Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid miss Thursbys konserter biträdde
pianisten lir Fr. Peterson, hvilkens
solida teknik och rediga föredrag gjorde sig
synnerligen fördelaktigt gällande i några
stycken af Mendelssohn, Liszt m. fl., samt
barytonisten hr Oskar Lej dström; vid
afskedsmatinéen föredrog hr Brink
pianostycken af Chopin, Scharwenka m. 11.
Alla tre skördade rikligt bifall. Vid
sig-nora Varenas konsert spelade hr Peterson
åter, denna gång äfven svenska
kompositioner, Sjögrens »Erotikon» (n:o 1, b)
samt »Elégie» af Walborg Aulin, och
återgafs sistnämda stycke med mera
känsla, än hvad denne artist annars plär
ingjuta i sitt föredrag; Neuperts
»Concert-Etude» gafs da capo. — I en duett ur
Rossinis »Barbcraren» sekunderades
sig-noran fört jenstfullt nog af basbaryton isten
Enrico Ré; med dennes föredrag af
arian ur Verdis opera »Un Ballo in
Ma-schera» var deremot förmodligen ej
allvarligt menadt.
Första symfonikonserten i
lördags åtta dagar sedan under anförande
af bofkapellmästaren Dente inleddes med
L. Normans uvertyr till »Antonius och
Cleopatra», en rättvis hyllning åt
författaren och förutvarande mångårige ledaren
af dessa omtyckta musiknöjen. Vek och
naturligtvis allvarlig stämning, fyllig och
väl sammansmältande instrumentering —
utan allt buller behöfver ju ej tilläggas
dä talan är om Normans sångmö, samt
vackra om icke starkt framträdande
melodier karakterisera denna anslående
komposition, som för flertalet åhörare torde
varit obekant. Till utförande kom
dessutom balettmusik ur Rubinsteins opera
»Feramors» samt Beethovens
c-mollsym-foni, hvilken, synnerligen beträffande
finalen, utfördes med erkännansvärdt lif och
precision*. Också var kapellet för
tillfället förstärkt: förste violisterna voro tio
och äfven violoncellisternas led hade ökats
(bland dem märktes fröken Lagervall).
Konserten illustrerades genom några soli
för violin, spelade af vår framstående
landsmaninna fröken Anna Lang. Hon
utförde lista satsen ur Beethovens
violinkonsert, hvars kadens (af Leonard)
återgafs med utomordentlig bravur, cavatina
af Raff, Joh. Svendsens romans, spelad
med gripande värme, samt en af
Sara-sates eldiga spanska danser, deri hennes
förträffliga skola på ett lysande sätt
framstod genom föredragets klarhet och
smakfullhet.
Anekdot. Kompositören B. hade fått
en opera uppförd på teatern. Hans mor
satt vid första representation i »oxögat»
och gret under den rörande slutscenen.
En person på parkett som såg detta
yttrade då till en bekant: »Detta är första
gången i mitt lif jag ser moderstårar i
ett oxöga.»
* De i utlandet efter Wagner och Bulow
införda nyanseringarna i tempo och föredrag iiro
dock fortfarande för vårt hederliga hofkapell en
terra ineognita.
Från in- och utlandet.
Musikaliska konstföreningen har till
innevarande års täflan fått mottaga 7
tonverk, hvaribiand två trios för piano,
violin och violoncoll, två duetter för piano
och violin samt en qvartett för fyra
violonceller. Under årets lopp hafva
ut-gifvits: »Snöfrid», ballad af Elfrida
André, samt Andante och bolero för
violin och piano af A. F. Lindroth.
Pcrjerote förbereder föreningenutgifvandet
af A. F. Lindblads qvintett i F-dur och
L. Normans symfoni i d-moll.
Tenorsångaren Oskar Lonibcrg från
Geflc lär hafva profsjungit inför
natio-naloperans styrelse och derefter fått
tillstånd att debutera på operan såsom grefve
Luna i Trubaduren.
A stora teatern i Göteborg uppfördes
den 3 dennes operetten Läderlappen,
som gafs »med en briljant uppsättning
samt med ett lif och en abandon, som
vittnade om en god regi för den
uppsluppna pikanta operetten». Salongen var
i det närmaste fullsatt. Hr IVarberg
har utfört styckets iscensättning.
Ystads orkesterförening började den
5 dennes en ny serie af musik-soaréer
inom samhället. Det ges icke många
städer, jemförliga med Ystad, der man
för så billigt pris erhåller så värdefullt
beskaffade vinternöjen, som dem
orkesterföreningen nu erbjuder.
Upsala Okt. IS84.
Jag har denna gång att tala om en
riktig Upsala-konsert, och jag menar med
en sådan naturligtvis en konsert utförd
af Upsala-krafter. Nog skulle möjligen
också en konsert kunna åstadkommas af
Upsala-kompositörer — Ilæffner, Geijcr,
Josephson, Nyblom, Hedenblad,
Carsten-sen och kanske fler — men denna
bestod som sagdt endast af Upsala-exekutörer
och ännu närmare bestämdt — af
Up-sala-sång.
Det mest konstnärliga, programmet
bjöd på, var utan tvifvel sällskapet
Or-phei drängars sång. Man har här vant
sig att höja detta sällskap till skyarne,
och erkännas bör också att dess
prestationer ofta nog göra sig till fullo
för-tjenta af denna hänförda beundran.
Den egentlige konsertgifvaren var en
ung elev vid k. teatern, hr C. Lundmarck,
förr anstäld i bokhandel här i staden.
Hans prestationer voro debutantens och
böra som sådana bedömas. Att ega en
vacker tenorstämma är redan det mycket
nog i våra tenor-arma tider. Den
uppfostran, hr L:s stämma fått och får,
synes mig mer praktisk och nyttig än de
öfriga unga sångares och sångerskors vi
här hört på senaste tiden. Men hr L.
är naturligtvis ännu långt ifrån
fulländningens svårbestigna tempeltimmar och
det är att hoppas att han ieke för snart
anses fullärd. Hvad hans repertoir här
beträffar, så bestod den i några anspråks-
lösa sångbara suiåslycken — Ncinorinos
romance bland andra — och slutnumret
affischcrades såsom Gondolvisa ur op.
»Köpmannen i Venedig», en upplysning,
som antagligen något förvånar professor
Hallström.
Utom det nyss närnda sångsällskapet
biträdde den unga, behagliga fröken
Bergenson, hvars förtjusande röst gjort
sångerskan så gerna hörd i vår stad. Ty
värr är den bcgåfvade unga damens
sångkonst ännu allt för litet utvecklad, att
det kan bli tal om någon genomgående
konstnärlighet i hennes prestationer. Hon
förstår bättre än hr Lundmarck att i en
viss stil föredraga ett nummer och hon
kan emellanåt detaljera fraser i sin sång
riktigt beundransvärdt väl. Detta tycktes
dock mera vara fallet i våras än nu, då
hon bland annat hade att sjunga några
mindre kända sånger af hr Sjögren,
hvar-vid hennes betänkliga brist på god
artikulation alldeles förtog effekten af de
för-tjenstfulla kompositionerna. En
romanssångerska utan artikulation är ju ett oting,
och borde ej finnas inom ett land, som
alstrat en Jenny Lind, en Fredrika
Sten-harnmar m. 11. stora förmågor inom denna
musik-art.
Thursby-konserten, som man lofvade
oss, blef helt snöpligt instäld. Kanske
vågade icke den charmanta
koloratursångerskan en konkurrens med vår egen
opera, som spelar hvarje afton för fulla
hus under blomsterkastning.
»Upsala är en musikalisk stad.» Det
är kändt, erkändt och — trodt.
Men den operan är en — hästopera.
Och skam den som tänker illa derom!
Det är ju icke alla dar man kan få
se »dresserade gäss» — matnyttiga,
bör jag kanske tillägga. Aucun.
––––
»Musikbladet», den danska
veckotidning vi nyligen omnämde, utsände den
4 dennes sitt första nummer. Redaktör
är V. Schyttc, utgifvare Willi. Hansens
musikhandel. Efter att ha talat om
föregående misslyckade försök att utgifva ett
organ för musik, yttrar redaktionen, att
det tilltagande sinnet för musik tyckes
göra ett sådant organ nödvändigt, så
mycket mer som både Kristiania och
Stockholm redan föregått med exempel.
Musikbladet skall lägga an på »att lemna
korta, men omfattande meddelanden om
allt livad som förefaller af betydenhet
på teatrarne och i konsertsalarne i
Danmark och utomlands», således bli en dansk
»Signale», hvarjämte det gör »allmängiltiga
musikaliska ämnens behandling till sin
uppgift».
Paris. På Théåtro des Nouvautés
gafs 21 Sept. en nyhet: »La nuit aux
soufflets», komisk opera i 3 akter af
d’En-nery och Ferrier, musik af Hervé.
— Gounod arbetar för närvarande
i djup tillbakadragenhet på en ny opera,
hvars libretto stöder sig på Lamartines
poem »Jocelyn».
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
