Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SVENSK MUSIKTIDNING.
het. Först och frilmst alltså Fanre, som
föredrog »le Printemps», med
pianoac-kompagnement utfördt af Charles Gounod.
Att detta i rent musikaliskt hänseende
blef perlan i hela konserten behöfver jag
väl knappast omtala. Don blef också
bisserad och måste under ett ändlöst
jubel tagas om igen. Detta var för öfrigt
händelsen mod flera af kompositionerna.
Fransmännen äro sådana; det skall fästa
sig i deras själ: de föra det med sig hem
såsom sin egendom. De ha ju också
betalt för det; livad bry de sig om ifall
de fä sitta qvar länge eller ej. Denna
konsert varade från kl. 2 till ’/a7, men
ändå känner jag mig öfvertygad om, att
de hade suttit längre qvar ändå, bara i
förtjusningen. Jag hade vid min sida
en äldre dam, som var så liflig, att jag
stundom fick lust att hålla i henne för att,
hon ej skulle falla öfver barrieren och
dervid i sin hänryckning förderfva hela
nöjet. Hon stampade, skrek och
hurrade ömsevis, klappade händerna och var,
som sagdt, bara eld och lågor. För livar
och en som kom ropade hon: voilä
De-reims, voilå Ritter, il a beaucoup de
talent, voila les premiers-violons, voilå
Pas-deloup, pauvre Pasdeloup, voilå (iounod,
votre clier Gounod, voilå Nevada, voilå
Maurel etc. Honom tyckte hon inte om,
min gamla gumma, och det är ej heller
mycket att tycka om, tycker jag. Han
liar ju ganska riktigt en vacker röst,
men han skriker så förfärligt ocli blifver
hade pä scenen och i konsertsalen allt
för forcerad. På konserttribunen har
han också ett högst obehagligt och
slic-kadt väsen, men lycka gör lian här detta
oaktadt. Nevada sjöng »Air du Mysoli»
af F. David. Med henne var den gamla
mycket belåten, och hon hjelpte till af
alla krafter att bissera henne, hvilket
också lyckades. Hon har en vacker stor
röst, som hon fullkomligt beherskar och
sjunger en temligcn öfverlägsen koloratur.
Att fransmännen hos en konstnär icke
se pä skönheten, det är hon ett bevis
på; ty det är fasligt livad hon är litet
vacker. Liten och oansenlig till växten
har hon ett ansigte, som icke allenast är
fult utan också ett uttryck, som icke
behagar; åtminstone ej mig — det får
jag väl tillägga. Hon blef väldigt
applåderad, hvilket hon också fortjente. Van
Zandt skulle också ha sjungit, men hon
uteblef. Sådant händer här i Paris. De
låta namnet figurera på programmen, men
om de komma eller icke, så gör detta
detsamma.
Den italienska operan är den enda,
som stängt sina portar, af de större
lyriska scenerna. Vid denna komma flera
artistombyten att ega rum. Maurel, som
der regerar efter behag, alldenstund han
också är direktör, styr och ställer i detta
hänseende efter eget hufvud. Jag vill
hoppas, att lian ej uteslutande eller med
förkärlek väljer artister som chcvrottera,
hvilket här är så allmänt. Den enda af
de artister jag hört der, som ej gör detta,
är M:me Bois-Gilbert. Körerna äro
utmärkt goda likasom äfven orkestern. I
stället för att vid de andra teatrarna
kapellmästaren liar sin plats vid scenen,
liar han den här invid åliörareplatscn.
M:me Judic tänker med hela sitt
sällskap gästa Skandinavien för att uppträda
i sina bästa roler. Jag hoppas att detta
skall blifva en verklighet.
I går besökte jag professor Massets
klass i konservatoriet. Han har många
dugtiga elever, af livilka flera i sitt
föredrag röjde rätt mycken dramatisk talang.
Af synnerligt intresse är det att se och
höra buru Masset informerar, lian går
till väga med en grundlighet och
noggrannhet, som det är ett nöje att bevitna;
gör sina anmärkningar under sången,
af-bryter stundom ocli framhåller då tydligt
och klart orsaken hvarför sakerna skola
göras så eller icke så. När det ej är
riktigt rent, eller då den rätta
betoningen saknas i föredraget, blinkar han
grinande med ögonen, och man ser några
nervösa ryckningar på pannan och
tinningarna. Eleverna, manliga som
qvin-liga, synas hålla mycket af honom. S.
O. Blumenlhal gjorde följande
epigram på en viss ny opera:
Råd’ texten och musiken här
Ahorar’n vålla stort besvär;
I sömn vill texten ständigt siinka,
Musiken aldrig ro vill skänka.
Tiders—Offcnbacli. Le Figaro berättade
for en tid sedan följande historia.
Thiers och Oflénbach hade för en tid
flyttat till S:t < iermain och bebodde samma
hotell, den berömde statsmannen första, den
outtröttlige kompositören andra våningen. Besökande
fattades ingendera af de bada ryktbare männen
och en dag instälde sig två personer på besök,
af hvilka den ene, Don Kstebar d’Aquihar, en
spanjor af hög rang, ville uppvakta den
grå-harige statsmannen, under det direktören för
en österrikisk landsortsteater tänkte göra
kom-positören ett besök. Teaterdirektören gick vilse
oelt lät anmäla sig hos Thiers, som i den tanke
att teaterdirektören vore en framstående
personlighet, mottog honom i audiens.
Teaterdirektören anslog en tämligen förtrolig
ton, i det han trodde, att han pratade med
fadern till »Orfeus i underjorden», och tilltalade
Thiers med de orden: »Nå, min käre vän, hvad
förbereder ni till vintern?»
»Det vet ni ju redan», genmälde Thiers.
»Ja, ja», återtog den andra, »stora saker,
det är fråga om uvertyren ...»
»Uvertyren! Ah», tänkte Thiers, »lian menar
kamrarnes öppnande.»
Den liesökande afhryter emellertid den
lie-römde statsmannens tankegång, i det han
fortfar: »Kan ni ieke förråda mig något af er
plan?»
»Nej, det kan jag inte», svarade Thiers,
»det är en hemlighet.»
»Ja, mellan era medarbetare, kan jag
förstå, men första uppträdet kan ni väl omtala
för mig.»
»Första uppträdet blir, att Broglie kommer
att atlägsnas.”
Nu ändtligen gick ett ljus upp för den
stackars direktören, han insåg sitt misstag och
aflägsnade sig under många artiga ursäkter.
Under tiden hade ett liknande uppträde
egt mm i Offenbachs salong. Den spanske
adelsmannen utgöt sig inför maestron i en sadan
flod af diplomatisk rotvälska, att Oflenbach, som
eljest reder sig med alla noter, förblef stum
inför denna diplomatiska tonskala och slutligen
visade spanjoren till rätter ort.
Från scenen och konsertsalen
är nu slätt intet all förmäla, utom
ballett-kårens benefice den 29 maj, som ej blott i
koreograliskt hänseende var af intresse,
utan äfven i musikaliskt, dels genom
fröken Grabows älskliga uppträdande i den
odödliga Niirnbergerdockan, dels genom
framförandet af åtskilliga hr Siegfrid
Sa-loinans bästa kompositioner, hvaribland
särskild! den vackra uvertyren till
Dia-manlkorset väckte allmän önskan atl fä
höra denna opera i sin helhet, en önskan
som vi hoppas teaterstyrelsen ej längre
målte motstå. Oss återstår nu endast
all anteckna de båda sista månadernas
statistik.
2 April Fortnnios visa (Nya T.).
b 12, IG, 17 » Rubinstein.
11 *> Skapelsen.
lfl » Lundqvists matiné
(Au-lins ballad).
» 1) Symfonikonsert.
19 ») Antigone.
24 » Barberaren (ny unpsättn.).
27 » Mindre teatern j.
29 Kammarmusik (Sehuberts Forellen).
4 Maj Spanska studenter.
(i » Musikföreningen (Bruchs Filen, Södermans
Wall-fahrt, Hallströms
Son-nenkind, Ilalléns körvi- sor).
9 » Jonssons konsert.
14 » Ruter kung (N. T.).
17 » Samssons »konsert».
18 » Alb. Lindströms konsert.
28,25,27,29 » Grabows gästspel.
20 » Beyers konsert.
28 » Profeten.
Obs.
Hänvisande till vårt
förut afgifna cirkulär,
få vi med detta
nummer taga farväl af våra
läsare för sommaren
och hoppas få möta dem
igen med friska krafter
vid säsongens början,
den 1 September.
Obs
. Resterande
prennmorationsmc-del från lnndsortsabonncntcr,
som prenumererat, icke å posten
eller bokhandeln utan hos
tidningens expedition, Huss& Ueers
musikhandel, torde ovilkorligen
inbetalas till samma expedition
fiire 1 September, vid äfventyr
att all vidare siindning af
tidningen iifvcnsom af det
utlof-vade premiehiiftet instiilles.
Hector Berlioz berättar, hur han en
morgon fick besök af en violinvirtuos,
hvars konsert han af sjukdomsförhinder
ej kunde bevista, och att afsigten med
virtuosens besök var att efteråt spela
upp för den försvarslöse musikkritikern
hela konsertprogrammet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
