- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 5 (1885) /
30

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het. — Men vi taga nu farväl af lilla
Tua. Grand merci! Adieu jusqu’ au
revoir!

Söndagen d. 8 Febr. hade man att
välja pä två matinéer, den ena i Berns
salong, der lijelpsaunna vänner till den
lilla 8-åriga pianisten Märtha Ohlsson
föranstaltat en konsert till hennes
förmän, med hvad framgång i ena och
andra afseendet kunna vi ej döma, ty vi
måste i första rummet välja den andra
matinén i Musikaliska Akademien och
bevista Upsalasällskapet O. D:s konsert.
Att Upsalasångarne sjöngo för en publik
så stor som lokalen kunde rymma är
sjelfklart. Deras kör- och qvartettsång
är ju sedan gammalt känd för att
beträffande rösternas friskhet, ungdomslifligt och
fint nyanseradt föredrag, stå framför all
annan. Undantag kunna möjligen gifvas,
men ett faktum är att studentsången
lockar med oemotståndlig makt. Äfven
vid denna konsert, ledd af hr I.
Hedenblad, motsvarade den sitt rykte och
än mer sällskapet O. D:s, kändt såsom
en elit-kår af Upsalasångarne.
Konserten inleddes med Aug. Södermans
genialiska och sköna ouverture till
»Orlean-ska Jungfrun», spelad af Meissnerska
kapellet med förstärkning från hofkapellet
under hr Hedenblads ledning på ett sätt
som hedrade anföraren och utförarne.
Denna orkester skötte äfven
ackompag-nementet till hr Hedenblads »Necken»
och sången i Davids »Öknen», deri
särskilda instrumentalsatser för orkestern
förekomna. Sällskapets körer inleddes
med ordenssången »Hör I Orfei Drängar»,
hvarpå följde prins Gustafs friska
Vårsång, som måste bisseras, samt två körer
af Heise: »Det är efterår» och »Beha-

gen», hvilka båda ställa stora
fordringar på de sjungande. Af dessa lyckades
den första förträffligt, då deremot den
senare och svåraste kunde ha utförts med
mera redighet och jemnhet. Härpå följde
en folkvisa och Bellmaussången »Gubben
är gammal» samt sist i första
afdelnin-gen »Necken» den kända dikten af
Stag-nelius: »Qvällens guldmoln fästet kransa»,
komponerad för soloröst, blandad kör
och orkester af hr Hedenblad.
Solopartiet utfördes af fröken Svendblad vid
kgl. teatern, hvars fruntimmerskör äfven
biträdde. Denna komposition vittnade
om ganska mycken talang hos
komponisten både hvad beträffar den musikaliska
omklädnaden af texten och orkesterns
behandling. Sista afdelningen utgjordes
af Félicien Davids stora Ode-symfoni
»Öknen». Denna tondikt i tre
afdelnin-gar för deklamation, solo, manskör och
orkester utfördes i alla afseenden mycket
förtjenstfullt och gjorde ett mäktigt
intryck. Tenorsolot i stycket var fördeladt
mellan två medlemmar af O. D.-kören.
Den härliga tonmålningen, som mästerligt
skildrar öknens dystra stillhet,
karavanens marsch, afbruten af en häftig
ökenstorm, Alméernas dans, nattens drömmar,
soluppgången och karavanens uppbrott,
komponerades af den bekante tonsättaren
till »Lalla Roukh» vid hemkomsten till

Paris efter en tvåårig vistelse i orienten
och Egypten, dit han såsom
Saint-Simo-nist begaf sig efter ordens uppliäfvandc
1833. Denna Ode-symfoni gafs första
gången i Paris 1844 och rönte
utomordentligt bifall samt grundläde Davids
rykte såsom komponist.

Från in- och utlandet.

Musikläraren, pianisten Aron
Hult-i/ren i Stockholm har uppförts i första
förslagsrummet till klockare- och
organist-tjensten i S:t Pauli församling i Malmö.

Jenny Linds stipendium sökes af
fröknarna Arnoldson (sång), Aulin
(komposition), Bergensson (sång), Johnsson (violin),
Jägerhorn, Schiick och IVäsström (sång),
samt hrr Berens (sång), Bredberg (violin),
Brinck och Lundberg (piano), Lundin
(harpa), Petterson (piano), Sellergren (sång),
och Åkerberg (komposition).

–-.|.-

Till biträdande lärare i harmoni har
musikaliska akademien antagit hrr A.
Bergenson, en af våra yngre mera
framstående komponister.

Musikkonservatorium. Elevantalet
innevarande vårtermin är 147 (85 manliga,
62 qvinliga), hvilka såsom hufvudämnen
studera: orgel 29 (18 m., 11 qv.), sång
34 (9 m., 25 qv.), kyrkosång 8 (5 m.,
3 qv.), piano 22 (3 m. 19 qv.), violin
19 (16 m. 3 qv.), violoncell 4, flöjt 6,
oboe 2, klarinett 4, fagott 1, valdthorn
4, trumpet 2, kornett 3, basun 3,
komposition 2 m., kontrapunkt 4 (3 m., 1
qv.). Dessutom studeras: sång jemte
orgel af 1 qv., piano jemte sång af 1 m.,
violin jemte kyrkosång af 1 qv.,
komposition jemte kyrkosång af 1 m.,
kontrapunkt jemte orgel af 1, d:o jemte sång
af 1, d:o jemte kyrkosång af 3, d:o jemte
violin af 1, d:o jemte piano af 1 m. I
Stockholms stad äro födda 59 (35 m.,
24 qv.), i landsorten 81 (47 m., 34 qv.),
i Norge 5 (3 m., 2 qv.), i Danmark 1
qv., i llyssland 1 qv.

Organisttjensten i Katarina söktes
vid fataliernas utgång af
musikdirektörerna C. A. R. Berglöf, C. R. Humbla,
C. H. E. Öberg, C. J. Berg och Vilhelm
Ström, organisterna C. A. Andersson, V.
Lindberg, C. J. Pihl, A. C. Nilson och
Daniella IVinge samt musikläraren A.
Bergenson.

På förslag till tjensten äro uppförda:
1) tjenstgörandc organisten,
musikdirektören C. R. Humbla; 2) organisten vid
franska reformerta kyrkan,
musikdirektören C. A. R. Berglöf; 3) organisten i
Laholms församling C. A. Andersson.

Upsala, 1 Februari.

Teresina Tua har här hållit en »stor
afskedskonsert». Med anledning häraf
måste jag vidhålla min »kuriösa»
uppfattning af Tua såsom »éléve, om än en
ej vanlig sådan». Hennes personliga charme

är så stor att man måste noga akta sig att
sammanblanda qvinnan och
violinspeler-skan vid hennes prestationer. Den
älskvärda blygsamhet som utmärker Tuas
omdömen om sig sjelf låter oss dock hoppas
att hon nitiskt och ärligt skall arbeta sig
fram till artistskapets nivå, artistskapets,
ej virtuosskapet, ty der står hon ju så
godt som redan. Att hon icke är mäktig
Mendelsohns konsert torde vara klart
äfven för den, som ej är nog lycklig att
deri ha Wilma Norman i ljuf hågkomst,
och Sarasatcs Zapateado är nästan mest ett
mimik-nummer (?), låt vara charmant som
sådant. Å andra sidan den som spelar
Wieniawskis transcription af Röda
Sara-fan, så rörande fint, så hänryckande
ut-tryeksrikt har gifvit oss rätt att fordra
mycket af framtiden. Och måtte den
älskvärda italienskan gå en lycklig sådan
till mötes. Dertill fordras att hon i frid
och ro arbetar, ostörd af spekulerande
impressarier, som redan nu väl hårdt
ansätta hennes krafter. Det hjertliga
mottagande, hon rönt i vårt land, låter oss
hoppas att hon också som fulländad
konst-närinna skall ha oss i minne. — Att hr
Pohlig trots sina förtjenster som redbar
och dugtig Liszt-spelare måst träda i
skuggan för sin allt förtrollande kamrat är
ju lätt förklarligt nog. Vid sitt andra
uppträdande gjorde hr Pohlig likväl
anmärkningsvärd lycka och genomförde sitt
program på ett högst tillfredsställande sätt.
Som ackompagnatör är det väl blott en
mening om hr P. — Många »artister»
kunna härutinnan ha att lära af honom.

Ancan.

—-+—

Göteborgs Stora teater har köpt den
i Tyskland med stor framgång gifna
operetten »Gasparone», musiken af
Mil-löcker, texten af Zell och Genée.
Stycket är under öfversättning af hr Ernst
Wallmark och torde komma att gifvas i
slutet af nästa månad. De närmaste
nyheterna å denna teater äro Victorien
Sardous komedi »Seraphine», som gifves
om tisdag, samt Bazins operett »Resan
till Kina».

I Göteborgs-Posten skrifves: Fru

Anna Halléns konsert d. 4 Febr. å
Handelsinstitutets festsal erbjöd ett särdeles
vackert program. Det började med Griegs
sonat i F-dur för violin och piano, som
utfördes med förträfflig ensemble af
kon-sertgifvarinnan och hr Franz Fridberg.
Fru Halléns tvenne öfriga nummer
omfattade hvardera tre pianostycken: det
första en loure — ett slags allvarsam
dans — af Bach, en gavott af Gluck,
omgestaltad af Brahms, samt Händeis
E-durvariationer; det andra, som
afslu-tade konserten, noeturne i Ess-dur af
Chopin, Gess-dur-etuden, endast på de
svarta tangenterna, af samme tonsättare,
och den särdeles briljanta konsertvalsen
»Soirées de Vienne» af Schubert-Liszt.
Samtliga dessa kompositioner fingo af fru
Hallén den konstnärligt genomtänkta, från
flärd och effektsökeri fria tolkning, man
hos henne är van att finna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1885/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free