- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 5 (1885) /
53

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid sidan af många vackra pointer mycket
lärdt detaljarbete af svårfattligare art, men
de harmoniska och modulatoriska
stridigheterna upplösa sig till sist i en fridshymn
och symfonien slocknar bort i ett
effektfullt, högtidligt pianissimo, ett slut som
påminner om Beethovens pastoralsymfoni,
om man bortser» från slutackordet i denna.

Vi hoppas att snart återhöra denna Brahms
symfoni, hvilken först genom förnyadt
åter-hörande kan rätt fattas och uppskattas.

Konsertens sista nummer, en välkänd,
ehuru af orkester ej så nyss gifven
Ddur-.symfoni af fader Haydn, väckte
naturligtvis stort bifall. Denna enkla af känsla
och humor inspirerade musik förfelar
aldrig, qvick och intagande som den är,
att värma och lifva åhörarne. Dir. A.
Rubensons musik till Halte Hulda är i
enlighet med texten af något dyster
stämning men rätt karakteristisk samt
effektfull och ined smak instrumenterad, såsom
t. ex. i första aktens första scen med den
dissonerande klockringningen och
hegraf-ningsmarschen samt mellanakterna. Visan
»Een due saa jeg skelve» är en vacker I
bit, som föredragen af fru Edlings vackra
och sympatiska röst ej kunde undgå att
väcka lifligt bifall likasom den äfven af
henne sjungna »sång under dans», ett af
de vackraste numren. Kompositionen,ehuru
endast i manuskript, såsom det angafs på
affischen, lär icke vara så ny.

Fru A gallie Backer-Gröndahl liar i år,
liksom förra året vid denna tiden, fägnat
oss med sin solida talang. Fru
Backer-Gröndahl, bekant såsom en förträfflig
Schumann-tolkarinna, gaf första dagen en
Schumannkonsert, som inleddes af dennes
härliga pianoqvintett op. 44, förträff ligt
återgifven^ af konsertgifvarinnan med
biträde af herr. F. och G. Book, Zetterqvist
och Andersen. Hon spelade vidare Novelette
F-dur, Nachtstuck, Aufschwung, Abendlied,
Traumeswirren och som extra nummer
»Warum ?» samt afslutade konserten med
Etudes Symphoniques en forme de
Variations, i hvilken svära och vidlyftiga
komposition hon hade tillfälle att ådagalägga
sin virtuositet och stora tekniska förmåga
i lika hög grad som hennes själfulla
föredrag af de nämda mindre styckena
visade hur väl hon förstår att tolka
Schu-mans svärmiska tondikter. Några af
dennes vackraste sånger »Nussbaum»,
»Wid-mung», »Lotosblume» och »Friihlingsnacht»
sjöngos af fru Edling, med den mest
fulländade finess ackompagnerade af
konsertgifvarinnan. De återgåfvos också med en
helgjutenhet, som framkallade stort bifall.
Salongen var denna afton glest besatt,
troligen en följd af de många
Tua-kon-serterna och säsongens många
tillställningar. Den andra konserten var mera
besökt men salongen ändock långt ifrån
full. Denna konserts glansnummer var
Saint Satins G-mollkonsert, med stort
mästerskap spelad af fru Backer-Gröndahl
och på det hela, med undantag af några
ojemnheter i första satsen, fint
ackom-pagnerad af hof kapellet under
kapellmästare Dentes ledning. Den
utomordentligt vackra och lifliga mellansatsen i

denna konsert väckte stormande bifall och
blef gifven da capo. Denna konsert gaf
särdeles i den tarantellaartade finalen
vitnesbörd om hvilken kraft och brillant
virtuositet som äfven utmärker fru
Backer-Gröndahls konstnärskap. Chopins
Ass-dur-ballade stod sist på denna dagens
program, som för öfrigt upptog mindre
saker af Mendelssohn, Neupert, Grieg och !
konsertgifvarinnan samt sånger af den j
samma: »Nökken» och »1 dansen du mig
möter» samt »Till mitt hjertes dronning»

— det senare extranummer — alla sjungna
af fröken Ek, som äfven sjöng en aria
ur Figaros bröllop med ackompagnement
af hofkapellet, som inledde andra
afdel-ningen med den vackra och förträffligt I
utförda »Melusina»-ouverturen af
Mendelssohn.

■––-•––-

Från Köpenhamn.

(Ur Lunds Weckobl.)

’J^öpeuhamn har ingen konsertsal för
gratismusik, icke ens någon, der inan
kan gå om aftnarna och höra god musik
för betalning, ty i »National» går man
blott för att se på akrobater o. d., men
man har desto flor konserter. I Casinos
stora sal ha under den senaste tiden
af-hållits tre ytterst intressanta sådana.
Först »Konsertföreningens». Denna
förening, som numera räknar ett mycket stort
antal medlemmar, har till uppgift att
främja bekantskapen med »Ind- og
Udlandets ældre og nyere Frembringelser paa
Musikens Omraade» — ett stort mål som
man ser, men man tyckes för närvarande
vända uppmärksamheten mcst’åt nyare
musik. Senilste konserten upptog endast
danska kompositörer: en symfoni af en ung hr
Helsted, en präktig klaverkonsert af
ka-pellmusikus ltob. Hansen, en liten
doftande bukett svenska sånger för damekör
af Bar ne ko v och slutligen ett större
musikverk för orkester, kör och solo af
Leopold Rosen feldt till Chr. Winthers
dikt »Henrik og Else». Den sistnämda
var en mycket effektfull komposition, som
kom till sin fulla rätt genom det utmärkta
utförandet under ledning af organisten Otto
Mailing. De öfriga kompositionerna
dirigerades af kompositörerna sjelfve. Det
vitnar högt om produktiviteten inom
Danmarks musikverld, när en konsert är
i stånd att helt och hållet utfyllas ined
inhemska alster af nu lefvande
kompositörer. Det är som om naturen hade
förlänat danskarne en storartad musikalisk
produktionsförmåga i ersättning för deras
bristande förmåga som utöfvande vokala
musici.

Så kom Balduin Dahls
Wagners-kon-sert. Det var en för våra förhållanden
ovanligt storartad konsert. En orkester
på omkring 80 musikanter förlänade åt
klangverkan en sällsynt prakt och glans;
der var en entusiasm utbredd öfver sjelfva
föredraget och en elektriserende värme
hos dirigenten, hvilket allt tillsammans
skapade en värdig tolkning af de
olikartade alstren från olika utvecklingsskeden
af den stbre mästarens snille. Sällan har

också en konsertpublik med en sådan
»Begeistring» mottagit samtliga styckeua
på programmet, hvadan det ser ut som
om Wagners sparsamma förekomst i
Köpenhamn icke får skrifvas pä bristande
intresse från publikens sida.

Från Wagners breda, skimrande
tygellösa harmonier gå vi till Händeis
högtidliga, allvarsamma, korrekta
kyrkokom-position »Judas Maccabæus». Det var
Ceciliaföreningen, som har till syfte
att bekantgöra äldre större musikverk,
hvilken åtagit sig att i Köpenhamn fira
Händelsjubileet. Och den gjorde det
värdigt genom en präktig kantat af Fr. R ung
och en präktig tolkning af ofvannämda
oratorium under samme mans ledning.
Kyrkomusik i en konsertsal — dertil]
just icke af bästa slag — verkar alltid
en bruten stämning. Det är som om de
breda, majestätiska harmonierna, ett
jublande inspireradt »O salutaris!» eller
ett högstämdt »Halleluja!» behöfde en
kyrkas hvalf för att smälta bort bland
pelarknippen och korsgångar. Men
bort-sedt härifrån och från den numera något
irriterande »texttuggningen» samt
enformigheten i violqvartettens uteslutande
fyllande af orkesterpartiet, när den moderna
musiken lärt oss, hvilka stormagter »träet»
och »blecket» der äro, tog sig det väldiga
andliga musikdramat briljant ut, och
Handels lagerkrönta byst behöfde icke blygas
öfver att stå nedanför dirigentplatsen som
representant för den snillrike mannens
minne.

En älskare af musik behöfver icke
svälta ihjäl i Köpenhamn af brist på
närande musikalisk spis, men en svensk
sångvän bör säkerligen känna en kolossal
törst efter några klara, vackra toner när
han en tid läng fått hälla till godo med
de danska beslöjade rösterna, som släppa
fram tonerna, som om de blifvit fuktiga
eller måste tränga sig fram mellan
springor. Men konstens genius fördelar sina
häfvor: han har gjort svenskarne till
utöfvande, danskarne till skapande musici
— det är bara i Tyskland och Italien
han gifver bägge gäfvorna till en och

samma. ,7. B.

––––––

Från in- och utlandet.

Kungliga Teatrarnes personal
har anlagt 8 dagars sorg efter
hofkapell-mästare Norman.

Medaljen Literis et Artibus har
tilldelats fru Agathe Backer-Gröndahl samt
våra inhemska artister Fröken Graboiv
och herr Ödmann.

Mazérska qvariel t sällskapet, som
sammankommer hvarje torsdag för odlande af
kammarmusik, har valt till medlemmar
af styrelsen: hrr revisionssekreteraren

H. Fåhræus, konsertmästaren F. Book,
sekreteraren C. Kinberg, direktören II.
Pettersson och restauratoren M.
Da-vidson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1885/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free