Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att för ensidigt hålla på det. Ingen
förståndig orkesterledare lär ju väl
förneka, att Beetliovens symfonier, såsom
varande det högsta, hvartill
orkestermusiken hittills kommit, böra bilda sjelfva
grundvalen för anordnandet af en
orkesterrepertoar. Men delta hindrar icke
att äfven en Berlioz’ mest fantastiska
symfonimusik bör representeras och det
icke undantagsvis utan rätt ofta, eftersom
den är karakteristisk för en senare tid
med oroligare kultur och hastigare
pulsslag. Må man ogilla tidssmaken i fall
man så vill; man är dock skyldig att i
grund lära känna den. Vetande skadar
aldrig, och att uppfostra medelst
ögonbindel hör nu mera till en föråldrad
pedagogik.
Ämnet är ännu icke uttömdt; jag
uppskjuter dess fullföljande till en
kommande artikel. A. L.
(Insändt.)
Kyrkomusikvän!
^|jj®ed villighet hörsammar insändaren
•xiläpr af Gloria-melodien i N:o 18 af Sv.
Musiktidning för förlidet fir
uppmaningen att harmonisera denna melodisats,
ehuru säkerligen hvarje organist, som har
nämnda tidning, torde hafva verkstält denna
uppgift.
» Gloria».
0 A - ra va - - - - re
JL^:> tv - 1 A | ; 1
J !
V U rs t é 2
J .f r r r-f j j r< j i
1*. m
y . __ r . L. : #: ^ ~ ;r
p i ’ ur ^
Denna melodisats kan, liksom många
flora, harmonibeklädas på flera olika sätt,
allt efter uppfattning och smak.
Insändaren af det nu gjorda försöket vill
der-före också ej framhålla det som
mön-stergildt, utan såsom bevis på
tillmötesgående af en framstäld önskan.
Medelst anbringande af ett kort
in-terlude, i form af orgelpunkt, med
sluttonens förlängning, kan den åstundade
utvikningen till G-dur erhållas. Ins. anser
dock en sådan utvikning obehöflig. Den
ödmjuka slutfrasen i »Gloria», som
pre-sten, med svagt accompagncment, sjunger,
behöfver ingen förmedling till
församlingens jubelfulia »Gloria», som ju
föredra-ges med »starkt verk.»
Beträffande begäran om frygiskt slut
af Gloriamelodien, så kan ins. omöjligen
villfara densamma, emedan hon saknar
alla förutsättningar för sådan behandling.
l:o kan ej upptäckas att hon rör sig
på frygiska skalan;
2:o skulle, äfven om höjningstecknet
för septiman borttoges, stora sekunden
omöjliggöra ett äkta antikt frygiskt slut.
Det nu förekommande mollslutet är
nog »gammal-nationelt», emedan det ju
förekommer i nu angående mess-sats i
de allra äldsta messböcker från Sveriges
reformationstid.
Slutligen må tillåtas några ord
rörande »källskriftens lilla septima».
Källskriften företer ett ofulländadt
notsystem: på fyraliniga notplauer äro
placerade likformiga, svårlästa nottyper,
livars olika valör anges blott genom
noternas olika inbördes afstånd från
hvarandra; inga taktstreck — n. b. med det
begrepp vi hafva derom — inga
»förteckningar» som ange tonarterna; inga
tillfälliga höjnings- eller sänkningstecken
som för våra ögon antyda utvikningar
eller fullständiga slutfall. Skola vi
der-före nu tänka att vära förfäder sjöngo
t. ex. en ren mollsats med stor sext
i fallande, och liten septima vid
helslut — ? Bort det! Deras naturliga
tonsinne var nog lika känsligt som vårt;
hvarföre de visserligen efter stora
sekunden sjöngo stora septiman —
inled-ningstonen — för att komma till ett för
öra, sinne och hjerta tillfredsställande
slut. BÄ.»
––-»♦<––
FÖLJETONG.
Beethovens ende lärjunge.
Af Ludtv. Nohl.
___j (Forts. o. slut.)
:^^i komma nu till några händelser och
hågkomster, som lärjungen
meddelar rörande sin store lärare, för att
sedan finna honom sjclf såsom mästare,
i yttre motto inverkande på dennes
väldiga skapareverksamhet.
»Af alla komponister», säger Ries,
»skattade Beethoven högst Mozart och
Iländel, dernäst Sebastian Bach. Fann
jag honom med musik i handen, eller låg
något på hans notställare, så kunde man
vara säker på att det var kompositioner
af någon bland dessa heroer. Man måste
vid detta meddelande tänka på att af
Seb. Bach den tiden helt obetydligt fanns
i tryck och att Beethoven redan såsom
gosse kunde Bachs Wohltemperierte
Kla-vier, — hans förnämsta instruktiva verk
— helt och hållet, utantill. Ries fortfar:
»Haydn talade han sällan om utan något
sidohugg, ett groll hos Beethoven, som
väl härstammade från äldre tid. En orsak
härtill torde kunna ligga i följande:
Beethovens tre Trior op. 1 skulle första
gången föredragas inför konstverlden på en
soaré hos furst Lichnowsky. Triorna
spelades och gjorde straxt. ett stort uppseende.
Äfven Haydn sade många vackra saker
om dem men rådde Beethoven att icke
gifva ut den tredje i C-moll. Detta
förtröt Beethoven mycket, då han ansåg
denna vara den bästa af dem, liksom
denna i allmänhet är mest omtyckt och
gör det största intrycket. Haydns
yttranden stötte derför Beethoven och ingaf
honom den tanken, att Haydn var
afund-sjuk och ej menade väl uied honom. Jag
får tillstå, att då Beethoven berättade mig
detta, så satte jag ej tro dertill. Jag
frågade sedan Haydn sjelf härom. Hans
svar bekräftade dock Beethovens yttrande
i det han sade, att han ej kunde tro att
denna trio skulle så hastigt och lätt falla
publiken i smaken.» Vi veta du att,
liksom Beethoven sjelf, »Pappa Haydn»,
såsom han och hela verlden kallade
honom, i verkligheten var fri från all afund
och alltid kärleksfullt understödde en hvar,
som redligt sträfvade att följa honom efter.
Sommaren 1804 inträffade Ries’
första offentliga uppträdande såsom
Beethovens lärjunge, detta med hans
C-moll-konsert. Vi få nu lära något närmare
känna hans egenskaper såsom pianist och
komponist. »Jag hade bedt Beethoven
komponera en kadens åt mig till den, men
han vägrade, i det han uppmanade mig
att sjelf komponera en sådan, »han skulle
korrigera den sedan», berättar llics.
»Beethoven var mycket belåten med min
komposition och ändrade obetydligt. Men det
var en ytterst brillant och mycket svår
passage deri, som visserligen behagade
honom men tycktes honom för mycket
vågad, hvarför han bad mig skrifva en
annan. Åtta dagar före konserten ville han
åter höra kadensen. Jag spelade den och
förfelade passagen. Han bad mig ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
