Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o
Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS.
Expedition: HUSS & BEER.
Stockholm den 1 Januari 1884.
Pris: Helt år 6 kr. Halft nr 4 kr.
Lösn.r 30 öre. AnnousprU 20 öre pctitrad.
en stränghet, som då af inånga
klandrades, men faktiskt hade det goda med
sig att den tjugufyraärige adepten, dittils
kanske något bortskämd genom
beundrande familjekretsars beröm (hvilket i
parentes sagdt ofta ej blott skadar den
verkliga talangen utan
äfven kommit mången
padda att tro sig vara
tjur), började känna
ofullständigheten i sina
kompositionsstudier och afbröt
utgifningen af sina
sånghäften till dess han fått
tillfälle att i Berlin 1879
—80 genomgå en
grundlig skola under den
fräj-dade Kiel i kontrapunkt
och Haupt i orgelspel.
Såsom en direkt frukt af
skolstudiet i båda dessa
ämnen torde man fä
betrakta det Preludium
med Fuga, som han
utgaf såsom op. 4 1880.
Den växande inre
mognaden åter röjer sig
framför alt i de samma år
ut-gifna Tannhäusersån-gerna till ord af
Drach-mann (op. 3).
Utan tvifvel hade
musikaliska konstföreningen
gjort ett godt val, då hon
företog sig att med
offentliggörande belöna detta
häfte. Ty om än
tonsättaren icke inäktat till fullo
päjla hela det djup af
för-krosselse och dysterhet,
som gömmes i det
märkliga poemet, och ännu
icke visar någon fast utpräglad
originalitet, utan med en viss oro söker sina
mönster, röja likväl dessa stycken så
mycket af melodisk gestaltningsförmåga
i sången, klangsinne i ackompagnementet
och rörande blidt svärmeri i stämningen,
att en offentlig utmärkelse endast var en
skyldig gärd åt talangen. En afgjord
Emil Sjögren.
Emellertid utgaf han 1876 sitt första
sånghäfte, hvilket mottogs med ganska
mycket bifall. 1 andra häftet (1877) var
det egentligen »Bergmanden» som,
framburen af Johannes Elmblads massiva
basstämma, väckte uppmärksamhet och bör-
Emil Sjögren.
jade genljuda i konsertsalar i utlandet,
hvarest närndc sångare åt Sjögren banat
väg för ett erkännande, hvilket är vida
större än det han åtnjuter här hemma,
der hans tacksamma sånger besynnerligt
nog nästan aldrig sjungas offentligen. De
öfriga bitarne i op. 2 åter igen mottogos
af kritiken åtminstone på ett håll med
yfffi inleda vår nya årgång med
bil-% ■ den af en ung tonsättare, som
nyligen utom fosterlandets gränser gjort
detsamma heder. Att i en skandinavisk
kompositiontäflan besegra
40 rivaler torde vara en
tillräcklig bedrift för att
rättfärdiga segervinnarens
presentation för Svensk
Musiktidnings läsare, för
hvilka han dessutom
redan är bekant genom
flere af våra musikbilagor.
Hans introducerande i värt
porträttgalleri skulle i alla
fall varit blott en
tidsfråga; ty det varder alt
mera tydligt, att Sjögren
hör till de mest begåfvade
bland våra yngre — dess
värre fåtaliga —
tonsättaretalanger.
Johan Gustaf Emil
Sjögren är son af en
klädeshandlare härstädes och
föddes den 16 Juni 1853.
Efter genomgångna fyra
klasser i Elementarskolan
— der det unga
konst-närsgryet väl tilltalades af
historiens konkreta
studium, men deremot icke
alls af matematikens
abstrakta problem — fick
han anställning som
biträde i hr 1. Dannströms
instrumenthandel,en anställning som han tills dato
innehaft. Samtidigt
genomgick lian
konservatoriet, der han eröfrade den ena jettongen
efter den andra, och der han
hufvudsak-ligen studerade orgel och piano, hvaremot
kompositionen icke gick ined samma fart;
det låter ock lätt tänka sig, att den unge
nyromantikerns spelande och oroliga
fantasi ej rätt väl skulle förlika sig med
den klassiskt formstränge Herman Berens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
