Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja Schurnann sedermera lade i dagen
mot Meyerbeer. Åtskilliga ganger lät
Scliumann höra sig offentligen under det
lian var i Zwickau. Sä spelade han på
de af gymnasisterna föranstaltade
aftonunderhållningarna hl. a. B. A. Webers
musik till »Gang nach dem
Eisenham-mer», Alexandermarschen med
variationer af Moscheles och Herz’ variationer
öfver temat »leh war Jungling nocli an
Jahren».
Mycket af intresse innehåller ett af
Schumanns ungdomskamrat F. Röller d.
11 Okt. 1850 skrifvet bref till sedermera
Prodiakonus Fleehsig i Zwickau. Möller
anmärker deri, att Schumanns talang
under skoltiden mer var riktad åt
skriftställen än åt musik, och att det
hufvud-sakligen var hans Ulliga äregirighet,
begäret att utmärka sig, som tyckes ha
fört honom i armarna på musiken.
Såsom student i Leipzig egnade han sig
nästan uteslutande ät densamma och satt
ofta tidigt på morgonen vid flygeln i blotta
linnet med Hummels klaverskola
framför sig. Från Heidelbergs-liden berättar
Möller om det lifliga umgänge Sclniinann
hade med violinvirtuosen Ernst under
dennes uppehåll uti universitetsstaden
1830 och menar, att denne store
konstnär torde ha bragt till mognad
Schumanns beslut att sjelf egna sig åt
virtuoskallet. »Att hans dagbok ej
innehåller de hufvudsakligaste händelserna i
hans lefnad förvånar mig, då jag alltid
ansett honom vara en person, som
leddes mer af beslutsamhet än
naturbestämning, ty oss emellan sagdt har jag alltid
trott hans äregirighet vara större än hans
snille.»
Den följande berättelsen af
justitierå-det Moritz Semmel, en broder till
Schumanns svägerska Therese, konstaterar den
saken, att Schurnann redan som
Leipzig-student och än mer i Heidelberg endast
lefde för musiken och på de talrika
utflykterna från Neekar-staden till
Baden-Baden, Worms, Speyer o. s. v., dem han
företog med sagesmannen och deras
ge-mensamme vän Rosen uti en
enspännare-vagn, alltid hade med sig sin
reseklavia-tur, ett litet instrument af endast två
oktaver, utan strängar, endast försedt med
fjedrar, för att han skulle kunna oafbru-.
tet öfva sina fingrar och bibringa dem
den elasticitet han önskade. Långt
flitigare än de juridiska kollegierna besökte
han de filosofiska i Heidelberg och var
enligt Semmel ganska förtrogen med
Kants, Fichtes och Schellings skrifter.
Särskildt studerade han Schellings
naturfilosofi med stort intresse. I
sällskaps-lifvet liksom i studentverldens förlustelser
tog han sä godt som ingen del, utan
umgicks blott med sina närmaste bekanta,
var för öfrigt mästare i schackspel men
afskydde korten. 1 öldrickande var han
ytterst måttlig men drack gerna med sina
vänner då och då ett glas champagne.
Ja, Semmel påstår, att de förtärde denna
artikel till öfverdrift långt in på nätterna
ibland. Att Schurnann äfven på senare
tid tyckte om den skummande drycken,
och att den i slutet på trettiotalet hos
restauratoren Poppe förtärdes i stora
qvantiteter, oftast blandad med bayerskt
öl, intyga både Wasielewski och
.lansen. »Den slår eld i själen» brukade
han enligt .lansen säga om
champagnen, och Taeglichsbeck berättar
hurusom efter en Schubertafton i Schumanns
bostad den alltför rikligt spenderade,
per-lande sorgbetvingarn anstälde betänkliga
härjningar bland kamraterne.
Till Semmels berättelse sluter sig en
sådan af den nämde gymnasiiläraren F.
Taeglichsbeck rörande dennes umgänge
med Schurnann. Konstnärens
personlighet skildras af referenten på följande
tilldragande sätt: »Schurnann var en
kraftigt bygd men smärt ung man med ett
blomstrande, just ej rödkindadt men dock
ej färglöst ansigte, till hvilket ganska väl
passade det något långa brunetta håret,
som var struket frän tinningarna bakom
örat i en rik lock. Hans ögon voro
djupliggande och mörka samt glänste af en
svärmisk eld. Hela hans företeelse var
alltigenom nobel; han förde sig elegant,
och dertill var en stor godmodighet
ut-preglad i hela hans väsen, som
ovilkor-ligen intog en och livar.»
Cimarosas opera »Hemliga
äktenskapet» såsom tysk föreställning är en
no-vitet, som den 16 mars under det
lifligaste bifall gick öfver scenen på
hoftea-tern i Wien. »Men blott cn gång denna
afton», berättar Hanslick i »Neue frcie
Presse». — Det är en i musikhistorien
ensam stående tilldragelse, att en opera
på samma afton spelas två gånger straxt
efter hvarandra, och den kommer väl ej
att upprepas. Denna ära vederfors
Cimarosas »Matrimonio segreto» vid första
föreställningen i Wien 1792 på
Burg-teatern. Detta verk hade uppstått genom
personlig påverkan af kejsar Leopold II
— alldeles så som »Figaros bröllop» på
kejsar Josephs önskan — och hänförde
monarken till den grad, att han genast
ville höra det om igen. Endast en i en
närbelägen sal serverad souper för
Cirna-rosa och sångarna skilde de båda
föreställningarna af denna märkvärdiga
dub-bel-premiere. Ett motstycke, men endast
ett, till dubbla uppföraudet af »Hemliga
äktenskapet» förekommer äfven i
italienska teaterhistorien: en ny opera, som
väckte så stort behag, att den ej kunde
spelas till slut. Det var den nu länge
sedan bortglömda operan. »Laodicca» af
Ferdin. Paer, som vid första uppförandet
i Padua 1798 hänförde publiken så, att
hvarje nummer måste gifvas da capo en
eller par gånger; föreställningen blef
der-igenom sä fördröjd, att den måste
afbry-tas före operans slut. De förtjusta
Pa-duanerna fingo alltså först aftonen derpå
lära känna hur det härliga stycket
slutade.
Huru en »diva» reser i Amerika
be-skrifver cn af våra amerikanska kolleger,
citerad af N. P., på följande sätt: Adelina
Patti tycker ej om att resa från stad
till stad med vanliga emigranttåg, inte —
nej inte ens i vanliga snygga
järnvägskupéer en gång; dertill är hon alldeles
för »fin». Hon har en egen privat
järnvägsvagn (eller »rullande palats»), hon,
som kunde få kung Oskar att gråta (?)
eller sjelfvaste »doktor» Oskar Dickson att
blekna (?) — ja till och med få en
amerikansk »sandbaggers» att se »lessen» ut! —
Sv. Trib:s referent åkte ned i lördags
till Union depot (hörnet af Canal och
Madison sts.) för att titta på grannlåten,
och det var verkligen någonting ganska
aznyckt». Utanpå kupén har »divan» sin
skylt, »Adelina Patti», målad på vagnens
båda ändar; midten upptages af en »grand
salong», d. v. s. ingen krog, utan ett
elegant mottagningsrum, som på samma gång
tjenstgör som matsalong; sofforna och
sto-larne äro öfverdragna med guldbroderad
sidenbrokad å 50 p. st. pr yard, och de
blå brokadsidengardinerna kosta endast
35 p. st. pr yard. Ofvanför de fyra
kristallglasfönstrcn äro anbringade små
mästerstycken i slipadt glas, kostande bara
160 p. st. hvardera. Panelningen är af
amarantträ. och i ena hörnet står ett
elegant utskuret 2,500 dollars piano. Öfver
musikbordet i midten hänger en ofantlig
lampa af solidt 18 karats massivt guld
(sa‘ hennes agent, och då ljög lian!).
Origi-nal-taflor i olja äro kringspridda öfver
hela det förtrollade palatset; sammet,
förgyllningar. kristaller, turkiska mattor och
»gudinnans» initialer möta ögat öfverallt!
Berifrån går man in till signor Nicolinis
privata våning (han har ingen röst, men
förmånen att vara Pattis nuvarande make).
Der är en kommod med silfverrör och
varmt och kallt vatten; badkar,
skrifpul-pet, säng, garderob o. s. v., och strax
utanför är hans kamuiartjenares (drängs!)
spilta. Utanför den är kök,
tvättinrättning m. m. M:mo Pattis egen boudoir
är äfven ganska stilig. Den är belagd
med satinträd samt perlemorarabesker
och — en inteckning! Äfven hon har
sitt eget badrum. Bädden är öfvertäckt
med ett tjockt, broderadt, ljusgrönt
silkestäcke, fodradt med stickadt, rödt siden;
framför bädden ligger ett tigerskinn. I
hvarje rum af kupén finnas elektriska
ringledningar, och tjenstepersonalen för
dessa två personer (utom deras egna)
ut-göres af en extra konduktör, en fransysk
kock och en vaktmästare. Sjelfva kupén
kostar 55,000 p. st. och inredningen? ....
ja, det vet ingen! Men när man
förtje-nar 5,000 p. st. om qvällen, så bör man
ha råd att åka och bo ganska ordentligt.
Adelinas farfar var deremot hjertans glad,
när han lyckats vigga sig till nog för att
kila öfver hit till Amerika i lastrummet
på ett segelfartyg, och sjelfvc åkte vi till
Chicago i cn boskaps.... men hvarför
ingå i detaljer? Snillet uttager alltid sin
rätt, förr eller senare! Se på Nilsson,
Patti, Shakespeare, Jakob B.............
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
