Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande konungen. Enl. Carlssons
upplysningar har han mycket godt hufvud och
böjelse för det praktiska. Äfven detta är
ju välsignelserikt och lycka bebådande för
hans framtida ställning. Prins Gustafs
ansigte är så oskuldsfullt vackert. Hela
hans sätt att vara är så behagligt och
ledigt, och hans böjelse för allt skönt
förbereder honom för den vackra ställning
lian troligen i en framtid kommer att
intaga såsom konsternas beskyddare. Musik
är bland det han mest älskar: också är
han af sin lärare Lindblad berömd såsom
begåfvad med ovanliga anlag åt detta
hållet. Man bör äfven detta, när han
spelar något, om ock bara småsaker, deri
tydligen röjer sig hans sinne för
harmoniens tvdlighet och klarhet. Båda äro
de mycket rörliga, litliga och lediga.
Ogenerade i umgänget, såsom deras
ungdom ännu både tillåter och fordrar dem
vara, göra de så bär på landet hela sin
omgifning ledig och ogenerad.» —––––––
— — »Under promenaden kring
godset, då prins Carl red långt före de
andra, kom lian hastigt sprängande mot
den vagnen, der Carlsson och jag åkte,
för att tillsäga Carlsson, som i st. f. grefve
Hamilton (denne var litet illamående)
hade kassan, att ge åt en blind gubbe,
som leddes på vägen. Så sade de ofta
särskildt sjelfva till om almosors utdelande,
när någon mera nödlidande eller något
särdeles litet barn visade sig.»
Den 18 Aug. reste Josephson med
grefve Salza in till Linköping, hvarest på
e. m. »den vanl. årsconcerten för Beg.
Musik-Corpsens Enke- & Pupill-Cassa
uppfördes under cöncertm. Randels anförande».
Han omtalar, hur gladt öfverraskad han
blef, när han strax efter sin ankomst till
staden träffade en mängd gamla bekanta
och kära musikvänner — bland andra till
och med Jenny Lind och Giinther,
som sjelfva voro i lånköping för alt
gifva konsert och nu, alt börja med, skulle
biträda vid dagens musiktillställning; och
»än mer steg min glada förvåning»,
tillägger han, »dä jag fick veta att Fröst var
i staden, och det töfvade ej länge, innan
jag sökt och träffat denne min barndoms
käraste lärare, denne mig så dyrbare vän.
Han är stadd på resor omkring i
landsorterna för att se sig om och förströ
sig».
Af konserten, som lockat massor af
folk från hela provinsen — hvartill äfven
prinsarnes närvaro i sin mån bidrog —,
njöt Josephson ej så mycket som lian
väntat, ty trängseln och värmen i kyrkan,
der konserten hölls, var odräglig och gjorde
till och med sjelfva Jenny Lind mindre
disponerad än vanligt.
Följande morgon slöt sig Josephson
till en stor trupp sångare, mest gamla
upsaliensare, som uppvaktade prinsarne
före deras afresa med afsjungandet af
några körer: »Vikingasäten», »O prins»
m. 11.
På aftonen var Jenny Linds konsert.
Nu var hon disponerad och Josephson
utbrister med hänförelse: »Jenny Lind
sjelf sjöng oöfverträflligt» — — — —
»Hvilken glans jemte den henne
egendomliga storheten i föredraget! Hvilken
energi och pathos ända in i fioriturerna!
— hvilken klassicitet i hennes eadenser!
— På concert har jag knappt hört henne
sådan.»
Och hvad Giinther vidkommer, så
upplyser Josephson, att han sjöng cavatinan
ur Årstiderna »som vanligt mästerligt».
Dagen afslutades med festbjudningar,
och på natten var stor serenad för Jenny
Lind.
Dagen derpå, den 15 Augusti, var
Gun-thers konsert. Den gals på teatern, och
Jenny Lind biträdde med några nummer.
Glanspunkten var »den svåra arian ur
Friskytten, som Jenny Lind gaf i kostym».
— »Jag har förut ej sett henne i denna
hennes första triumph-sccn», skrifver
Josephson, »hon är der oöfverträfflig.
Hennes milda, vackra lugn under den första
delen af scenen, hennes vackra, känsliga
attituder vid lyssnandet till hornens skall
och den älskades ankomst, hennes
hänryckning och brinnande bön för hans
förmodade seger, detta är allt så herrligt,
så sannt, så hänförande, alt man derom
egentligen ingenting kan säga, men
hvar-vid man af fullt hjerta känner så
mycket mer.» Bland smärre nummer, som
hon sjöng, var äfven Josephsons »Tro ej
glädjen». Giinther sjöng sina stycken, »så-
I som vanligt med honom är fallet,
musikaliskt troget och varmt».
Efter en rik musikafton följande dag
på Skeda gård i sällskap med Giinther,
Fröst, Handel m. (1. var Josephson den
17 åter på Ekhult och hade Giinther med
sig; snart koinmo äfven Fröst och
Rude-heck dit, och nu blef det under Ilera
dagar på Ekhult och i dess omnejd ett
sjungande och musicerande, ett gästande och
festande, som kommer Josephsons dagbok
att flöda af lifligt målande beskrifningar
Ilera sidor igenom. Giinther stannade
längst qvar, och innan han reste, den
22, hade han under den glada stämning,
som rådde, lyckats öfvertala Josephson att
följa honom på en månads konsertresa
genom södra Sverige.
Den 25 Augusti reste alltså Josephson
efter och afhemtade enligt
öfverenskom-melse Giinther på Sturefors — och så
har det af.
Den 13 Sept. uppvaknade de båda
resande i Ystad, dil de anländt sent
qvällen förut. Josephson är förtjust
öf-ver stadens öppna läge vid hafvet:
»Vattenfältet ligger utsträckt i en hänförande
fägring, och nu, då himlen är blå och
hafvet är blåare, är taflan herrlig och
glänsande.» Denna »glänsande talla»
tycks dock vara det enda som tjusar vår
tonsättare i Ystad, ty efter ett par
dagars vistande i staden skrifver han; »Ystad
är ett högst otrefligt näste. Det bästa
som här finnes, aktas af de härvarande
ringa, ut sigten öfver det stora vackra
hafvet.»
Giinther uppsökte genast på morgonen
en bekant, en musikdirektör Becker, och
nya bekantskaper gjordes sedan raskt, del-
vis genom rekommendationsbref från
Karlskrona, men intrycket af Ystad
synes dock trots supéer och utflykter hela
j tiden ha varit mindre trefligt. Den 15
[ på aftonen gåfvo emellertid de båda
resande en konsert, den första under
resan, dervid biträdda af en friherrinna
Stjernblad och några andra amatörer.
Konserten var föga besökt, och intägten,
afsedd till resekostnader, obetydlig.
Stämningen tryckt. »I morgon f. m. laga vi
afsked af Ystad utan den minsta saknad
och i hopp att aldrig mer än under
genomresa passera staden», slutar Josephson
sin pa liera sidor fortgående beskrifning
af Ystadsbcsöket. (Kort».)
Paul och Virginie.
Jyjjjcnna Stora teaterns första nyhet för
denna säsong är nu bestämd att
gifvas i slutet af innevarande månad.
Operan är fördelad i 3 akter och 6
tablåer och har till textförfattare Jules
Barbier och Michel Carré. Musiken är af
den franske komponisten Victor Massé,
hvars namn förut är bekant genom hans
operor »Jcannettcs bröllop» och »Den
beslöjade sångerskan» samt »Galathea», och
hvars sista arbete »La nuit de Gléopåtre»
efter hans är 1884 inträffade frånfälle,
såsom vi förut nämt, gifvits i Paris.
Victor Massé var född 1822, innehade 1866
—80 befattningen såsom professor i
komposition vid konservatoriet i Paris
och efterträdde Auber 1871 som
medlem af Académie des beaux arts.
Paul och Virginie, som af
komponisten är tillegnad den berömde sångaren
Gapoul, gafs första gången den 15 nov.
1876 å Théålre lyrique i Paris och vann
stor framgång, hvartill mycket äfven
bidrog det förträffliga utförandet af
hufvud-rolerna genom Gapoul och m:e Ritter.
Operans text är naturligtvis hemtad från
Bernhardin de S:t Pierres intagande,
verldsberömda berättelse, som är för
allmänt bekant att här skulle behöfva
närmare redogöras för innehållet deraf. En
redogörelse för operans musikaliska innehåll
torde deremot här vara på sin plats, och
vi vilja i korthet lemna en sådan så vidt
utrymmet tillåter och det efter
klavérul-draget låter sig göra. Den svenska
texten är ännu ej, då detta skrifves, synlig
i tryck.
Operans ouverture börjas med
tremo-lerande d-molls-treklanger till kromatiska
hasoktaver, samma början som till
entre-akten »skogen» före sista akten, och
upptager äfven ett hufvudmotiv ur den stora
duon mellan Paul och Virginie i 2:a
akten, hvilket motiv, alldeles i likhet med
Gounods operor, återkommer som »vision»
i sista akten och vid sjelfva slutet af
operan. Första aktens första tablå spelas
i Marguerites hydda och börjas med en
vacker duo mellan henne och fru de la
Tour, hvarefter följer vidare kupletter och
scen med kör (m:e de la Tour,
Marguerite, Domingue), derpå scen och duo
(Paul och Virginie samt Domingue) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
