Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som (iastons båda romanser och Helenes
båda arior, bägges duo, den berusande
nocturnen för fruntimmersröster, Djelinas
melodisköna Indra-sång samt framför allt
hennes ballad, hvilken i sin orientaliska
fägring verkar formligen luinryckande, i
synnerhet som framställningen är
mästerlig, sd väl genom det lyckade
arrangementet med dansande hinduiskor som genom
fröken Lunds för denna roll förträffliga
egenskaper: smältande glöd i sången och
i plastiken en smidig vekhet, som
illusoriskt påminner om den indiska bildande
konstens qvinnogestalter med lemmar sä
mjuka som om kroppen nästan saknade
benstomme. Fröken Lund är tvifvels ulan
den bästa af operans framställare;
der-jämte glänser fröken Strandberg som sagdt
med sin öfverlägsna koloratur, den man
blott stundom skulle önska litet mindre
skrikig, äfvensom gestikulationen mindre
konstlad. Hr Kloed är deremot allt för
stel och flegmatisk, om man än villigt
måste erkänna hans stämmas goda
verkan på tiere ställen. Hr Nilsson och
de öfriga fylla sina platser.
* *
*
»Posliljonens» repris på Stora teatern
var ett godt grepp. Vi instämma i den
som det synes tämligen allmänna önskan,
att teatern under nuvarande förhållanden
måtte företrädesvis odla comique’n (hälst
den inhemska), som dels passar för
närvarande krafter, dels gör sitt till alt slä
ihjäl sekundteatrarnes ideliga
offenbachi-ader, som äro den lyriska scenens
måhända farligaste fiender. Hr Odmann
öfverträffar sig sjelf i titelrollen, hvilken
ligger utmärkt för både hans röst, som
får utveckla hela sin friskhet och glans,
och hans skaplynne, som torde lämpa sig
bäst för den komiska operan. Äfven
fröken Andersson är förträfflig;
kolo-ratursubrelten är just hennes fack,
karakter ger hon åt allt livad bon gör, och i
en tunnare instrumentation tränger äfven
hennes stämma igenom som deremot lätt
öfverdöfvas af »Hugenotternas» väldiga
orkestermassor. Hr Janzons smed och hr
Ohlssons markis — perfekta.
Till »Don Juan» torde vi återkomma.
* *
*
Af konserter antecknas fröken
Gra-bows och hr Langes. Den förra
erbjöd i programmet ingenting nytt,
hvar-för vi ej utförligare kunna sysselsätta oss
dermed, men hade sitt värde såsom
afskedsmatiné och lemnade som sådan
för-nyadt bevis pä de varma sympatier och
den betydliga tomhet och saknad, som
vår dyrbara (men äfven ty värr allt för
dyra) första sångerska här qvarlemnar,
och som svårligen af någon annan lär
fyllas. Måtte utlandet ej behålla henne
för alltid!
Hr Langes soaré hade sitt förnämsta
värde och ett högst ovanligt intresse
såsom ett slags historisk konsert, i det den
till hälften utfyldes af äldre arior och
chansons från föregående århundraden.
Man hörde med nöje och förvåning, hvilka
nätta och ganska modernt klingande
kör-visor som kunde sammansättas redan på
1000-talet, och hurusom en Lnlly redan
kunde höja sig till en deklamatorisk kraft
och enkelhet som man oftast origtigtvis
är böjd att tillskrilva Gluck ensam.
Effektfullt gjorde sig i arian ur Alceste
skuggornas repliker, framsjungna i sidorum.
Några kommentarier vid de historiska
uppgifterna måste vi dock tillägga.
Exau-det lefde 1710—63, hvilket kanske bort
antecknas å programmet. Dettas uppgift
om en visa af Lefévre från år 1C13 måtte
bero pä något misstag, enär ingen Lefévre
lefvande vid den tiden finnes antecknad
vare sig i Fétis’, Mendels eller Groves
lexika. livad som är alldeles kronologiskt
omöjligt är att solosången »Mon coeur
se recommande ä vous» kan förskrifva
sig från Orlando Lasso och året 1560.
Oafsedt att dess faktur förefaller mera
modern och åtminstone alls icke liknar
Lassos stil, så är det tillräckligt erinra
derom att vid denna tid existerade
ingen solosång; man sjöng till och
med sina kärleksutgjutelser i form af
fler-stämmiga madrigaler, och i Fétis’
utförliga förteckning på Lassos kompositioner
finnes ingen enda för mindre än två, men
de flesta för 5—8 röster. Den
konstnärliga solosången uppstod först ined
Ga-lileis och Caccinis »nouve musiche» i
slutet af 1500-talet och fick fart först genom
operans födelse omkr. 1600. Stycket
måste således vara antingen någon senare
transskription af några möjligen hos Lasso
befintliga ideer eller ock ett rent
falsarium. Huru dylika kunna frodas å
kon-sertgifvares program och musik förläggares
titelblad, om de än mångfaldiga gånger
af den vetenskapliga kritiken slagits i hjäl,
derpå är den s. k. »Stradellas kyrkoaria»
ett eklatant bevis (jfr. Sv. Musikt. 1881
n:r 2).
1 öfrigt voro så väl dessa stycken
som de förut nämda i och för sig af
stort intresse och sjöngos med fulländad
finess, poesi och humor af
konsertgifva-ren, som nu vunnit långt mera stadga
i sin röst än fordom, då han ej var fullt
njutbar såsom konsertsångare. I allt der
en dramatisk färgläggning rättmätigt kan
inläggas, är hr Lange förträfflig; deremot
äro vi ej ense med honom i föredraget
af Scbuberts naiva, rent lyriska saker,
der en alltför finskiftad dramatisering lätt
gör ett raffineradt och sökt intryck. Fru
Lange och hr Rundberg skötte
aekom-pagnementet med pietet, och bland öfriga
biträdande väckte särskildt fröken
Karl-solin uppmärksamhet för sina visor samt
fru Edlin g och fröken Ek för en
mästerligt sjungen, originel duo ur Lakmé.
Hr Dannströms arrangerade folkvisor
voro ypperliga. A. L.
3 nov. Uidsonimarnattsdriiinmen. —Lagervall.
5, 7 » Brogi i Don Carlo.
C, 15 » Popper.
7 » Wahlenkampf i Figaro.
10 » Lutherskonsert (Mendels. Lobgesang).
13,15, 17, 19 Arma Senkrali.
18 » Wichmann.
19 » Mignon (Edling, Karlssohn).
21 » Hugenotterna (Labatt, Andersson m. fl.)
27 nov. Öhrström (Sgr af Lago, Svedbom).
5 dec. Don Juan (Pyk).
7 ii Första lyckodagen. — Postiljonen.
8 ii Lange (Lulli, Rameau, Delibes, Dann-
ström etc.)
9 » Orabow.
Öppnandet af Metropolitan
House i Newyork.
cjU^en 22 Oktober öppnades det nybygda
aip> Metropolitan Opera House i
Newyork med en detsamma värdig
högtidlighet.
Förnämsta ögonmärket med denna
bygnad såsom sådan är absolut trygghet
mot eldfara, och man måste vid
betraktande af densamma tillstå, att en
elds-olycka här knappt är tänkbar. Allt är
jern, såvidt möjligt varit att anbringa
sådant, — logerna, plafonderna, dörrarna
och de talrika reservutgångarna. Vidare
är det sätt, pä hvilket man gjort möjligt
att från hvarandra afstänga scen, foyer,
klädloger och tamburer i ett enda
ögonblick för händelse af eldfara, icke blott ett
hedrande bevis på de amerikanska
arkitekternas uppfinningsförmåga utan också
lugnande för publiken, så att denna kan
öfverlemna sig åt konstnjutningen utan
att frukta för lifvet. I sanning,
tryggheten är så positiv, att man ej ansett
det löna mödan alt försäkra teaterns
möblemang och de dyrbara sceniska
tillhörigheterna, hvarigenom egarne af teatern
besparas en årlig utgift af inemot 3
millioner francs.
Scenen är för närvarande den största
i veriden; Scala-teaterns i Milano ansågs
förut som den största, men denna är
hvar-ken så lång eller så bred som
Metro-politan-teaterns, hvars bredd vid rampen
är 76 löt ocb som har en längd af 101
fot. I salongen se vi utom gallerierna
tre etager som alla bestå af loger, och
för öfrigt äro i alldeles samma stil som
Coventgardens i London, ehuru af
pro-portionerlig storlek och med någon olikhet
i målningen, dock med samma enkelhet
ocb harmoni i sina linier.
Dekorationsmålarne Lathrop och Maynard förtjena
ett ostridigt beröm för sitt arbete, hvilket
är utfördt med konstnärlig smak, ja nästan
för fint, emedan intrycket deraf i sin
helhet försvinner i det oerhördt stora
rummet.
Orkestern, i hvilken 120 musiker hafva
beqväm plats, är så bygd, att den medelst
maskiner kan höjas och sänkas, hvarföre
den efter Wagners föreskrift kan vid
uppförandet af hans operor göras fullkomligt
osynlig, under det alt den vid Mozarts
eller andra klassiska och komiska operor
kan vara synlig under spelandet.
Vid invigningen af detta oförlikneliga
konsttempel om aftonen d. 22 Okt. hade
en lysande publik infunnit sig, hvars make
Newyork knappast förut skådat. De
förnämsta politiska storheter, konstnärer och
handelsfurstar från hela Amerika likasom
representanter för den amerikanska, tyska,
italienska och franska pressen, dertill
damer i praktfulla toaletter — allt, öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1883/0192.html
