Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikaliska Resebref.
n.
Berlin.
^jfaPltid ’ira att fä höra något der»,
« eJ ■’ filosoferade jag och begaf uiig af
vid 9-tiden pä qvällen till Concerthaus.
»De sluta nog ej förrän kl. 11, så att
jag hinner väl höra mycket.» Men jag
bedrog mig storligen, ty jag kom just
lagom att få åhöra uppförandet af det
sista numret, Symfonien i Ess af Mozart.
Dock kan jag ej förneka, att genom dpt
lif och den hastighet i do olika tempi,
som af den s. k. Philharmonic-orkcstern
under kapellmästar L. v. Brenncrs
utmärkta anförande iakttogos, hela
Symfonien och företrädesvis det fina, melodiösa
andantet samt det äkta Mozartska
sprittande prestot gjorde på mig ett särdeles
behagligt intryck. Orkestern kan jag
ej nog loforda. Den består af öfver 75
medlemmar och är den förnämsta i
Berlin. Det må gälla nog!
Ingenstädes har jag ännu sett en i
alla afseenden så smakfullt inredd
boudoir, som den, hvilken tillhörde Amalie
Joachim, maka till en af verldens
förnämsta violinvirtuoser, och sjelf en
framstående sångerska. Att beskrifva alla
de olika föremål, bestående af konstsaker,
fotografier, statyetter etc., hvilka der med
den finaste urskiljning voro ordnade, är
för min penna helt enkelt omöjligt.
Derfor uppehåller jag mig ej heller längre
dermed, utan går i stället att tala
något om den älskvärda egarinnan, fru
Joachim. Som bekant har hon för ungefär
10 år sedan uppträdt i Stockholm,
hvar-est hon dock. till följd af en svårare
sjukdom, endast kunde sjunga på en af
sin mans konserter. Hennes sångsätt är
tyskt utan ringaste spår af något vibrato.
Med en innerlig känsla förenad med
dramatisk liflighet sjöng hon för mig några
förtjusande sånger af Brahms och
Schu-mann, till hvilka hon, till stort nöje för
mig, lät mig utföra ackompagnementet.
Vi samtalade derpå länge om hennes
vistelse i Stockholm; hon frågade efter
fru Stenhammar och Arnoldson. Jag
omtalade att vi mist dem båda, och
Oscar Arnoldsons sorgliga slut tycktes i
synnerhet göra ett djupt intryck på henne.
Och efter ett det vänligaste mottagande
tog jag afsked af den fint bildade,
be-gåfvade sångerskan.
Nu gör jag ett långt hopp, ej i
anseende till tiden, utan till rummet. Jag
sätter mig ned på Victoriateatern, denna
nya, eleganta och trefliga teater, som
gjort till sin uppgift att endast uppföra
betydande dekorationsstyckcn och större
balletter. En sådan gafs också denna
afton, kallad »Excelsior», men till min
stora förvåning för halft hus. Det var
för 97:de gången en suite, som den
uppfördes, och ett dylikt stycke brukar i
Berlin gå minst 200 gånger. Musiken
till balletten är lätt affärdad.
Kompositören, italienaren Marengo, har tydligen
ej haft särdeles stor musikalisk
komposi-tionstalang. En polka ur Boccaccio, den
odrägliga Marseillaisen och några kända
valser utgöra hufvuddelen af den i mitt
tycke ytterst tarfliga produkten. Ett par
vackra melodier finnas i ballettens början,
men jag är nästan säker på, att do också
äro hemtade från andra kompositörer!
Således i musikaliskt afseende ej värdt att
höra, men så mycket mer att se. Om
balletten, hvari 450 personer på en gäng
deltaga, kan den, som oj varit närvarande,
knappast göra sig en föreställning.
Ljusets fest, slafvcriets afskaffande,-folkfesten,
och i synnerhet fredsfesten mellan alla
nationer göra ett storartadt intryck. Utom
dessa nu uppräknade danser förekommo
7 till, hvaribland en, »Cosmopolitainc»,
framställande en strid mellan en kines,
en turk, en mexikanare och en
engelsman om herraväldet öfver civilisationens
gudinna, väckte stormande oeh
välberät-tigadt bifall. Till sist återstår att
omnämna texten, som är mycket poetisk
och fint hållen samt rätt originel.
Bland andra betydande artister, hvilka
jag lärde känna under min vistelse i
Berlin, var äfven den framstående tenoren
Villiam Muller, som jag hörde såsom
Tamino i Trollflöjten. Jag gjorde honom
en förmiddag en visit och blcf på det
artigaste emottagen. Hvad som mycket
förvånade mig var, att då han fick höra
att jag var svensk, han pekade med en
betydelsefull gest mot den uppslagna
flygeln. Jag gick fram och varscblof A.
F. Lindblads samtliga sånger på
not-ställarn. Och jag kan ej neka att det
gladde mig ofantligt att höra en af
Berlins förnämste artister om dem fälla detta
omdöme: »Sie sind ganz einfaeh, aber
wunderschön!» Ii—n J—r.
Från in- och utlandet.
Anton Andersens konsertmatiné om
söndag rekommenderas. 100
orkester-medlemmar, 80 stråkar, symfoni af
kon-sertgifvaren — således något högst
utomordentligt!
Anton Rubinstein kommer definitivt
hit omkr. 9 April för att ge en serie
pianokonserter. Bcklagligen lärer han
icke komma att spela med orkester.
–-4.–
Doktor V. Moler, den bekante
upsala-tenoren, förbereder en konsert till den
15 Mars å läroverkssalen i Vesterås.
–-—*•-
Skapelsen, Haydns oratorium, lär i
påsk komma att uppföras i Örebro
under ledning af direktör Lewcrth.
Om fröken Vikström vid Fröbergska
sällskapet (född finska) säger Skånes
Allehanda: »Fä, om ens något
landsortssäll-skap torde äga en med henne i
röstresurser, teknik och verklig musikalisk
uppfattning jämbördig förmåga.»
–-4.–
»Mitt konungariken (»Mein
König-reieh») är titeln på en ny dikt af
drottning Elisabeth af Rumänien (Carmen
Sylva) och hvartill Ivar Hallström satt
musik. Dikten är tillcgnad kronprinsen
af Svcrige-Norge och har i dessa dagar
pä ett synnerligen fint och behagligt sätt
försvenskats af Karl Wetterhofl.
Frans Fridbergs qvartottsoirde i
Göteborg 1 mars var besökt af så många
åhörare, salen rymde. Den ljudlösa
tystnaden under hvarjo styckes utförande
och de lifliga bifallsyttringarna efter
satsernas slut vituade också tillräckligt om
det intresse, hvarmed de ypperligt
utförda, sköna kompositionerna åhördes från
första noten till den sista. Programmet
(Haydn, Schubert, Beethovon) gaf också
tacksamt tillfälle att lägga själ oeh
innehåll i spelet. Särskildt de hänförande
Adagiosatserna ur Haydns och Beethovens
qvartetter voro af stor verkan. I de
medspelande hade hr F. fullt värdiga
biträden. — G. II. T. påpekar i detta
sammanhang den vackra soirée för
kammarmusik, som skulle gifvas den 5 af hr
,7. Mraz och hvarvid den omtyckte
musikern bland andre biträdande lyckats
vinna hr Fridberg för den Beethovenska
septettens violinparti.
Wilhelmina Holmboe-Schenström
gästar för n. v. Kristiania, der det lär vara
fråga om att vid Tivoli engagera hennes
elev, fröken Thöring.
Millöckers nyaste operett beter
»Bell-man» och har vår skald till hjelte. Fä
se om denne »Bcllman» kan presenteras
för en svensk publik.
Paris. En ny tenor M:r Gayarre
uppträdde i medlet af förra månaden på
italienska operan såsom Gennaro i
»Lu-crezia Borgia» och eröfrade publiken med
storm genom sin utmärkta röst.
— Koreografen Manzottis stora balett
»Sieba» har ej i längden gjort samma
lycka på Eden-teatorn, som hans
»Excelsior». Till och med don subtilaste
tåspets-virtuositet hos prima-ballerinan
Virginia Zucehi förmår ej hindra
publikens gäspningar. Första mottagandet
var blott en skenbar framgång.
London. D. 18 Febr. uppträdde
fru Neruda-Norman sista gången pä
Mon-day-Popular-Concerts, hvarvid hon spelade
i Beethovens Rasumowsky-qvartett F-dur
och dessutom föredrog Paganinis
Perpetuum mobile och Spohrs Barcarolc i G-dur.
Wien. Auton Ilubinsteiu har under
ett par veckor konserterat här, och som
vanligt hänfört den musikaliska verlden.
Han begaf sig sedan till Paris. »Ve den
pianist» — säger en musiktidning —
»som efter Rubinstein ej låter en
generalpaus inträda, innan han vågar uppträda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
