- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 4 (1884) /
137

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:o 18.

Redaktion: ADOLF LINDGREN. FRANS HUSS.
Expedition: HUSS 4 BEER.

Stockholm den 15 November 1084.

Pris: Helt är 6 kr. Halft är 4 kr.
Lösn.r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrad.

Årg. 4.

Teresina Tua. *

glott den energi geniet eger, liar vid
chj-® sä ung ålder kunnat åstadkomma
hvad »violinelfvan» Teresina Tua gjort.
Hon är född i Turin 1868 och mottog
af sin fader, en fattig spelman, den första
undervisningen, som snart lade i dagen
den lillas underbara talang. På sina små
konstresor lärde hon i Nizza känna en rik
ryska, madame Rosen, hvilken blef så
hänryckt af den åttaåriga Teresina, att
hon för barnets vidare utbildning vände
sig till Massart i Paris, Wieniawskis
och Sarasates lärare. Medelst
subskription hopsamlades i Paris (lera hundra
francs åt Teresina, hvarpå hon i tre år
studerade för Massart och derunder älven
(ick många beskyddarinnor, särskildt i
den förnäma Faubourg St. Germain,
såsom drottning Isabella af Spanien,
mar-skalkinnan Mac Mahon m. fl. Hon blef
färdig med sina studier, fick tre gånger
första priset vid konservatoriet, och
började så sina konstresor. I Rom
tillju-blade hennes landsmän henne sitt bifall
under 20 konserter i Apolloteatern. Verdi
intresserade sig mycket för henne, och
i Genua engagerades hon af impresarion
Fischhof för en konstresa på två år genom
Europa och Amerika mot 15,000 francs
i månaden.

Denne drog genast åstad till sjelfva
den tyska rikshufvudstaden, der hon gjorde
storartad lycka och hvarje afton i
oktober 1882 lockade eliten af Rerlins miv
sikvänner till Krolls teater.
Konsertaft-narne blefvo verkliga blomsterfester
genom slöseriet med kransar och smycken,
som Teresina fick i mängd.
Anmärknings-värdt är det intresse som sjelfva
violinkonungen Joachim visade för henne.
Äf-ven vid hofvet i Potsdam blef hon
mottagen med beundran.

Hennes framgång i hela Tyskland
blef utomordentlig. Öfver allt
återupp-lifvades samma entusiasm som fordom
Teresa Milanollo väckte. I Wien kon- * i

* Porträtt, ännu ej färdigt, skall meddelas

i nästa nummer.

sorterade hon i operahuset, som allt
sedan Paganinis dagar varit stängdt för
konsertresande. Alla stora städer i
nord-vestra Tyskland hade hon redan för ett år
sedan besökt och hänfört på 117
konserter, representerande en summa af 250,000
mark. Och sedan dess har framgången
varit sig lik, om äfven den aldra mest
noggranna kritiken ibland anmärkt att
hennes program är begränsadt och att
hon mera hör till den virtuosmässiga än
den solida riktningen.

* *

*



Till de biografiska notiserna —
huf-vudsakligen hemtade ur Nord.
Musiktidende — foga vi några karaktersdrag
och anekdoter ur danska och tyska
tidningar.

Arma Senkrah — säger »Politiken»
citerad af A. E. — var
jungfruligheten, nyss utsprucken, smärt och fin,
skär, hvit och röd, med ett leende
som på sin höjd hlef skälmskt. Teresina
Tua är en smula mera Evadotter.
Hennes lilla knubbiga figur är visserligen fint
formad, men mera utbildad. Hennes
blonda hufvud har litet mörkare kolorit.
Dragen äro oregelbundna, liffulla och lena,
ögonen markerade med svarta bryn, håret
oredigt, kastadt ned öfver pannan. Och
leendet bländande; det sänder oallåtligt
glädtiga solstrålar ut öfver anletet.

Hon är otålig i sin starka lefnadslust.
Halft trippande, halft dansande kommer
hon fram pä scenen, hennes leende fångar
hela salen, med ett raskt tag sätter hon
violinen vid axeln. Det går så lätt som i
en lek. Hon är så frisk och så barnslig,
att pris och beröm icke kunnat förderfva
henne. Det var en gång, hon var i Pest
och gjorde ofantlig lycka. Hänförelsen
blef så stor, att hennes tillbedjare spände
hästarne från vagnen och drogo henne
hem. — Men inne i vagnen satt den
firade konstnärinnan och gret. Hvarför?
»Åh, jag är så förskräckligt hungrig och
hästarna äro så långsamma!»

En annan anekdot berättade för några
år sedan Illustrirte Zeitung. Innan ännu

hennes namn var kändt i vidare kretsar,
inträdde hon en gång, på hemvägen från
lektionen hos sin lärare, uti ankommande
postafdelningen i Turin och begärde utfå
ett rekommenderadt bref. Tjenstemannen
uppmanade den lilla att reglementsenligt
legitimera sig. Hon hade emellertid icke
några papper med sig, men svor vid alla
helgon i kalendern att hon hette Tua.
Tjenstemannen mente tro på att detta
kunde hvem som hälst säga, och vägrade
utlemna något bref. Då brast tålamodet
hos det eldiga konstnärsämnet. »Jag vill
bevisa er», utropade hon i vredesmod,
»att jag är Tua.» Och med flammande
blickar ryckte hon upp sin medförda fiol
ur fodralet och började spela. Dessa
ovana toner lockade småningom ut hela
byråns personal, som andlöst lyssnade på
den improviserade konserten, och en
högre embetsman, som förut tillfälligtvis
hade hört underbarnet hos någon bekant,
lät på sitt ansvar tillställa henne brefvet,
som hon qvitterade medelst en jublande
slutkadens. Tua ställer altså Orfeus,
Arion och råttfångaren från Hameln i
skuggan. Ty att genom tonernas makt
förleda en posttjensteman till
reglements-vidrigt utlemnande af en värdeförsändelse,
det är en vida större bedrift än det
historiskt obestyrkta bedärandet af rofdjur,
delfiner, råttor och småstadsbarn.

Flera primadonnor i samma stad ha
naturligtvis åtskilliga älskvärda
yttranden om hvarandra. New-York var så
lycklig att for ej längesedan ega de tre
storheterna Nilsson, Patti och Etelka
Gerster. Några yttranden, som dessa haft
om hvarandra, berättas derifrån. Kristina
Nilsson beundrar Pattis röst »i
betraktande af hennes ålder». Patti menar, att
hon skulle vara lycklig om hon »vid
Kristina Nilssons ålder» kunde sjunga som
denna. Men Etelka Gerster talar under
tårar om »sin barndom», då hon lyssnade
till Pattis och Nilssons herrliga sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1884/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free