Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: HUSS & BEER,
Stockholm den 1 April 1885,
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Lö9n:r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrnd.
Ludvig Norman.
fljet är af en sorglig anledning vi i dag
W3 återgifva den bild, som illustrerar
värt blad, bilden af
Ludvig Norman, hvars
från-fälle inträffade sistlidne
lördag den 28 Mars kl. ^
7,4 på morgonen.
Underrättelsen om att det
i dessa dagar befarade
dödsfallet dä timat spred
sig snart här i
hufvud-staden och den aflidnes
porträtt, infattadt i en
krans af cypress, sågs
redan tidigt framlagdt i
musikhandeln vid Gustaf
Adolfs torg, ett
betydelsefullt vittnesbörd om hans
bortgång. Ehuru han
länge varit sjuklig och fastän
den sjukdom, hvilken lade
honom på dödsbädden
snart antog en karaktär,
som aflägsnade allt hopp
om tillfrisknande, kan
man ej annat än känna
sig smärtsamt öfverraskad
af detta dödsfall, då man
erinrar sig att ännu för
tre veckor sedan
hofka-pellmästare Norman med
sin, såsom det syntes,
vanliga energi och kraft
förde taktpinnen vid
Musikföreningens sista
konsert i
Ladugårdslandskyr-kan till firande af Bachs
och Händeis
tvåhundra-åriga födelsedag. Med
hyllningen åt dessa musikens stormän och
vid tonerna af deras högtidliga och härliga
skapelser afslutades på ett värdigt sätt
hans egen konstnärsbana.
Svenska tonkonsten har med Ludvig
Normans frånfälle gjort en stor förlust,
väl den största, som för närvarande kunnat
inträffa, ty obestridligt tör vara, att
Norman såväl genom sin gedigna
musikbildning, sin stora och värderika produktivitet
som tonsättare och sin mångåriga
lor-tjenstfulla verksamhet såsom förste
hof-kapeilmästare och dirigent gjort sig för-
Ludvig Norman.
tjent af hedersrummet såsom vårt lands
främste musiker. Långt ifrån att också
hans skaparkraft som tonsättare kunde
redan anses vara uttömd eller försvagad,
syntes det deremot nu, sedan han lemnat
sin ansträngande befattning vid hofkapellet
och kommit i en för hans helsa välbe-
liöflig ro, som om denna kraft skulle lifvas
pä nytt, att döma af de arbeten som
derefter sett dagen.
Om Ludvig Normans bortgång
sålunda är en betydande förlust för vår
tonkonst, så är saknaden af den
bortgångne ej mindre stor
bland de många beun-
______ drarne af hans konstnärs-
skap och de talrika
vänner, dem hans ädla och
blida väsen, hans
(lärd-fria och älskvärda
personlighet samlade kring
honom. Inom den till
utseendet så lugne och
tröge mannen bodde icke
blott ett rikt musikaliskt
snille utan en mångsidig
intelligens, som ock
uppenbarade sig i hans
talang som skriftställare och
talare, hvarjemte en
naturlig humor utgjorde ett
drag i hans karaktär, allt
egenskaper, som gjorde
den firade konstnären till
en angenäm och eftersökt
umgängesvän. Han
trif-des ock gerna i en
förtrolig vänkrets, och ej
sällan rekreerade han sig
efter en tröttande
operaafton med att gästa en
intimare familj, då han
efter soupén kunde slå
sig ned vid pianot,
beredande åt andäktigt
lyssnande oeh aldrig
tröttnande åhörare de
njut-ningsrikaste stunder
genom sitt härliga pianospel,
än fantiserande, än
framdragande värdefulla tonskatter ur sitt
minnes rika förrådskammare.
Såsom pianist var Ludvig Norman ej
någon fenomenal virtuos, men hans
klassiskt ädla, mjuka och uttrycksfulla spel
gjorde alltid ett stort och skönt intryck;
det var en högtid att få höra honom spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
