Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rätt till beträdande af konstens tempel.
Från det ögonblicket var barnets
egenvilja som bortblåst. Arbetslusten hade
fått vingar, och de utbredde sig med
förunderlig rörelsekraft mot det bestämda
målet. Under sådana förhållanden
började då Signe Hebbe sina studier för vår
bekante sånglärare Isidor Dannström.
Efter en tids förlopp reste hon till
Berlin, der hon tog undervisning af den
kände teoretikern, komponisten professor
Richard Wtierst. Det var emellertid
Pariskonservatoriet förbehållet att
fullborda dessa af eleven omsorgsfullt skötta
studier; hon begaf sig från Berlin till
Paris, der hon i tre år fortsatte sin
utveckling för lärare sådane som Masset
(sång), Levasseur (dramatik) och Elie
(mimik och plastik). Hennes lärares
uttalande om henne och den af dem visade
omsorgen om hennes ledning bära också
de vackraste vitnesbörd för Signe Hebbe.
Någonting ganska betecknande frän den
tiden är, att hon en gäng under lärarens
sjukdom — temmeligen länge -— skötte
för honom den plastiska undervisningen,
dä hon hade till elever flera, hvilka
sedan som konstnärer tillhörde Théåtre
franqais. Följden af denna begåfning
och allvarliga Hit var också att hon blef
Lauréate eller tillerkänd första priset
vid stora operans afdelning för sång och
dramatik. Man kunde nu tänka, att hon
i likhet med sä många andra trodde sig
fullfärdig med utgåendet från
konservatoriet. Men långt derifrån. Hennes
mening är tvärtom den, att man aldrig blir
riktigt färdig. Utom fortsatta studier på
egen hand har hon derför studerat för
andra konstnärer, hvaribland den
verlds-berömda Adelaide Ristori, den
berömde tragikern Ernest o Rossi samt
den för sin sång och skådespelarekonst
lika bekante Gustave Hippolyte
Roger samt äfven för Lamperti. Jenny
Lind och Louise Heiberg hafva också
utöfvat en väsentlig konstnärlig inflytelse
på benne och ständigt visat för henne
stort intresse. Vidare har hon instuderat
flera af sina roler för komponisterna
sjelfva. Sålunda har hon för Margareta
i »Faust» samt titelrolerna i »Lalla Rookh»
och »Mignon» haft de respektive
kompositörerna Gounod, Félicien David och
Am-broise Thomas till vägledare. Hon har
dessutom icke blott nöjt sig med att
studera sin rol och den opera, hvartill den
hör, utan gått till botten med saken och
studerat allt, som kunde lända till
hjelp-medel att pä bästa sätt lösa sin uppgift.
Hon är obetingadt en af de mest
kunskapsrika artister som finnas.
Signe Hebbe har fört ett rikt
konst-närslif. Ilon har uppträdt så väl på scenen
som på konserter i de flesta af Europas
större städer. Utom i sitt fädernesland,
der hon upprepade gånger varit fäst
vid operan, har hon uppträdt i Paris,
Lyon, Geneve, Palermo, Varsjav, Berlin
m. fl. tyska städer, London, Köpenhamn
samt Norges och Finlands förnämsta
städer, antingen såsom gäst, med fast
engagement vid scenen, eller såsom deltaga-
rinna i konsertturnéer. Af hennes
repertoar må bland de många rolerna nämnas:
Yalentine i »Hugenotterna», Margareta i
»Faust», Selika i »Afrikanskan», Alice i
»Robert», titelrolen i »T raviata», Julia i
Gounods »Romeo och Julia», titelrolen i
»Fidelio», »Mignon», »Lalla Rookh»,
»Gar-men», »Aida», »Semiramis» och »Beatrice
di Tenda», Susanna i »Figaros bröllop»,
Cherubin i d:o, Marie i »Regimentets
dotter», Agatlia i »Friskytten», Elsa i
»Lobengrin», Irma i »Muraren», Artemis i
»Iphigenia i Aulis», Pamina i »Trollflöjten»,
Raeliel i »Judinnan», Leonora i
»Trubaduren», Donna Anna i »Don Juan»,
Lu-eretia i »Lucretia Borgia», Elvira och
Zerlina i »Don Juan», Orsino i »Lucretia
Borgia», Leonora i »Favoriten», Adalgisa
i »Norma», Mathilda i »Wilhelm Tell»,
Bertha i »Profeten», och vidare Gabrielle
i »Nattlägret i Granada», Irene i
»Beli-sario», Amalie och Oscaro i »Ballo in
Maschera», Myrrha i »Sardanapale»,
Ku-nigunda i »Hans Sax», Romeo i Vacais
»Romeo och Julia», La reine de Cliypre
m. 11. roler, hvilka hon, modersmålet
oberäknadt, utfört på tre eller fyra språk.
Signe Hebbes konstnärsnatur måste
sålunda ega mer än blott sångens
materiel för att kunna uppbära en volym af
så stora roler och vinna det erkännande,
som har kommit henne till del.
Koloratursängen har egentligen icke, ehuru
hon äfven häri visar sig mycket
respektabel, lin och distinguée, varit hennes
fack; nej, det är snarare det breda,
kraftiga, sanna, jag skulle vilja säga det
realistiska i sångdramat, som hör henne
till. Hon är med andra ord dramatisk
sångerska. Del är skaparkraft i det
sätt, på hvilket hon löser sina uppgifter,
och hon har bevisat det med att kreera
åtskilliga roler. Hennes »Fidelio» är
gripande, och hon har visat sig vara den
enda, som pä vår operåseen kunnat hålla
detta Beelhovens mästerverk uppe; i
hennes »Margareta», »Valentine», »Selika»
och andra roler har hennes nya, väl
genomtänkta uppfattning väckt vår
beundran. Hufvudsaken hos henne är ej
blott alt sjunga, utan att sjunga så, att
det blifver förstådt. Deraf också
hennes frasering och deklamation, hennes
distinkta uttal af hvarje ord och hennes
korrekta plastik. Det gäller för fröken
Hebbe i konstnärligt hänseende att gifva
sin personlighet så fullständigt i konstens
tjenst, att personen endast och allenast
varder typen för den karaktärsteckning,
som det är konstnärinnans uppgift att
tolka, och icke ett jag, som syndar
mot konstens lag genom att framställa
sig sjelf som ett non plus ultra. Vi
veta väl att publiken ofta bildar en
kompakt majoritet, som vänder bajonetten
mot det banbrytande, men till dubbel
heder för fröken Hebbe länder det, att
hon ej för att vinna större glans och ära
böjt sig för en majoritetsstämning, som
ej förstått att acceptera henne, utan
hållit i sig, till dess hennes konst besegrat
fördomarna. Lägger man så till hennes
sceniska genialitet, hennes till hjertat
gående varma, sympatiska stämma, som
eger uttryck för allt, den högsta glädje
som den djupaste sorg, hennes utmärkta,
till den finaste nyancering beherskade
föredrag och hennes förträffliga skola, har
man lätt att förstå den framgång och
de triumfer hon vunnit öfverallt hvar
hon uppträdt.
Signe Hebbe har under senare år
äfven undervisat i plastik, mimik och
sång samt rolers instuderande dels här
i Stockholm, dels i andra städer, och
uppehåller sig för närvarande i vår
huf-vudstad, egnande sig åt denna
undervisning. Förutom sina egenskaper såsom
konstnärinna och lärarinna har äfven
fröken Hebbe visat sig kunna med talang
föra så väl pennan som ritstiftet, och
Svensk musiktidning har, liksom »Figaro»
och flere andra, någon gång visat prof
pä hennes stilistiska förmåga.
L’étude du chant.
Utsmyckningar (Notes cTagrément).
(^° sångens ornamentala tillsatser,
« hvilka inbegripas under det franska
uttrycket »notes d’agrcment», gifvas liere
arter, hvilka måste förutsättas såsom
bekanta från den allmänna tnusikläran,
nämligen:
1) Appoggiatura, långt förslag,
förhållning. Användes i synnerhet i äldre
kompositioner, stundom äfven utan att
det står utsatt, såsom i en recitativisk
slutvändning som denna:
hvilken vanligen sjunges sålunda:
2) Acciaccatura, kort förslag (/).
3) Gruppetto, dubbelslag, består
vanligen af tre eller fyra små noter som
utgå antingen från noten under eller öfver
lmfvudnoten. Den undre noten bildar
oftast ett hälft, den öfre ett helt tonsteg
med lmfvudnoten, derest icke
förhållandet är motsatt, eller särskilda tillfälliga
höjnings- och sänkningstecken öfver eller
under tecknet (sv) annorlunda föreskrifva.
4) Dubbelt eller llerdubbelt förslag.
Man accentuerar dervid, liksom vid
mor-denterna, den första noten.
(Notexempel pag. 295 o. följ.)
5) Drill. En hufvudbetingelse vid
drillen är den snabba rörelsens absoluta
likformighet och jämnhet samt
(hel-eller halftons) intervallets otadliga
renhet och oföränderlighet. Det sista
är i synnerhet af vigt vid durdrillen
(hel-tonsdrillen), som eleven ofta äp böjd att
omvexla med halftons; för att hindra
detta är det nyttigt alt öfva drill äfven
i tersinterval]. Om drillens förberedelse
och efterslag, se nolexemplen pag. 319—
326, särskildt pag. 324 IT.
6) Mordent, pralldrill, forberedes
deremot icke, utan börjar plötsligt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
