- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 5 (1885) /
5

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ländernas eröfring af fransmännen gjorde
doek snart hans födelsestad, som under
mänga århundraden egt ett lysande,
konst-älskande och lyckligt hof, till en åndeligt
och materielt obetydlig plats. Derför
flyttade Ries 1801 till MUnchen. Men
äfvcn här hlefvo utsigterna dåliga for
honom: han var till och med nödsakad att
för en ringa penning afskrifva noter men
bragte det doek genom energi och flit
så långt, att han icke blott kunde
försörja sig utan äfven spara ihop pengar,
så att han kunde uppfylla sin högsta
önskan, den att få resa till Wien och
besöka sin fars vän Beethoven. »Med
endast sju dukater lemnade han
Mttn-ehen och hann fram till Wien innan de
tagit slut», säger vår sagesman. I
Miin-chen hade han dock tagit någon
undervisning af den genom sin opera »Den
afbrutna offerfesten» bekante Peter
Winter. Ries berättar nu sjelf om
Beethoven, som »med hjertlighet mottog honom»,
följande: »I rekommendationsbrefvet var
på samma gång öpnad en liten kredit för
mig, i fall jag skulle behöfva pengar.
Jag gjorde aldrig bruk deraf. Men då
han några gånger erfor, att jag hade det
knappt, skickade han mig af egen drift
penningar, hvilka han sedan ej tillät mig
återbetala. Han höll verkligen af mig
och gaf mig en gång i sin distraktion
ett rätt komiskt bevis derpå. Då jag
nämligen återkom från Schlesien, der jag
på Beethovens rekommendation en längre
tid vistats som klaverspelare på en af
furst Lichnowskys egendomar, oeh inträdde
i hans rum, skulle han just till att raka
sig och hade tvålat in ansigtet ända upp
under ögonen, han hade nämligen stark
och vidt utbredd skäggväxt. Han sprang
upp och omfamnade mig hjertligt, och se:
tvållöddret på hans venstra kind hade så
fullständigt öfverflyttat sig på min högra,
att han ej hade något qvar der. O hvad
vi skrattade!

Med all sin vänskaplighet ville han
dock ej gifva Ries undervisning i
generalbasen och kompositionsläran. Det
fordras, sade han, särskild talang för att
kunna föredraga den med reda och
klarhet, och han rekommenderade
Albrechts-berger, som undervisat honom sjelf oeh
de flesta musiker, som då funnos i Wien.
Då denne, skyllande på sin höga ålder,
ej ville åtaga sig saken till en början,
lät han dock gifva med sig på grund af
Beethovens ifriga rekommendation och
den lockande utsigten af en dukat (10
mk ) i timmen. Men Rios’dukater räckte
bara till 28 limmar; sedan blef han
hänvisad till sina böcker. Men vid sjelfva i
klaverundervisningen gafs dock mången
vink med hänsigt till komposition. Ty
det riktiga föredraget af ett stycke
hänger nära tillsammans med kännedomen om
dess organiska byggnad, och Beethoven
var i framhållande af det arkitektoriska
hos en sonat samme mästare, som i fråga
om dess poetiska enskildheter och lysande
figurprydnader. (Forts.)

Upsala d. 15 dec.

Herr Ivar Hedenblads
symfonikonserter Uro ett nytt bevis på den liffulla
nitiskhet, hvarmed denne universitetets
musikdirektör söker vidmakthålla
traditionerne från förgångna, mer lysande skeden

1 denna stads musikaliska lif. Detta nit
förtjenar så mycket mer en offentlig eloge,
som hr II. har att kämpa mot hinder
och motigheter af flerehanda slag, icke
minst den af kafö- och gratismusik
för-derfvade smaken och mottagligheten för
Euterpes äkta håfvor.

I spetsen för alla tre konserterna stod
en af de gamle musikfurstarne, Ilaydn.
Mozart och Beethoven, af hvilkas vid
dessa tillfällen uppförda symfonier priset
otvifvelaktigt togs af Mozarts tjusande
inspiration, den gudasköna
G-mollsymfo-nien. Den utfördes också med
aktningsvärd sorgfällighet så godt som
omständigheterna mcdgåfvo. Biåskören är, som jag
förut nämt, dessa konsertorkestrars allt
för sårbara achilleshäl, hvilken beklagliga
men helt förklarliga omständighet något
skadade intrycket af Beethovens brusande
D-dursymfoni, som, äfven i öfrigt,
visserligen stundom fick en mindre exakt
tolkning; men likväl, i det stora hela,
gick det lifliga mästerverket med
berömd-värd schwung, tack vare hr Hedenblads
pä passliga och distinkta anförande.
Under sista konsertens lopp fick man höra
Wieniawskis välkända, melankoliskt sköna
Legende med en ung hr Schäfer i
soliststämman, som fick en ganska redbar
oeh tekniskt förtjenstfull tolkning.

Af mindre instruiuentalpjeser må
nämnas hr Hedenblads eget ganska vackra,
om än föga uppfinningsfriska
orkester-andante, den populära entreakten ur
Rei-neckes Manfredsmusik, jemte en pikant
balettbit af Gounod; detta sista stycke
alldeles för fordrande och svårt,
beräk-nadt, som det är, på ett virtuosmessigt
utförande. Bättre gick Saint-Saens
poetiskt pikanta Danse maeabre, som gjorde
stor lycka.

I allmänhet ha dessa konserter
skördat lifligt bifall och — hvad ej sämre
är — varit ialrikt besökta.

Jag kursiverar särskildt. orden, ty
under »mellantcrmin», brinnande
examens-period och julstök var ej mycket att
hoppas.

Så mycket bättre! Aucun.

––-1+4-

Musikpressen.

lj|fÉå Elkan A Schildknechts förlag ha
ut–sS- kommit:

Ferd. Bengzon: Vårjubel, duett för

2 sångstämmor (1 kr.), Kung Erik, dikt
af Snoilsky, för bariton eller alt med
piano (2 kr.); Afton i Venedig, ord af
Geibel, för en röst vid piano (1 kr.);
Vuggevise i Kungsemnerne af Ibsen, for
en sangstimme med piano (75 öre).

Pianosaker: Vid Darro, Andalusisk
serenad (1 kr.) Gra/.iella, romans (75
öre) och Amaryllis, vals (1 kr.)

En del af dessa kompositioner gåfvos
med bifall på herr Bengzons konsert i
höstas och hlefvo då bedömda i N:o 18
af denna tidning. Samtliga dessa sånger
och pianostycken låta gerna höra sig
såsom populär och till en del brillant
sa-longsmusik. Att kompositören är pianist
förråder aekompagnementet, som ofta
kräfver en öfvad och säker hand t. ex.
i Vuggevise, der aekompagnementet allt
igenom rör sig i upp och nedgående
ar-peggier.

På samma förlag ha utkommit:
Sånger från skilda länder, Första bandet
25 Romanser och Folkvisor för en röst
vid piano. För 3 kronor får man här
en samling populära, lätt föredragna
sånger, af hvilka de flesta säkert skola gerna
sjungas och höras. Samlingen inledes
med en sång af Ang. Söderman till ord
från den kända folkvisan »Kristallen den
fuia». Vidare (inna vi här af svenska
namn; Arlberg, Bengzon, Brink, Aulin
och Åkerberg. Af de utländska
komponisterna äro Abt och Bendel mest
bekanta.

Tre Sånger för sopran eller tenor af
Rich. Henneberg, tillegnade herr W.
Kloed och Vårvisa, tillegnad fröken Anna
Pettersson’, äro talangfullt skrifna och
anslående sånger, med hvilka vår
musikaliska publik, såsom meningen lär vara,
får göra bekantskap på kompositörens
tillämnade matiné.

1 Sjmnska Danser af D. R.
Kjellan-der har den nationela färgtonen blifvit
rätt lyckligt träffad. Styckena, som höra
till den lätta pianomusiken, skola helt
visst falla många på läppen.

På Abr. Hirsch’s förlag;

Halfdan Kjerulfs sandade arbeten.
Band 111 b., sånger och visor för en
röst (1,50 kr.) I samtliga 8 sångerna
känner man väl igen den älsklige
tonsättaren, ehuru de synes tillhöra
»efterskör-den» med undantag af häftets perla »Du
kommer», den omtyckta sången, som nu
införlifvats i samlingen.

Sjung! En samling sånger för
Folkskolan, dels komponerade, dels samlade
och harmoniserade af Richard Norén,
folkskoleinspektör i Helsingland. Särskild
upplaga innehållande samtliga en och
tvä-stämmiga sånger, försedda med orgel- eller
pianoackompagnement. (Pris: karton. 3,
i klotb. 4,25.) Samlingen innehåller ej
mindre är. 117 sånger, hvilka synes vara
väl valda. Bland texförfattarne finna .vi
Sveriges och Finlands bästa skalder, och
flera af våra förnämsta sångkompositörer
Ii nnas äfven här representerade, de flesta
sångerna äro dock af utgifvaren sjelf.
Samlingen (som i sin helhet synes uppgå
till 150 sånger) är i allmänhet väl
lämpad för barnens fattning och förmåga,
och en stor förtjenst hos utgifvaren är,
alt ingen pjunkig pietism utan en frisk
och äfven fosterländsk anda genomgår
hans bok, som med skäl kan
rekommenderas ät våra skolor.

Sången. En samling romanser för
en röst med piano. 1 Serien: för
mezzosopran eller baryton. N:o 10 Josephsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1885/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free