Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikpressen.
Från Abr. Hirselis musikförlag har
ulgått:
Studentsången, 4-stämm. sånger för
mansröster, utg. af Iv. Hedenblad, 2:a del.
2:a häftet (1 kr.). Det innehåller:
Fredmans Ep. n:o 3, 3 svenska folkvisor,
Serenad af Mendelssohn (»O hur stilla»),
Stridsbön af O. Lindblad, Visa af Iv.
Hedenblad, Tåren af Witt, Serenad af
Frieberg (»Sakta, hon slumrar redan»)
och lofsång af Aug. Söderman.
Werners afskedssång, ur
Trumpetaren från Säkkingen (50 öre).
Avanti, Marsch af Gzibulka för piano
2 händ. (75 öre).
Orgelnisten, af Gustaf Mankel], 4:e
häftet (75 öre).
Från Scenen och Konsertsalen.
April. Stora Teatern.
1, o. Gounod: Romeo och Julia (Frk. Ek,
tirr Strönilierg och Rundberg).
3. Massé: Paul och Virginie (frk. Grabow).
8, 11. » » (frk. Andersson).
4. Bizet: Carmen (frk. Almati, hr Kloed;
Michaela: fru \V. Strandberg).
7, 12. Yerdi: Aida (Amneris: frk. Almati,Aida
frk. Ek; konungen,
Kada-niés, Amonasro, Katnphis,
en budbärare: hrr
Seller-gren, Selhnan, Lundquist,
Håkanson, Ohlson,
9. » » (kungen: hr Strömberg).
Nya Teatern.
I, 2, 8, 11. Genée: Nanon (frk. Sjöberg).
3, C, » » (frk. .Jonson).
12, 13, 14. Konsertafdelning af Engene ocli
Th. Ysave samt Salom. Smith.
Södra Teatern.
1—7. A udran, Stora Mogul.
«>—14. » »
4. Fru Maria Cederberg* musik.-dram. matiné.
Musikaliska Akademien.
4. Operasång. Helmer Strömberg* matiné.
Berns’ Salong.
4. Qcarteilxångareförbundets matiné.
II. Ilerr Frixtedts musikal, deklam. matiné
(bitr. fru Ostberg, frk. A. Petterson, hr
Kloed m. fl.).
Siegfrid Salomans komiska opera
»Diamantkorset» var redan annonserad att
gifvas första gången sistlidne onsdag, då
fröken Karlsohns insjuknande föranledde
inställandet af denna representation.
Möjligen torde operan dock kunna gå öfver
scenen ännu i denna vecka. Då vi i sista
numret af Sv. Musiktidning 1884
meddelade komponistens biografi jemto
porträtt, lenmades pä samma gång ett
utdrag ur »Signale», hvars kritiker i
mycket berömmande ordalag uttalar sig om
operan efter hennes första uppförande i
Leipzig och till och med kallar henne »ett
musikverk, som utan tvifvel är det bästa
af hvad i denna genre blifvit skapadt på
senaste tid. Med sällsynt förmåga», säger
han, »griper komponisten de lyckliga
moment som libretton erbjuder honom och
utvecklar härvid icke allenast originalitet
i melodi, harmoni och rytm, frisk
manlig kraft i uppfattning och musikalisk
framställning af texten samt förträfflig
behandling af materialet, utan äfven en öfver-
raskande förmåga att skickligt behandla
hvarje form som operan kan fordra.
Uppfinningen af melodier och harmonier är i
de flesta fall originell och af mycken kraft.»
1 n:o 1 af denna årgång anförde vi ett
likaledes berömmande omdöme af Fr.
Brendel öfver detta verk, efter dess
gif-vande i Berlin, som föregick det i
Leipzig. Vi få nu se om det hos oss och af
vår tids publik kommer att blifva lika väl
emottaget. Efter generalrepetitionen att
döma skall den melodiösa musiken ocli
den lifliga libretton komma att slå an
och roa. Hufvudrolerna uppbäras ock af
hr Janzon och fröken Andersson på ett
mästerligt sätt. Båda ha i denna pjes
verkliga glansroler, den förra af en
oemotståndlig komik, den senare af sydländsk
allt igenom graciös liflighet. Sista akten
bjuder också på en vacker scenisk effekt
af månbelysning och morgonrodnad. Efter
närmare bekantskap med operan skola vi
återkomma till densamma. Texten till
sångerna är nu utkommen och tinnes att
tillgå på de vanliga ställena.
Fröken Almatis andra rol pä vår
operascen har varit Amneris i Verdis
»Aida», förut gifven af fröken Janson,
då denna opera senast gafs hos oss d.
5 Juni förra året, för 60:e gången.
Fröken A. visade sig äfven i denna rol som
god dramatisk sångerska med förmåga
att åstadkomma stor både vokal och
scenisk effekt i vissa momenter af sin rol.
Den storslagna helgjutenheten i
framställningen kan man svårligen ännu begära
af den unga sångerskan, men vi hafva
emellertid löfte derom för framtiden i de
ansatser dertill som visats och som här
i synnerhet gjorde hennes scen med Aida
i 2:a akten, då hon utforskar dennas
kärlek till Radamés, samt i 4:e aktens
domstolsscen till konstnärliga prestationer.
Hennes sångföredrag, som något störes af
läspning, visade äfven nu goda studier
och smak; likvisst egde rösten i vissa
lägen ej tillräcklig kraft att göra sig fullt
gällande i ensemblen. Intrycket af det
! hela var öfverhufvud ganska godt, om än
mera stolthet borde karakterisera den
egyptiska prinsessan, som emellertid till
; det yttre framträdde med bländande
furst-j lig prakt. Operan hade i hast upptagits
i för fröken Almatis uppträdande, hvilket
något inverkade på jemnheten i
framställningen. Herr Selhnan, som i början
af pjesen tydligen var mindre väl
disponerad sedan han efter sista uppträdandet
i »Rienzi» varit opasslig, förtjenar allt
| erkännande för sin framställning, då utan
honom operan ej kunnat gå öfver scenen.
Herr Sellergren uppbar med värdighet
och säkerhet kungens parti och fröken
Ek samt herr Lundquist skötte sina roler
tillfredsställande som vanligt.
Herr Strömbergs matiné i Musikaliska
j Akademien Sönd. d. 4 April var
någor-| lunda talrikt besökt, man kunde dock
haft skäl att vänta fullt hus vid detta
| tillfälle, så väl med anledning af herr
I Strömbergs mångåriga och förtjenstfulla
verksamhet vid kgl. operan som ock för
det lockande programmets skull, hvilket
bjöd på åtskilliga nyheter, deribland en
af Aug. Söderman, samt biträdandet af
sådana omtyckta lyriska förmågor som
fröknarna Ek och Karlsohn samt herr
Ödmann. Herr S. inledde matinén med
Vlads vackra aria ur Neaga, sjungen med
samma goda föredrag som då vi sist
hörde den af honom från scenen, ocli
aekompagnerad med känd talang af
komponisten sjelf. Bland konsertens 10
nummer utgjorde väl n:o 4 det som ådrog
sig största intresse, nämligen Södermans
»Der sehwarze Ritter», första gången
gifven bär och nu sjungen af
konsert-gifvaren.
I den dystra sången af Uhland med
sin något vilda musik kände man ej rätt
igen den värderade komponisten. Öfver
det hela låg ett dunkel, som emellertid
här och der, särdeles under senare hälften
af sängen, genombröts af solklara
melo-lodier i den södermanska andan.
Slutstrofen, »Greis, im Fruhling brech’ ich
Rosen», öfverraskade med sin veka
melodi efter de förutgående orden: »da spracli
der Grimme mit holder dumpfer Stimme».
Det intressanta pianopartiet, så kunna vi
gerna kalla det utarbetade
ackompagne-rnentet, spelade en stor rol i den
melodramatiskt anlagda sången ocli sköttes
talangfullt af herr Lindholm. För första
gången fick man också höra en aria ur
den i utlandet flerstädes gifna operan
Gioconda af den nyligen aflidne italienske
komponisten Ponchielli. Denna smältande
italienska aria fick genom herr Ödmann
en ganska god framställning och väckte
mycket bifall likasom äfven lust att fä
höra operan i sin helhet. Att fröken
Eks föredrag af Venzanos
»L’incanta-trice» äfven hade förmåga att framkalla
lifliga bifallsyttringar, behöfver ej sägas.
För öfrigt fick man höra en duett ur
Gounods »Tribut de Zamora» af fröken
Karlsohn och herr Lundmark, visor sjungna
af den förra samt till sist en duett ur
»Leonora» af herr Ödmann ocli
konsert-gifvaren, ackompagnerade af prof.
Hallström. Pianisten Fr. Peterson gaf
genom pianoföredrag omvexling åt
programmet, bjudande på ett par nyheter
| för vår publik: »Romans» och »Valse
eaprice» af Tschaikowsky, en af
Rysslands förnämste komponister i vår tid.
Af dessa anslog mest den förra, som
äfven hade företrädet af en mindre [-tröt-]-] {+tröt-
]+} tande längd än den senare. Programmet
innehöll äfven deklamationsnummer, som
i skulle utföras af herr Palme; men som
denne var af någon anledning förhindrad,
! sköttes lians partes i stället af herr
Bieck-’Ström vid dramatiska teatern, som väckte
stormande munterhet och bifallsyttringar
med sitt framsägande af P. Ödmanns
»Kammarjunkaren» och några stycken på
»landsmål».
Herr Fristedts matiné illustrerades af
fru Östbergs och fröken Anna Pettersons
m. fl. biträde. Fru Ö. sjöng romansen
ur »Mignon» och med herr Kloed duett
ur »madame Favart», allt under ett lika
välförtjent som slorartadt bifall.
På nya teaterns scen hafva Eugöne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
