Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING. 29
Från Scenen och Konsertsalen. Jan. Stora Teat. 28. Strandbybor, Skadespel af
Holger Dracliman, Rirspel och mellanaktsmusik afJ ul.
Becli-gaard. » » 30. M o z art: Trollflöjten (270 g.) Febr. » » 2. Cherubini: Vattendragaren, dram. med säng. (Mikeli: Hr Lundquist, Armand: Hr Sellman, Constance: Frk. Ek, Antonio: Hr Lundmark [3 debut], Marcellina: Fru
Ed-ling (122 g.,82 g. päOperan) » » 3, 6. Gounod: Romeo och Julia. (50 g. */,) » » 4, 8. Cherubini: Vattendragaren. » » 9. Verdi: Den Vilseförda (Frk. Grabow, Hrr Odman,
For-stén j. Dram. » 1. H.Berens: LnlliochQuinault. Nya » 1. Suppé: Boccaeeio. Jan. Södra » 20, 27. » Hr Garat. Febr. “ » 2. » d:o. » » 4. Hervé: Lilk Helgonet. » »6, 7, 8. » Kosackflickan (1 g.) komedi-operett i 3 akt. af H. Meilhae & A. Millaud, (Furstinnan Maehinskoff: Frk A. Petterson, Furst. Gregor: Hr G. Bergström). Jan. Ladug. kyrka 29. Tua-konsert. Febr. Musik. Ak. 1, 5. d:o. » » 8. Upsalasängarnes (0. D.)
Matiné. Berns Salong. 8. 8-äriga Martha Ohlssons
Matiné. Cherubinis sångdratna
»Vattendragaren», hvars återupptagande efter niira 16-årig hvila omnämdes i n:o 2 af denna tidning, gick den 2 febr. första gången under donna speltermin öfver scenen med i det hela god uppsättning. Hr
Lundquist, som spelar titelrollen, återgifver den hedersmannen Mikeli på ett
förtjenst-fullt sätt såväl till sången som den
dramatiska framställningen. Bland öfriga innehafvare af hufvudrolerna står frökeu Ek främst såsom grefvinnan. Hennes sång är förträfflig och gör sig i
synnerhet effektfull i duetten och trion i första akten, hvarjemte hon i sitt spel både
såsom grefvinnan och bondflickan inlägger mycket dramatiskt lif. Fru Edling gör sin sak bra såsom Marcellina, äfvenså
fröken Laurin i sin lilla rol. Hr Lundmark hade såsom Antonio sin 3:e debut och visade äfven här en scenisk förmåga, ovanlig hos en debutant. Savoyardvisan, som är hans mest betydande nummer, sjöng han, då vi hörde honom, rent och vårdadt. Hr Sellergren är en ståtlig
kapten, som gör god effekt med sin präktiga stämma, och hr Sellman, grefven, gör af sin rol livad göras kan; hvad rösten
beträffar tager den sig bättre ut i de större tenorpartierna, såsom Vascos och
Tann-häuser. Att »Vattendragaren» livad
libretton beträffar förefaller något föråldrad med sitt sentimentala innehåll kan nu ej bestridas, äfvensom att ett och annat i livad som rör musiken bär ålderdomens prägel, men på det hela taget saknar ej handlingen spännande momenter, som kunna hålla intresset vaket, och operans musikaliska värde är allt för stort att icke böra uppskattas äfven af vår
musikaliska publik mer än nu varit fallet. Man skall sannerligen vara mycket
blaserad eller bortskämd af nutidens
bullrande musik för att ej njuta af den
melodiska fägringen i denna Cherubinis. Ouverturens skönhet är sedan gammalt bekant; hela första akten från
savoyardvisan till den mästerliga finalen, och
sär-skildt Mikelis kupletter likasom hans parti i sin helhet, erbjuder mycket af värde; den vackra introduktionen till 3:e akten och flickornas kör i denna akt
för-tjena också att påpekas. Efter att så länge ha legat nere borde operan nu kunna locka flere fulla hus af en publik, som borde finna intresse i att odla sin smak och rikta sitt musikaliska vetande genom bekantskapen med Cherubinis mästerverk, hvars upptagande hedrar vår
teatersty-relse och visar hennes omtänksamhet om konstodlingens befordran i högre grad och mångsidigare riktning. Måhända liafva de många Tua-konserterna någon del i försummandet af »Vattendragaren», de
tyckas emellertid ej ha minskat intresset för »Romeo och Julia», som nu alltid gifves inför en fullsatt salong, naturligt nog då denna opera med sin tjusande tonerotik, sin förträffliga uppsättning och sitt
präktiga sceneri onekligen bör ha stor
dragningskraft, så mycket mer som frk.
Grabow och hr Ödman här äro ofelbara
magneter. — På Dramatiska teatern har Herman Berens lifliga operett »Lulli och Quinault» gått öfver scenen några gånger inför en, såsom det tycktes, intresserad publik. Den vackra, om också ej
synnerligen originela musiken, är fint
instrumen-terad och af scenisk effekt. Hoffrökens aria i andra akten är likväl ett påhäng af koloraturgrannlåt, som ej passar i
kostym med det öfriga. Fröken Karlsohn föredrog emellertid den samma på ett mycket tillfredsställande sätt. Lullis
lifliga rol utfördes med hurtighet och smak af Fröken Valenkamph, hvars röst, ehuru ännu ej fullt jemn och utbildad,
särdeles i de lägre tonerna är ganska behaglig. Hr Lundmarks andra debut såsom
Quinault var i det hela lyckad, och den
särdeles roliga »bagarmors visa» utfördes med lyckad komik af pjesens båda
hjel-tar. De öfriga sångpartierna innehades af Frk Laurin samt Hrr Janzon och
Tors-low, bland hvilka den förre såsom
mästerkocken Saugeon försatte publiken i en munter stämning. Kapellmästare
Nord-qvist anförde den från Stora teatern
rekryterade orkestern. Verdis opera »Den Vilseförda» har gifvits i dessa dagar med fröken Grabow i hufvudrolen; af pjesens personal for öfrigt nämna vi Flora: frök. Karlsohn, Germont: hr Forstdn, Alfred: hr Ödman. Under inöfning äro »Profeten» och
»Ne-aga», hvilka anses blifva färdiga till
uppförande under denna månad. I
»Profeten» utför hr Sellman titelrolen, Fides spelas af frk. Janson och Bertha af fru Edling. Tre Tua-konserter liafva vi att anteckna sedan förra numrets
musikanmälan. Den första af dessa gafs i La- dugårdslandskyrkan, men af brist på tid och rum — vid en kyrkokonsert af mera framstående slag måste man vara på
platsen en timma före konsertens början för att få lämplig plats — kunde vi ej
närvara vid densamma. Att lokalen var tacksammast för fröken Andres
orgelnummer var klart, och hennes stora förmåga att traktera detta instrument är
välbekant. Hon spelade Toccata och Fuga (D-moll) af Bach och ett par mindre saker af Guilmant. Fröken Karin Pyk, brorsdotter till Louise Pyk-Newson, sjöng recitativ och aria ur »Rinaldo» af Handel och Josephsons »Stjernklart». Hennes röst lär vara mindre stor än behaglig. Att Signorina Tua hyllades som vanligt behöfver knappast sägas. Hennes båda följande konserter på Musikaliska
Akademien d. 1 och 5 Febr. gåfvos för
fullsatt salong och under oändligt bifall, oupphörligt blomsterregn och otaliga
in-ropningar. Maken till entusiasm ha vi aldrig bevittnat. Man talar om en
»vagnslast» med blommor, vid sistnämda konsert erhöll hon verkligen en »lastvagn» med sådana, en liten öppen jernvägsvagn, på hvars sidor stod i hvit färg Teresina Tua och försedd med draglinor af sidenband, medelst hvilka den förtjusta och
förtjusande violiuelfvan drog sin blomsterskatt fram och åter under publikens jubel. Vid sista konserten biträddes hon af fröken Bergensson, som med henne och herr
Poli-1ig utförde Gounods »Avo Maria», så hänförande att numret måste gifvas å nyo. Fröken Bergensson sjöng dessutom ett par norska visor, hvilka återgifna med hennes intagande röst och okonstlade, men ändock vårdade föredrag, väckte stort bifall. Denna konsert var verkligen Teresina Tuas »allra sista» för denna gången. Nu har hon rest. De som hört henne önska henne gerna välkommen åter, helst då med en mångsidigt utbildad talang,
fulländad i sin konst. Att hon dock redan nu med fulländad teknik, med klockren ton och varm känsla på ett förtrollande sätt återgifver de saker, som höra till hennes repertoar, lär ingen kunna
bestrida. Man har stött sig på hennes barnsliga sätt och påstått att detta är en fint att knipa publiken med, men hon gör detta med sin konst, ej med sådana
konster. »Hon för sig som en kokett
flickunge, och jag är fullt viss på att hon minst har 22 eller 24 år på nacken», hör man sägas dels af personer som ej sett henne utan tro henne endast vara en stor humbug, dels af sådana, som ej förstå hennes konstnärlighet utan endast se hennes leenden åt publiken. Den som i utländska tidningar följt med
hennes kostnärsbana, vet väl utan reklamer, innan hennes hitkomst, hvilka stora
triumfer hon vunnit såsom konstnärinna i utlandet, och beträffande hennes ålder kunna vi efter Nordisk Musiktidendes
uppgift meddela att hon är född 1868 — således i en ålder, då äfven många
nordiska ungmor utveckla en barnslig
liflig-het, som alls icke behöfver vara tillgjord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
