Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o
Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS.
Expedition: HUSS & BEER.
Stockholm den 1 Juni 1884.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Lösn:r 30 öre. Annouspris 20 öre petitrad.
+
Carl Johan Fröberg.
den allmänt kände musikern och
teaterföreståndaren, afled i Vestervik den 15 maj
efter endast några få dagars sjukdom.
I nämda stad säg lian för omkring
40 är sedan — då musiklärare hos
excellensen Nordenfalk på Blekhem — för
första gången sin blifvande hustru; här
skulle hon, genom en egen försynens
skickelse, mottaga den sista blicken från
hans nu slocknade öga.
Han föddes i Stockholm Carlsdagen
1812. Sin musikaliska utbildning erhöll
han af den på sin tid bekante
violoncellisten Gehrman. Åren 1835—38 var
han anstäld som violoncellist i k.
hofka-pellet och åren 1842—46 i dåvarande
Mindre teaterns orkester; flyttade sedan
till Upsala, der han verkade som
musiklärare, men återkom 1863 till hufvudstaden,
uppsatte en musikalisk läroanstalt och
blef lärare vid k. operan i piano och
sång.
Fröberg har utgifvit flere skrifter inom
musikens område. Bland dem må
nämnas: »Några ord om de sköna
konsternas betydelse med egentligt afseende pä
musiken och dess vård inom
fäderneslandet», »Grundlagarne för pianospelets
teknik, jemte det väsendtligaste af
allmänna musikläran», »Kongl. musikaliska
akademiens reorganisation», samt
framför allt »Försök till grundläggning af en
verkligt rationel harmoni- och
tonsätt-ningslära», ett högst märkligt arbete,
vit-nande om en flitig och sjelfständig
spekulation (visserligen jämte en del osmälta
filosofiska mystifieringar).
Hunnen öfver den åldersgräns, dä man
i allmänhet söker lugn och hvila,
började Fröberg en ny verksamhet, som mer
än hans föregående fordrade ihärdigt,
rastlöst arbete och starka kropps- och
själskrafter. Han bildade nemligen 1868,
sedan den plats han innehaft vid k.
operan indragits, en elevteater der hans tre
barn, sönerna Johan och Mauritz och
dottren Valborg ingingo som sujetter, och
den unga truppen visade sig först å
La-dugårdslandsteatern i Stockholm.
Sällskapet utbildades hastigt, och de förre
eleverna intogo under speltiden 1871 till
1876 första platsen bland de
ambulatoriska sällskapen. Sistnämda är beslöt
Fröberg slå sig i ro i Upsala och
arbetade der på sin harmonilära. Men i
slutet på år 7.1 förkunnade ryktet att den
67-årige musikern rustade sig till ett nytt
konstnärståg. Denna gång var det
mu-sikpjeserna som intogo förnämsta
platserna på Fröbergs repertoir, och så som
»Boccaceio», »Donna Juanita» m. 11.
operetter gåfvos under ledning af Fröbergs
fint bildade, musikaliska öra, liafva dessa
ej gifvits å någon svensk landsortscen.
Sällskapet besökte nu utom våra större
landsortsstäder äfven Finland och
Rysslands hufvudstad, öfverallt mottaget med
enstämmigt bifall.
Till sin person var Fröberg ytterst
anspråkslös, enkel och flärdfri, af en
gammaldags rättframhet och allvar i
karaktären. Ett så att säga patriarkaliskt
förhållande rådde mellan direktören och
hans sujetter och ett lyckligare äktenskap
än det nu upplösta får man sällan se.
Till ofvanstående mest ur
Vesterviks-Posten hemtade biografi foga vi nästa
gäng porträtt och redogörelse för några
punkter i hans harmonilära, tillräckligt
betydande att fordra ett kapitel för sig.
Musik skall herr Pettersson ha vid
sin stora fest. Han håller just på att
ackordera med direktör X. om saken.
»Jag kan», säger direktören,
»disponera öfver fyra första och tre andra
fioler.»
»Herre», afbryter herr Pettersson
honom förnärmad, »jag begagnar alltid
prima vara — således inga andra fioler,
om jag får be!»
Hellenisk kontrapunkt,
m^Ti nämdc i anmälan af Mendelssohns
öp Antigonemusik, att efter Gevaerts och
Westphals forskningar kan anses
ådaga-lagdt, att de gamle grekerna icke — som
man vanligen föreställer sig — saknade
flerstämmighet utan tvärt om egde en
sådan, om än mycket primitiv. Vi
meddela nu par curiositd ett litet prof på
huru Westphal tänkt sig en forngrekisk
tvåstämmig sats; det är visserligen blott
en hypotes, men han bjuder ej
förkastliga skäl för sin åsigt. Öfvcrstämman
är en äkta grekisk melodi,
understämman är den af AVcstphal ponerade
kontrapunkten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
