Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt »en tår ständigt dallrar på bottnen
af hennes röst». Fröken Törnblom lät
höra en vacker stämma, doek i vårt tycke
ingalunda jemförlig med fröken
Bergensons.
Aldrig kunna vi erinra oss hafva sett
»Barberaren» gifvas med sä mycket lif pä
alla bänder som i torsdags. Den nya
uppsättningen öfverträffar förväntningarna,
och af den gamla är t. ex. hr Janzon
roligare än förr, då han var en smula
torr. Alt så väl han som hr Lange (den
förste pä länge som gjort någonting af
Bazil) fatta saken i hög grad burleskt,
anse vi ej vara något fel, deremot kanske
den sistnämnde är något för meiistofelisk.
Inför hr Od mans Almaviva får man
naturligtvis lägga bort alla jemförelser med
Arnoldson och erkänna, att koloraturen
klingar bade mjukt, snabt och ledigt, ehuru
stundom något för glissando. Fröken
Andersson — brava! perfekt koloratur
och fulländade studier äfven i svårare
variationer, skälmskt och behagligt spel, som
med ännu något lifligare rörelser skulle
ge den rätta sydländska typen. Äfven
hr Forstén utvecklar erkännansvärd
uppsluppenhet, ehuru hans stämbildning ej
medgifver den rätta sångeffekten i detta
parti.
Åt den försvunna Mindre teatern må
slutligen egnas ett afskedsord. Att denna
teater öfver hufvud odlat
Olfenbachsope-retten, detta vilja vi icke anmärka, ty det
är en genre som — så länge den är
tidsenlig — måste representeras i ett
civili-seradt samhälle, man må nu beklaga det
eller icke; men väl hade varit önskligt
att teatern blott hade utvalt dess bästa,
icke äfven dess sämre produkter. Den
hedern skall emellertid alltid vara fästad
vid Mindre teaterns namn, att den vida
mer än någon annan scen i Sverige
vetat gifva operetter på det rätta, parisiska
sättet, och vårt minne dröjer gerna vid
dess i sitt slag mästerliga återgifvande af
t. ex. Lilla hertigen och De pratsjuke,
eller Sjökadetlen, Juanita och
Tiggarstudenten i deras första uppsättningar.
A. L.
Herr I Mc. Govcrn, en af de större
tobaksfirmorna i Liverpool, sände till
mad. Marie Itoze, som nyligen gästade
staden ined det engelska operasällskapet,
en smickrande skrifvelse, hvari det bette
att brefvets undertecknare kände sig så
förtjusta öfver det älskvärda sätt, på
hvilket hon såsom Carmen röker sin cigarett,
att de härmed tilläto sig att förära henne
en låda Dil-koska-cigaretter. »Dil-koska»
— heter det i brefvet — »betyder
hjer-tefröjd.» — Mad. Rose s man, herr Ilenry
Mapleson, tackade vänligast för
sändningen och skref att hans fru såsom Carmen
visserligen endast röker asthma-cigaretter,
som ej innehålla ett spår af tobak och
endast kyla strupen, men att cigaretterna
kommo alldeles i rättan tid till honom
sjelf för att afhjelpa ett länge kändt
behof!
Obs.! Vår priställan,
se sista sidan!
Från in- och utlandet.
Medaljen »Pro literis et artibus» i
guld har konungen behagat tilldela fru
Erika Nissen (född Lie) samt
kompositören O. Olsen.
Musikaliska akademien. Aid
sammanträdet d. 24 invaldes till inrikes
ledamöter, professor C. R. Nyblom,
sekreteraren i riksgäldskontorct S. II.
Wik-blad och tonsättaren A. 11 allén. Till
utrikes ledamöter invaldes franske
tonsättaren C. Saint-Sa ens och förste
kapellmästaren vid Opera comique i Paris
Jules Danbé. Till associéer
operasångaren Ohlsson och orgelbyggaren
Zetter q vi st. Till Beskowsk stipendiat
tonsättaren E. Sjögren. Till lärarinna i
plastik fröken S. Hebbe.
Harald Vikings 10 första
föreställningar gåfvo i bruttoinkomst något öfver
13,500 kr. — Af sitt författarehonorar
för »Harald Viking» bar hr A. Ilallén
till Stora teaterns körpersonals enskilda
kassa förärat ett belopp af 200 kr.
Par Brikulls vårkonsert för detta år
bjöd på två nya kompositioner. I »Kung
Hakes död», för kör och orkester,
kom-poneradt af läroverksadjunkten, fil. dr A.
M. Myrberg, skildras den unge
vikinga-konungens sista strid och hans färd samt
ankomst till Odins sal. Behandlingen af
så väl kör som orkester ådagalade på ett
berömvärdt sätt kompositörens förmåga
att karakteristiskt måla situationen och
att i toner återgifva den fornnordiska
stämningen. Efter detta nummer följde en
dryckeskör, benämnd »Lät bägaren gå»,
en jernväl ny komposition, som har hr
F. A. Frieberg till författare och som
tillegnats sällskapet P. B. Äfven detta
nummer utmärkte sig för humor och
karakter.
Det antages utan öfverdrift att
Mindre teatern lemnat sin egare en ärlig
af-kastning af i medeltal 35 å 40 tusen
kr., uppger en meddelare till en
landsortstidning.
Sällskapet för svenska gvart ettsån gens
främjande hade 19 april under dir.
Frie-bergs ordförandeskap en sammankomst,
då stadgar antogos och teckningslistors
utsändande beslöts.
En Dadiafonv afprofvades under
påskhelgen och befaus inuehafva de
egenskaper som vi i n:r 4 af denna årg. efter
utländsk källa tillskrefvodonsamma.
Huruvida den framdeles kan komma att
ersätta pianot, torde dock ännu vara för
tidigt att afgöra.
Upsala 17 april.
»Orphei Drängar», det gamla
renom-merade Euterpe-sällskapet, lät på sin
konsert d. 8 april höra sig i Davids kända
ode-symfoni »Öknen». Detta egendomliga
verk innehåller, som bekant är för
Musiktidningens läsare, ej få tekniska
vanskligheter, särdeles i det rikt arbetade
orkesterpartiet. Den orkester, som hade
sig detta svåra värf betrodt härstädes,
var väl icke vuxen sin uppgift, men gjorde
utan tvifvel sitt bästa. Sångarne stodo
mer på höjden af sin uppgift, ehuruväl
O. D. f. n. icke besitter några frappant
vackra stämmor. En rätt mjuk tenorröst
hördes i solopartierna, der orkesterns spel
bort vara mer diskret. Allah-kören, början
och slutet, lyckades bäst. — Af konsertens
vokalnummer må för kompositionens skull
nämnas Schuberls tjusande »Gondolfahrer»,
som ieke fick serdoles godt utförande,
Södermans »Kriegslied», som deremot gick
bättre, och slutligen ett par små pittoreska
och liffulla skämtvisor af Hcise, hvaraf i
all synnerhet den andra i ordningen,
»Behagen», gafs med förträfflig karakteristik
oeh yppersta samsjungning.
Professor O. Byströms kyrkokonsert
å Långfredagen var helt ovanlig i sitt
slag. Hufvudsumnmn utgjordes af gamla
psalmmelodier, som den fortjente
musikern visar huru de borde sjungas i våra
kyrkor. Prof. Byströms nitiska och
storslagna verksamhet att bekantgöra dessa
bland vårt folk är i hög grad lofvärd
som ett rent praktiskt reformverk i vår
förstenade kyrkosång, och hvarje
musikvän önskar god framgång åt så
aktningsvärda sträfvanden. — Konsertens
program föröfrigt upptog de gamla stora
namnen Hände], Palestrina, Pergolesc m. fl.
och utgjordes af orgel-soli, blandad kör,
solosång, utförd af frök. Pauline Huss o.
s. v. Prof. Byström har sedan i flere
närgränsande landskyrkor hållit konserter,
som väl förtjenat den stora allmänhetens
uppmärksamhet.
Anton Rubiustein forgylde med sin
konsert d. 15 vår hittills föga glänsande
musik-saison. Det bästa är godt nog,
heter det, och äfven här kom man
öfver-ens om, att en sådau konstnjutning
liknar sagans guldskimrande fogel, som ej
återkommer annat än hvart hundrade år.
Jag tror det mindre är den fulländade
pianisten som sådan man mest beundrar
hos Rubinstein. Nej, det är denna
snillets himlaborna gnista, detta outsägliga,
specifikt Rubinsteinska, som fjettrar,
eldar och hänrycker Rubinsteins publik.
Hans spel är ett troget uttryck för vår
tid, och dess intressanta subjektiva
karakter, som fullt och klart aftecknar hans
rika individualitet, harmonierar i hög grad
med denna vår tidsandas uttryck inom
andra konstformer. Jag vill för öfrigt
ej med vidlyftigare förtjusningstirader
upptaga utrymmet i denna tidning, som
förut tillräckligt egnat konstnären sin
hyllning: det torde också endast vara en
sak, som är svårare än den att beskrifva
hur Rubinstcin spelar: näml. att spela
som Rubinstein. Aucun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
