Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namn protest inläggas mot att
Vikingarnes ledmotiv skulle vara annekterad! från
Flygande holländarens hornsignal *, hvilka
båda endast ega en tillfällig rytmisk
likhet, eller att »en registrator kan
vidimera afskriften» af Sigleifs entré ur ett
uppgifvet ställe ur Tannhäuser, hvilket
med den förra ej eger tecken till
likhet, utom att situationen (en kommande
person, helsad af några utrop) är
densamma i båda och densamma som väl
i hundra andra operor, som komponeras
med sådana likgiltiga fyllnadsfraser. Med
en så långt drifvcn böjelse att finna
likheter skall man svårligen ens — för att
tala med Hamlet — kunna skilja en ko
från en väderqvarn.
Att åter Hallén imiterat folkvisor och
bondpolskor var hans ostridiga rättighet,
då det gälde att fä nordisk färg. Det
senare var väl ock meningen med den
medvetna inskjutningen af »Ack livad för
en usel koja», en idé som dock var
olycklig eftersom denna melodi är fransk (se
Sv. musikt. 1882 nr 10).
Allt sammanlagdt, finna vi Harald
Viking vara ett visserligen ej utmärkt men
rätt vackert arbete, och redan såsom
intressant försök i en ny stil vara värdt
all den uppmärksamhet som k. teatern
egnat detsamma och som vållat en
utrustning öfver allt beröm samt en
besättning, hvilken lemnar ett särdeles godt
totalintryck, om än de vokala krafterna
icke alltid fullt räcka till. Den ende, hos
hvilken äfven det sista är fallet, är hr
Labatt, som i Harald enstämmigt
erkänts hafva skapat ett af sina bästa
partier så i vokalt som dramatiskt afseende.
Hr Forstén höres visserligen för litet
särskildt livad textuttalet beträffar, men
gör sin sak samvetsgrant och är i scenen
före striden, då han med mjödets bistånd
eggar upp sitt vilda trots, alldeles
ypperlig. Fröken Ek går med hvarje roll framåt
särdeles i ett uttrycksfullt minspel, hvari
hon f. n. står framför alla sina qvinliga
kamrater inom lyriska scenen (och hvari
hon lär dragit nytta af fru Törners goda
råd). Fröken Jansons vackra röst gör
sig på tiere ställen fördelaktigt gällande,
likaså hr Lundqvists, för hvilken dock
partiet ej ligger riktigt lämpligt. Kören
är väl svag, eller rättare, orkestern väl
stark, beräknad som den är för en mera
i golfvet nedsänkt plats; dess utom har
tonsättaren ej alltid fått nyanser och tempi
som han velat, men i öfrigt sköter
orkestern under hr Dente sin svåra
uppgift samvetsgrant. Dekoratör, maskinist
och balettmästare, hrr Jansson,
Lindström och Théodore, förtjena äfven
största beröm.
* *
*
* Det måste naturligtvis menas dessa:
Det andra musikaliska stordådet på
sista tiden, utom Harald Viking, var
naturligtvis Musikföreningens
kyrkokon-sert, hvilken dock ej hade fullt samma
dragningskraft som förr, beroende på ett
mindre lockande program. Kiels Reqviem
op. 20 är utan fråga ett mycket gediget,
klart och kraftigt arhete, som godt
försvarar sin plats på programmet för en
sådan musikförening, hvilken redan före
upptagandet af detta »afterklassische»
kyrkoverk presenterat en mängd
verkligt klassiska sådana, t. ex. de fiesta
Händeis oratorier, Bachs kantater och
passioner m. m. Men den som ännu har
åtskilligt qvar af det bästa, bör icke bjuda
på det goda, så sant en musikförening
liar en musikaliskt uppfostrande mission
och uppfostran alltid kräfver det allra
bästa materiel. Möjligen var det af detta
skäl som äfven kören föreföll något
ointresserad, ehuru den i det hela skötte
sin uppgift med vanlig duktighet och
liksom orkester och solister, fröknar
Karl-solin och Janson, hrr Lundqvist och
Lund vik, under hr Normans segervana
hand tillvunno sig det mest välförtjenta
bifall. Schumanns Nachtlied var äfven
en högst angenäm och poetisk
bekantskap.
Slutligen må i korthet antecknas
fröken Pyks särdeles vackra uppträdande
såsom Valentine i Hugenotterna, ett i det
hela öfverraskande lyckligt försök, som
visar hvilket samvetsgrant och förståndigt
arbete denna sångerska nedlägger på sina
uppgifter. I plastik har hon gått
betydligt framåt, delvis äfven i mimik, der
emellertid ännu en viss stelhet återstår
att bortarbeta. Sin dess värre ej längre
fullt friska röst behandlar hon alldeles
suveränt, och vi ha dervid ingenting att
önska annat än en större försigtigliet vid
tonansatsen i upprörda fraser, då gerna
ett litet biljud vill komma med såsom
opåkalladt förslag. — Hr Labatts röst
klingar nu vida bättre än i höstas.
Den nya uppsättningen i »Målaren
och modellerna» (med hr Sellman och
fröken L aur in) är bättre än den
föregående. Detsamma kan om
»Drottningens vallfart» på Nya teatern sägas blott
livad beträffar fru Östberg, som vi
hoppas må hafva funnit sin rätta genre och
lernna bort de simpla cocottepartierna,
för hvilka hon är alldeles för god.
A. L.
Det förnedrade pianot. En fiffig
och välmående fru i Jönköping, som
ansåg sitt gamla piano hafva tjcnat ut och
nu böra ersättas af ett nytt, tyckte dock,
att det gamla borde väl kunna blifva
till någon nytta. Efter en stunds
funderingar utbrister hon förtjust: »nu har
jag det — diskbalja skall det blifva.»
— En bleckslagare eftersändes, det
musikaliska innanmätet utrifves, väggar och
botten af bleck anbragtes, och vardt så
af det gamla pianot en — diskbalja.
Från in- och utlandet.
Annonsen om Backer-Gröndalil och
Basilier-Magelssen torde observeras. Den
sist nämda gaf i söndags konsert i
Örebro för utsåldt hus och med
utomordentligt bifall.
Professor Byström har under ett par
dagar tillfälligtvis uppehållit sig i
huf-vudstaden för att derpå åter begynna
sin miudre vanligt framgångsrika tourné
i landsorten. Till en början ämnar
professor B. att konsertera i förut ej
besökta trakter af Skåne, hvarpå kosan
styres till Blekinge. Den nu åter började
färden torde räcka i ett par månader.
»Glädjande att omtala, säger —h—,
ha de hittills i landsorterna gjorda
försöken att väcka sinnet för en sundare
och tidsenligare kyrkosång krönts med
en allt afgjordaro framgång. Också har
man här och livar på landsbygden låtit
förstå, att professor Byströms folkliga
koral-rundresor skola verka långt mera
för kyrkosångens omdaning eller rättare
återställande i vårt land än något som
helst koralförslag med sina jämkningar
och halfmesurer.
Det hedrar lansortspressen att gå
främst (?) i striden mot de gamla
seg-lifvade koralerna.»
Post- Och Inrikes- Tidningar ha under
den 20 febr. intagit en intressant
uppsats öfver Kiels Requiem af en
»sakkunnig, utländsk skriftställare». Möjligen
hade det varit skäl att upplysa läsaren
derom, att tidningen känner till denne
»sakkunnige» uteslutande genom Sv.
Musiktidnings öfversättning, som ord för ord
begagnats. Men det lär icke vara
publicistisk oartighet som legat till grund
för P.-T:s försummelse, utan endast en
som det synes gammal vanförhet i P.-T:s
utförsgåfvor, yttrande sig i en fysisk
svårighet att uttala Svensk Musiktidnings
namn.
Upsala universitets kansler har lemnat
bifall till en ansökan af dir. musices J.
E. Hedonblad om ett anslag för en gång
af 500 kronor att betäcka uppkommen
brist vid de af akad. kapellet under de
trenne senaste åren gifna konserterna.
Svenska qvarfettsängarne uppträdde i
söndags för sista gången i Gefle. Till
sommaren ämna två af dem, hrr Eriksson
och Fischer, bosätta sig i Finland,
hvar-est de skola öppna en affärsrörelse
tillsammans.
Sigrid Arnoldson har nu beslutat
fullfölja sina sångstudier i Berlin, der hon
lyckats erhålla undervisning af Desirée
Artöt, hvilken en längre tid kommer alt
uppehålla sig i den preussiska
hufvud-staden. Fin annan ung svenska åtnjuter
f. n. fru Artöts handledning, nämligen
fröken Tsabcl Wennberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0040.html
