Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkommer från landets musikpress, skulle
exemplar aflemnas till åtminstone
Musikaliska akademiens bibliotek. En sådan
författnings stadfästelse skulle för vårt
lands musikhistoria medföra en
oberäknelig nytta.
Något försök att komplettera den
inhemska samlingen har från akademiens
sida aldrig gjorts — förlåtligt till en viss
grad; ty Musikaliska akademiens
bibliotek har, skam till sågandes, aldrig egt
något inköpsanslag.
Tusentals kronor beviljar riksdagen
hvarje år till landets större bibliotek, men
icke ett öre till rikets musikaliesamling.
Med knapp nöd kan der sammanskrapas
högst en femtio kronor om året till
in-bindning af det nödvändigaste — se der
allt . . .
Som synes är det rätt bekymmersamt
stäldt med hägnandet af vår inhemska’
musikliteratur. Att få någon ändring i
lagstiftningen, påbjudande arkivexemplar
jemväl för musikalier, dermed ser det
mörkt ut: man vet ju se’n gammalt hur
ängslig riksdagen är att ändra ens en
bokstaf i tryckfrihetsförordningen.
Något måste dock företagas — och
se här hvilka mått och steg man, i
af-vaktan på »bättre tider», nu bar vidtagit.
Musikaliska akademiens bibliotek har
neinligen vändt sig till hufvudstadens
musikförläggare och hemstält till dem
huruvida de skulle vilja — oaktad t frånvaron
af lagstadgande och inköpsanslag — på
frivillighetens väg tillhandahålla biblioteket
sina förlagsartiklar.
Denna förfrågan har, på ett undantag
när, rönt det välvilligaste tillmötesgående:
sålundahamusikförläggarne Abr. Hirscli,
Abr. Lundquist, Elkan &
Schild-knecht och Huss & Beer samt
bokhandlaren R. Sahlberg förklarat sig
med nöje skola till akademiens bibliotek
öfverlemna sina musikförlager.
Den svenska musikaliesamlingen blir
genom dessa betydande donationer
utmärkt rekryterad. Dock återstår att
komma öfver de i slutet af förra och
under första tiotalen af detta århundrade
utkomna svenska noterna. Likaså de
noter, som, utgifna i små upplagor, äro i
musikhandeln utgångna, äfvensom de
hvilka, i handeln okända, äro tryckta i
få exemplar och fördelade på enskilda
händer.
Man vågar i detta hänseende hoppas
på allmänhetens offervillighet.
En förfrågan till Skandinaviens öfriga
musikförläggare angående arkivexemplar
har likaledes mött sympatier. Sä t. ex.
har biblioteket fått emottaga originalförlag
från såväl hrr Warmuth som
Hennings, chefer för k. hofmusikhandeln i
Kristiania och i Kjöbenhavn.
* *
*
Till dessa ur »Hvad nytt frän
Stockholm» hemtadc utdrag vill Bed. tillägga,
att enl. hvad det forljudes lär Mus.
akademiens bibliotekarie jämväl hos hrr
förläggare ämna begära uppgift å hvilka är
deras äldre förlagsartiklar äro utgifna.
Hvar och en, som sjelf det minsta idkat
historisk och biografisk inusikforskning,
vet hvilken oerhörd olägenhet som för
kronologiska undersökningar vällas af det
hos hrr musikförläggarc rådande
beklagliga bruket att icke, i likhet med
bokförläggare, utsätta tryckåret på sina
utgifna musikalier, ålan måste derför blifva
akademiens n. v. bibliotekarie tack
skyldig för en dylik hemställan, den vi äro
öfvertygade om att hrr förläggare gerna
gå till mötes, åtminstone att döma af
erfarenheten hos oss sjclfva. hvilka alltid
vid förfrågningar af detta slag (särskildt
hos Abr. Hirscli) mött den största
beredvillighet, näml. så långt förläggarne kunna
upplysa om saken; men ty värr kunna
de det icke alltid, och då får man leta
sig till faktum genom mödosamma
spaningar efter gamla tidningsrecensioner o.
d. Det vore önskligt att den seden
numera blefvc allmän, att äfven musikaliska
förläggare, lika väl som andra,
underkastade sig den skyldigheten (som
egentligen borde vara sjelfklar) att på
titelbladet angifna tryckåret. — Sedan
ofvan-stående var uppsatt har äfven i N. D.
A. af 16 april förekommit en uppsats i
samma ämne.
Teaterfrågan.
m^llt sedan för nära 20 år sedan
repre-s-bn> sentalionslörslaget förelåg till
afgö-rande hos rikets ständer, har väl ingen
frågas lösning blifvit motsedd med sa
stort och allmänt intresse här i
liufvud-staden som frågan om våra båda främsta
teatrars öde. Och vi kunna äfven kalla
denna fråga för en representationsfråga,
ty här gälde vara eller icke vara för de
institutioner, hvilka i första rummet
representera den musikaliska och
dramatiska konsten inom vårt land. En dyster
fruktan har nu gifvit rum för en glad
visshet att dessa institutioners bestånd
åtminstone för de närmaste tre åren är
betryggadt. Lifdömda i första ocli andra
instansen liafva de fält lifvet ocli friheten
återskänkta i den högsta instansen, der
en högre synpunkt och rättsåsigt gjort
sig gällande än den, som livilar blott på
det materiela intresset.
Denna tidning, hvars namn ocli
vig-nett vitna om huru nära intresset för
denna fråga måste sammanhänga med
hennes uppgift, kan ej underlåta att i sin
mån göra sig till tolk för den
tillfredsställelse, som den sceniska konstens
vänner erfarit öfver teaterfrågans lyckliga
lösning, och tillika i dessas namn
utbringa en varm tacksägelse till alla dem,
hvilka på konstens altare offrat de gåfvor
som betingat densamma.
En sådan institution som de k.
teatrarna kan — enl. livad ofta blifvit
upp-repadt — väl ej betraktas såsom endast
till för hufvudstadens nöje, detta så
mycket mindre, som genom våra lätta
kommunikationer en stor del folk besöker
hufvudstaden enkom för att få del af
detta bildande nöje. Den fattiga
befolkningen i landsorten och de som aldrig
fä se hufvudstaden kunna visserligen ej
ha direkt gagn af de kgl. teatrarne, men
skulle detta förhållande inverka på
anslagsfrågan, så vore väl hvarken
nationalmuseum eller kgl. biblioteket fortjent af
understöd. Men onekligen komma dessa
teatrar i första rummet hufvudstaden till
godo, ocli — märk väl — hela dess
befolkning. Se vi kanske icke arbetarne
ocli de mindre bemedlade rätt mycket
besöka kgl. teatrarne, och 5 raden på
kgl. operan mestadels vara utsåld de
qvällar, då arbetarne äro fria? Utan
tvifvel har också den som njuter af ett
skådespel eller en opera bättre valuta för
sina 40 öre på 5:te radens sida än om han
nedlägger långt mera på schweizeriet,
krogen eller källaren. -Ju mer nykterheten
tilltager, ju mer kan folket fä del af
konstens njutning, och vi hysa det hopp,
att en stigande bildning skall förjaga den
pietistiska obskurantismen, som är
liendt-lig mot all konst, hvilken ej träder i
from-leriets tjenst. Man kan äfven tänka sig
möjligheten alt i vår hufvudstad, liksom
i Köpenhamn, ett enklare lefnadssätt kan
hos alla blifva herskande, hvarigenom de
stora summor som man nu förslösar på
mat och dryck kunna i stället till en del
komma konsten till godo. Mindre
Teaterns slopande bör lända de främsta
teatrarne till ej ringa fördel, helst som
denna var hennes närmaste granne,
centralt belägen.
Ocli just de stora teatrarnes centrala
belägenhet är en vigtig sak. Vi vilja
fästa uppmärksamheten härpå hos dem,
som planera för operatomtens användande
för annat ändamål. Yi vela sannerligen
ingen plats mera lämplig eller ens
möjlig, än operahusets nuvarande. Att Stora
teatern (vi hålla oss nu endast till denna)
tarfvar ombyggnad eller grundlig
omstöpning kan ej förnekas. Men detta kan
godt ske utan rubbning af ytterväggarne
åtminstone åt Gustaf Adolfs torg, der det
vore skada att ändra den med palatset
midt emot symmetriska fasaden. Såsom
vi hört lär den uppfinningsrike
maskin-mästaren vid Kgl. teatern ha uppgjort
ett förslag att låta dess seen och salong
göra venster om i riktning åt
Kungsträdgården. Scenen skulle då jemte
tillhörande lokaler förläggas åt öster ocli
dess byggande kunna ske under det man
fortfarande spelade på gamla scenen,
hvarigenom teaterns verksamhet utan
synnerligt stort afbrott kunde pågå. Det vore
i alla fall skäl att inbjuda våra ingeniörer
till täflan om det bästa förslag till
tidsenlig förändring af denna teater, och säkert
skulle uppbådet till en nationalsubskription
för åstadkommande af en sådan vinna
liflig anklang i hela landet. Hvad som
nu i första rummet är att vidtaga med
det gamla operahuset är väl att
åstadkomma en bättre ventilation genom att
från linsets tak medelst rör ocli roterande
ventilatorer skaffa sundare luft i salong
och korridorer, än den som nu fås ifrån
de instängda gårdarna. Vidare måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0077.html
