- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 4 (1884) /
86

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

> oflenbaehiadens brutala skrik alt för ofta
går förloradt. Hon sekunderas
förtjenst-fullt af hrr Nilsson, Mallander ni. fl.

De konserter, som gifvits, ha i
allmänhet antingen haft en mera enskild
prägel. såsom hr Beyers, eller oek stött
åtskilligt på humbug, såsom hr Jeröme
Sams-sons. Bland dem, till livilka vi benäget
erhållit biljett, vilja vi derför endast uppehålla
oss vid hr Alb. Lindströms, af de stora
tidningarna orättvisligen försummad,
emedan konsertgifvaren dokumenterade sig
både såsom sångare, orgelspelare och
kör-anförare, och särskildt i båda sistnämda
afseenden ganska lyckligt. Bland
orgel-numren framhålla vi Guilmants stycke
äfvensom Nordqvists sorgmarsch, hvaremot
Lemmens’ sonat var skäligen torr. Bland
körsakerna, som sjöngos med utmärkt
precision, kunde Gilles obetydliga lofsång
ersatts af något den svenska
kyrkokom-positionen värdigare. A. L.

En matiné i Fagerbo (Lappgränsen),
recenserad af Kigge Struthén. — »livad
det är skönt ändå, här i naturens sköte»,
kände jag i själ och kropp, hjerta och
sinne, då jag en vacker majmorgon helt
nyligen vandrade af till och slog mig ned
i en björkhage, belägen l/4 timmes väg
från vår by, der drängar och pigor nu
surrade som bromsar i rötmånaden. »Hvad
det är skönt ändå», kände jag vid
åhörandet af den stora morgonkonsert, som
nu fulltonig ljöd i den vida rymden.
Åtskilliga biträdande förtjena omnämnas. —
O! hvilken härlig koloratur-aria, med
största fulländning föredragen af fröken Lärka,
hvars »röstregister» väl ej är så särdeles
omfångsrikt — men så har också ingen
»sångmästaro» eller »mästarinna» fått
mar-tera det till onaturlig vidd, ej heller
förekomma några symptom till »getomanie» i
föredraget, ålen — hör på den, der nere
i moraset! Jo, det är en, som är väl
öfvad i det högre orrspelet (märk! icke
orgelspelet). Hans teknik är jemförlig
med Heintzes, och Crescendoapparaten
sköter han bestämdt med lika god smak. —
Ack hör! Ett litet sällskap taltrastar der
i snåret. Sällskapet föredrar visst ett
nummer ur någon operett af Offenbach
(— ?) till stort nöje för en Svärm
grå-sparfvar, som frukostera på en sophög i
närheten och för öfrigt uppföra sig alldeles
såsom publiken i »hundfröjds»-salonger.
Och hvem är det, som der borta qväder
så långdragna, vemodiga toner, alldeles
som en prestkandidat messar? Jo, det
är en vildgåsbondc, som sjunger sin
morgonpsalm. Men, bästa vän! hvårföre
sjunger du efter 1819 års koralbok? Du
hade ju, vid öfverfarten kunnat stanna
i Ii—g och lärt dig sjunga
»deklamatoriskt». — »Ku-ku-Ii-kuu!» Ah! der
kommer min präktiga sultan: han lyfter så
sirligt på sina ben och sporrar, som trots
någon pianist, efter nyaste modets
handlag utför en Chopins mazurka. — Se der
kommer en hvitklädd skara från
Geta-pulien, som uppstämma en storslagen ehör.

— förmodligen ur Parcifal? — Hvilket
gäspande vibrato! hvilken
genomträngande chevrottering! — och ändock har
ingen af dem studerat vid X:s sånginstitut.
Slutnumret föredrages af väldiga
barytonister och basister. Man kunde lätt taga
dem för elever vid ett seminarium, om
man ej visste, att en sådan institution
ej finnes här på platsen. Sången
utfördes af byns fyrbenta »storfolk».

Från in- och utlandet.

Frän k. teatrarue berättas, att hr
Labatt, hvars för våra förhållanden
orimligt höga lön donna vinter med rätta så
mycket öfverklagades och säkert ej litet
bidrog till stadsfullmäktiges afvoghet mot
kommunalbidrag, blifvit reengagerad för
samma summa: samt att hr J. Örtengren,
som lär vara långt ifrån obemedlad och
äfven lär åtnjuta någon lön vid teatern,
dess utom erhållit det Abrahamsonska
stipendiet, ett af de största inom
Musikaliska akademien. Utan att alls vilja
återtaga något af den välvilliga artikel i
teaterfrågan som läses på annat ställe i
förra numret, våga vi dock hemställa
till k. teatrarnes styrelse, om icke
förståndigaste sättet att nu visa sin
tacksamhet för de bekomna insamlingsmedlen
vore att ändtligen en gång modigt oeh
fullständigt slunga hvarje rest af både
slöseri och favoritsystem? — En
betydlig utgallring bland personalen vore äfven
önskvärd.

Musikaliska konstföreningen.
Styrelsen för föreningen påminner de svenska
oeh norska tonsättare, som önska deltaga
i täflingen för innevarande år, att de
inom den 1 juli böra inlemna sina
arbeten, hvarje särskildt sådant försedt med
motto och åtföljdt af en förseglad
skrif-vclse.

Dramatiska och musikaliska artisternas
pensionsforening hade d. 24 maj
bolagsstämma, hvaraf bl. a. framgick att 13
nya delegaro under fjolåret ingått i
föreningen, att föreningens tillgångar under
året ökats mod 1,950 kr. 9 öre, och att
pensionskassan under förra året inköpt
egendomen n:r 20 C Grefture-gatan för

158,000 kronor. Ett sedan förlidet år
hvilande förslag om förändringar i och
tillägg till föreningens nu gällande stadgar,
äfvensom inrättande af särskild
begrafnings-hjelpsfond, antogs, hvarjemte
tillkänna-gafs att en person, som önskade vara
okänd, till sistnämde fond donerat 5,000
kronor.

–––-

Val till klockare ocli organist i
Sö-<lertelge förrättades d. 25, dervid hr
Lindberg erhöll 2,330, hr Åslund 1,533 oeh
hr Barthelson 12 röster.

Upsala 18 Maj.

Vårsäsongens sista musikfest gick i
går af stapeln. Senast for tre år sen
stod samma oratorium som nu,
»Årstiderna», på programmet och Haydns sköna
tonverk var således en gammal, med nöje
åtcrhelsad bekant. Oratoriekonserter äro
verkligen så sporadiska i vårt svenska
musiklif att man med ifver måste
omfatta hvarje tillfälle att få njuta af
en musik-branch, inom hvilken så många
här halft förgätna storverk sett dagen.
Också var gamla Carolina-salen talrikt
besatt vid denna konsert, som antagligen
var den sista i den salen, då till nästa
»vårkonsert» nya universitetshuset kan
upplåta sina lokaler, om allt går efter
önskan.

Frök. Anna Karlsohn från kgl.
operan var den enda af solisterna, som var
med förra gången. Nu som då föredrog
hon Hannas parti, icke utan rätt god
framgång, ehuru det snäfva sångsättet
dessvärre betydligt generar hennes af
naturen friska och klara stämma. Herr
Lundqvist föredrog hufvudsakligast det
reciterande partiet af Lukas" uppgift, en
amatör det lyriska. En annan
framstående dilettant gaf Simons parti på ett
sätt, som smakade mycket litet
dilettantism. Vi rädas ej att begå någon
indiskretion då vi nämna hr Salomon Smiths
namn. Kören gjorde sin sak ganska
oklanderligt, men orkestern var som
vanligt tillställningens Achilleshäl. Man må
dock med skäl komplimentera
konsertgifvaren, direktör Hedenblad, för den
energi han utvecklat vid försöket att
sammansmälta så skilda krafter, som ett
»akademiskt kapell» ett »fluster-kapell»,
ett »militär-kapell», o. s. v. o. s. v. Detta
har nog för den fortjente dirigenten stält
sig som ett slags mellanting mellan ett
Herkules- och ett Sisyfus-arbeto.

Konserten, som den 11 maj gafs i
Landskyrkan i Linköping af sällskapet

I. O. T. och »DUringska kören» från
Norrköping, var i flera afseenden en för vår
stad ovanlig företeelse, säger O. C. Äfven
oafsedt de musikaliska prestationernas
värdefullhet, var ej blott mängden af
kon-sertgifvarne den största, som uppträdt i
Linköping, utan äfven publiken var den
talrikaste, som någon konsert härstädes
på långliga tider haft att glädja sig åt.
Den rymliga lokalen var nemligen
alldeles fullsatt, och åhörareskaran uppgick till
omkring 1,000 personer, hvartill någon
motsvarighet hos oss näppeligen egt rum
sedan Ole Bull besökte Linköping. Från
landet och grannstäderna hade många
infunnit sig för att besöka konserten. Att
prestationerna slogo lifligt an på publiken,
derom vittnade de kraftiga applåder, som
allt som oftast bröto fram. Det är ett
ganska vågsamt företag att slå tillsammans
tvenne körer för att uppträda gemensamt
då de ej fått tillfälle till flera gemensamma
öfningar än hvad här egt rum, men
resultatet blef icke dess mindre förvånande
godt. Utförandet af körerna var ej blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free