämda definitiva
ordnande begynner, hvadan ett bifall här-
till omöjligen ens med den mest krystade
logiska hårdragning kunde tydas som
någon opinionsyttring i nämda rigtning,
men deremot med säkerhet kunde och
skulle hafva tydts såsom ett stadens ej
mer än pligtskyldiga intresse för sina
främsta teatrars sceniska konst samt kanske
äfven såsom en icke öfverflödig välvilja
och uppmuntran mot den förste
kompetente direktör dessa teatrar på 17 år egt,
en man hvilken, redan förut såsom
konstnär högt värderad af alla stockholmare,
nu haft mod att med risk af egen ruin
taga kommandot på det af råttorna
öfver-gifna skeppet och äfven ställa sig i brechen
för sin föregångares fauter. En
opinionsyttring i den rigtningen hade
ingalunda varit förkastlig och åtminstone
huf-vudstaden mera värdig än ett ängsligt
gnideri och en genomskinlig
samvetsömhet, försvarad med skäl, hvilka vi till vår
fägnad ej lörblifvit ensamma om alt hafva
kallat »de obotfärdigas förhinder.»
Men skedt är skedt, och de möjliga
olyckliga följderna äro nu af
stadsfullmäktige offentligen inviterade att infinna
sig. Bland dessa möjliga följder skola vi
här endast vidröra en, så mycket hällre
som densamma — af oss i denna tidning
förut flera gånger förespeglad — just i
dessa dagar tillfälligtvis pä olika ställen i
in- och utlandet kommit på tal, bland
annat hos stadsfullmäktige sjelfva.
Vi syfta då närmast pä hr Billings
yttrande vid diskussionen om anslaget:
»Man klagade — menade han — öfver de
lättfärdiga och i konstnärligt afseende
underhaltiga operetter, som allt mer
och mer inträngde sig i teatrarnas
repertoarer och verkade ofördelaktigt i
sedlighet och smak. Goda och värdefulla
musikaliska prestationer skulle nog verka
mycket godt häremot, men utan en väl
doterad teater torde dylikt knappast kunna
bära sig. Väl svarade man, att om k.
teatrarna stängdes, så skulle man nog få
god musik ändå — men derför vore
säkerheten ingen.»
Man är skyldig hr B. tack för det
han sålunda till vederbörlig adress
framfört nämnda klagan. Att vi ej stått
ensamma om densamma visar sig senast af
en insändare i n:r 5,706 af D. N.,
hvilken på tal om en bekant kritiker yttrar:
»Han klandrar »Gengångarne», men hvad
säger han dä om »Lilla helgonet», »Hjerta
och hand» med flera af samma skola.
Finnes uti dessa pjeser något annat än
den största uselhet? Kan man tänka sig
något simplare än dessa nys- och
katt-jams-arier, detta opassande vanhelgande
af »Gloria in excelsis», dessa
slipp-riga insinuationer och i allo tvetydiga
uttryck och uppträden? Faran af dessa
osmakliga, lättfärdiga skådespel är dock
större än man anar, ty de äro just
ett sådant nöje, som är farligt,
emedan de förstöra smaken för det verkligt
öfverlägsna. Nu mer än någonsin äro
derför begge de k. teatrarne nödvändiga
för att hindra den sceniska konsten i vårt
land att glida utför det sluttande plan,
på hvilket den genom de många sekunda-
teatrar, som finnas i Stockholm, redan
befinner sig.»
Denna tanke, att den sämre operetten
innebär en verklig fara, genomgår äfven
det skarpa uttalande af Allg. D. Musikz.,
hvilket vi i förra numret intogo, och
livar-till vi hänvisa. Men vi ega icke blott
svenska och tyska intyg på att vårt »upprop
till pressen» i n:r 12 d. å. angående
offen-bachiaden icke var så alldeles otidsenligt.
Vi ha dessutom äfven fått en
bundsför-vandt i den norska »Figaro», som efter
att förut hafva aftryckt vårt upprop —
nu i n:r 38 har några betraktelser
rörande tidningskritiken, hvarur vi hemta
följande passus: »Som bevis på livad en
tidning kan rymma i denna väg vill jag
i parentes anmärka, att jag känner en
man som i fjor tog sig för att uppmäta
i en tidning från en af våra största
nabo-hufvudstäder, hur mycket rum kritiken
under årets lopp slukat, och det befans
att V, af tidningen, som var ett dagblad,
hade åtgått dertill. Man skulle ju deraf
frestas att tro att den staden måtte stå
myckel högt i konstnärligt hänseende och
att den bör vara försedd med ganska
utmärkta artister. Delta är också till en
del fallet; men vid närmare eftersyn, sade
han, stod der jämförelsevis mycket litet
om de ädlare konstarterna, och om de
verkliga och stora artister som der
fun-nos eller varit på besök; — nej det var
operetten, och fröken Ditt och fröken
Datt, och hr Noll och hr Nix, som hade .
tagit ett så stort qvantitativt rum, oaktadt
de på sin höjd blott kunde räknas till
medelmåttorna.»
Förf. till delta utfall säger icke
hvilken stad och hvilken tidning som åsyftas.
Tänk om det skulle vara D. N.?
Det tro vi väl icke, men hvad vi
måste tro, eftersom det är ögonskenligt
och står tryckt, det är den fast
obegripliga inkonseqvensen hos D. N:s redaktion,
som ena dagen utan reservation
lem-nat rum åt en insändare sådan som den
förut citerade, och redan dagen efter
om just samma klandrade kattjamsmusik
och gloria-parodier intager följande notis:
»I går gafs för näst sista och i afton
gif-ves för sista gången å Djurgårdsteatern
»Lilla Helgonet». Må de, som ännu icke
varit i tillfälle att taga i betraktande denna
operett och att höra dess täcka musik,
nu göra det! Den oförlikneliga talang,
hvarmed fru G. återgifver hufvudpartiet,
bör ses, beundras och erkännas. Det kan
ock ha ett patriotiskt intresse alt se
liuru-ledes en operett här i Stockholm är
uppsatt bättre och blir utförd på det hela
taget med lika förtjenst som i 1’aris —
ja, somliga påstå med ännu större.»
Denna dunderpuff hör verkligen till
dem, som icke blott locka folk till
teatern utan ordentligen knuffa dit dem;
den hör tiil dem, som förefalla att vara
redigerade af teaterdirektörerna
sjelfva.
Hvad skall man säga om en sådan
vacklande hållning hos en tidning, och
hvad skall allmänheten fä för ett
förtroende till livad der står? — Men likadan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
