Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schildknecht). Det sista, nyss påbörjadt,
innehåller i allmänhet väl valda och
arrangerade stveken. Det förra, som vi
förut häftesvis haft tillfälle att framhålla,
föreligger nu såsom afslutad samling. Det
är, synnerligen i betraktande af bristen
på triosamlingar, ett ytterst förtjenstfullt
verk, som hedrar sin utgifvare, hvilken
äfvcn sjelf bidragit med en nätt
komposition. Detsamma har äfven den nu
af-lidne brodern, H. Thunman, hvars
»F.jä-riln» är karakteristisk för dennes
stundom rätt hårda, men intressanta
harmonisering, i hvilken det alltid fans tanke och
logik. Samlingen innesluter för öfrigt
sådana härliga mästerstycken som Du
Puys Agander Pagander, Wennerbergs
En sommardag, Ahlströms Glädjens
ögonblick, Lindblads Aftonen, Foronis
Vinter-qväll, Almqvist-Lindblads Björninnan,
Lot-tis Yere languores, förutom
Bellmannia-derna nr 21 och 41 samt folkvisorna nr
30, 45 och 46. Välkomna blifva äfven
så goda bitar som de af Rosén (nr 1),
Lindblad (5, 16), Hæffner (8), Söhrling
(9), Myrberg (10), Nordblom (17),
Hallström (19), Byström (26), Laurin (33),
Prins Gustaf (35), Beethoven (37),
Arl-berg (39), samt nr 48 och 49.
På Abr. Hirschs förlag har utkommit
Bihan g till Hennings af L. Höi jer
öfversatta Violinskola. Samma
förläggare har påbörjat en samling Romanser
och visor med titel Sången, hvarur
sär-skildt nr 1, af Arlberg, må framhållas.
A. L.
Jägare och fiskare af böjelse,
flöjt-virtuos genom ödets skickelse, föredrog
Tulou bössan och metrcfvcn framför sitt
instrument. Saken var helt enkel:
fiske-och jagtdonen tjenade att roa honom
sjelf: flöjten tjenade honom blott att roa
andra.
Han satt långa timmar nedhukad vid
sjöstranden i förväntan på att någon fisk
skulle komma och nappa.
En dag öfverraskade honom en af
hans vänner i denna belägenhet och såg
pä honom länge, innan han närmade sig.
— Ilvad gör du der, Tulou, under
två hela timmar?
— Ah! svarade han; fiskarne ä’ min
sann inte så dumma som du tror. De
veta nog livad jag går för, de gissa livad
jag vill, de frukta mig, röra sig inte ur
fläcken eller gå sin väg. Det är skälet
livarför jag på två timmar inte fått en
enda. Ta du metspöet ett ögonblick:
dig frukta de visst icke.
Vännen tog mycket riktigt metspöet:
efter två minuter drog han upp en aborre.
— Nå, hvad var det jag sa’? yttrade
Tulou. En kläpare ä’ du. Det visste
nog den här aborren allt för väl.
—––––-
Det fins vissa teaterstycken, som icke
kunna uthvisslas, emedan det är omöjligt
att hvissla under det man gäspar.
Från scenen och konsertsalen.
?lMloni åtskillig god musik bjuder
Afri-»öra kanskan på allt för mycken
ögonfägnad, för att icke, sä snart den
åter-upptages, samla några fulla eller
åtminstone goda hus. Några nya
rollbesättningar skänka ökadt intresse. I Selikas
parti alternera fröknarna Javette och
Strandberg, af hvilka förstnämda sångerska
lyckats rätt väl, fast hennes Selika ej fick
den starkare färgläggning, som fröken
Strandberg förlänade henne. Herr
Sell-mans Vasco är en aktningsvärd prestation,
likaså fröken Karlsohns Ines; detsamma
kan icKe sägas om hr Lundqvists Nelusko,
som i dramatiskt afseende är omöjlig och
onjutbar. Hvarför får icke hr Forsten
detta parti? Hvar och en skall väl
användas der han passar, och hr L. har
ju en god repertoar ändå!
Såsom Zelida uti Konung för en dag
har fröken Bergenson debuterat, bekant
för hufvudsladens publik från konsertsalen.
Hennes koloratur är än klar, än oklar,
hennes drill lyckas ibland, ibland icke,
hennes artikulation är än tydlig, än
motsatsen, det hela så ojeinnt, att man får
ett intryck af att den unga sångerskan
framträdt något för tidigt. Sedan hennes
vackra stämma vunnit ytterligare
utbildning, kommer sångerskan nog att blifva en
god acqvisition för lyriska scenen, ty
be-gåfning i denna riktning tyckes ingalunda
saknas. Detsamma kan sägas om hr
Rosén, den nyengagerade barytonisten,
livil-kens första uppträdande motsågs med
stort intresse, enär han hade rykte om
sig att vara en skolad sångare. Hans
Escamillo i Carmen jäfvade ej heller detta,
Irots anmärkningsvärda brister med
afseende på artikulationen.
Fru Edling hyllades rättvisligen för
sin sång och sitt väl genomtänkta och
detaljerade spel såsom Carmen. 1
Mi-caelas parti inlade fröken Javette ej så
mycken sentiment som företrädarinnan,
men lät det musikaliska partiet starkare
framträda: huruvida det bör anses ha
vunnit på bytet, kan bero på tycke och
smak. Något skäl att beröfva fru W.
Strandberg denna roll, som hon väl fylde,
fans i alla händelser icke.
Om konsertsalen är ej mycket att
säga. Fröken Alida Varena gaf en
afskedsmatiné efter ett program, som lät
sångerskan framstå mera till sin fördel
än förhållandet var vid första konserten
med dess föråldrade arior. Bland
biträdande må nämnas hr Söderman,
hvil-kens föredrag af en aria ur Verdis op.
Un Ballo in Maschera vittnade om
sorg-fälliga studier, men blef nugot enformigt
genom brist på dramatisk verv och
nyanser. Sångaren, som äger en vacker
röst, är son till den frejdade tonsättaren
med samma namn.
Fröken Löfgrens matiné var rätt
oin-vexlande; bland biträden framstod
sär-skildt fröken Jonsson.
Från in- och utlandet.
»Nytt notsystemr> af Robert
Söderström har utkommit i musikhandeln. Kors,
dubbclkors, be, dubbelbe och
återställ-ningstecken äro bortskaffade och ersatta
derigenom, att alla de svarta tangenternas
notor få aflängt liufvud, då de hvita
der-emot liksom förut hafva rundt liufvud.
Ivlavförändringar uro undvikna genom att
låta den venstra handen alltid spela,
liksom den högra, i diskantklav, blott en
oktav lägre. — Systemet erbjuder
onekligen en betydlig förenkling af nottecken
och torde komma att försökas af dem
som, utan att vilja lära musik, blott önska
ett medel att hastigare på pianot kunna
taga ut koraler, enklare sånger o. d.
För en verkligt ’ musikalisk utbildning
deremot är det odugligt, emedan det
upp-häfver all skilnad mellan enharmoniskt
lika noter (t. ex. diss och ess, aiss och
b, m. in.) och dermed förrycker känslan
för verklig musikalisk harmoni. Redan
ögat stötes af att se en treklang (t. ex.
c moll) te sig såsom ett sekundackord
och att finna d och diss ligga på samma
linie som ess, oaktadt de förra äro
sekunder, det senare ters; ty låt vara att
diss och ess i tempererad stämning klinga
lika, så äro de harmoniskt alldeles skilda
saker, och notskriften bör ge uttryck,
icke åt den skenbara klangen, utan åt
det verkliga harmoniska sammanhanget.
Vi kunna således icke rekommendera
systemet, men medgifva gerna att det
kan blifva användbart för omusikaliska
dilettanter.
Signe Hebbe fortsätter sina lektioner
i plastik. Se annonsen.
— -+—
Maria Pettersson gifver, enl. annons,
lektioner i sång med särskildt afseende
på röstbildningen. Då detta sångkonstens
A och O, som bekant, allt för mycket
försummas vid vårt konservatorium, så
är hvarje nytt försök att afhjelpa bristen
välkommet. Fru Pettersson
rekommenderas egenhändigt af en känd auktoritet
i följande ordalag: »I have heard with
great pleasure sing Mrs Maria
Pettersson. She possesses a beautifuland well
eultivated voicc and I recommend her
as an excellent vocal teachcr. Maurice
Strakosch.»
K. nationalteatrarna visade för
spelåret 1883—84 en brist af 19,748 kr.
Största orsaken till denna brist är, att
tcatcrstyrelscn måst vidtaga arbeten till
minskande af eldfara i teaterhusen, hvilka
arbeten kostat 12,000 kr.
–-4–-
Tenorsångaren Steinmetz gaf konsert
i Gefle kyrka. Det afkortade
programmet utfyldes af konsertgifvaren ensam.
Aftonunderhållningar i Sollefteå
ämnar ett af samhällets musikaliska
förmågor och sångare bildadt sällskap gifva
under vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
