Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från scenen och konsertsalen.
J^yran sist förflutna månads förra liälft
är föga att nämna. Hr Edvin
Sjöberg väckte vid sin konsert förhoppningar
om att en snar framtid skall i honom
skänka oss en mycket framstående violist.
Kraftig stråkföring, fyllig ton oeli i öfrigt
ett föredrag, som allt igenom fängslar
åhörarens uppmärksamhet genom de
mångskiftande känslouttryck, hvaraf violinen
är mäktig, kännetecknar redan nu den
unge artistens prestation. De ytterst svåra
stycken lian spelade, första satsen ur
Hodes a-mollkonsert och Vieuxtemps’ Fantasia
appassionata, fordra visserligen en
virtuositet, som ännu icke till fullo förefanns,
men som nog torde uppnås. Vid den
talrikt besökta konserten biträdde bl. a.
fröken Grabow med flera sånger, deribland
Aug. Södermans ballad »Trollsjön» vann
det ingalunda minsta bifallet.
Vid sin i vetenskapsakademiens sal
gifna konsert framträdde hr Ferd.
Heng-zon mera i egenskap af tonsättare än
af pianist, i det största delen af
programmet upptogs af lians egna kompositioner,
mestadels anspråkslösa sånger, hvaraf blott
några få ega mera tilltalande melodi,
under det alla äro mer ocli mindre
tacksamma för rösten och försedda med
väl-klingande och förståndigt
piano-ackompag-nement. Mest anslogo sången »Det vet
ingen» oeli en af hr Lejdström sjungen
»Visa», der dock ackompagnemcntet
utfördes af komponisten allt för tungt. Af
samme tonsättares pianostycken spelade
hr Brink, särdeles väl disponerad för
aftonen, en romans, Graziella, som nog
lät höra sig. samt en vals, Amaryllis,
blottad på alla behag. Bland
programmets öfriga nummer må nämnas den af
en amatör mycket godt återgifna arian
ur Massenets opera Hérodiade, och Annas
arietta ur Friskytten, hvilken för att göra
rätt effekt bör åtminstone delvis
återgif-vas mera leggiero. Friskhet och
hurtighet inlades nog deri af sångerskan,
fröken Bergenson.
Andra symfoni kon ser t en
öppnades med Beethovens Goriolan-uvertyr,
deri energisk kraft är det utmärkande
draget, och afslutades med Gades
h-möll-symfoni, mestadels vek, allt igenom välljud,
först i finalen öfvergående till kraftigare
hållning med mera framträdande rytmik.
Programmet upptog dessutom Chopins
e-mollkonsert — af hr Richard Andersson
återgifven med så mycken precision och
klarhet, att ingen svensk pianist på länge
varit föremål för så lifliga
tacksamhets-yttringar från publikens sida — samt en
här ej förr spelad, på svenska
folkmelodier byggd Rapsodi (n:r 2) för orkester
af Andreas Hallén, rörande hvilken
komposition omdömena utfallit olika, om än
alla erkänna att tonsättaren är virtuos
på orkester. Motiven äro hemtade från
Neckens polska samt några andra sådana,
deribland nigaredansen. Tonstycket börjar
med ett på förstnämda motiv bygdt ada-
gio, en dyster målning, sådan den anstår
Necken, hvilken i folkföreställningen icke
är stort bättre betrodd än bergakungen.
Detta adagio är så till faktur som
instrumentering rätt vackert och öfvergången, vid
un poco mosso, till följande allegro
lyckligt funnen: slutet af Neckens polska
råkar i hastigare tempo likna ett motiv ur
en annan hurtigare sådan och detta får
bilda öfvergången. Nigaredansen, som
börjar allegrot, är en af våra sälligaste
folkmelodier och ej synnerligen tacksam
för orkestral behandling. Bättre är då
den derpå följande polskan med sina båda
starkt kontrasterande motiv, redan förut
med förkärlek behandlade af Aug.
Söderman. Instrumenteringen är här effektfull
med afseende på klangverkan, men det
hela för tungt. Mera genomskinlighet,
en förtroendefullare vädjan från
tonsättarens sida till instrumenten hvart för sig
och framför allt mera humoristisk
anstrykning skulle åt detta allegro, folkets dansar,
skänkt mera intresse. Efter allegrots slut
höres åter det allvarliga adagiot och
härmed hade tonsättaren gerna kunnat
af-sluta sitt opus, ty hvad derpå följer, "n
ytterligare, temligen intresselös
bearbetning af danserna, utgör en allt för lång
coda, bred som en afslutning af en stor
symfoni, och dessutom med ett främmande
påhäng af turkiskt, för att ej säga
barbariskt, tallricksslammer, som icke ens
af exekutören modererades. Slutintrycket
var derföre ej oblandadt godt, men torde
hr Ilallén nog kunna framdeles skapa
bättre afrundade konstverk af samma slag,
ty den riktning han representerar lämpar
sig härför, hvaremot danandet af det
symmetriskt byggda orkesterstycket i form af
symfoni o. d. torde vara honom
främmande.
En på Nya teatern upptagen
bufTa-operett, Pianella, med musik af Flotow,
förtjenar att höras. Texten på vers, i
fri öfversättning från franskan af —dm—,
är rätt uppsluppen oeli i burlesk stil;
musiken är alltid nobel, delvis mästerlig,
såsom i sista duon (eller trion, om man
vill medräkna den förklädda, tjutande
betjenten), hvilken ensemble måste komma
den trumpnaste att le. Blott två
personer uppbära pjesen, Pamphile och
Pianella, gamle ungkarlen och hushållerskan,
hvarförutom förekommer en stum
betjent-roll. Hr Grunder redde sig rätt väl trots
bristen på bättre sångorgan och fröken
.lonson väckte öfverraskning genom sitt
hurtiga spel. Hennes vackra röst och
redbara sång behöfva ej vidare loford,
men nämnas bör, att detta parti med
afseende på säkert öra och utvecklad
koloratur ställer rätt stora fordringar på
sångerskan, hvilka ärligt infriades.
En repris af Gounods Romeo och
Julia är nyheten från Stora teatern och
kan med nöje anföras, att denna opera
gick särdeles väl med den nya
besättningen: fröken Ek, hrr Ödrnann och
For-stén, för att nu ej nämna öfriga
deltagande. Fröken Eks Julia var såsom alla
hennes prestationer väl genomtänkt, trots
en kort inöfningstid, och vissa moment
utmärkte sig genom mycken dramatisk
styrka, t. ex. då hon, efter det hennes
fader underrättat henne om det
tilläm-nade giftermålet och derpå aflägsnat sig,
hastar emot Lorenzo för att finna hjelp.
Hr Ödmann får antagligen i Romeo en
af sina bästa roller, om han blott kunde
tillegna sig något ädlare gester i st. f.
de här och der allt för kantiga och
häftiga han nu visar. Hr Forsténs mab-visa
har med skäl vunnit mycket beröm för
god artikulation oeli lifTulIt föredrag.
T. L.
–––x–––
Obs!
Anhålles på det
enträgnaste och vördsammaste,
att prennmeration å
Svensk lllusiktidning för
nästa år allmänt måtte
verkställas före den 13
in st. December, oeli
hälst i Stockholm hos
tidningens expedition, i
landsorten å
postkontoren; äfven hos samtlige
hrr bok- och
musikhandlare. Pris och plan
oförändrade.
Från in- och utlandet.
Fröken Alma Hultcrantz, elev af
Fröken Isabella Beckman härstädes, har
nyligen blifvit antagen till elev vid
konservatoriet i Paris. Detta måste
betraktas som en ganska stor uppmuntran, ty
i Paris pläga professorerna i allmänhet
följa den grundsatsen att endast
undantagsvis och då särdeles lofvande
röstmo-del förefinnas, låta främlingar taga
försteget för landets egna barn.
Visby Musikaliska sällskap firade,
enligt hvad man skrifver till Aftonbladet,
den 18 nov. i Visby stadshotells stora
högtidssal med ett festligt och talrikt
besökt samciväm sin G9:e årsdag. Sedan en
symfoni för orkester af Mozart blifvit
utförd, uppläste ordföranden, grosshandlaren
C. J. Björkander, årsberättelsen,
hvaref-ter följande musikstycken exeqvcrades:
Sonntags-lied af Krcutzer oeli »Sjung,
sjung!» af Söderman, båda körer för
mansröster; ([vartett för blandade röster ur
»Stabat Mater» af llossini, och slutligen
»Solnedgång», orden af A. Munch, kör
for blandade röster af Gade. Sällskapet,
som räknar 300 ledamöter, har
fortfarande till musikchef direktör Wilhelm
Söhrling. 1 den nyssnämde qvartetten
uppträdde en af sällskapets yngsta
medlemmar, en särdeles lofvande sopran,
fröken Selma Söhrling, och en ännu
klang-rik, 72-årig tenorsångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
