Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sebastian Bach.
lljpohann Sebastian Bach. »den tyska
tonkonstens fader», härstammade fran
en urtysk, i Thilringen bosatt familj (hvaraf
(lere medlemmar utmärkt sig såsom
tonsättare) och föddes i Eisenach d. 21 Mars
1G85. Vid knapt 10 ars ålder faderlös,
upptogs han af sin brodér, som var organist i
Ohrdruf, och undervisades i dervarande
ly-eeum. 1 broderns bus blef det honom dock
snart för trangt, hvarior ban 1700
utvandrade till Luneburg, hvarest han antogs till
diskantist vid Michaelis-skolan. Der lärde
ban praktiskt känna den äldre
vokalmusiken, ocb derifrån gjorde ban till fots
utflykter till Hamburg för att böra orgelspelaren
Reinken ocb till Celle för att böra fransk
instrumentalmusik af dervarande bofkapell.
1703 blef B. violinist i Weimar, s. å.
organist i Arnstadt, hvarifrån lian besökte
Liibeck för att studera Buxtebude, 1707
organist i Miihlhausen ocb 1708
boforga-nist i Weimar. Der gjorde lian [-bekantska])-] {+bekant-
ska])+} med den italienska kammarmusiken,
och der skref han några af sina bästa
kantater samt utvecklade hela glansen af
sin orgelkonst, så i komposition som spel.
En tillämnad täflan i Dresden med den
berömde organisten Marchand undveks af
den senare genom en hastig afresa.
1717 blef B. hofkapellmästare i
Kö-tben, ocb nu uppstodo till stor del hans
violin-, cello-, flöjt- ocb
orkesterkompositioner äfvensoin lians s. k. Fransyska
sviter och l:a delen af Das
wohltem-perirte klavier. Efter 1723, då han
blef kantor vid Thomas-skolan i Leipzig,
skapade han. äfven nu såsom direkt följd
af sitt ämbete, sina större-vokalverk.
Undantagandes ett besök i Postdam (1747),
dit han blifvit inbjuden af Fredrik den
store, lefde B. i Leipzig i sträng
tillbakadragenhet. Han var 2 gånger gift ocb
hade 20 barn. På sista tiden blind, dog
lian i Leipzig d. 28 Juli 1750.
Uppriktigt religiös, pligltrogen ocb
anspråkslös, arbetsam, kraftig och
sjelfstän-dig, patriarkaliskt framlefvande sitt lif
inom trånga gränser, erbjuder B. bilden
af någonting borgerligt medeltidsartadt.
Det kan icke nekas, att äfven vissa af
lians kompositioner förefalla något
medeltidsmässiga i sin styfva form, som stundom
påminner om en Albr. Durei-s kantiga
konturer och brutna mantelveck, under
det återigen andra genom sina barockt
snirklade manér erinra derom, att B. pä
samma gäng var barn af sin egen tid.
Men likafullt äro lians bättre tonsättningar
af en sådan universalitet, att de för alla
tider skola stå såsom i sitt slag
oöfver-träffliga uppenbarelser. Ingen fördom kan
vara mindre berättigad än den, att B:s
fugor i allmänhet endast äro kallt
förståndiga experiment af matematisk
beräkning. Om än af honom många
sådana verkligen finnas, der formalismen
ocb tankearbetet förherska, så utgöra dessa
likväl ej alla; det fins ock dem, der en
visserligen alltid häpnadsväckande
kombinationsförmåga endast användts såsom
medel att i en egendomligt stilfull form
fasttrolla ocb dölja det rikaste lyriska [-innehål].-] {+inne-
hål].+} B:s känsla bar skyggt dolt sig i
en bård form, bakom hvilken hon väl
låter sig anas, men icke fasttagas, på
samma sätt som den arabiske astrologens
i jorden sjunkna paradis väl lät sig
genom aflägsna toner förnimmas, men
gäckade livarje försök att ur den flinthärda
marken uppgräfva detsamma i dagen.
B:s hederstitel af »tyska tonkonstens
fader» skulle kunna utsträckas till den
j af en centralpunkt för musikhistorien öfver
i hufvud. Få tonkonstnärer ha nämligen
i samma grad som B. bildat på en gäng
kulmen för den äldre musiken ocb
grundvalen för den nyare. Han bragte den stränga
stilen, bvars spets är fugan, till dess högsta
möjliga fulländning ocb stadgade tillika det
moderna harmoniska systemet. Äfven
rytmens resurser bragte ban till mångfaldigare
användning. 1 melodibildningen eger B. väl
icke italienarnas plastiska behag, men mera
djup. Den tematiska konsten beberskar ban
| som få, ocb i motivisk konseqvens eger han
måhända endast en jämnlike: Beethoven.
Alla dåtida ocb föregående musikformer
odlade ban, och från alla häll tog ban
intryck och lärdomar, ej blott från
inhemska kompositörer (Bohm, Buxtebude,
Kulmau, Pachelbel), utan ock från
italienska (Lotti, Yivaldi) ocb franska
(Cou-perin).
Att bär uppräkna alla de
kompositioner af B., hvilka bevarats ät
efterverl-den (en stor del bar, sannolikt för alltid,
gått förlorad), förbjuder utrymmet: endast
några af de vigtigaste kunna antecknas.
Till dem böra bland de vokala verken
de många kyrkokantaterna, hvilka äro att
I räkna bland B:s friskaste och yppersta
skapelser. Vidare lians »passioner», hvaraf
endast 2 äro i behåll:
Matteus-passio-nen (uppförd 1729) samt den något
tidigare och mindre fullkomliga
Johannes-passionen. Denna passionsmusik är att
anse såsom en idealiserad form för de
inom kristna kyrkan sedan gammalt vanliga,
qvasi-dramatiska framställningarna ur Kristi
pinohistoria. Judafolket, öfverstepresterna,
lärjungarna m. 11. ocb framför allt Kristus
sjelf äro der karakteriserade med en
stundom öfverraskande dramatisk styrka, och
genom det hela flätar koralen sina
brinnande böner ocb andäktiga betraktelser.
Ett i anläggningen beslägtadt verk är det
älskliga Weihnach t soratorium (1734).
Magnificat, som utmärker sig för en
hos B. mindre vanlig korthet och
koncentration, samt Höga messan(1738) höra
äfven till lians sublimaste alster, särdeles
genom de storartade chörerna, hvaremot
ariorna i allmänhet förefalla något
föråldrade.
Så stor B. var i sina tonsätiningar
för menniskoröster, var hans genius
likväl allt för absolut musikalisk för att icke
ega sin egentliga tyngdpunkt inom
instru-mentahnusiken. Ocb bär är det i
synnerhet orgeln, som är hans centrum ocb
utgångspunkt, ja orgeltonen klingar igenom
allt hvad han skapat. Mot det
innerligare religionsbehof, som den Spenerska
pietismen närde ocb för hvilket den djupt
] anlagde B. (ehuru sjelf ingalunda pietist,
såsom man falskeligen trott) icke kunde
förblifva alldeles främmande, bildar hans
förkärlek för den objektiva och liksom
öfver det individuelt menskliga upphöjda
orgeln ett slags motvigt, som gör, att hans
kyrkmusik är icke blott religiös, utan
specifikt kyrklig. Hans orgelkoraler äro
måhända det egnaste han skrifvit. A andra
sidan vittna hans sviter, sonater, »partier»
samt konserter för olika tonverktyg om
lians mångsidighet. Ett hedersrum
intager Das wohltemperirte klavier (1
1722, II omkr. 1740). 1 48 preludier
ocb lika många fugor i alla tonarter
skapade han der icke blott mästerstycken af
j kontrapunktisk konst, utan tillika
genrestycken af den mest omvexlande karakter,
från det högtidligaste allvar till en
stundom muntert lekande, stundom
egensinnigt nyckfull humor.
B:s inflytande såsom lärare var
ofantligt; den närmaste efterveridens både
praktik ocb teori (sonen Pb. Emanuels klaver-,
Marpurgs kontrapunkt- ocb Kirnbergers
harmoni-lära) grunda sig på honom.
Kla-vértekniken omdanade ban alldeles ocb
såsom orgelspclare står ban ännu i dag
I oupphunnen.
Vårt sekel tillhör äran af att hafva
återupplifvat det länge förlamade intresset
för B. 100 år efter det
Matteus-passio-nen först klingade genom Tomaskyrkan
i Leipzig genljöd den under Mendclssohns
anförande i sångakademien i Berlin. 100
är efter det mästarens ögon för evigt
slötos, bildades i Leipzig elt Bach-sällskap,
med uppgift att småningom söka
åstadkomma en så vidt möjligt korrekt och
fullständig upplaga af B:s tonskapelser.
Namnet Sebastian Bach ingår också nu
mera såsom en väsentlig faktor i
chorför-euingarnas program, i virtuosernas piéces
de résistance, till ocb med i lärlingens
skolchema. — B:s vigtigaste biografer äro
sonen Ph. Emanuel och Agricola (i
Miz-lers »Musikbibliotek» 1754), Gerber (1790),
Forkel (1802), Hilgenfeld (1850),’ Bitter
(1865), och framför allt Spitta (1873—
80). Monografier skrefvo Lindner,
Mose-wius, v. Bruyck, Franz m. fl. A. L.
Verklig eller fingerad
tonmålning?
^¥-a det är frågan. Hvilketdera skall
‘V3 man föredraga? Vår realistiska tid
torde nog blifva allt mera böjd att gifva
Händeis malning af en verklig flugsvärm
företräde framför Mendclssohns af en
fantiserad elfdans. Då vi nyss i
Ladugårds-landskyrkan hört flugkörn ur Israel och
samtidigt äro i tillfälle att på Stora teatern
återupplifva bekantskapen med
Midsom-marnattsdrömmens fesaga, skall det ega
dubbelt intresse att just nu erinra om
livad Händeis skarpsinnige biograf
Frie-| drich Chrysander säger i anledning af
först nämda kör och dess efterbildningar.
Det lyder som följer.
Originaliteten i denna kör beror på
dess akkompagnement, särskildt uti båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
