Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren af dessa symfonier egnad
minnes-gärd, soin var på sin plats vid första
symfonikonsert som gafs efter lians frånfålle.
Ouverturen är ett omsorgsfullt och i flere
delar vackert arbete, ehuru ej utmärkt af
större originalitet. N:o 2 utgjordes af
Annas recitativ och aria ur »Don Juan»:
Grudele Ali no mio bene, med
förträffligt föredrag utförd af fru Edling. Andra
afdelningen började med Mozarts lilliga
och fängslande g-moll-symfoni, soin ej så
nyligen varit gifven här, och afslutades
med a) Menuet des Foliets, b) Ballet de
Sylphes och c) Marches hongroise ur
»legenden», »La Damnatiou de Faust» af
Hector Berlioz, samma nummer som
utfördes å en symfonikonsert 1881, då
Svensk Musiktidning i sitt första nummer
lemnade en redogörelse för legendens
innehall. De fantasirika styckena med sin
ori-ginela och effektfulla instrumentation och
målande musik anslogo nu liksom förra
gången i hög grad och framkallade det
lifligaste bifall och bissering.
Fru de Berg-Löfgren biträddes vid sin
konsert af fröken VVäsström, hrr Forstén,
Lundvik, Löfgren och Fredrik Peterson
samt flere musikälskarinnor.
Konsert-gifvarinnan, som har en rätt stor och väl
skolad, ehuru med koloraturen ej fullt
förtrogen röst, hvilket visade sig i Mulders
temligen triviala Staccato-Polka, hade att
fägna sig åt ett rätt godt hus och en
tacksam publik. Ensemblesakerna: Trio
ur Don Juan och Quintett ur »Cosi fan
tutte» utfördes med jemnhet och uttryck.
Herr Peterson skördade mycket bifall för
sitt redbara och af god teknik understödda
spel. Bland hans nummer fick man äfven
höra ett svenskt nummer: Vårsång af
John Jacobsson, ett lifligt och melodiöst
stycke.
Ordenssällskapet Par Bricoles stora
årskonsert gafs i Söndags middag uti
Musikaliska Akademiens stora sal — för
första gången utom ordens lokal å Börsen.
Sällskapets musikprestationer vid sådana
tillfällen äro alltid af värde, skada endast
att den stora musikaliska allmänheten icke
eger tillträde till dem. Det synes icke
omöjligt att så skulle kunna ske, om en
sådan konsert repeterades t. ex. för ett
välgörande ändamål mot entréafgift, dä
äfven andra än sällskapets medlemmar
kunde få njuta af en sådan värderik
musiktillställning. Ehuru denna konsert var
af privat natur, kunna vi dock ej
underlåta att, då de dagliga tidningarna
redogjort för densamma, omnämna ur
programmet tre nya kompositioner, nämligen
en konsertouverture af Dente, »Adils
gästabud», ord af K. A. Melin, musik af Ludv.
Norman, samt Emil Sjögrens prisbelönta
»Islandsfärd», hvars text utgöres af Holger
Drachmanns i öfversättningen något
förändrade dikt »Landnamstard»,—sistnämda
båda tonverk skrifna för manskör med
orkester. Dessa tre nummer vunno stort
bifall. Af de båda körerna gjorde
Normans det mäktigaste intrycket, men äfven
Sjögrens innehöll åtskilligt vackert och
visade en långt hunnen färdighet i
instru-menteringskonsten.
August Wilhelmj, »violinkonungen»,
gaf i Måndags sin första konsert inför en
fåtalig men hänförd publik. Att denne
verldsberömde konstnär icke kunde locka
fullt hus i Musikaliska Akademien
förefaller hardt när oförklarligt, men är dock
ett ingalunda hedrande faktum. En större
konstnjutning än denne mästares i alla
hänseenden fulländade spel kan ej bjudas
en musikpublik. Redan vid sitt första
framträdande på estraden imponerar
Wilhelmj genom sin resliga skulderbreda
gestalt, och när han på sitt härliga
instrument gör sitt första stråkdrag försätter
han oss genast i en stämning af
beundran och hänförelse. Med undantag af
Ferd. Laub hafva vi aldrig hört en
vio-list med så kraftig och klangfull ton som
Wilhelmj, och då härtill kommer ett
föredrag så ädelt och själfullt som hans, en
teknik af högsta fulländning, en genialisk
uppfattning och beherskning af hvarje stil,
så är hans rang såsom nutidens kanske
störste violinkonstnär otvifvelaktig.
Konsertens första nummer var Beethovens
odödliga »Kreutzer»-sonat för violin och
piano, i hvilken mästaren förträffligt
sekonderades af den renommerade pianisten
Rud. Niemann, och straxt efter detta
följde en briljant konsert af Lipinski
(polsk violinist f. 1790, d. 1861), den
s. k. »Militär-konserten», hvilken är mest
bekant af dennes fyra, nu sällan spelade
violinkonserter. Ett högst intressant
nummer var Wilhelmjs Parcifal-Paraphrase,
som lät oss göra bekantskap med vackra
melodier ur Wagners sista opera, och
hvilket utfördes med den själfullhet, som
syntes tolka den djupa beundran
komponisten hyser »för den berömde
tondiktaren, af hvars operamelodier han
öfver-flyttat flere för sitt instrument. Sista
numret på konsertprogrammet var
Listz-Ernsts »Ungarische Volksweisen», för
violin, hvarmed hans tekniska mästerskap,
framglänste på det mest lysande sätt.
Utom programmet spelade konstnären
efter den entusiastiska publikens
mångdubblade applådsalvor tre extranummer,
af Chopin, Schumann och Schubert, i
hvilken senares »Ave Maria» hans
för-| måga att ur sin violin framkalla en sång
| af gripande skönhet framträdde på ett
sätt som gjorde att detta nummer af alla
trängde mest till hjertat och väckte största
förtjusningen. Rud. Niemann visade sig
| vara en gedigen pianist med behaglig
I touche och stor färdighet, hvilken senare
han i synnerhet ådagalade i en
konser-tetude »Waldesrauschen» af Liszt och en
konsertwals op. 17, egen komposition.
Chopins Impromtu Fiss-dur återgafs med
fin uppfattning, variationerna af Händel,
hans första solonommer, kunde ha utförts
med mindre pedal och mera klarhet.
Händel och de gainla mästarne som skrefvo
för klaveret hade ej pedal att tillgå,
deras verk böra derför alltid utföras med
J varsamt bruk af pedalen för att kunna
; framträda i sin rätta karaktär.
Wilhelmj, som i Tisdags hade
företräde hos konungen och om Torsdag
spe-| lar på en privatsoaré hos kronprinsparet,
gifver sin andra konsert härstädes
Lördagen den 2 Maj.
För Filharmoniska sällskapets konsert
kunna vi först i nästa nummer redogöra.
En aktad insändare skrifver till oss:
— »Kyrkomusikvännens senaste artikel
förvånar mig: l:o att han gör sig
okunnig om omöjligheten att tillfredsställande
revidera 1819 års koralbok enl.
kyrko-mötets föreskrifter. 2:o att han ej
vet att den förnämsta af Thalias
tem-poltjenare — Ludv. Norman —
betackade sig för erbjudna äran att
verkställa en sådan hårdt betslad revision.
3:o att han ej synes belåten med
melodi-antalet i de hittills utgifna
koralböckerna. 4:o samt att de enda personer,
med hviika Hæffner, »för ro skull»,
konfererade under koralarbetet, voro prosten
Dillner och Tlieol. doet. Ödmann. Att
psalmbokskommittén slutl. måste gilla
koralboken — dertill var den nödd och
tvungen.»
Från in- och utlandet.
Maurice Dengremonts konsert, som
var annonserad att ega rum här i
Stockholm den 23 April, instäldes troligen med
anledning af Prof. Wilhelmjs
konserte-rande härstädes.
–-4.—
Pianisten Wladimir de Pachmann,
som med utomordentlig framgång
kon-serterat i Köpenhamn, väntas äfven
komma att besöka Stockholm och gifva sin
första konsert här d. 4 maj. Vid hans
3:c konsert i danska hufvudstaden steg
entusiasmen lika högt som under de
senaste Rubinstein-konserterna.
Fröken Berna Schiick, har under
någon tid vistats i Berlin och ämnar
uppehålla sig derstädes en längre tid för att
under M:e Artots ledning fullända sina
sångstudier.
—+-—
Fröken Viola Swahn, elev af Siegfr.
Saloman och senast af fru Marchesi, har
debuterat i Paris å herr Cesare Ristoris
konsert, hvarvid hon sjöng en aria af
G-ior-dani »Caro mio bene», en aria ur »Linda»:
»Per sua madre» och brindisin ur
»Jju-eretia Borgia». Den svenska sångerskan
mottogs med lifligt bifall af den talrika
och fashionabla publiken, samt måste
sjunga de två sista sångerna da capo.
Georgina Sommelius har firat nya
triumfer som »Judinnan» på Teatro Goldoni
i Livorno. Härom säger »La critica» i
nämda stad: »La Sommelius är en
sympatisk artist med utsökt intelligens, den
finaste känsla och af stor
verkningsfullhet ej blott som sångerska utan ock som
aktris.» Äfven hennes man, bassångaren
Osvaldo Bottero, nämnes med beröm.
Louise Pyk-Newson har med stor
framgång uppträdt på konserter i Newyork.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
