Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl; fi 12.
Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS,
Expedition: HUSS & BEER.
Stockholm den 15 Juni 1804,
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Lösnrr 30 öre. Annouspris 20 öre petitrad
. Arg. 4.
Fröbergs Harmonilära.
Hcid mer än ett tillfälle* har underteck-
nad fört uppmärksamheten pä den
väldiga torso — ett alster af trettiårigt
arbete — som 1878 utkom i Upsala
under titeln »Försök till grundläggning af
en verkligt rationel harmoni- och
tonsätt-ningslära af G. Johan
Fröberg. Första delen. Första
häftet.» För hvarje gång ^_J
vi taga denna bok i
handen sker det med en
känsla af vernod; vemod öfver
livad densamma under
lyckligare omständigheter
kunnat blifva, vemod öfver det
teoretiska och historiska
musikstudiets föraktade
ställning i värt land, der hvart
enda vilkor för en verklig
uppblomstring af denna
vetenskap saknas: här linnes
hvarken uppmuntran och
understöd från det
allmänna för dylika studier eller
lärostolar derför vid
universitet och akademier (den
enda institution, som skulle
erbjuda sådana och som
borde bära något ansvar
för en slik brist på
uppmuntran, väljer som bekant i
allmänhet både ledamöter**,
tjenstemän och stipendiater
icke efter offentligt
ådagalagda meriter och förmåga
utan på grund af personlig
bevågenhet och
kotteriintressen) ; här finnes för sådana
studier hvarken literatur el-
* Aftonbladet 14 dee. 1878; Om
Wagne-rismen sid. 56; Nord. Familjebok art. Fröberg.
** Att Fröberg, vår främste musikteoretiker,
aldrig blef ledamot af Musikal, akademien, är lika
naturligt, som att vår förste symfonist blef det
först fyra år före sin vid 72 års ålder inträfläde
död, att en af våra främste koralkännare vid sin
död i fjol ej hunnit blifva det, och att vår främste
musikbiograf troligen heller aldrig hinner dit,
eftersom han nu i öfver 40 år stampat som
»assoeié», omgifven af två instrumentmakare!
ler lärare, hvarken mäcenater eller
donationer, hvarken offervilliga förläggare
eller en intresserad läsekrets. Under
sådana omständigheter måste den som, utan
att höra till de utvalda som blott behöfva
göra sig mödan att låta sig födas, haft
olyckan blifva bekajad med oemotståndlig
håg för nämda vetenskaper, stjäla sig till
Carl Johan Fröberg.
dem på stunder, som kunna blifva lediga
från kampen för tillvaron, och betrakta
sin håg mera såsom en förhånad vurm,
ett förbjudet liebhaberi, hvars frukter han
med en viss skygghet släpper fram i
dagsljuset, viss om att af de kritici, som
möjligen vårda sig om att anmäla dem, äro
de allra flesta inkompetenta — af brist pä
sakkännedom. Men då nu menniskan af
naturen är ett »samhällsdjur» (zoon
poli-tikon), som har behof af sympati,
meddelsamhet och intresseradt umgänge i
saker som ligga henne om hjertat, sä
medför nämda tvungna isolering lätt den
läran, att man dogmatiskt biter sig fast i
sina egna idéer, af brist pä en
korrigerande vexelverkan varder ensidig, samt
— om man till pä köpet
ej haft förmånen af
syste-matiska förstudier och
humanistisk underbyggnad —
varder oklar och filosofiskt
halflärd.
Så gick det Fröberg,
en man, hvars skarpsinne
och obestridliga spekulativa
talang helt visst, om han
varit född i Tyskland och
fått tillfälle till organisk
utveckling, hade förvärfvat
honom ett namn bland de
många framstående som der
i nyare tid forskat i
rationel harmonilära. Som det
nu är, så blef deremot hans
arbete som sagdt en torso,
ej blott qvantitativt utan
älven qvalitativt; det lofvar
mer än det håller, på
samma gång det vitnar om en
rik växtlighet, förkrympt af
brist på luft. Man kan i
vissa bittra ögonblick vilja
gråta blod vid tanken på,
huru ett vetenskapligt gry
sålunda gar totalt förloradt
för den europeiska
konserten, blott i följd af olyckan
att ej tillhöra »de stora
kulturnationerna» utan i stället
en krakvinkel med abderitiska traditioner
i fråga om musikaliska inrättningar, hvilka
dels icke existera, dels icke motsvara sitt
ändamål. Huru långt Fröberg sjelf känt
denna bitterhet kunna vi visserligen icke
afgöra; till äfventyrs har han i högre grad
räddats derifrån genom den envist
sjelf-belåtna trosvisshet, hvilken ej sällan
medföljer en isolerad autodidaktisk lärdom så-
Nästa nummer utkommer 1 September.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
