Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En sångkör af blinda, bestående af
tro herrar och sju damer, alla elever från
blindinstitutct i Stockholm, ha på senaste
tiden gifvit konserter på den skånska
landsbygden och öfverallt vunnit
uppmuntran och bifall.
Marie van Zandt hade önskat
uppträda bland annat i Kjöbenhavn på sin
genomresa till Kyssland. På de
förfrågningar, som hennes impressario gjort hos
chefen för Kjöbcuhavns k. teater, har
dock denne svarat att det ej på grund af
de förestående Ilolbergföreställningarna lät
sig göra. Hvilket doek ej utesluter
möjligheten af att den franska sångerskan
kommer att uppträda på någon af
privat-teatrarne.
——*•-—
En okänd symfoni af Mendelssohn
Barlholdy har nyligen upptäckts och gifvit
anledning till en rättegång. När
musikhandlaren Hientsch i Brcslau dogåi* 1882,
sålde hans arfvingar allt som tillhörde
hans affär för 15,000 mark till
musik-handlaren Paul Pingers i samma stad.
Den 1 juli aflemnades lagret till honom,
äfven de manuskript, som voro Hientsch s
förlagsaffärs egendom. Vid dessa
sistnämndas genomgående fann köparen
ofvan-nämda symfoni, på hvilken aflidne
musikdirektören Mosewius hade skrifvit:
»Symfoni af Felix Mendelssohn Bartholdy,
ungdomsarbete i mars 1825 af kompositören
föräradt Mosewius.» Hr Dinger har haft
for afsigt att låta uppföra symfonien på
en bland de första orkesterkonserterna i
Breslau och derefter utgifva den. Som
rättigheten att offentliggöra symfonien
endast tillkommer innchafvarcn af
manuskriptet, emedan mer än tretio år
förflutit efter kompositörens död, och denna
rättighet är af stort petiningevärde, ha
Hientschs arfvingar stämt Dinger inför
rätta med yrkande att få manuskriptet
utlcmnadt till sig såsom rätte egare.
Innan saken blifvit afgjord af domstolen,
kan således allmänheten svårligen få göra
bekantskap med symfonien.
Upsala den 21 november.
Det filharmoniska sällskapets
trenne föreställningar af »Alphyddan»
och »Kronofogdarne» gingo i konstnärligt
hänseende icke illa, men lemnade hemska
ekonomiska resultat. Meningen var att
reparera gamla skulder och i stället lades
nya till de gamla. För att i sin tur
af-hjelpa denna ytterligare malheur gåfvos
två nya föreställningar, der programmet
upptog Södermans sköna ballad »kung
Heimer och Aslög» och alla
sällskap-spektaklers älskling, Hauptncrs lilla operett
»Lilla Sångfogeln» m. m., gifvet af
amatörer. Jag har mig för närvarande icke
bekant, om det olyckliga sällskapet genom
dessa aftnar ådrog sig än ytterligare
färska skulder, hvilket onekligen vore
alldeles outhärdligt förargligt, men jag
hoppas det bästa, ty de senare
föreställnin-garne voro rätt väl besökta och dessutom
troligen billiga nog — att arrangera,
väl-förståendes.
Akademiska kapellet, hvars
affärer också äro ledsamma, gaf den 14 d:s
en symfonikonsert. Jag har redan förut
haft tillfälle i denna tidning nämna att
dessa konserter icke egentligen falla
inom den offentliga kritikens domvärjo. Att
de som rena amatörprestationcr likväl
hafva rättmätiga anspråk på ett godt
vitsord, kan ej annat än medgifvas,
hvar-jcinte deras vigt som korrektiv mot den
härstädes ohejdadt frambrusande,
cigarr-och punschomtöcknade gratis- eller
25-öres musiken cj bör anslås ringa.
Program: B-dur-symfoni af Schumann, den
välbekanta romantiskt liffulla tondikten,
Ess-dur-konsert af Beethovcn, med
pia-nostämman spelad af en ung student,
hvars vackra aulag synas hänvisa
honom till artist-banan, Orleanska
jungfrun, Södermans ouvertur, vår
musikli-teraturs stolthet och ära, med ett ord
ett program, som utan någon öfvcrdrifvcn
lokalpatriotism kan kallas synnerligen godt
och för vederbörande hedrande. Hr
Hc-denblad anförde. Upsalas »musikaliska
publik» var tillstädes till ett antal af —
ja det låter jag som sann lokalpatriot
vara osagdt.
Gammalt folk sätter ungmön
Wilhelmina Neruda öfverungmön Tcresina Tua,
hvilken senare är underlägsen den firade
| violinlejoninnan Wilhelmina Norman. Men
man finner dock många likheter:
föredragets glöd och abandon, apparitionens
pikanta grace. Säkert är att äfven i en
stor verldsstad som Berlin, der jag har haft
nöjet höra den charmanta varelsen, väckte
hon mer än vanlig uppmärksamhet. Och
skall det vara någon som drar våra
mot-sträfviga studenter frän kafékonserternas
ljuflighet, så bör det väl vara den
bedårande, allt besegrande violinsirenen Tua!
On attend fcffel. Ancun.
Ernest llénan anser Salomos Höga visa
såsom fragment af en autik komedi. En
Wien-poet har inspirerats af den store
orientalistens hypotes och författat en
biblisk opera i fem tablåer, till hvilken
Anton Rubinstein har skrifvit musiken.
Faris. Ambroisc Thomas »Franyoise
de Rim in i» har åter upptagits på stora
operan mod M:lle Isaac i titelrolen och
anses nu komma att halla sig uppe lika
länge som »Hamlet», hvilken är den
först-nämda underlägsen. »Fran§oisc de Rimini»
gafs första gången 1882 med Caroline
Salla i hufvudrolcn och upplcfde då med
svårighet 36 föreställningar.
— Vaucorbeils död har gifvit
anledning till betraktelser öfver stora operans
brister och behof. Mänga fel i
förvaltningen, hvilka tillskrefvos honom, finner
man härröra från reglementet, som skrefs
1821 och derför är föråldradt. Sd
bestämmer detta, att operan får ej ha mer
än tre föreställningar i veckan, emedan
kören och orkestern de andra dagarna ha
att spela och sjunga i konungens kapell.
Detta har försvunnit, men privilegiet för
orkestern och kören har fortfarit och
varit till stort hinder för inöfningarna.
Vaucorbeil, som endast kunde med till-
hjelp af rika gynnare hålla operans
finanser uppe, cfterlemnar en skuld af 130,000
francs, den man tror staten kommer att
betala. Hans enka och barn ha af
presidenten erhållit årlig pension af 1,-500
fres.
— Nouveautés-teatern synes ha fått
en kassapjes i sin nyhet »Le Chäteau de
Tire-Larigot», fantastisk operett i tre
akter och tio bilder, text af E. Blum och
Raoul Toché, musik af Gaston Scrpettc.
Innehållet är följande: Trollkarlen
Alco-fibras är dömd att återuppbygga det gamla
slottet, men livad som bygges om dagen
störtar tillsammans om natten.
Förtrollningen upphör först, då sista ättlingen
af en familjemedlem hämnas en mot denne
begången oförrätt. Trollkarlen väcker nu
till lif de gamla antagonisternas
porträtter i slottet, och dessas uppträdande i
vår tid och verld ger anledning till en
mängd skrattretande scener.
Wien. Hamburger-tenoren, f. d.
droskkusken Bötel, har, åtföljd af sin
upptäckare direktör Pollini, gästat på hofoperan
här. Han uppträdde som Manrico i
»Trubaduren», och syntes ej slå mycket an
till en början. Hans lilla figur uppbär
ett blondt hufvud med ett fryntligt
anlete, som han förgäfves söker ge ett grymt
eller förtvifladt uttryck. Mot operaus
slut vann rösten i klang och uttryck, och
när han i slutarian framslungade och länge
höll ut sitt höga C, hade han spelet
vunnet under stort bifall.
— Franz von Suppé har
fullbordat en opera i en akt»Die Matrosen», som
snart kommer att gifvas på hofoperan.
Hamburg. Rubinsteins nya komiska
enaktsopera »Der 1’apagei» gafs första
gängen på’ Stadtteatern d. 11 Nov. och
helsades med stort — ehuru ej
entusiastiskt — bifall-J, Enl. »Neue freie Presse#
skall musiken sluta sig väl till den
orientaliska sagotexten, ehuru den ej synes
tillhöra den mera lättfattliga komiska
genren. Komponisten var sjelf
närvarande vid premieren.
–.f–-
Darmstailt. Nesslcrs »Trompeter von
Säkkingcn» har äfven här med stort bifall
gått öfver scenen. Denna opera synes
ega stor förmåga att draga folk till
teatern, livar hon än gifves.
Köln. Leo Delibcs »Lakrné» gafs här
d. 13 Nov. för törsta gången på tysk
seen. Operan vann rätt mycket
erkännande, dock mer för fint musikaliskt
detaljarbete än för originalitet och
dramatisk konst.
Keuwied. I den evangeliska kyrkan
gafs af sångföreningen en konsert i
närvaro af det furstliga huset och
drottningen af Rumänien, hvarvid en fröken Lina
Bock synnerligen utmärkte sig genom en
herrlig altstämma.
––––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
