Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilket i tinnii högre grad var fallet med
Berlioz Sylphen-Tanz. Det skulle varit
något för vårt lugna hof kapell att höra!
Det tredje numret, Violinsolo af Gounod,
var melodiskt fint och vackert, om ock oj
särdeles originelt, hvilken egenskap
der-emot tillkommer llubinsteins Galop, som
ur instruraentalisk synpunkt var en
angenäm bekantskap. Jag var således belåten
med min afton och isynnerhet med
kapcll-mästar Bilscs fina sätt att anföra, som på
samma gång påminto om Scliarwenkas och
Svendsens, egendomligt nog.
Jag hade läst i min Baedeker (ty
hvilken menniska reser väl utan den
vännen), att om främlingar anmäla sig hos
professor Blumner, erhålla de
inträdeskort till »Probe» i Si ngak ademien, hvilka
ega rum hvarje tisdag. Öm livad dessa
s. k. Proben egentligen voro, hade jag just
ej någon klar föreställning, men att det
var fråga om musik, insåg jag, och det
var nog för mig. Utan dröjsmål begaf
jag mig till prof. Blumner, som emottog
mig särdeles vänligt oeh genast utfärdade
det begärda kortet. Innan jag besökte
professorn, hade jag gått ned till operan
för att skaffa mig en biljett till dagens
representation af Mozarts »Trollflöjten».
Jag skulle just gå in i teatern, då en
person mod rätt hyggligt utseende
tilltalade mig.
»Önskar Ni ej en biljett till operan
i dag min herre?»
»Jo», svarade jag, något förvånad.
»Om Ni då öfverlemnar åt mig att
skaffa Er den, ty nu är biljettluckan
stängd.»
Jag visste verkligen ej, hvad jag skulle
svara, ty brådtom hade jag, och ogerna
ville jag försumma »Trollflöjten». Men
då uppenbarade sig en räddande engel för
mig i form af en — poliskonstapel. Jag
gick genast fram till honom och frågade,
om biljettluckan verkligen var stängd. »Ja,
men om fem minuter öppnas den», svarade
poliskonstapeln. Och den, som sjelf gick
in och köpte sig en parkettbiljett, det
var jag.
Kl. 5 på eftermiddagen gick jag till
Singakademien, hvilken jag efter något
besvär fick reda på. Der försiggick ett
»Probe», det vill på svenska säga en
repetition. En stor blandad kör, uppgående
till öfver 300 personer, var under prof.
Blumners ledning sysselsatt med att för
första gången inufva en större Messa af
en ny tysk kompositör. Jag har noga
följt med Musikföreningens repetitioner
hemma, och väntade mig något ditåt, men
— blef sviken i min väntan. Ty här
öf-vades ingenting stämvis, utan kören sjöng
från bladet säkert och stadigt Messan i
rätta tempi. Naturligtvis måste Blumner
gång efter annan afbryta, till följd af
orätt nyansering, ojemn takt och stundom
falska accord; men det hela gick ihop.
Men jag hade allt för länge dröjt i
Singakademien och måste derför skynda
till teatern. Jag säger med flit »skynda»,
ty i utlandet existerar ej det lyckliga
privilegium, att man får komma till teatern
hur sent som helst; vid ouverturens bör-
jan tillslutas dörrarne och öppnas
vanligtvis ej förrän efter 1 :sta aktens slut. Det
är något, som jag hoppas snart må
till-lämpas i Stockholm, der det anses »fint»
att komma sent och störa sina grannar,
ehuru de möjligtvis skulle vilja njuta af
något, som kallas »ouverture». —
Omedelbart efter ouverturens slut började
operan, som i Berlin är indelad i 3
akter, ehuru den, likasom de flesta af
Mozarts operor, är skrifven i endast två. I
första akten vunno Papagenos aria, med
fin komik sjungen af hr Schmidt, vidare
Taminos romans, livari hr William
Muller lät höra en präktig, ehuru i de högre
tonerna forcerad, tenorröst, samt Nattens
drottnings Recitativ och aria, med
glänsande koloratur och med den mest
uttrycksfulla égalité sjungen af den för
Stockholraspublikcn välbekanta sångerskan
fröken Lilli Lelimann, stort bifall. Hela
första akten gick för ofrigt mycket väl.
Afven utförandet af de båda andra
akterna bör berömmas. I Monostatos"
hämdfulla C-durs-aria lyckades hr Lieban
väl; i Nattens drottnings stora aria inlade
fröken Lehmann ett dramatiskt lif,
hvilket i förening med den klockrena
stämman förskaffade henne en tredubbel
in-ropning. Paminas aria (L. Beeth) och
framför allt Sarastros härliga E-durs-aria,
(Fri c k c), som mästerligt utfördes, gingo
äfven utmärkt. Det enda nummer, mot
hvilket några anmärkningar kunna göras,
var B-durs-trion mellan Pamina, Tamino
och Sarastro, hvarest flere slitningar
före-kommo. Chör och orkester, uppsättning
och dekorationer, och framför allt
dirigenten, förtjena stora loford, och
egendomligt var att se, huru snabbt och
säkert alla dekorationsförändringar gingo.
R—n J—r.
Från in- och utlandet.
Ny titel. Post- och Inrikes Tidningar
meddela att hans majestät behagat
tilldela pianisten A. V. Ekdahl titel af
hofbal-musikdircktör. Statskalendern ger
icke vid handen att någon på senaste
tiden hugnats med sådan titel, säger N. P.
K. musikkonservatorium. Enligt tryckt
matrikel för innevarande vårtermin är
elevantalet 152 (86 manliga, 66 qvinliga),
hvilka studera såsom hufvudämnc: orgel:
21 mani., 9 qvinl., sång: 9 mani., 31
qvinl., kyrkosång: 2 mani., 1 qvinl.,
violin: 15 mani., 4 qvinl., violoncell: 5
mani., kontrabas: 1 mani., flöjt: 6 mani.,
oboe: 1 mani.; klarinett: 6 mani., fagott:
2 mani., valdthorn: 4 mani., trumpet: 2
mani., kornett: 3 mani., basun: 2 mani.,
tuba: 1 mani., piano: 2 mani., 20 qvinl.,
komposition: 1 mani., kontrapunkt: 3
mani., 1 qvinl.
Dessutom studera: sång jämte orgel:
1 mani., violin jämte sång: 1 mani., piano
jämte sång: 1 mani., kontrapunkt jämte
orgel: 5 mani., kontrapunkt jämte
kyrkosång: 1 mani., kontrapunkt jämte violin:
3 mani., kontrapunkt jämte piano: 1 mani.
Från Stockholms stad äro 67 (40
mani. 27 qvinl)., från landsorten 79 (42
mani., 37 qvinl.), från Norge 6 (4 mani.,
2 qvinl.).
Koral frågan. Sedan landets högsta
musikaliska auktoritet (som den kallas)
fullständigt slappats af med hänsyn till
landets vigtigaste musikaliska kulturfråga,
hafva lyckligtvis intresserade privatmän
tagit itu dermed så kraftigt, att frågan
icke synes kunna falla eller eskamoteras
bort, änskönt kyrkomötet bjudit till att
vrida den på sned. Visserligen blef
resultatet af det s. k. koralmötet 1880 af
noll och intet värde, enär dettas enhet
blef fullkomligt sprängd och blott afsatte
två i öfrigt alldeles olika, men lika
oantagliga frukter, nämligen koralböckerna af
Hallberg samt Anjou-Törnvall, om
livil-kas rätta beskaffenhet vi förut sökt
upplysa våra läsare. Men deromot har i
tysthet oeh utan officielt uppdrag
utarbetats koralförslag af offervilliga män.
Ett sådant af dir. Humbla blef, försedt
med rekommendation af förste
hofkapell-mästaren Norman, i fjol erbjudet åt
firman Norstedt & Söner, dock hittills utan
resultat. Ett annat har nyligen blifvit
oss förevisadt i manuskript; skrifvet
under betydande uppoffringar af den i följd
af sin blygsamhet allt för tillbakasatte
men derför ingalunda geni saknande
musikern dir. Johan Lindegren, omfattar
det ej mindre än 420 n:r och har
följande titel: »Ny svensk koralbok för
kyrkan, skolan och hemmet, i
öfverens-stämmelse med den evangeliska
försam-lingssångcns verkliga toner och rytmer,
till befordran af dess allmännare
kännedom och odling, med bidrag af nordiske
koralförfattare utarbetadt».
Hr TJi. IAndströms matiné i söndags
i Berns salong var delvis högst
intressant, framför allt i dc mellersta numren,
Södermans romantiska ballad »Ileimer och
Aslög» (se Sv. Musikt. 1883 nr 22),
sjungen af hr Lundqvist, samt Volkmanns
(se biografien i detta nr) alldeles
förtjusande klangsköna, veka och smältande
»Sehlummcrliod» för harpa, klarinett och
horn, ypperligt utförd af hrr Lundin,
Kjellberg oeh Carlström. Bellmansymfonicn
af v. Eysden är här känd och spelad
förut. Om Brahms’ snillrika stråksextett
op. 18 fick man dess värre knapt en
lialf-dragen. kännedom i anseende till det hos
renommerade artister rent af
häpnadsväckande orena och ojämna spelet.
––i-—
Musikaliska konstföreningens
ledamöter kallas till sammanträde i musikaliska
akademien söndagen don 17 febr. kl. 1
e. m. En ganska vigtig fråga
förekommer, nämligen väckt förslag till ändring
af föreningens stadgar. Under sin
jämförelsevis korta tillvaro har föreningen
utvecklat en för vårt musikaliska lif
gagnande verksamhet, i det att den
ut-gifvit ej mindre än 26 arbeten af nästan
uteslutande svenska tonsättare. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
