Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L’etude du chant.
Röstregister.
•jrpen qvinliga stämman eger tre (noga
"t?3 taget blott två) karakteristiskt skilda
register, hvilka, lämpligt utbildade, förete
en väsentligt olika klangfärg. De djupare
tonerna, upp till f1 (eller stundom g1 ass1),
kallas brösttoner, de närmast högre
falsettoner, oeh ännu mer åt höjden
hufvudtoner, hvilka emellertid vanligen
äro rätt svära att skilja frän falsettonerna,
hvadan registren egentligen äro blott två:
bröst- och falsett registret.
Brösttonerna äro sällan utvecklade
af naturen utan måste oftast utbildas
med konst. De äro dock absolut
nödvändiga och förläna stämman ett sä att
säga oemotståndligt sinligt behag;
framför allt äro de oundgängliga på scenen,
enär de skänka rösten dess kraft och
dramatiska färg. I början dä de
utvecklas — hvilket stundom sker mycket lätt,
stundom först efter ihärdiga studier —
hafva de visserligen någonting rått och
hårdt, tills de småningom afslipas och
blifva lika mjuka och behagliga som de
öfriga.
Studiet af brösttonerna bör emellertid
öfvervakas med största försigtighet
såsom varande vida mer ansträngande
än de öfriga registrens. Man öfve alltså
brösttonerna blott under korta
ögonblick med långa mellanrum, men
läte eleven ofta upprepa öfningen och
oftare hvila sig än eljest. Dessa
brösttoner äro nämligen mest desamma som
användas i talspråket, hvadan det under
början af dessa öfningar ofta händer att
talorganet förefaller något gröfre än
vanligt (ungefär som hos ynglingar i
målbrottet).
Man låter under dessa öfningar icke
munnen öppna sig för mycket på
bredden, hvilken munställning lätt
alstrar s. k. gom- eller struptoner. —
Mänga sånglärare bilda redan strax i
början brösttonerna ända upp till g’ eller
högre, hvilket synes mig olämpligt, till
oeh med farligt. Med tiden kan man
väl drifva somliga röster så långt,
särdeles altar, men i början bör man
aldrig drifva brösttonerna högre än till f\
stundom t. o. m. ej mer än till ess1
eller e\
För att få fram den karakteristiska
klangfärgen på brösttonerna söker man
tydliggöra densamma för eleven genom
föresjungning. Den riktiga uppfattningen
medför visserligen ej möjligheten att också
genast kunna utföra dem, men är dock
elt godt steg mot målet. Brösttonernas
klangfärg är mera hård, full och stark
än de andra registrens; de hafva, när de
hlifvit vederbörligen afslipade, likhet med
de djupa tonerna i en klangfull gossröst
eller de höga tonerna hos en tenor.
Man öfvar brösttonerna närmast så,
att man går från en lägre sådan ton till
den närmast högre, och så vidare,
der-vid aktande på, först att tonen ansattes
pä vokalen a riktigt fast i den rätta
klangfärgen, vidare att den uthålles i
samma styrka och klangfärg, slutligen att
den bindes väl med den närmast högre,
så att intet ringaste mellanrum
uppstår mellan båda.
Vokalen a måste angifvas ren, öppen,
med hårfin precision — hvarken såsom
ha eller na, m’na eller ua etc. — och
bör, sasom förut är sagdt, plötsligt
framstötas ur röstspringan, med pä förhand
öppnad mun och ulan livarje tillsats af
näs- eller gomljud. Har det lyckats
att angilva alla brösttonerna felfritt på
vokalen a, sä öfvergår man till vokalerna
e ä å, senare till i u y ö; derpå
sjunger man successivt med hastig
förändring alla vokalerna på samma ton,
sålunda:
a c ä i o a u ö y a e
och vidare skalan uppåt, hvarefter man
upprepar samma öfning men med
vokalerna särskildi framstötta, sålunda:
a c ii i
eu-
Forsigtigt öfvergår man derefter till mera
utförda öfningar af brösttonerna, såsom:
hvilken öfning derpå upprepas
omedelbart två gånger, vidare i åttondelar,
sedan utsträckes upp till ess* och slutligen
upp till fl allt upprepade gånger (se
vidare i notexemplen n:r 7, pag. 10 af
Nissen-Salomans sångskola).
Falsettregistrets toner sträcka sig
frän fiss1 till dess2 (dessutom nedåt i
bröstregistret ungefär till dl). Ej sällan
hafva dessa toner något tunt, färglöst,
ja barnsligt; man läte då angifva dem
på vokalerna a u å med användande af
den mörka timbren (härom längre fram).
Om falsettonerna åter förefalla betäckta,
beslöjade, så öfvar man dem på ett öppet
a med användande af ljus timbre.
Beträffande respirationen fordrar
falsettregistret i början en större qvantitet
luft för andedrägten, hvilket likväl sedan
utjemnar sig under väl skötta öfningar.
Hufvudregistrets toner gå frän
ds till ca och högre. De högsta tonerna
bör man i början ej taga i anspråk, ej
ens hos röster som med lätthet taga dem,
utan må man endast sällan öfverskrida
g2 (notexempel n:r 8, pag. 25).
* *
Äro brösttonerna väl stadgade och
säkra i klangfärgen, skride man modigt
till öfningar i att binda detta register
med falsetten. Skilnaden mellan båda
registren bör vara nog tydlig för att
kunna låta höra en brytning mellan dem,
liknande schweizares och tyrolares
»jod-ling», men utan den gutturala klangen
hos denna. Del är omöjligt att med
blotta ord förklara det sätt, hvarpå man
nu ernår bindningen mellan bröst- och
falsettonerna; eleven måste nödvändigt
höra det från lärarinnan eller andra,
för att kunna förstå och efterhärma det.
Man iakttage noga, alt brösttonen ej bör
öfvergifvas förr än falsettonen redan i
tanken är angifven, att falsettonen ej
bör sökas liksom genom tr ef van de,
och att ej minsta lucka bör märkas
mellan de två tonerna. Eleven skall noga
fasthälla livarje bröstton i dess klangfärg
samt derpå ögonblickligt med samma
säkerhet gripa och utan modifikation
ut-hålla den följande falsettonen i dess
specifika klangfärg.
Ar detta uppnädt, så måste med
samma ihärdighet det motsatta
experimentet göras, eller öfvergången frän
falsett- till bröstregistret.
Det kan härvid ej nog betonas, alt
dessa öfningar — så nyttiga och
oundgängliga de äro — äro ansträngande och
böra utföras med stor försigtighet och i
korta repriser. Det händer stundom att
eleven vid början af dem blir något
benägen för hosta, och till och med
angri-pes af en tillfällig heshet, olägenheter
som dock försvinna efter en kort hvila
eller sedan strupen fuktats genom en
klunk vatten (notexempel n:r 9, pag. 41).
Brösttonerna — när de väl
fram-bragts — förefalla ofta i kraft och
volym vida starkare än falsettonerna. 1
så fall gäller det att leda stämman
der-hän, att falsettens toner erhålla samma
fyllighet, styrka och skönhet som
bröstregistrets. Man må väl akta sig att i
stället försvaga brösttonerna, för att
dymedelst närma dem till de andra; en
sångröst kan — såvida den icke just
har en skrikande och obehagligt
genomträngande karakter — aldrig vara för
stark eller fyllig.
Skydd åt svenska
musiklitera-turen.
||||om bekant föreskrifver
tryckfrihetsför-ordningen att af allt livad soin
trye-kes skall boktryckare vid 25 kronors vite
afiemna ett fullständigt och felfritt
exemplar utan betalning till k. biblioteket och
till hvardera af rikets universitet.
Denna föreskrift, hvilken röjer en
prisvärd omtanka för landets literatur, lider
emellertid af ett högst betänkligt fel: den
är ofullständig. Ty med »tryck» afses
här endast bok- och tidningspressens
alster, äfvensom smärre trycksaker (affischer
o. d.), men icke musik-pressen.
Af utkommande tonverk i vårt land
lemnas aldrig arkivexemplar till någon
offentlig institution i landet. Denna
försummelse hos lagstiftaren har åstadkommit
att ingenstädes finnes en komplett samling
af hvad i Sverige hlifvit i toner diktadt.
Af huru stort intresse blefve det ieke
för fosterlandets musikliteratur, om en
förordning påbjöd, att af allt livad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
