Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 14.
Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS.
Expedition: HUSS & BEER,
Stockholm den 15 September 1884.
Pris: Helt år 6 kr. Hälft år 4 kr.
Lösn:r 30 öre. Aunonspris 20 öre petitrad
Årg. 4.
[
Vår PristäflanT!
se sista sidan!
J
Placeringen i orkestrar
är ett ämne för dagen. I anledning af
den vidtagna ändringen i Stora teatern
torde det intressera att höra hvad F. L.
Schubert, Riemann m. fl. ha att säga om
orkestrars uppställning. Den förre yttrar
i sin af V. Ström öfversatta handbok
följande:
I afseende på orkesterpersonalens och
sångarncs ställning måste vissa
grundsatser antagas, för att ändamålsenligt kunna
använda platsen. Orkestern bör ej
ställas för nära åhörarne, emedan
ljudvågorna på visst sätt äfven måste hafva rum,
för att fullständigt kunna utveckla sig, då
musiken äfven tager sig bättre ut på ett
ringa afstånd, än om man befinner sig
på för nära häll. Den anförande måste
af alla medverkande ses från en något
upphöjd ståndpunkt, för att kunna med
ögat följa livar och en, så att de noga
efterkomma hans vinkar. Ställningen af
instrumenten i konsertsalen är i
allmänhet sådan, att i anförarens närmaste
grauskap åt båda sidorna
stråkinstrumenten, bakom dessa träinstrumenten,
derpå bleckinstrumenten och bakom dessa
slaginstrumenten komma att stå. Hvarjc
sort af instrument måste vara tillsammans
i grupper. Bleck- såväl som
slaginstrument skola väl hafva tillräckligt rum för
luftskakniugon, men deras verkan må ej
utsträcka sig omedelbart i ähörarekretsen,
öfver hufvud ej täcka klangkraften hos de
andra instrumenten. Vid sångstycken med
orkesterackompagnemcnt komma sångarne
främst, framför instrumenten, solosångarne
i dirigentens omedelbara närhet. I
teaterorkestrar är ställningen ej helt och
hållet på samma sätt, då rummet för det
mesta är en långlagd fyrkant och intager
scenens bredd. Kapellmästaren har en
annan ståndpunkt, i det han ej vänder
ansigtet åt åhörarne, utan åt scenen, på
det han må hafva sångarne och
sångerskorna för ögonen. T. ex.:
Kapellmästaren. ti
o- tj ci
Viol. l:o. Harpa. E c
Basso l:o. Cello l:o.
Viol. 2;o. t-*
V *j C
C.-B. o.Cello. C.-B. o.Cello. X ~ X,
2 >»
5g
U
Viola.
Vald-
Valdhorn. liorn.
Detta är antydningen af ställningen i
Dresdens operaorkester. Mycket liknande
är denna ställning den i Leipzigerteatcrn,
blott med den åtskilnad, att många
pul-ter äro sä stälda, att musici ej vända
ryggen åt publiken, såsom altviolisterna
och trä-, bleck- och slaginstrument med
undantag af kontrabasar och violonceller,
hvilka alla hafva sin ställning bakom
kapellmästaren. Vid hofteatern i Stuttgart
är denna ställning nära nog omvänd, ty
stråkinstrumenten befinnas nästan alla på
anförarens högra sida, under det blås- och
slaginstrumenten hafva sin plats åt venster.
Af violoncellcrna sitta två bakom
anföraren, två till höger och två till venster
bredvid honom. Två kontrabasar stå
omedelbart framför honom och fyra pä
venstra sidan åt scenen till, dock så att
de vända ansigtet åt åhörarne. Att alla
violiner och altvioler sitta pä högra sidan
torde vara mindre ändamålsenligt, då
der-igenom klangen af dessa instrument mera
kastas åt scenen till, emedan ljud- eller
F-hfllen ej äro vända åt åhörarne. I
Lcip-zigerteatern var det förr äfveuså, men
ändrades sedermera och violiner och altvioler
hafva nu sin plats vid kapellmästarens
venstra sida. I konscrtsalaruc är
der-emot oikesterpersonalcns ställning mycket
afvikaude. Ilofkapellet i Miinchen har
vid sin uppställning i konsertsalen fem
rader. I den första radens midt
kapellmästaren, till höger om honom sopran oeh
alt, till venster tenor och bas. Andra
raden har bakom kapellmästaren i midten
oboer, till höger flöjterna, till venster
klarinetterna. Tredje raden har till
höger förste violinerna, till venster de
andre. Fjerde raden har i midten
organisten med orgeln, till höger violonceller
och valdhorn, till venster altvioler och
koutrabasar. Femte raden har i midten
fagotterna, till höger violoncell och
kontrabas, till venster trumpeter, basuner
och slaginstrument. I
Odeonkonsertsa-len i Miinchen är uppställningen af de
flesta instrument halfkrctsformig, men ej
af sångarne, hvilka stå på båda sidor om
anföraren, som ock de tio violonccllerna,
hvilka sitta hakom honom. Don derpå
följande första halfkretsen innehåller tio
kontrabasar; den andra halfkretsen från
venster till höger innehaller en andre
violin, tio altvioler och en förste violin; den
tredje halfkretsen två andre violiner, fyra
klarinetter, fyra flöjter och två förste
violiner; den fjerde halfkretsen tre andre
violiner, fyra fagotter, pukor, fyra oboer,
tre förste violiner; den femte halfkretsen
fyra andre violiner, fyra horn, fyra
trumpeter, stor trumma, tre basuner och fyra
forste violiner. Denna uppställning är
skenbarligen illa sammanblandad, men i
verkligheten förhåller det sig ej så, då
de instrument, hvilka höra till en grupp,
dock äro tillsammans. Ty så förena t. ex.
halfkretsarnes spetsar i närheten af
anföraren samtlige stråkinstrumenten.
Uppställningar i kyrkorna lämpas efter
rummet och undergå derför mångahanda
förändringar. Då inskränkta utrymmen i
kyrkorna äro förhanden, måste vid större
utföranden, såsom t. ex. i Leipzig, särskilda
utbyggnader göras för sångpersoualen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
